Skriv en bio nu!
Att kommunicera, Marknadsföring, Tips 8 juni, 2010
Som musikbloggare brottas jag framför allt med ett problem när jag skriver presentationer av ny (enligt mitt tycke) bra svensk musik på Meadowmusic.se:
Det finns sällan någon information om artisterna att tillgå. Det finns ingen bio skriven, eller så är den ytterst fåordig. Det finns oftast ingen story att förmedla, någon egen presentation, deklaration, ambition eller sammanhang. Ibland leker jag detektiv på nätet, ibland skriver jag tillbaka och ber om mer info. Tidsödande dock.
Denna brist på info blir ett problem för en artist ur flera perspektiv. Först och främst så minskar det möjligheterna till att överhuvudtaget bli lyssnad på. Det skickas en strid ström av musik till journalister, bloggare och ja, ut till lyssnarna direkt via sociala medier. Och hur avgör man vad man ska lyssna på? Det går inte att lyssna på allt. Vad gäller journalister, så är storyn som förmedlas och kvalitén på presentationen som skickas i ett pressutskick i de flesta fall helt avgörande för att man ska bli lyssnad på.
För det andra så missar man möjligheten att sätta in musiken i ett sammanhang, att påverka lyssningen av musiken, då musiken alltid har någon form av utgångspunkt i lyssnandet. Att sätta sin egen prägel på omständigheterna och tankarna kring musiken.
Som Lasse har skrivit tidigare, vilket jag definitivt kan bekräfta, så är bio-sidan oftast den mest besökta sidan på en artistsajt, efter huvudsidan. Och det understryker det jag skriver här ovan, om vikten av att skriva en bio, en bio som du givetvis kan använda delar av i olika sammanhang; på din Myspace-sida, i pressreleaser, i promobrev mm.
Mystiken då? Ett vanligt argument är, åtminstone officiellt, att en artist tror att det krävs ett visst mått av mystik, en form av distans till lyssnarna, för att upprätthålla ett intresse för bandet. Och att en dialog och en naken bio skulle förstöra detta.
Jag tror dock, precis som Lasse skrev häromdagen, att det inte är på det sättet, utan att en ny tid också kanske kräver en ny typ av artist och marknadsföring. Jag ser det snarare som en bortförklaring för att inte ta tag i det svåra att beskriva sig själv och sin musik. Och om mystiken nu är intressant, så måste denna förmedlas på något sätt. Det finns en story i mystiken också, och den kommer inte fram om man inte kommunicerar ut den.
Hur skriver man en bio?
Ja, självklart får man ju skriva hur man vill, men jag tänkte ändå tipsa om en enkel och bra utgångspunkt på upplägget. Och, om det nu inte finns någon speciell anledning till det, skriv bion i tredje person, även om du skriver om dig själv.
1. Skriv ett stycke om vad musiken handlar om, vilken genre, jämförelser med andra artister i ett sammanhang eller vad bandet står för. Sätt prägeln direkt om vad som komma skall, och hjälp läsaren in i sammanhanget, om det är en typ av musik eller typ av artist som kan tänkas passa. Våga sticka ut och våga skaffa dig ovänner.
2. Skriv om vad som är aktuellt nu. Under våren, under hösten, under året. Det behöver inte vara långt, bara greppbart. Använd länkar för att hänvisa till fördjupning. Och se till att detta uppdateras vid behov.
3. Själva bion, storyn om bandet/artisten som du vill förmedla den. Alla har en berättelse att förmedla som är intressant, och ofta är det de små sakerna som händer som är roliga att läsa om, inte nödvändigtvis de stora bedrifterna. Var kommer ni ifrån? Hur bildades bandet? Vad har ni för bakgrund? Hur har er resa sett ut? Vad är tankarna bakom det senaste albumet? Det är basic-frågor, som kan tyckas ointressanta för andra, men det är de inte.
Var sparsam med listbedrifter och lyssningssiffror, om de inte bidrar till berättelsen.
Utöver detta så kan man naturligtvis vara hur kreativ man vill. Bilder, instoppade filmer, musikspår kan kanske hjälpa till att göra det intressantare. Våga testa och pröva er fram. Be andra läsa och kommentera den, be fansen om hjälp för att beskriva er musik eller titta i recensioner. Ni kanske kan be någon annan skriva den åt er, om ni förser denne med material?
Om ni inte har en bra bio, börja skriv nu.
