Ja, Seth Godin sammanfattade det nyligen med att svara på frågan vad folk i allmänhet vill: Vad vill kunder, vänner,  anställda, grannar, användare, släktingar mfl, kanske även företag?

se mig
gilla mig
rör mig
gör vad jag vill
sakna mig om jag försvinner

Vän av ordning inser snabbt att det är ju precis så artister och skivbolag har agerat under långa tider, och som fortfarande sker på på de flesta Facebook-sidor, i mailutskick, på hemsidor och annat:
Gilla mig, lyssna på mig, köp min skiva, köp mina biljetter, kolla på min video, läs vad jag skriver, beundra mig, rösta på mig!

Vad händer då om du som artist i sociala sammanhang fortsätter agera efter detta, och uteslutande ger uttryck för samma behov som dina fans?

Ja, du blir en i mängden, en av alla, varken mer eller mindre.

Vad skulle hända om du fokuserade dig på vad dina fans vill istället för vad du vill?

  • Share on Tumblr

Jag tror de flesta artister vid det här laget har insett att Myspace inte är stället att hänga på och spendera en massa tid på om man vill skaffa sig lyssnare och nå ut med sin musik. Det märks på bandprofilerna att de knappt uppdateras längre, det märks såklart på Myspace besöksstatistik som faller konstant och faktiskt så märks det också på att spamfloden i Myspace-inkorgen har mattats väsentligt.

Det kan därför för mig tyckas förvånande att så många band fortfarande använder sig av Myspace som sin referenspunkt på nätet, som sin hemsida och det ställe man skickar folk till om man vill ha vidare kontakt eller för att lyssna på mer musik. Jag har också sett diskussioner om vad som ska ersätta Myspace, som om det skulle komma en stor community och ersätta Myspace som en gigantisk encyklopedia över all musik. Det sistnämnda har jag lite svårt att förstå vari behovet skulle bestå, i alla fall om jag ser ur den enskilde artistens perspektiv i dennes strävan att nå en publik.

Myspace användes till slut som en schweizisk fällkniv, lite till allt möjligt; som hemsida, som blogg, som musikspelare, som socialt nätverk mm. Och ett sånt verktyg är ju bra att använda när man ska tälja lite pinnar och öppna en konsevburk på utflykt, men i ett riktigt kök så använder man ju hellre riktiga verktyg, man tar ju inte bara fram en större fällkniv. Och så är det också med Myspace funktioner: dess delar finns redan i betydligt bättre tappning på andra ställen.

Kanske är det just denna multifunktionalitet som gör att många fortsätter med Myspace, att det är bekvämt, eller så är det lathet eller okunskap. Jag tänkte hursomhelst råda bot på detta genom att presentera alternativ härnedan för de viktiga funktionerna som Myspace en gång i tiden var bra för, och som vem som helst kan realisera :

Som hemsida:

Det starkaste alternativet är att skaffa ett konto och ett eget domännamn på ett webbhotell, installera WordPress på detta och bygga upp en sida som du vill ha den. Här har du då frihet att göra det mesta du skulle tänkas vilja göra och på ett smidigt sätt kunna bygga upp en riktigt proffsig sida. Det finns mängder av resurser på nätet att tillgå och nej, man behöver inte kunna programmera eller kunna koda sidor, även om det såklart är en tillgång.

För den som inte vill eller orkar sätta sig in i WordPress så finns några andra snabba och snygga alternativ. Det jag främst vill rekommendera är Posterous.com, i grunden ett blogghotell, men där du enkelt kan lägga till vilka sidor du vill. Det är mycket lätt att komma igång med, i princip har du en sida så klart du har registrerat dig och sedan finns det enkla verktyg för att kunna skapa riktigt snygga sidor som tillfredsställer de flesta behov. Det är imponerande enkelt att använda sig av och generöst också då det gratis att använda och du tillåts att ladda upp både låtar (som automatiskt får en musikspelare) och foton (med snygga galleri-funktioner.)

Ett annat populärt och lättanvänt verktyg, som lite liknar Posterous i upplägget, är Tumblr.com som också är värt att kolla in.
WordPress.com (blogghotellet som bygger på WordPressystemet) är också ett gott alternativ, lätt att använda och har fördelen av att innehålla WordPress-systemets avancerade funktioner och möjligheten att kunna designa sin sida mer i detalj, men saknar möjligheten att använda WordPress-plugins. Nackdelen gentemot Posterous är att du inte tillåts att använda script av något slag, vilket göra att iaf jag känner mig snabbt begränsad. I den fria versionen kan du inte ladda upp låtar, men det kan köpas till.

