Musik står aldrig helt för sig själv, bara om ingen lyssnar på den.

Musik förekommer alltid i ett sammanhang, och detta påverkar hur vi uppfattar musiken och hur vi tar till oss den. Var vi befinner oss spelar såklart stor roll när vi lyssnar och vilket stämningsläge vi är i, hur vi mår för stunden och våra musikaliska preferenser.

Minst lika viktigt är hur vi bestämde oss för att lyssna och vad vi får veta innan vi lyssnar, under tiden eller efteråt. Blev du rekommenderad musiken av en vän tex, som dessutom kan lite om artisten så är det en fantastisk skillnad från att du klickar på en länk på en community utan att veta någonting om musiken eller artisten innan.

Jag tror de flesta av er som läser detta håller med om det. Trots det så hör jag påfallande ofta från artister att man vill att musiken ska stå helt för sig själv, att en massa information runtomkring inte behövs. Ja, det går ju inte som sagt. Musiken kommer alltid att placeras i ett sammanhang, det enda som kan hjälpa är att man inte ger ut musiken alls.

Det blir ganska lätt så att fokus hamnar på hur många, antalet du kan nå fram till i ett utskick, en annons, på en sajt eller för all del ett TV-program, men det som spelar roll i slutändan är inte detta, utan hur din musik landar hos den enskilde lyssnaren, individen, hur den uppfattas, vilken relation ni får, om det leder vidare, om lyssnaren känner att han vill förmedla det till andra.

Denna inramning, som Lasse beskrev häromdagen, kan du påverka i stort och smått, och det är det vi skriver om till stor del här på Blindmen, det handlar om att känna och förstå vad marknadsföring är och vad den går ut på.

  • Share on Tumblr

Att lära sig att marknadsföra sin musik med de nya medierna är som att lära sig simma på nytt.

Vi är så invanda vid att det handlar om att ge sig ut på ett torg, en radiokanal, i en tidning eller i ett teveprogram och bara skrika ut sitt budskap direkt, så ska folk lyssna.

Problemet är bara att det är väldigt få människor på torget som verkligen lyssnar nu längre.

Så vi får lära oss simma igen. Vi kan prata, de flesta av oss. Och vi har några vänner. Och vi tycker om att prata med dem och vi bryr oss faktiskt om dem också.

Det betyder att vi kan röra på lemmarna åtminstone. Fan, hur får man dem att röra sig synkront?

Finns på Myspace, på Facebook, har en hemsida som en broschyr; fan vad svårt det var att få armarna att röra sig i samordning med benen. Störtdyker.

Fixar en riktig hemsida, med en blogg, och länkar till andra, bjuder in mina fans och bjuder på musik; mmm… lite bröstsim…nyhetsbrevet med insamling av e-postadresser på gigget funkar…pratar lätt och ledigt med ett antal människor nu…kan simma 25 meters bröstsim utan att drunkna och det känns fint.

Känner själv att jag kan börja med ryggsim nu. Har alltid gillat ryggsim. Simlärare är jättebra och kan hjälpa en att komma vidare, men de kan ju inte knuffa på en precis, det enda är att kasta sig ut i poolen och försöka själv.

  • Share on Tumblr
blank