signed

Nej, inte det är inte alls synd om oss osignade. Jag får svårare och svårare att förstå det ordet och vad det innebär. Det är omodernt och återspeglar inte verkligheten längre. Jag skulle aldrig kalla mig osignad längre (eller signad för den delen heller).
Varför det?

Är din musik tillräckligt bra för att hitta en publik, att få trogna lyssnare, vad spelar det för roll då om du är signad av ett skivbolag eller inte? Ingen alls! Och jag tror inte att dina lyssnare bryr sig. Inte en sekund bryr dom sig, faktiskt. Dom är intresserad av dig och hur du låter i första hand, inte vilket skivbolag du ligger på.
Det är klart, ett bra skivbolag som tror på dig och som är villig att satsa kan kanske öka möjligheten och minska tiden det tar att nå ut, men du måste inte arbeta mindre för det. Grunden är ändå din musik och du som artist. Ditt uttryck, din personlighet, det du har att säga är skillnaden. Och det arbetet kan ingen annan göra än du.

Alla vi som vill bli hörda, har verkligen fantastiska verktyg som kan hjälpa oss att nå ut, att finna en publik (Många av inläggen här på Blindmen handlar om dem). Möjligheter som aldrig funnits tidigare, och som är tillgängliga vare sig du är signad eller inte. Ofta är dom gratis, det enda du behöver är tid och en idé om vad du vill göra.
Att skivbolagen inte vet vad dom ska göra och slåss för sin framtid betyder ju inte att du behöver göra det samma.

Och om din dröm ändå är att hamna på ett stort bolag? För varje ny lyssnare du når, för varje fan som prenumererar på ditt nyhetsbrev, för varje bloggare som skriver om dig så ökar också chansen att det faktiskt ska hända.

Så jag föreslår att det är dags att att skrota begreppen signad och osignad. Låt oss begrava dom. Dom gör ingen nytta längre och pekar bara i fel riktning, bort från dina lyssnare och fans.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Att i princip alla artister idag har någon form av online-närvaro tar vi för givet. Och likaså att direktkontakten mellan artist och fans blir allt viktigare. Olika artister har olika mål och olika mått på vad framgång är för just dem. Det skulle vara intressant att se och jämföra hur artister använder nätet för att kommunicera med sina fans.

En sådan studie har gjorts av en grupp på Berkley College of Music. De har helt enkelt studerat ett antal artister, de flesta mycket välkända, och sammanställt det i ett antal sidor, där varje artist beskrivs var för sig på ett koncentrerat och bra sätt.

Det slår mig hur olika artisterna agerar på nätet, att de har så olika strategier, samtidigt som de självklart kan tyckas ha kommit olika långt i vad nätet kan hjälpa dem med. Trots dessa skillnader så har de alla gemensamt att deras huvudfokus är att samla på sig trogna lyssnarskaror.

Läs artikeln

  • Share on Tumblr

Road Crew

Tips 27 mars, 2009

Via bloggen New Music Strategies hittade jag fram till denna underbara sajt, som jag fastnade i några timmar: Road Crew – Not Everyone Can Be a Rockstar

Jag är säker på att många av er som läser denna blogg kommer att få många sköna skratt av att läsa om detta Road Crews äventyr i de olika berättelserna. Tommie Kelly, skaparen av detta, bjuder på en ny strip näst intill varje dag och du kan gå tillbaka och läsa allt som har publicerats ända sedan starten i April förra året.

Vill du så kan du köpa detta som ett seriealbum också och även stötta honom genom att köpa digital merchendise. I det hela en trevlig och intressant sajt med en modell som även artister skulle kunna fundera över.

Skriv gärna någon rad på sajten och berätta vad du tycker. Varenda strip går att kommentera.

  • Share on Tumblr

Pär har ju tidigare skrivit om hur viktiga länkar är i kommunikationen på nätet.

Och för det mesta så är det bra om dom är så begripliga som möjligt, som t.ex länken till det här inlägget: http://blindmen.se/blog/2009/03/ju-kortare-desto-battre/.

Men ibland är längden ett problem. Om du skickar en lång länk i ett mejl så kan den radbrytas och då fungerar den inte längre. Eller om du skickar länken i ett SMS eller på Twitter (som Pär skrev om häromdagen) där du har en begränsning på meddelandets längd.