Och nej, Facebook-sidor duger inte som hemsidor. Facebook är en social mötesplats, ett ställe du går till för att prata med andra och inte tvärtom. Om du bygger upp din verksamhet runt din Facebook-sida helt och hållet så kommer du missa många möjligheter som står till buds med en hemsida och risken är att du om några år kommer sitta i samma sits som många nu sitter i med Myspace.

Som socialt nätverk:

Ja, detta är ju en nobrainer egentligen som alla vet. Myspace har egentligen aldrig varit i närheten av den bredd av människor i alla åldrar och från så stora delar världen som den på Facebook.

Och självklart finns det andra ställen att kommunicera med andra också. Twitter är en självklar kandidat, speciellt i vissa delar av världen, och för vissa grupper av människor.

Sen ska vi naturligtvis inte glömma bort den sajt som är den odiskutabelt största musiksajten i världen: Youtube. Och Last.fm kanske ska nämnas också, även om den sajten har fallit lite i betydelse och potential senaste åren.

Det finns mängder av nischade forum och communities som var för sig kanske inte alltid är så stora eller vackra, men för just din nisch så kan de vara mycket betydelsefulla. Det gäller att lära sig var publiken finns.

Som socialt nätverk för musiker:

Det är väl detta som Myspace sociala funktioner har använts till mest, dvs att artister lyssnar på varandra och kommenterar varandras låtar. Ofta på ett extremt osocialt sätt genom att spamma varandra, men självklart har det också fötts många samarbeten och vänskaper där. Här är det svårare att hitta direkta ersättare, eftersom Myspace här hade en stor bredd från etablerade artister till helt nya och dessutom många andra aktörer inom musikbranschen, som därigenom på lika villkor var förvånansvärt lätta att nå. Kunde man inte få tag på någon på annat sätt, så kunde man iaf nå dem via meddelanden på Myspace. Jag skriver i imperfekt eftersom Myspace raserade hela denna viktiga funktion när de började tillåta massmail för ett par år sedan.

Det finns mängder av musikcommunities där man kan knyta kontakter, lyssna på varandras musik och starta samarbeten. Ofta är dessa communities tänkta från början att skapa intresse från ”vanliga” lyssnare för nya artister, men då musikupptäckarna oftast håller till på andra håll, så befolkas dessa sajter huvudsakligen av artister. Se dem för vad de är, ta eventuella tävlingar med en klackspark, så kan det ge en hel del värdefulla relationer. Snowfish heter en sån community med mycket svenska artister, OurStage en annan och det finns många andra.

Vill du diskutera produktioner och annat med nordiska artister så är forumet Kontrollrummet något att rekommendera. Även nybörjare kan här föredömligt få mycket generös hjälp från andra användare. Studio Forum är ett annat alternativ som fungerar på samma sätt.

Som musikspelare:

Myspace musikspelare är kraschbenägen, långsam, ostrukturerad och spelar upp låtarna med dålig ljudkvalitet. Vill du låta andra människor få avnjuta din musik öppet, vilket är en självklarhet, så ska du naturligtvis använda dig av andra spelare.

Bandcamp och Soundcloud är ett par uppenbara alternativ, med lite olika inriktning. Reverbnation har en helt ok inbäddningsbar spelare och official.fm bör nämnas som Soundcloud-konkurrent. Tillåter du nedladdningar så är Ge.tt en lättanvänd uppstickare (ej inbäddningsbar spelare dock).

Som blogg:

Detta kunde ha ingått i hemsida ovan. Jag tycker det är självklart att en hemsida ska innehålla en blogg och samtliga hemsidesalternativ ovan har detta inbyggt.

Som gig-kalender:

Detta ska du naturligtvis bygga in i din hemsida med färdiga plugins eller skriva in för hand. Ett intressant alternativ (som jag dock inte testat än) är Songkick.com, som söker av mängder av konsertkalendrar för band och där man som artist kan lägga till de egna som inte finns med. Det intressanta är att detta nu kan integreras per automatik med din Bandcamp-sida.