Massutskick eller inte?
Att kommunicera, Marknadsföring 24 mars, 2010
När vi på 90-talet, i mitt dåvarande företag, hade gjort klart vår första vackra färglada, informativa och roliga (som vi tyckte) produktbroschyr, så var vi givetvis angelägna att presumptiva kunder skulle få ta del av den så fort som möjligt. Ett brevutskick skulle göras till de som ingick i vår väl inringade målgrupp. Det handlade om ca 2000 brev.
Men enligt egna och andras erfarenheter visste vi dock att det var ganska få som faktiskt öppnade dessa brev, ca 10%, och av dessa som öppnade var det kanske 10% av dessa som faktiskt läste vad som stod i den. (detta gällde en mycket specialiserad produkt, för bredare produkter så är det betydligt lägre utfall, vilket alla som får direktreklam vet).
Vi fick det enkla tipset av vår reklambyrå att skriva alla adresser för hand, istället för att trycka ut adressetiketter och klistra på. Och det gjorde vi. Det tog ett antal timmar att plita ner 2000 adresser, men utfallet blev betydligt bättre än vi vågade hoppas på. Många hade lagt märke till broschyren, en del hade till och med läst den och faktiskt, ett hyfsat gäng hörde av sig själva till oss. Varför? Jo för att mottagaren uppenbarligen blev mer nyfiken på innehållet när det tydligt syntes att någon hade tagit sig tid att göra något lite extra, en sån liten sak som att skriva en adress för hand. Det kändes personligare.
I den elektroniska världen kan man naturligtvis inte göra massutskick på det här sättet utan att ha frågat innan, det kallas för spam. Sen finns det en stor gråzon, som kanske inte legalt skulle kallas för spam, men som ger en spam-känsla. Det handlar om när vi gör mailutskick till vänner, skicka ut massmeddelanden på Myspace om konserter, skivsläpp och annat eller skickar mass-SMS. Kopierat och klart, opersonligt och det går ofta direkt i papperskorgen och vid upprepade tillfällen innebär det förlorade potentiella relationer. ”Om det är något som som spammarna har lärt oss så är det att trycka på delete-knappen” – Seth Godin
Sen finns det utskick som ligger på rätt sida gränsen. Dvs utskick via din e-postlista till dina fans, utskickslistor till press, media, bloggar mm (som har gått med på att finnas på listan), inbjudningar till evenemang och till fan-sidor mm. Men hur effektivt är det egentligen?
Ja, pratar vi om mail-vägen, så är en enkel regel att personliga meddelanden i princip alltid går före massutskick. Även om det är ett utskick någon har registrerat sig för. Någon som har bemödat sig att skriva ett personligt meddelande känner man sig helt enkelt mer ansvarig att svara eller agera på. Har man ont om tid (vilket alla har), så hamnar massutskicket i högen eller papperskorgen, eftersom man inte känner det som ett måste att göra något.
Det kan kännas som en stor vinst att ha fått ihop en accepterad lista på 1000 adresser till media, bloggare och andra, men vad är den värd om dina utskick ändå hamnar långt bak i kön? Den som istället lägger ner lite tid att kontakta 100 av dessa, med ett meddelande riktat till just den man skriver till kommer säkert att få ett betydligt bättre resultat. Och eftersom det är personligt riktat så kan man kanske också få en intressant dialog på köpet och en relation.
Betyder detta då att e-postlistor är meningslösa? Nej, inte alls, som jag har beskrivit tidigare, men det gäller att fundera på vad man vill uppnå när man skickar något och till vem du skickar det. Ett nyhetsbrev är i första hand till för att informera om något, inte att tvinga någon att agera på ett visst sätt inom en viss tid. Det krävs ju också att de som är med i listan verkligen vill vara där.
Bry dig om personen/personerna i andra ändan av tråden, det märks. Fundera på vad som är av värde för just den eller de du skickar till. Vill du bli spelad i radio, synas på bloggar, bli omskriven i pressen, rikta dig då direkt till den personen du vill tala med. Kanske kan du skicka ett personligt meddelande till en del av dina vänner som du bjuder in på Facebook till din fan-sida, eller när du gör ett evenemang om en spelning. Blir dessutom både roligare och mer spännande.
Bloggen har du läst för att du ska tralla…
Att kommunicera, Marknadsföring 18 november, 2009
Hur kan jag få fler lyssnare till bloggen?