Det finns många tjänster på nätet som kan hjälpa dig.
Dom tar helt enkelt din långa adress och skapar en kort url som du kan använda i mejl, Twitter m.m. Och som länkar vidare till din ursprungliga sida.

http://blindmen.se/blog/blindmens-svenska-musikbloggar/ blir http://tinyurl.com/735q7z. (Prova gärna)

Några exempel på sajter som tillhandahåller den här tjänsten:

TinyURL

TimesURL

bit.ly

/Lasse

  • Share on Tumblr

Och när vi ändå håller på att uppdatera vår lista över svenska musikbloggar så kan vi passa på att nämna It’s a trap (även om de inte kvalificerar sig för listan). Det är en amerikansk sajt som mycket ambitiöst bevakar den skandinaviska musikscenen.

Väl värt ett besök eller att kontakta med nyheter.

  • Share on Tumblr

Vi har lagt till en ny blogg till vår lista över svenska musikbloggar – Sundaymorning.

Listan och övriga bloggar på den hittar du här.

  • Share on Tumblr

Att lära sig att marknadsföra sin musik med de nya medierna är som att lära sig simma på nytt.

Vi är så invanda vid att det handlar om att ge sig ut på ett torg, en radiokanal, i en tidning eller i ett teveprogram och bara skrika ut sitt budskap direkt, så ska folk lyssna.

Problemet är bara att det är väldigt få människor på torget som verkligen lyssnar nu längre.

Så vi får lära oss simma igen. Vi kan prata, de flesta av oss. Och vi har några vänner. Och vi tycker om att prata med dem och vi bryr oss faktiskt om dem också.

Det betyder att vi kan röra på lemmarna åtminstone. Fan, hur får man dem att röra sig synkront?

Finns på Myspace, på Facebook, har en hemsida som en broschyr; fan vad svårt det var att få armarna att röra sig i samordning med benen. Störtdyker.

Fixar en riktig hemsida, med en blogg, och länkar till andra, bjuder in mina fans och bjuder på musik; mmm… lite bröstsim…nyhetsbrevet med insamling av e-postadresser på gigget funkar…pratar lätt och ledigt med ett antal människor nu…kan simma 25 meters bröstsim utan att drunkna och det känns fint.

Känner själv att jag kan börja med ryggsim nu. Har alltid gillat ryggsim. Simlärare är jättebra och kan hjälpa en att komma vidare, men de kan ju inte knuffa på en precis, det enda är att kasta sig ut i poolen och försöka själv.

  • Share on Tumblr

pillowIbland får jag sådana där lite otäcka anfall av energi. När jag vill sprida min musik (som är väldigt bra såklart) till varje skrymsle på den här planeten (som känns rätt liten då).
När allting känns lite möjligt på något sätt.

Så för dom tillfällena har jag satt ihop en liten lista för att påminna mig om tingens inneboende ordning i branschen. Så här kommer 8 skäl att inte göra någonting alls:

1. Det handlar ändå bara om tur om man blir signad/upptäckt.

För så måste det nog vara. Skivbolagen eller andra aktörer i branschen gör ju knappast någon bedömning av min musik, min erfarenhet, min historia, hur kommersiellt intressant jag är osv. Dom drar bara ett namn ur en tombola ett par gånger om året eller så.

2. Jag har inte de rätta kontakterna.

OK, det kanske inte bara är tur då, men om man inte känner rätt personer är det ju inte mycket mening att ens försöka. Det har man ju förstått.

3. Det går ändå inte att tjäna pengar på musik nuförtiden.

Hela världen är ju full av pirater som bara vill ha och inte vill betala för sig. Varför ska jag lägga ut min musik så att dom kan sno den?

4. Jag har inte råd.

Gratissajter och gratistjänster i alla ära, men vill man satsa på riktigt så kostar det, och sen får man ändå ingenting tillbaka (se punkt 3).

5. Jag har inte tid.

Det är rätt mycket nu, behöver jag säga mer än så!

6. De andra i bandet gör ju ingenting, jag får dra hela lasset.

Det var ju det jag sa! Det är rätt mycket just nu!

7. Jag har ändå ingen lust att hålla på med marknadsföring och sånt, jag vill bara göra musik.

Dessutom har jag ingen lust att sälja mig. Min musik är faktiskt äkta jämfört med all annan skit som spelas på radio.