Har du fler förslag och annat du saknar från Myspace så fyll gärna på här nedan i kommentarerna.

  • Share on Tumblr

Och så sitter man där plötsligt och undrar vad man ska skriva nu då. De första månaderna när skivan och sajten var  ny gick det bara av sig själv och alla ville vara med.
Nu är det inte lika enkelt och alla skruvar på sig när det kommer på tal trots att det är en månad sen bloggen uppdaterades.

Känns det igen?

Jag känner igen det i alla fall (själv har jag ju inte skrivit något här sen i somras).

Samtidigt är långsiktigheten och kontinuiteten kanske den viktigaste faktorn om man vill använda sociala medier för att marknadsföra sig. Det ett inte sprintlopp utan ett marathon vi löper. Något som de flesta av oss också förstår i tanken även om det i perioder är mycket svårare att utföra i praktiken.

Så här kommer några tips och tankar som gör att uthålligheten kanske blir lite bättre:

Gör en publiceringsplan.

Bestäm i förväg hur ofta som du ska lägga ut något nytt och hur omfattande det ska vara. Gör helt enkelt en plan. Och dokumentera den.
Det behöver inte vara så avancerat. Det kan till exempel stå att statusen på Facebook ska uppdateras minst två gången i veckan och att det ska komma ett inlägg på bloggen en gång i veckan. Eller en video en gång i månaden.
Om ni är ett band så bestäm också vem som ska göra det och när. Dela t.ex upp tiden så att ni har ansvar för olika delar under olika perioder.
Se också till att uppdatera planen om förutsättningarna förändras.

Gör alla teknisk information tillgänglig

Se till att alla som ska vara med och publicera något också har tillgång till alla uppgifter som behövs. Det kan vara t.ex länkar, användarnamn, lösenord eller program.
Ett förslag är att skapa ett gemensamt och delat dokument på t.ex. Google Docs eller Dropbox som alla har tillgång till.
”Jag hittade inte lösenordet så jag kunde inte skriva något” ska aldrig kunna vara en ursäkt!

Försök hitta rytmen

Försök att hitta en rytm i dina publiceringar som känns bekväm och långsiktig. Tänk på att du ska hålla på med det här inte bara nästa vecka eller nästa månad, utan också nästa år och åren efter det.
Själv tror jag att rytmen är mycket viktigare än frekvensen i sig. Dina läsare lär sig att du publicerar med ett viss tid mellan varje gång och börjar omedvetet förvänta sig det. Om det sedan är en timme eller en vecka spelar mindre roll.
Så hellre lite mindre ofta men rytminskt än ofta ibland och sedan inte alls ibland.

Lägg på lager

Publicera inte allt direkt. Spara lite för att ha till ett senare tillfälle när inspirationen tryter eller när du hamnar i en längre svacka. Det kan vara bilder, extralåtar, liveupptagningar, videos osv…
Om du inte kan lägga lite material på lager hela tiden så fundera på om du inte är för ambitiös i din uppdateirngstakt.

Ta hjälp av dina fans och läsare

När det går trögt så prova att ta hjälp av dina lyssnare och läsare. Fråga dem vad det tycker eller be dem göra material som du kan publicera.
Och det finns ingen anledning att vänta med det tills den dag då står där och undrar vad du ska säga nu. För det var väl ändå för kommunikationen kring det du gör och vill säga som du gav dig in i sociala media.

Allt måste inte vara nyskapande

Alla inlägg och allt som publiceras måste inte vara fantastiskt och nyskapande. Tvärtom. Ibland är det det lilla, enkla och vardagliga som griper tag. Det viktiga är att det är äkta!
En bra blandning av högt och lågt, djupt och grunt, kort och långt är dessutom mer omväxlande för den som läser.

Det kommer svackor

Det är bara att inse, det kommer svackor när det är svårare att hålla uppe kontinuiteten. Det är en av de saker som är säkra.
Att lära sig hantera det och hitta verktyg för att ändå fortsätta är en del av utmaningen.
Är man ett band så kan man ta hjälp av varandra men är man ensam är det svårare.
Men det är en fördel om man har en plan, extra material som inte är publicerat och  läsare och lyssnare som är vana att kommunicera.
Och det här inlägget som kanske kan inspirera dig lite och få dig att vara lite bättre förberedd nästa gång skrivkrampen slår till.