Hur kan jag få fler fans på Facebooksidan?
Kan jag använda Twitter till att få folk att rösta på min låt?
Hur får jag folk från Myspace till min hemsida?
Känns frågorna igen? Såklart. Vi vill alla vara framgångsrika och få fler lyssnare och fler fans.
Men tänk efter, är det verkligen rätt ställda frågor?
Dom handlar ju bara om dig, om vad du vill ha och om vad du vill få ut. Vad som är bäst för dig.
Är det därför som folk besöker dig och lyssnar på dig? För din skull?
Tänk om du vänder på frågan?
Vad kan jag göra för att få mina läsare och lyssnare att känna att de riktigt har fått något. Att jag har berikat deras liv efter det att vi har varit i kontakt med varandra.
Helt enkelt ställer lyssnar- och läsarorienterade frågor. Några andra exempel:
- Vem eller vad vill du att dina lyssnare och läsare ska känna till?
- Vilken information vill du dela med dig? Om dig själv? Om andra?
- Vilka andra band eller artister vill du att rekommendera?
- I vilken stämning vill du att de vara efter att hört din låt eller läst dina texter?
- Hur kan du få dem att känna sig vackra? Snälla? arga? Starka?
- På vilket sätt kan du skapa värden för dina lyssnare?
Kan du svara på de frågorna (eller andra liknande du ställer till dig själv) så har du egentligen också svarat på hur du får fler lyssnare och läsare.
Det är inte svårare än så, och just precis så svårt.
Så når du fram till musikbloggar
Att kommunicera, Bloggar 17 november, 2009
Att nå ut till musikbloggar av olika slag är såklart intressant för att kunna exponera sin musik för nya lyssnare. Jag har tidigare skrivit om specialfallet med mp3-bloggar, dvs bloggar där man också låter besökarna ladda hem en eller ett par låtar från artisten man presenterar.
Många upplever dock att det är svårt att nå fram och få någon respons överhuvudtaget från många bloggare. Så frågan är då vad som gör att vissa blir hörda medan andra inte. Vad ska man tänka på?
PR-firman bigMETHOD frågade sig samma sak; de var intresserade om de gjorde rätt i sina försök att nå fram, och gjorde så att de helt enkelt frågade ett antal bloggare om vad som är viktigt att beakta. De svar de fick var många gånger ganska olika men några huvudlinjer var ganska tydliga:
1. Skriv ett personligt mail till just den bloggare du försöker nå. Gör inga massutskick eller skicka opersonliga pressreleaser.
2. Läs på om den du skickar till, så du vet om du har något som denne eventuellt kan vara intresserad av. Vad skriver de om? Är det en mp3-blogg eller vad handlar det om?
3. Ha respekt för bloggarna som individer och klumpa inte ihop dem till abstrakta begrepp som ”bloggosfär” och liknande. Var och en har sina egna skäl för att skriva och sina egna intressen.
Ja, läs gärna igenom artikeln här, så kan du se ett urval av de svar som de fick in, och få en känsla för vad det handlar om.
De flesta musikbloggar får in musiktips i en strid ström, vissa får hundratals mail om dagen. Och att det blir så många tips beror mycket på att många som skickar inte bryr sig om att titta på vad bloggen egentligen handlar om, och många andra lägger bara till den ene musikbloggaren efter den andre i sina massutskick. Det är därför ganska lätt att trycka på delete-knappen om det inte är ett mail som är personligt adresserat.
Likadant känns det lite konstigt att få personliga mail från en person, där denne har klistrat in en pressrelease, rätt upp och ner. Utan tilltal eller personligt meddelande. Man bör komma ihåg att en blogg inte är någon allmän nyhetstjänst som en dagstidning, lika lite som en gästbok på Facebook är det, utan snarare en individ i ett gigantisk stort socialt nätverk.
Det finns fler sätt som man kan verka på gentemot och tillsammans med andra bloggar, vilket jag kommer att följa upp i ett inlägg snart.
Några resurser som vi har lagt upp för att ni ska kunna hitta musikbloggar:
Blindmens lista över svenska musikbloggar
Blindmens söktjänst för mp3-bloggar (ca 1500 st)
Några tankar om nyhetsbrev
Att kommunicera, Marknadsföring 6 november, 2009
Har du ett nyhetsbrev? Som du skickar regelbundet till dina trogna lyssnare?