8. Enda chansen man har att slå är att komma med i Melodifestivalen, och det vet man ju hur det funkar där.

För, först måste man ju vara bög, och är man inte det måste man vara tjej, och är man inte det så måste man vara ung, och är man inte det så måste man vara snygg på ett vindpinat, livserfaret och intressant sätt, och är man inte det så har man ingen chans (Jag är inget av det). Sen spelar det faktiskt ingen roll vad man än är ändå, om man inte känner Christer Björkman (se punkt 2)

Så det så!!!
Skicka hit den där kudden, nu ska jag somna om igen.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Twitter PackTwitter har väl knappast undgått någon den senaste tiden. Åtminstone har nog de flesta lagt märke till det som något som hypas och talas om. Själv började jag testa det för ett halvår sen, men kände att jag inte kom någonstans och la ner det. Men efter att ha läst Steve Lawsons inspirerande artikel ”Top Twitter Tips for Musicians”, så trillade några poletter ner, och jag gav mig på det igen. Och det är jag glad för.

För dig som inte alls känner till Twitter så handlar det om mikrobloggande, att uttrycka något i max 140 tecken om vad du tycker, vill tipsa om, vad du gör eller precis vad som helst. Och lika mycket om att ge respons till det andra skriver. Och dessa ”enkla” funktioner fångar det som jag tycker är kvintessensen i kommunikation och även marknadsföring på Internet: relationer och dialog OCH att ha kul.

Jag sitter här och läser tweets från @chriscornell, som skriver om vad han gör och pratar direkt med sina fans, jag får intressanta länktips från @gleonard om mediavärlden som jag ibland kommenterar. @davidcushman berättar om sociala media, @JesperAstrom om online-PR och @krisreng (strängbändare i Hari and Aino) berättar vad han tycker och tänker. Givetvis vet en del redan om att jag sitter och skriver detta och @solobasssteve (Steve Lawson) vill gärna läsa artikeln sen när den är färdig (får försöka översätta den). Det går snabbt på Twitter.

Det handlar alltså inte om ytterligare ett sätt att skrika ut ditt budskap till världen, utan att steg för steg bygga relationer med människor som du tycker är intressanta och som tycker att du är intressant. Om du tycker att det påminner om vårt mantra här i bloggen om att bygga relationer med trogna lyssnarskaror, så har du alldeles rätt.

Finns du på Twitter eller vill börja twittra? Följ mig på @ParBerglund, och Lasse på @lassethomasson, så kan vi prata mer där. Kanske kan vi växa in i det tillsammans. Du får gärna lämna din Twitter-adress i kommentarerna här så att fler kan följa dig.

Det finns många gränssnitt att använda Twitter på: programvaror, mobiltelefoner, webbläsar-program, e-post mm. Om du vill ha ett bra översiktligt program på din dator så rekommenderar jag Tweetdeck, vilket jag själv använder.

Gå till Steve Lawsons blogginlägg om Twittertips för musiker, och ta till dig hans tips och resonemang som han beskriver där. Rekommenderas varmt.

Vill du sen fördjupa dig i hur Twitter kan användas, så finns det hur mycket som helst skrivet om detta. Live Crunch har samlat många av de bästa tipsen i en lista.

  • Share on Tumblr

Nothing on TVSitter och läser Seth Godins bok ”Meatball Sundae”, en bok om hur den den nya marknadsföringen förändrar inte bara hur företag interagerar med sina kunder, utan hur denna påverkar allting ända till vilka produker som faktiskt tillverkas och säljs.

En bärande tanke i boken är att de tillgängliga sätt att marknadsföra sig på, också skapar den flora av produkter som finns tillgängliga för oss. Dvs att man skapar och tillverkar det man kan kan sälja. TV-, radio- och massmediaåldern innebar därför att produkter skapades som var avpassade att kunna slå an hos en majoritet av den massmediekonsumerande publiken. Man skapade ”average products for average people”.

Men vad händer då när människor inte längre hörsammar massmedias reklam, vad händer när butikshyllornas begränsningar ersätts av näst intill oändliga valmöjligheter, vad händer när dialog och relationer tar över från enkelriktade megafoner?

Ja, en sak är klar, det finns ingen anledning att acceptera kompromisser längre. Seth Godin uttrycker det så här:

In a world of choice, no one picks something that is good enough. In a world of networks, few pick the isolated. In a transparent world, people avoid the deceitful.

Vad har detta med musik att göra?

Ja, det har allt med musik att göra. Vi har levt i ett tidevarv där industrier har anpassat musik för att kunna marknadsföras till en så bred publik som möjligt, via massmedierna.