Så hellre lite och sällan än mycket och sen ingenting alls!

  • Share on Tumblr

y2.d7 | that edit girlSom musikbloggare brottas jag framför allt med ett problem när jag skriver presentationer av ny (enligt mitt tycke) bra svensk musik  på Meadowmusic.se:

Det finns sällan någon information om artisterna att tillgå. Det finns ingen bio skriven, eller så är den ytterst fåordig. Det finns oftast ingen story att förmedla, någon egen presentation, deklaration, ambition eller sammanhang. Ibland leker jag detektiv på nätet, ibland skriver jag tillbaka och ber om mer info. Tidsödande dock.

Denna brist på info blir ett problem för en artist ur flera perspektiv. Först och främst så minskar det möjligheterna till att överhuvudtaget bli lyssnad på. Det skickas en strid ström av musik till journalister, bloggare och ja, ut till lyssnarna direkt via sociala medier. Och hur avgör man vad man ska lyssna på? Det går inte att lyssna på allt. Vad gäller journalister, så är storyn som förmedlas och kvalitén på presentationen som skickas i ett pressutskick i de flesta fall helt avgörande för att man ska bli lyssnad på.

För det andra så missar man möjligheten att sätta in musiken i ett sammanhang, att påverka lyssningen av musiken, då musiken alltid har någon form av utgångspunkt i lyssnandet. Att sätta sin egen prägel på omständigheterna och tankarna kring musiken.

Som Lasse har skrivit tidigare, vilket jag definitivt kan bekräfta, så är bio-sidan oftast den mest besökta sidan på en artistsajt, efter huvudsidan. Och det understryker det jag skriver här ovan, om vikten av att skriva en bio, en bio som du givetvis kan använda delar av i olika sammanhang; på din Myspace-sida, i pressreleaser, i promobrev mm.

Mystiken då? Ett vanligt argument är, åtminstone officiellt, att en artist tror att det krävs ett visst mått av mystik, en form av distans till lyssnarna, för att upprätthålla ett intresse för bandet. Och att en dialog och en naken bio skulle förstöra detta.

Jag tror dock, precis som Lasse skrev häromdagen, att det inte är på det sättet, utan att en ny tid också kanske kräver en ny typ av artist och marknadsföring. Jag ser det snarare som en bortförklaring för att inte ta tag i det svåra att beskriva sig själv och sin musik. Och om mystiken nu är intressant, så måste denna förmedlas på något sätt. Det finns en story i mystiken också, och den kommer inte fram om man inte kommunicerar ut den.

Hur skriver man en bio?

Ja, självklart får man ju skriva hur man vill, men jag tänkte ändå tipsa om en enkel och bra utgångspunkt på upplägget. Och, om det nu inte finns någon speciell anledning till det, skriv bion i tredje person, även om du skriver om dig själv.

1. Skriv ett stycke om vad musiken handlar om, vilken genre, jämförelser med andra artister i ett sammanhang eller vad bandet står för. Sätt prägeln direkt om vad som komma skall, och hjälp läsaren in i sammanhanget, om det är en typ av musik eller typ av artist som kan tänkas passa. Våga sticka ut och våga skaffa dig ovänner.

2. Skriv om vad som är aktuellt nu. Under våren, under hösten, under året. Det behöver inte vara långt, bara greppbart. Använd länkar för att hänvisa till fördjupning. Och se till att detta uppdateras vid behov.

3. Själva bion, storyn om bandet/artisten som du vill förmedla den. Alla har en berättelse att förmedla som är intressant, och ofta är det de små sakerna som händer som är roliga att läsa om, inte nödvändigtvis de stora bedrifterna. Var kommer ni ifrån? Hur bildades bandet? Vad har ni för bakgrund? Hur har er resa sett ut? Vad är tankarna bakom det senaste albumet? Det är basic-frågor, som kan tyckas ointressanta för andra, men det är de inte.
Var sparsam med listbedrifter och lyssningssiffror, om de inte bidrar till berättelsen.

Utöver detta så kan man naturligtvis vara hur kreativ man vill. Bilder, instoppade filmer, musikspår kan kanske hjälpa till att göra det intressantare. Våga testa och pröva er fram. Be andra läsa och kommentera den, be fansen om hjälp för att beskriva er musik eller titta i recensioner. Ni kanske kan be någon annan skriva den åt er, om ni förser denne med material?