Använt rätt och med tålamod så kan nyhetsbrev vara ett kraftfullt sätt att skapa starkare relationer, och långsiktiga sådana, med dina lyssnare. Det kan bli som att du har direktkoppling till kärnan i din lyssnarskara, vilken, om du motsvarar förväntningarna, inte kommer att överge dig i första taget.
Jed Carlson, med-grundare till Reverbnation.com, har skrivit en mycket bra artikel om nyhetsbrev med ett antal rekommendationer som är värda att fundera över. Reverbnation.com har för övrigt en mycket bra tjänst för just e-postlistor och nyhetsbrev.
E-postlistan kan vara just den länken som behövs för att återknyta kontakten med fans du träffar ute på spelningar, möten, evenemang, och även på andra sajter du har registrerat dig på. Kraftfullast är det på spelningar, där du naturligtvis vill fånga upp det intresse du skapar där, och låta de som vill skriva upp sig direkt.
De som vill. Detta är mycket viktigt, och grunden till det mesta av den marknadsföring vi pratar om här på bloggen. Lägg aldrig till någon till din e-postlista, utan att de själva har sagt att de vill vara med. Oavsett vem det är.
I sin artikel kommer Jed Carlson med ett antal bra rekommendationer där jag har plockat ut några och kommenterat:
- Jed rekommenderar att tänka på e-postlistan som en samling epost-adresser till din familj, och därför använda ett språk som passar för dig i det sammanhanget.
Det kanske kan fungera för en del att tänka så. Oavsett vad så tycker jag att det är viktigt att vara personlig och inte formell. Det är ingen pressrelease du skickar ut, och ju längre du kommer från det personliga bandet som du vill ska finnas där, desto lättare är det att trycka på delete-knappen för mottagaren.
Tänk också på att det inte är en stor publik du står och håller föredrag för. Det är en enskild människa som läser sitt mail du pratar med. Att använda ”du” känns därför inte fel, även om användare vet om att det är från en e-postlista. - Det ska vara lätt att avbryta sin prenumeration när man vill.
- Undvik svärord samt ord i rubriken som förknippas med scam som ”free”, ”help”, mm. Detta för att förhindra att ditt meddelande automatiskt hamnar i spam-lådan.
- Jed rekommenderar max 3-4 meddelande i månaden. Jag tycker det låter lite mycket, och det kan fungera bra med 1 gång i månaden, men det beror givetvis också på hur aktiv du är och hur mycket relevant information du har att skicka ut.
- Skicka ut så relevant information som möjligt. Vissa tjänster har funktioner för att geografiskt särskilja de du skickar till, och är det specifika gigs så skicka bara till de som meddelandet berör.
Han tillägger också att det är viktigt att ta med detaljerad information om ett speciellt gig, Vad, Var, När, Hur, för att göra det så lätt för läsaren som möjligt.
Jag tycker det är viktigt dock att tänka på att inte skriva för långa mail. Om det finns mer information som tex turnéplaner och annat, lägg upp en sida och länka till den. - Skicka inte ut mail som går ut på att de ska hjälpa dig genom att rösta och annat utan att först ha bjudit på dig själv, genom tex exklusiva låtar och annat material.
Jag skulle vilja säga att man aldrig ska utnyttja nyhetsbrevet till röstningsuppmaningar, men om du nödvändigtvis ska göra det, så tänk på hur du skriver. Tala inte om vad man ska göra, berätta istället vad som händer och vad du håller på med och lita på att dina lyssnare tar bra beslut. Äventyra inte din relation med dina trognaste fans (som också är de som kommer att skaffa dig nya fans) för att få en kortsiktig vinst. - Lägg till länkar och ”sign-up” boxar på de sajter där du finns representerad, och se till att det går att anmäla sig på spelningarna (samt gör reklam för det på gigget).
- Ge en extra anledning till att skriva upp sig, som tex låtar att ladda ner eller annat material.
Du kan utlova rabatter på biljettpriser, göra det till en lyssnarklubb eller vad du vill. - Se till att det går att svara på utskicken mail-ledes, och enligt Jed ska man svara inom max tre dagar.
När du skriver nyhetsbrev, så tänk på att det är du som ska skapa värden för dina lyssnare/kunder och inte tvärtom. Om du har det i sinnet, så landar du rätt i det du skriver. Om du har en ny platta ute så skickar du inte ut ett meddelande: ”Kom och köp”, utan du skickar ut ett meddelande om att plattan är färdig och just du kan komma in och lyssna på den här: ”länk”.