Mainstream kallar vi det ibland, radiomusik ibland. Och att detta inte säljer lika bra längre har vi ju hört nästan till leda nu och slutsatsen blir många gånger: ”inte ens den musiken säljer”, istället för att inse att det är just DEN musiken som inte säljer längre i de enorma volymer den gjorde förr. Vi behöver inte längre acceptera ”average music for average people”. För vi har näst intill oändliga valmöjligheter att hitta det som vi gillar mest, istället för att nöja oss med en kompromiss.

Gör du ”average music for average people”? Inte? Grattis, då är det din tid som har kommit nu.

  • Share on Tumblr

Det var med stort intresse jag läste Fredrik Muskos inlägg förra veckan om hur han ser på demos och skivkontrakt från skivbolagsperspektiv.

Jag började fundera vidare. Om nu ett stort (och kanske större ansvar idag än förr) ansvar ligger på artisten för det som Fredrik kallar paketet “Artist”, vad kan då en artist förvänta sig av ett skivbolag? Vilka krav och förväntningar kan du rimligtvis ha?

Jag har inga bra svar på det själv, men tycker att frågan är intressant. Så om du har tankar kring detta och vill dela med dig skulle vi tycka att det vore mycket intressant att höra. Kommentera gärna i så fall eller mejla mig eller Pär så kan det kanske bli ett eget inlägg också.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Det är en aspekt med musikbranschen som jag inte riktigt förstår och som skiljer den från många andra områden i samhället. Myten om det stora breaket, om att som okänd bli upptäckt, och sen bli en världsartist (eller åtminstone en svensk världsartist) från ingenstans över en natt.

Allvarligt, ingen skulle ens komma på tanken att rekrytera en VD till t.ex. Ericsson från gatan. Och i sportens värld förväntas man försaka stora delar av sitt liv till träning för att ha en chans att åka på ett OS. Och bara för att jag spelar korpfotboll så förväntar jag faktiskt inte att Lagerbäck ska ringa och höra om jag har tid för några landskamper under våren.
I musikbranschen däremot finns drömmen om att bli upptäckt, att från ingenstans få möjligheten, med skivbolag som ställer upp, marknadsföringspengar, studiotid osv…
Och när man läser om de som blev det, så visar sig de historierna nästan aldrig vara sanna, när man börjar gräva lite djupare. Det man hittar är år av slit och släp, misslyckanden, felsatsningar, och en massa massa tid innan det hände. Men historien skrivs gärna om. ”Ja, jag la bara upp några av mina låtar, som jag spelat in hemma helt anspråkslöst i vardagsrummet, på Myspace och sen började telefonen ringa” låter häftigare än berättelsen om alla år i replokalen och alla giggen på fritidgårdarna.
(Seth Godin beskriver just detta om Beatles i ett inlägg).

Nu menar jag inte att det är fel med drömmar, tvärtom. Om jag får som jag vill blir jag gärna ihågkommen som världens bästa låtskrivare.
Men inget blir bättre och lättare av att vi går på myterna om framgången och tror att dom är sanna. I nästan alla fall är framgång ett resultat av hårt, långsiktigt arbete. Små steg som till slut gör en stor skillnad.

Tror jag i alla fall.

  • Share on Tumblr

Fredrik Muskos har ett mångårigt förflutet inom musikbranschen: som musiker, som producent, som skivbolags-entrepenör mm. Bland annat hittar du honom som en del av produktions-teamet Cut & Paste Productions, som medgrundare och medarbetare på Dead Frog Records och Musichelp.se.
Kontakt: fredrik@deadfrogrecords.com

Alla ”vet” att skivbolagen överöses av demos i princip varje dag som brevbäraren går sitt skift. Nja, det är nästan sant, för saker har ändrats. För kanske 5-6 år sedan kom merparten av alla demos per post. Idag sker den distributionen via e-post. De flesta artister har också lärt sig att inte bifoga mp3-filer, utan skicka länkar istället.
Men det mest intressanta är att antalet demos har minskat radikalt. Mer om detta snart.

Gone GoldMen kvaliteten då? Tja, i och med att de flesta artister idag har egna inspelningsmöjligheter och ”inbyggd” studioutrustning som bara för 10 år sedan kostade 100 000-tals kronor så är det klart att ljudkvaliteten förbättrats. Som lyssnare är det skönt att slippa brusiga kassettband. Men i och med att tekniken har förbättrats är det förvånande att inte demokvaliteten ändrats i samma takt. Vi får ofta demos som skulle kunnat vara färdiga för släpp om de t.ex bara hade mixats ordentligt.