Om ni inte har en bra bio, börja skriv nu.

  • Share on Tumblr

Tänkte helt kort ta upp frågan om hur man säljer sig själv. Alltså inte i första hand den musik man gör, utan sig själv som person. Alla vet att idag är det socialt nätverkande och kontakter som gäller för att förmedla sig. Många ingår i flera mindre eller större nätverk inom bredare eller smalare intresseområden. Jag hävdar att det alltid varit så. För hundra år sedan, umgick bönder med bönder och adelsmän med adelsmän. Som tur är har tekniken gjort att vi idag kan mötas mer gränslöst än någonsin.

Varför sälja sig själv?
”Det man inte ser, finns inte” är ju en klassisk devis, som också är ganska sann. För att nå ut behövs kontakter, helt enkelt. Är du musiker och vill bli erkänd som musiker? Ja, ut och umgås med andra musiker! Att låta omgivningen – och särskilt de som skulle kunna anlita dig som musiker – få veta vad du kan och vilken härlig person du är, är ett steg i rätt riktning. Om du i mötet med andra människor hela tiden håller dem uppdaterade på vad du kan, vad du gör och vad du vill göra, så ökar chanserna att någon hör av sig till dig och ber om dina tjänster. Det kan ta dagar, veckor, eller år, men har du en gång etablerat bilden av dig själv och tillfället är rätt, så kan du vara säker på att det dyker upp något.

Hur gör man då?
Jag menar inte att du ska måla plakat och gå på stan, utan kommunicera med folk omkring dig som du tror du kan skapa ett utbyte med. Var noga att beskriva vad du gör och kan på t.ex Facebook, i dina Twitter-inlägg, och på andra sociala nätverk du är del i (vilket jag tippar är några stycken). Det gäller att nyttja dessa på ett bra sätt utan att pracka på folk. Var heller inte rädd för att ta kontakt med de du tror kan vara till nytta för dig, nu eller i framtiden. Glöm inte de ”verkliga” människorna som du kanske umgås med dagligen; arbetskamraterna, dagisföräldrarna eller eleverna i parallellklassen. Vem vet om där finns någon som behöver just din talang.

Think outside the box
Tänk också på att inte begränsa dig till enbart folk inom din genre eller intresseområde. Mycket intressanta samarbeten kan dyka upp om man vågar gå utanför gränserna. Som exempel vill jag nämna operastjärnan Rickard Söderberg som jag arbetat med under några år. Först hjälpte jag honom med grafiken till hans första skiva, sedan fick jag göra en remix på en av hans inspelningar från den (Till havs).  När andra skivan skulle ges ut var jag den självklara omslagsmakaren för honom, vilket innebar att jag fick göra allt från grunden. Nu har vårt samarbete utökats ytterligare med några egna låtar och planer på en ny skiva med operaklassiker i nya tappningar där bl.a jag spelar och Rickard sjunger. Dessutom… i dagarna har vi släppt en helt ny hemsida – rickardsoderberg.se.

Resultatet av ett kort litet mail
När jag flyttade till Sundsvall i januari 2010 kände jag att jag behövde utöka mitt nätverk på plats. Jag skrev helt enkelt mail till några studios i stan och presenterade mig som musiker/basist. I förra veckan dök det upp ett svar: ”Basistbehov!!!!”. Det var en studio som behövde hjälp med bas- och tamburinpålägg till 4 låtar. I går var jag där halva dagen, spelade in mina basar och lade tamburinerna. I mitt tycke ett väldigt bra sätt att skapa kontakt och få vidga sina vyer genom att spela med andra. Det är däri vinsten ligger och som bonus så sprider man ordet om… ja, rätt gissat: sig själv.

Våga, vinn – och ha roligt under tiden!

  • Share on Tumblr

envelopeNär vi på 90-talet, i mitt dåvarande företag, hade gjort klart vår första vackra färglada, informativa och roliga (som vi tyckte) produktbroschyr, så var vi givetvis angelägna att presumptiva kunder skulle få ta del av den så fort som möjligt. Ett brevutskick skulle göras till de som ingick i vår väl inringade målgrupp. Det handlade om ca 2000 brev.