Vill du läsa Jed Carlsons ursprungsartikel så kan du läsa den på Music Think Tank.
Jag planerar att följa upp detta snart med lite tips på nyhetsbrevstjänster som du kan använda dig av.
Låt megafonen samla damm
Att kommunicera, Marknadsföring 28 oktober, 2009
Jag fortsätter med Pärs förra inlägg som utgångspunkt, eftersom jag tror att det han skriver om är en av nycklarna att lyckas nå ut, framförallt i sociala medier (ni vet Facebook, Twitter, Myspace m.m)
Men att skilja push från pull, att veta vad som är vad, är inte alltid helt enkelt tycker jag. Många gånger kan budskapet röra sig i gränslandet mellan eller vara en kombination av båda två.
Så hur gör man?
Här är några av mina egna rättesnören och tankar som kanske kan hjälpa dig:
- Hur du uttrycker dig är minst lika viktigt som vad du säger. Undvik uppmaningar som kom och rösta, bli vårt fan eller lyssna på vår nya låt. Berätta istället att nu har du lagt upp en ny låt, vad den handlar om, historien bakom osv. Ge helt enkelt den som läser en anledning till varför just han eller hon skulle vara intresserad av det du erbjuder.
Vill du ha någonting tillbaka, att de ska bli fans, rösta på låten osv… så se till att det finns tydligt tillgängligt och att det är lätt att förstå hur man gör. Men hoppa över det i den direkta uppmaningen.
- Upprepa dig inte, skicka inte samma meddelande flera gånger till samma personer.
Du har hundra vänner på Facebook som du bjuder in till din Facebook-bandsida. Gissningsvis väljer mellan 5 och 10 att bli ditt Facebook fan (säger min erfarenhet).
Skicka inte ut en ny uppmaning till de 90 som inte blev det. De fick din förra inbjudan, de är förhoppningsvis läskunniga och de valde av olika skäl att inte bli dit fan. Respektera det. Annars blir du pushig.
Gör istället en ny låt, en ny video för att övertyga dem om din förträfflighet.
- Läsare genomskådar (nästan) alltid ditt syfte. Folk är mycket duktigare på utläsa ditt syfte med det du kommunicerar än vad du vill tro. Vill du tillföra och ge någonting (en sång, en känsla, tröst, glädje) till de du kommunicerar med, eller vill du bara ha någonting (pengar, en röst, en lyssning, bekräftelse)?
Försök att hitta en balans mellan att ge och ta. Blir upplevelsen att du bara vill ha tröttnar folk.
Och kommer i förlängningen inte läsa det du skriver eller prata om dig med sina vänner.
Skulle du själv rekommendera någon som du upplever bara vill ha till någon som du känner och bryr dig om?
Kom ihåg att folk rekommenderar dig till andra inte för att de tycker om dig, utan för att de tycker om den de rekommenderar till.
- Lär av andra. Följ andra band på Twitter, bli fan på Facebook eller vän på Myspace. Hur fungerar det deras kommunikation. Blir du sugen att veta mer om de skriver, eller känns det bara påträngande. Analysera och dra slutsatser för hur du själv kan och vill agera.
Årets bästa tips kanske?
Att kommunicera, Inspiration, Marknadsföring, Tips 7 oktober, 2009
Här kommer årets bästa tips enligt mig!
Är du det minsta intresserad av att marknadsföra din musik och dig själv ska du inte missa Derek Sivers e-bok How to call attention to your music. 70 sidor fullspäckade av praktiska tips, inspiration och tankeväckande provokation. Du kan ladda ner boken här.
Derek Sivers är grundaren till CD-Baby (som vi skrivit om förut) och har i många år skrivit om sina tankar kring musik och marknadsföring.
För mig var han en av de stora inspiratörerna när jag för några år sen beslöt mig att hoppa av mitt välbetalda trygga IT-chefsjobb och satsa på musiken istället.
Jag vet inte om jag håller med honom i precis allt, med det är alltid väl genomtänkt och han har alltid haft en förmåga att få mig att tänka lite utanför ramarna, att få mig att se nya möjligheter.
En förmåga som knappast går att överskatta!
Så ta en stund och läs och förhoppningsvis kan han göra samma sak för dig.
Så klart att du är intressant!