Dock har inte den rent artistiska kvaliteten ökat alls. Alltså kvaliteten på låtarna.

Det kommer fortfarande demos från artister som hoppas slå igenom och få skivkontrakt. Dessvärre verkar det som de artister som helt förlitar sig på att skicka demos för att nå ut, är de som ännu inte anammat den nya teknikens möjligheter, och därför ligger steget efter.

När vi på skivbolaget får en demo och ska bedöma denna är det inte bara låtarna vi lyssnar på. Det vi är intresserade av är att kunna sälja en artist. I paketet ”Artist” ingår förutom bra material också image, fanbase, sound och ”egenhet”. En helt färsk artist med endast en demo är svår att bedöma. Vi vill gärna se att artisten själv är aktiv, alltså har en hemsida alt. MySpace och marknadsför sig själv och sin musik. Det bäddar för att artisten kommer att synas och höras i olika sammanhang. Det gör det lättare för oss som skivbolag att få ut musiken också.

De gånger vi har plockat upp artister genom en demo, så har det alltid funnits fler delar i paktetet färdiga, vilket i princip är ett krav idag. Vårt råd till artister som endast har en demo brukar vara att de ska bygga på paketet och skicka en ny demo med de eventuella förslag till förbättringar vi föreslagit. Det kan gälla förbättringar av rent musikalisk art eller övrigt i paktet.

Ett skivbolag vill se att en artist menar allvar med sin musik och därför räcker det inte med en demo för att få kontrakt idag. Vi vill se att artisten kan stå på scen och göra bra ifrån sig; att artisten kan skaffa fans men framförallt viljan och engagemanget att nå ut med sin musik.

Så åter till minskningen av antalet demos vi tar emot. Vi har sett en klar trend i nedgången, i takt med att antalet onlinetjänster för marknadsföring, försäljning osv. av egen musik har ökat, så har demohögen minskat. Ganska självklart tycker vi, för det visat ju att många artister tagit saken i egna händer och själva hittat kanaler för sin musik. Därmed inte sagt att kvaliteten är bättre för det, men vi tror att många artister själva släpper sina demos istället för att skicka till skivbolagen, och är nöjda med det.

Det finns knappt nåt skivbolag som kontrakterar nya orutinerade artister idag. Det är för mycket som står på spel för att våga chansa med något man inte vet håller och som inte har det som krävs.

Till de artister som ändå vill skicka sina demos till skivbolagen brukar vi ge följande råd:

  • -Se till att ni har bra låtmaterial! Detta brukar vara den stora bristen. Bolla runt era låtar bland vänner och bekanta och era nätcommunities. Hämta in synpunkter och lyssna på dessa.
  • Spela inte in en demo. Spela in en ”singel” med tre av era bästa låtar. Inspelningen ska vara så bra som möjligt, gärna färdig för släpp, det ökar chanserna till att ni får gehör hos nåt skivbolag.
  • Följ upp er demo med en till inom några månader. Arbeta samtidigt flitigt med att marknadsföra er på nätet och bygga er fanbase.

Svaret på frågan i rubriken blir därför: ja, en demo kan ge skivkontrakt, men det hänger inte bara på själva demon.

  • Share on Tumblr

Att ha en egen musik-shop på sin hemsida som du själv kan designa och bestämma priser för hade inte varit så dumt. Det är just det som Bandcamp erbjuder.

Bandcamp kan du skapa en egen artistsida och designa den så att den passar ihop med tex din egna hemsida. Det finns inget krav på att man måste ha en egen hemsida, utan man kan länka varifrån man vill egentligen.

Ditt album och dina låtar kan du sen prissätta hur du vill och det finns också ett flertal olika nedladdningsalternativ som besökaren kan välja mellan, olika filformat och olika ljudkvaliteer.

Du kan tex välja att låta besökarna ladda hem 128 KBits mp3-filer gratis, men att de får betala för högre kvaliteer, som tex här.

Du kan ha fasta priser som här.

Du kan sätta ett ”betala-vad-du-vill”-pris, med eller utan ett minimipris, som här.

Säljer du fysiska skivor så kan du länka in det i shoppen som de har gjort här.