Att kommunicera, Inspiration 30 september, 2009
Idag blir det en kort liten tanke, en fortsättning på mitt tidigare inlägg i veckan om att vara personlig i sin kommunikation.
Jag pratar så klart en hel del med folk om närvaro på sociala medier, t.ex. Facebook. En reaktion jag ofta stöter låter ungefär så här, ”Men vem skulle vara intresserad av mig, knappast någon som bryr sig, jag skulle bara tråka ut folk”. Eller någonting liknande.
Lika tråkigt varje gång tycker jag, när människor förminskar sig själva.
Vad grundar sig en sådan inställning i? Är inte människor intressanta?
Jag tror att det är precis tvärtom! Vi människor är i grunden intressanta för varandra. Vi kan inte låta bli. Vi är nyfikna helt enkelt. Och om de dessutom betyder något för oss (om dom är familj, vänner och fiender, idoler osv) så vill vi alltid veta mer om dem.
Och det innebär att människor som gillar din musik, för vilka din musik betyder något, också är intresserad av veta mer om dig. Vad du gör, vad du tänker osv.
De vill helt enkelt bygga vidare och fördjupa den relation de redan har till dig.
Så frågan är inte om du är intressant eller inte. Du är intressant för många människor, vare sig du tror det eller inte. Vare sig du vill det eller inte.
Frågan är vad du tänker göra av det?
Men hur intressant kan det vara då?
Att kommunicera, Marknadsföring 27 september, 2009
Går det att bygga en trogna lyssnare på webben. Att hitta fler fans och behålla dom.
Klart att det går, men vad är det som gör att vissa lyckas och andra inte?
Det funderar jag ofta på så klart, med tanke på för mina egna projekt och artister jag jobbar med.
Det finns självklart många svar på den frågan.
Du behöver bra musik, men det räcker inte tror jag. Inte på nätet. Det måste till något mer som gör dig intressant, som gör att folk vill komma tillbaka.
Och man kan ju vara intressant på många olika sätt, men oavsett det så tror jag att om man ska lyckas på nätet så är det en sak som är viktigare än något annat.
Var personlig!
För människor (och därmed artister också) som är personliga är också intressanta. Gå till dig själv och se på de som du själv gillar på nätet. Är det inte de som är tydliga, som är personliga, som du vet vad de står för som stannar längst i ditt medvetande?
Och kanske är det lättare sagt än gjort?
Men inte så svårt att du inte kan börja. Så här är några praktiska tips:
- Ge och berätta om dig själv när lägger ut saker på nätet, när du skriver på Facebook. Inte bara vad som hände på senaste giget (”Det gick kanonbra!”), utan hur du kände, vilka förväntingar du hade innan, vad som gjorde dig glad, varför du blev besviken osv…
- Berätta historien runt omkring. Om du lägger ut bilder från senaste studiosession på bloggen så skriv inte bara ”Här kommer lite häftiga bilder från senaste repet” (om du överhuvudtaget skriver något). Det gör inte bilderna häftigare och intressantare. Berätta istället något som inte syns på bilderna, om hur ont det gjorde, att du fick tejpa fingrarna efteråt osv…
- Tyck! Tyck om! Tyck inte om! Och berätta det. Att läsa om vad du gör är inte alls lika intressant som att höra dina åsikter. Åsikter gör oss tydliga och andra älskar att relatera till dem. Ett tydligt, extremt och aktuellt exempel är fru Anna Anka (vars åsikter jag för tydlighetens skull definitivt inte håller med om!)
För till sist handlar det egentligen bara om en sak, precis som det gör i all annan kommunikation mellan människor (och musik på nätet handlar om kommunikation mellan människor), du får i längden tillbaka ungefär lika mycket som du ger.
Betydelsen av en historia
Att kommunicera, Marknadsföring 27 maj, 2009
En alldeles ovanlig födelsedag fick Ida Olsson en fantastisk present av Simon Ljungman:
”Inspelning mix och master av ditt nästa album” stod det på presentkortet.
Så inleddes en pressrelease som jag fick tidigare i år om Ida & Simons nya album. Raderna fångade mig direkt och jag blev nyfiken och läste vidare, lyssnade sedan på musiken och skrev så småningom ett blogginlägg på Meadowmusic om deras platta.
Varför fångades jag av detta?
Jo, för att Ida och Simon började berätta en historia för mig. Eller rättare sagt, de placerade mig rätt in i en historia och fick mig direkt att vilja vet mer om vad som låg bakom.
Det finns inget som kan fånga någons uppmärksamhet mer än en bra historia.
Och en bra historia förtjänar att berättas vidare för andra
Idag, med ett enormt utbud av information, och där vi människor har ett uppmärksamhetsspann i klass med bananflugor, blir kampen om människors uppmärksamhet helt avgörande.
Att vi fångas av historier är inget nytt för marknadsförare. Det utnyttjas till den milda grad att det faktiskt är historierna vi köper istället för själva produkterna. Och ofta vet vi om från början att de inte ens är sanna. Berättelser om att vi ska få lika glänsande hår som en filmstjärna, att vi kan kliva in i filmer bara vi får en större TV, att vi nu får ännu vitare tänder med den nya tandkrämen, att du kommer att få en lång och lycklig ålderdom med en pensionsförsäkring.
I artistvärlden är det dock betydligt vanligare att man bortser från berättelserna och går direkt till slutresultatet. Att tex berätta om att man har släppt ett album vill man naturligtvis göra, men för sig självt så blir en textrad som ”Nu har Kvislinge Rockers släppt en ny platta” ganska ointressant. Det släpps ju faktiskt miljoner album varje år.
Gångna listplaceringar, antal lyssningar på Myspace och annan statistik är heller inte speciellt intressant läsning. Samma typ av fakta som miljontals andra band presenterar varje dag.
Bakom alla dessa fakta och händelser finns dock alltid en unik historia att berätta. En berättelse som säger mer om dig som människa och artist än själva resultatet. Och något som en läsare har betydligt lättare att identifiera sig med, känna med eller förskräckas av.
En berättelse kan uttryckas så enkelt som i några rader som i Idas fall, eller den kan vara en ständigt pågående berättelse som spänner över hela din artistkarriär.
En blogg eller en mikroblogg är ett fantastiskt sätt att berätta en historia på. Här kan skrivandet om vedermödorna inför gigs eller arbetet och funderingarna inför nya plattan väcka en nyfikenhet och ett intresse inför det som komma skall, och det kommer också att påverka hur andra upplever själva händelsen i sig sen. Dina lyssnare får också en möjlighet att vara en del av själva historien.
Titta över din blogg, bio, dina pressreleaser, presentationer och fundera på vad de säger om dig eller ditt band. Var finns just din historia där? Våga skippa en massa tråkiga fakta och berätta något istället. Våga berätta precis på ditt eget sätt. Och din historia är intressantare än du tror.
Om du vill ha synpunkter på hur du presenterar dig eller bara bolla någon idé, hör gärna av dig till någon av oss här på Blindmen.
Tänk inte för mycket
Att kommunicera, Inspiration, Marknadsföring 14 maj, 2009
Ibland kör man lätt fast i planeringen… Det är mycket att tänka på om man ska marknadsföra sin musik eller sig själv som artist.
Därför förelår jag helt enkelt ett vilt break från alla krav. Ibland måste man låta känslorna få ta över. Alltså, helt utan planering, gör vad som faller dig in när det gäller att marknadsföra din musik: maila den där skribenten som skrev om replokalsgrannarna; eller ring den där mixaren som rattade ljudet så snyggt på spelningen du såg förra veckan; eller varför inte kopiera upp lite klisterlappar och fäst på varenda lyktstolpe på väg hemifrån till bussen/tunnelbanan/jobbet/whatever.
Eller varför inte ringa den lokala tidningen och ge dem en riktigt lockande story i samband med din spelning. Fantasin finner inga gränser. Var lite påhittig, det lönar sig.
Våga tänka fritt! Kreativitet är alltid bra och ibland måste man våga spränga gränserna för att se hur långt man kan nå. Personligen tror jag det handlar om hur mycket man vågar. För ger man sig aldrig till känna / hör av sig, ja, då finns man inte.
Jag uppmanar härmed till lite guerillamarknadsföring à la old school. Våga ta för er och visa att ni finns. The action is where you are. Det kan räcka med ett mail, ett samtal eller en lapp på stolpen. ”Vad ger det?” frågar ni kanske. Ja, den som provar får se. Varför inte försöka nå ut på alla sätt som finns, även de lite ”mindre fina” sätten kan ju ge nåt oväntat tillbaka. Vem vet, det kanske finns någon som upptäcker – och gillar dig – i andra änden.