På sidan kan du dessutom lyssna på HELA låtarna, vilket jag anser är det självklara sättet att presentera sin musik på. Jag kan ju lägga till också att i dagsläget så går alla intäkterna från försäljningen till artisten minus Paypal-avgifter. / Edit: 85% av intäkterna går till artisterna upp till 5000$, därefter 90% (ändring införd av Bandcamp 2010)

Toppa detta sedan med en snygg fristående musikspelare (anpassningsbar), som du kan stoppa in i princip vilken webbsida som helst, ja, den är tillgänglig att stoppa in för andra också i tex sina bloggar. Det finns en delningsfunktion för att sprida detta kors och tvärs över nätet. Så här ser spelaren ut (Klicka på ”Download” för att komma till huvudsidan):

Betyder det då att ni då ska sluta lägga upp låtarna på ITunes, Amazon, Klicktrack osv. Nej, inte alls. Se det som ett komplement till detta där du erbjuder fler alternativ till dina fans. De flesta kommer högst troligen att fortsätta att handla musik via de ställen de är vana att handla på, men på detta sätt kan du skapa mer värde för dina lyssnare.

  • Share on Tumblr

Satt och läste lite gamla artiklar och hittade en intervju med Brian Eno (en av mina musikaliska förebilder) i Sound in Sound från oktober 2005. Jag har, förutom hans musik, alltid tyckt om hans tankar kring den kreativa processen, om hur musik blir till.

”When you work with analogue, you tend to go for a performance, because it’s too complicated to cut up tape, and so on. So you tend to do takes until you get a good performance. But with digital you say ‘That’s a good bar, we’ll copy that a few times.’ ”

Inser hur sant det är, att hur vi väljer att att spela in, även påverkar det kreativa resultatet. Ett analogt arbetssätt fokuserar inspelningen mot  insatsen från artisten. Ett digitalt fokuserar på arrangemang och låtstruktur.

Och det gäller inte bara vid inspelning. Inneboende begränsningar finns i alla val vi gör. Väljer du att t.ex. distribuera dina låtar via mobiltjänster får kortare låtar bättre ljudkvalitet, så skriver du korta låtar så får dina lyssnare bättre kvalitet på ljudet. Eller som att jag gör olika typer av låtar beroende på jag om utgår från piano eller gitarr när jag skriver.
Olika val ger oss olika förutsättningar, gör vissa saker enklare eller svårare att utföra. Val som driver oss i en viss riktning genom sina inneboende begränsningar och möjligheter.
Och det påverkar direkt hur vi kommer att låta, till vem och hur många vi når och hur vi uppfattas och tas emot av den som lyssnar.

Vad som är rätt eller fel kan vi nog bara svara på själva. Däremot finns det ett medvetet eller omedvetet val. Förhoppningsvis väljer vi medvetet det som hjälper oss att komma en bit längre och närmare målet. Vad än det må vara.

/Lasse

  • Share on Tumblr

”Ja, och så måste du ha ISRC-koder på låtarna också” sa en flyktig bekant i branschen till mig.

-”Öhhh, ISRC-koder?”, sa jag och kände hur ett par kopplingar till i hjärnan brann upp. Vi hade precis bildat skivbolaget och höll på med att försöka förstå hur man gav ut en CD. Hade redan huvudet fullt av STIM, förlagsavtal, Ncb, masteringar och så började någon prata om ISRC eller något….

Men nu vet jag, och om du går i tankarna på att ge ut din egen CD och inte heller vet vad ISRC är så kommer här en kort introduktion.

Vad är ISRC?

ISRC står för International Standard Recording Code och är en standard som tagits fram för att kunna identifiera digitala ljudinspelningar, t.ex låtar utgivna på CD eller som mp3.
I praktiken innebär det att man lägger med en unik kod för varje inspelning på en CD eller inkluderar koden som en tag i en mp3 fil (se mitt tidigare inlägg om du undrar vad en mp3-tag är).
Koden är unik för inspelningen (inte för kompositionen) och ska återanvändas om samma inspelning ges ut igen, t.ex. på en samlings-CD.

Vad ska det vara bra för?

Tanken är att förenkla administration, rutiner och förbättra rapporteringen vid t.ex. spelningar i Radio och TV eller vid försäljning av nedladdningar.
Det blir lättare att identifiera inspelningen och därför lättare att se till att ersättning kommer till rätt bolag och personer.

Hur får man ISRC kod?