I vilket fall som helst så har du gjort dig själv en tjänst genom att ha vågat ta steget. Och vem skulle ta det steget åt dig om du inte gjorde det själv?
Att sticka ut
Att kommunicera, Marknadsföring 20 april, 2009
Det visuella är ibland lite väl dolt och bortglömt bland artister av idag. Det är alldeles för lätt att tro att man ska se ut som och låta som nån annan för att hitta sitt uttryck. Se bara på de förvandlingar David Bowie gått igenom så förstår du att man måste anpassa sig efter sin tid, sin stil och sitt humör.
Allt handlar inte om stil, allt handlar inte om uttryck och allt handlar inte om image heller, det är det samlade uttrycket som betyder något. Alltså, hur kan din image tillföra något till dig som artist? Det kanske kan förstärka nåt, förtydliga nåt eller rent av säga nåt som din musik inte gör.
Ofta kallas detta ”gimmick”, alltså ett uttryck som förstärker dig som artist genom att t.ex alltid bära hatt eller alltid vägra låta dig intervjuas. Det kan ta många former. Jag har ett tydligt och bra exempel här från Göteborg, och det är rockbandet The Chuck Norris Experiment. Deras gimmick är att måla en svart ”stripe” över ögonen när de uppträder! Kolla själv här. Effektfullt, eller hur? Och visst kommer man ihåg det också?
Detta är ett utmärkt exempel på att sticka ut på ett enkelt sätt och som passar med musiken, och som är rätt så enkelt att utföra. Detta hjälper till att bygga på varumärket väldigt effektivt just för att publiken kommer ihåg detta och att det synkar med musiken och artisten. Både livepubliken och online-publiken tar del av detta, glöm inte det. Fundera i de banorna och försök hitta nåt som du kan göra för att sticka ut lite lite grann.
Jag säger heller inte att det måste vara något visuellt eller som har med scenmundering att göra, jag vill bara ge er lite impulser! Men visst hänger mycket på det visuella uttrycket! Se bara på KISS med sitt smink, AC/DC med sina skoluniformer och Michael Jackson med sin Moonwalk och vita handskar. Det är sånt man minns.
Det är som vanligt inte den enskilda lilla insatsen som räknas när vi pratar om att sticka ut, det är totalen, men glöm inte den lilla insatsen kan sätta en helt annan prägel på din image och faktiskt göra så att folk kommer ihåg dig. Berätta gärna för oss hur du gör för att sticka ut!
Den tappade korven…
Att kommunicera, Inspiration, Marknadsföring 17 april, 2009
Jag kom att tänka på min son på dryga 2 år, när han sitter och äter. Om han råkar tappa en korvbit på golvet så är det alltid den han sätter fokus på. Och det omedelbart. Då vill han krypa ner under bordet och plocka upp den igen. Då hjälper inga förmaningar minsann, för han har bestämt sig.
Därför infann sig liknelsen spontant – beteende kontra musik. Är det inte så att man gärna greppar efter det man tycks ha förlorat, i hopp om att kunna återvinna det en dag?
Men, kan det också vara så att det man fäster intresse vid och tycker man har förlorat, är lika intressant? Eller är det så att det som man för stunden inser att man förlorar är det som skapar intresse?
Jag vet att detta är rätt okonkreta frågor, men som ändå är värda att tänka på, för hur tänker dina lyssnare i varje given situation? Kan det vara så att du råkar vara ”korven” en dag och någon tappar dig och vill återfå dig, eller kan det vara så att du skickar ett starkt budskap i form av ”lyssna på mig”, som gör dig så intressant att du ska upp på tallriken igen? För att lyssnas på eller ätas, ska jag inte bedöma.
Vad du gör styr ändå dina lyssnares beteende, oavsett om de tänkt att slutkonsumera (ett starkt ord i detta sammanhang) dig i detta nu eller fortsätta att tugga vidare för att se vad du har att erbjuda.
Jag förstår om många av er tycker detta låter flummigt men egentligen är det inte det, det handlar om att skapa uppmärksamhet, och medlen är egala. Endast reaktionen hos din publik spelar roll. Tänk vad du kan uppnå genom att tänka efter lite före och veta exakt när korven ska nå golvet! Snacka om att maximera effekten!
Sånt sätter sina spår hos lyssnarna/besökarna och är inte att förakta. Detta är dock inget nytt marknadsföringsknep, men väl värt att påminna om.
Lycka till med middagen!