I Sverige är det IFPI (skivbolagens branschorganisation) som hanterar ISRC. Själva koderna gör du själv men du behöver ett bolagsprefix och för att få det behöver du registrera bolaget som äger inspelningen hos IFPI. Kostnaden är 500 SEK och ansökan finns att hämta på IFPI:s sida om ISRC som för övrigt har mer bra information.
Den som ansöker måste vara ett registrerat bolag. Det räcker inte med att vara privatperson, du behöver registrera ett bolag. Enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag går t.ex bra. Det är faktiskt mig veterligen den enda punkten i att producera en egen skiva där det kravet finns (Fast sen kan det vara bra att ha ett bolag av andra skäl).

Kan jag köpa en ISRC kod från någon?

Om du inte vill registrera ett bolag, men vill ha koder ändå. Kan man köpa bara koder från någon? Nej, inte vad jag vet. Jag har inte hittat någon som säljer den tjänsten (Hör gärna av dig om du känner till någon). Och anledningen är troligtvis att ISRC koden ligger till grund för utbetalningen av ersättning från STIM. En liten del av den betalas ut till det bolag som står registrerat på den kod som är ersättingsberättigad. Om du köper koden från någon annan så kommer det bolaget att få en liten procent av utbetalningen för dina radiospelningar.

Klarar man sig utan kod?

Ja, det är inget absolut krav att man har IRSC koder på sin CD. Det är inte som mekaniseringsavgiften där inget CD-presseri startar produktionen utan att du kan visa upp en faktura eller fribrev från Ncb. De flesta sajter som säljer downloads, iTunes t.ex., verkar inte heller bry sig även om jag har hört om sajter som ställer det som krav.
Samtidigt, i takt med att allt mer av medievärlden blir digitaliserad, att radio och TV stationer får moderna program som kan hantera ISRC, så kommer behovet att kunna identifiera inspelningar att växa. Risken är helt enkelt större att du missar ersättningar du borde ha haft om du inte har koder på din CD.

Läs mer

IFPI Sverige – Har en sida om ISRC med ansökningblankett i pdf format.
IFPI Internationellt – Har en sida på engelska med länkar till en handbook om ISRC och till andra relaterade och mer tekniska dokument.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Jag har tidigare påstått att grunden till en musikkarriär ligger i de trogna fans som du lyckas samla. Det är då självklart intressant att fundera på hur man ska lägga upp sin marknadsföring för att lyckas med detta. Hur får man en helhetsbild av vad som krävs?

Häromdagen beskrev jag vad jag tycker att marknadsföring handlar om: Marknadsföring handlar om att skapa och bibehålla relationer med andra människor till det du gör och det du står för.

Din framgång kommer alltså att bero på hur väl du lyckas skapa och bibehålla relationer med andra människor. Och för att klara av detta måste det finnas flera bitar på plats för att relationen inte ska brytas. Många artister och skivbolag är tex duktiga på att få ut sin musik och få den spelad på många håll. Men vad händer om de som lyssnar och gillar musiken inte har någonstans att vända sig, inte får svar på sina frågor och synpunkter eller ens kan hitta dig efteråt? Ja, relationen bryts med tiden och de går någon annanstans.

Jag skulle vilja se en genomtänkt marknadsföring som en obruten kedja från det att du träffar på en lyssnare första gången till det att lyssnaren har en etablerad och återkommande kontakt med dig och din musik. Jag har benat upp detta i tre punkter här, som kanske kan tjäna som en checklista.

  1. Skapa
    Det är här du exponerar din musik för omvärlden. I radio, bloggar, tidningar, konserter, webbsajter och annat. Det är här du pratar med andra människor om vad du gör och det här dina fans och kontakter pratar om dig med andra människor.
  2. Etablera
    Det är här du ser till att vara tillgänglig för omvärlden. Genom att synas på nätet, genom att vara lätt att kontakta, genom att ha en hemsida där man lätt kan komma i kontakt med dig, läsa om dig, lyssna mer på dig, komunicera med dig. Det är här du aktivt knyter an till människor på gigget som gillade din musik, samlar in e-postadresser till ditt nyhetsbrev och pratar med människor. Det är här som du svarar på e-post, ger feedback till bloggare, journalister, podcastare.
  3. Bibehålla
    Det är här som du skapar ny musik och presenterar. Du bloggar, skriver nyhetsbrev, spelar live, gör videos för dina fans. Du engagerar dina fans i det du gör, pratar och lyssnar, hjälper andra och samarbetar. Det är här du skapar värden för andra människor och erbjuder musik och annat till försäljning som en tjänst till dina trogna lyssnare.

Innehållet under varje punkt ska du se som ett exempel på vad det kan innebära. Naturligtvis kan man göra saker och ting här på hur många sätt som helst, och var och en måste hitta sitt eget sätt och vara kreativ.

Men det viktiga här är att fundera igenom varje del, så att det fungerar tillsammans. Om du blir spelad på radio i Spanien, hur får du då kontakt med de som gillade vad de hörde? Om du har spelat live inför 200 entusiastiska människor, hur kan du knyta an till dessa lyssnare och skapa en relation med dem?

Vad i denna ”kedja” har du på plats? Vad saknas?

  • Share on Tumblr

Häromdagen skrev jag om svenska musikbloggar, till vilka du kan skicka din musik. Nu har vi lagt upp den listan på en egen sida här på sajten, och du hittar den, ”Blindmens Svenska Musikbloggar”, under fliken BSM högst upp på sidan.

Vi kommer att underhålla den listan efterhand vi upptäcker nya bloggar som passar in, och ta bort gamla som är inaktiva. Tipsa oss gärna om svenska musikbloggar du stöter på. Är du själv musikbloggare så får du gärna kontakta Lasse eller mig, så att vi kan lägga till dig.

Listan hittar du på denna sida.

  • Share on Tumblr

Några mer eller mindre seriösa förslag på saker att göra medan du väntar på att bli upptäckt:

- Skaffa dig en egen webbsajt. Kostar mindre än ett kabel-TV abonnemang och är mycket roligare (och du kommer att tillbringa minst lika mycket tid framför skärmen).

- Skit i att bli upptäckt. Upptäck dig själv istället och starta eget skivbolag och förlag och ge ut dina egna skivor. Att starta ett handelsbolag kostar 1200,-. Att pressa en CD i 1000 ex kostar 6000,-.

- Skaffa en Myspace sida. Är gratis! Och är mycket roligare!!!!

- Skicka in bidrag till Melodifestivalen varje år. Nä, det är inte så stor chans att komma med, men det är bra övning, och du vet att det är höst när det är dags. På samma sätt som du vet att det är vinter när det är jul.

- Skriva massor med nya fantastiska låtar. Så att du har 50 låtar att välja bland när det är dags att spela in CD:n.

- Blogga. Om du inte vill starta en egen hemsida så starta en blogg på t.ex Blogger eller WordPress och skriv om ditt liv före (breaket alltså). Gratis och kul att visa barnbarnen när du väl är berömd.

- Gör en mobil-musikvideo. Samla ihop bandet och ut och filma med mobilen. Lägg upp på YouTube och skicka till vänner och bekanta och alla andra du känner.

- Starta en egen podcast. En chans att spela dina och kanske dina vänners låtar och snacka en massa skit om allt och alla. Läs mer t.ex på Podomatic som är en fri podcastingtjänst.

- Ta nya bandbilder. Fram med kameran och plåta en ny uppsättning bilder som du kan använda på webben, i promobrev, lägga upp på t.ex. Myspace , Flickr eller Facebook.

  • Share on Tumblr

Till att börja med, jag måste bara få tacka för alla positiva reaktioner vi har fått om bloggen så här långt. Det är jättekul. Att få skriva om det jag tycker är det roligaste som finns och samtidigt känna att jag kanske kan tillföra något till andra… Häftigt.

Och just därför några ord om just det, att göra det som är roligt och kul. För det är precis vad framgång handlar om för mig. Och det är den absolut största faktorn tror jag. Allt annat är egentligen sekundärt.
Så gör absolut inte saker som inte du inte vill? Som inte känns roliga i längden. Som ger en bitter bismak. Bara för att någon annan säger att det är bra för din karriär.

Visst, vi, Pär och jag, har en massa idéer som vi tror är bra. Som kan göra dig mer framgångsrik. Som att det är bra att ha en webbsajt, det är bra att finnas på Myspace, det är bra att skapa direkta relationer med fansen t.ex. Tror vi.

Men lyssna bara på oss med ena örat! Låt det andra lyssna på dig själv. Alltid. Och om du hör dig själv och oss säga olika saker så är det vi som har fel.

Jag tror att alla har sin helt egna väg till framgång. Och sin helt egna personliga definition vad framgång är. Jag tror också de flesta av oss vet skillnaden, vad som är rätt och fel för oss själva. Bara vi vågar lyssna.

Så lyssna inte för mycket på oss.

  • Share on Tumblr
blank