Men enligt egna och andras erfarenheter visste vi dock att det var ganska få som faktiskt öppnade dessa brev, ca 10%, och av dessa som öppnade var det kanske 10% av dessa som faktiskt läste vad som stod i den. (detta gällde en mycket specialiserad produkt, för bredare produkter så är det betydligt lägre utfall, vilket alla som får direktreklam vet).

Vi fick det enkla tipset av vår reklambyrå att skriva alla adresser för hand, istället för att trycka ut adressetiketter och klistra på. Och det gjorde vi. Det tog ett antal timmar att plita ner 2000 adresser, men utfallet blev betydligt bättre än vi vågade hoppas på. Många hade lagt märke till broschyren, en del hade till och med läst den och faktiskt, ett hyfsat gäng hörde av sig själva till oss. Varför? Jo för att mottagaren uppenbarligen blev mer nyfiken på innehållet när det tydligt syntes att någon hade tagit sig tid att göra något lite extra, en sån liten sak som att skriva en adress för hand. Det kändes personligare.

I den elektroniska världen kan man naturligtvis inte göra massutskick på det här sättet utan att ha frågat innan, det kallas för spam. Sen finns det en stor gråzon, som kanske inte legalt skulle kallas för spam, men som ger en spam-känsla. Det handlar om när vi gör mailutskick till vänner, skicka ut massmeddelanden på Myspace om konserter, skivsläpp och annat eller skickar mass-SMS. Kopierat och klart, opersonligt och det går ofta direkt i papperskorgen och vid upprepade tillfällen innebär det förlorade potentiella relationer. ”Om det är något som som spammarna har lärt oss så är det att trycka på delete-knappen” – Seth Godin

Sen finns det utskick som ligger på rätt sida gränsen. Dvs utskick via din e-postlista till dina fans, utskickslistor till press, media, bloggar mm (som har gått med på att finnas på listan), inbjudningar till evenemang och till fan-sidor mm. Men hur effektivt är det egentligen?

Ja, pratar vi om mail-vägen, så är en enkel regel att personliga meddelanden i princip alltid går före massutskick. Även om det är ett utskick någon har registrerat sig för. Någon som har bemödat sig att skriva ett personligt meddelande känner man sig helt enkelt mer ansvarig att svara eller agera på. Har man ont om tid (vilket alla har), så hamnar massutskicket i högen eller papperskorgen, eftersom man inte känner det som ett måste att göra något.

Det kan kännas som en stor vinst att ha fått ihop en accepterad lista på 1000 adresser till media, bloggare och andra, men vad är den värd om dina utskick ändå hamnar långt bak i kön? Den som istället lägger ner lite tid att kontakta 100 av dessa, med ett meddelande riktat till just den man skriver till kommer säkert att få ett betydligt bättre resultat. Och eftersom det är personligt riktat så kan man kanske också få en intressant dialog på köpet och en relation.

Betyder detta då att e-postlistor är meningslösa? Nej, inte alls, som jag har beskrivit tidigare, men det gäller att fundera på vad man vill uppnå när man skickar något och till vem du skickar det. Ett nyhetsbrev är i första hand till för att informera om något, inte att tvinga någon att agera på ett visst sätt inom en viss tid. Det krävs ju också att de som är med i listan verkligen vill vara där.

Bry dig om personen/personerna i andra ändan av tråden, det märks. Fundera på vad som är av värde för just den eller de du skickar till. Vill du bli spelad i radio, synas på bloggar, bli omskriven i pressen, rikta dig då direkt till den personen du vill tala med. Kanske kan du skicka ett personligt meddelande till en del av dina vänner som du bjuder in på Facebook till din fan-sida, eller när du gör ett evenemang om en spelning. Blir dessutom både roligare och mer spännande.

  • Share on Tumblr

Hur kan jag få fler lyssnare till bloggen?
Hur kan jag få fler fans på Facebooksidan?
Kan jag använda Twitter till att få folk att rösta på min låt?
Hur får jag folk från Myspace till min hemsida?

Känns frågorna igen? Såklart. Vi vill alla vara framgångsrika och få fler lyssnare och fler fans.
Men tänk efter, är det verkligen rätt ställda frågor?

Dom handlar ju bara om dig, om vad du vill ha och om vad du vill få ut. Vad som är bäst för dig.
Är det därför som folk besöker dig och lyssnar på dig? För din skull?

Tänk om du vänder på frågan?

Vad kan jag göra för att få mina läsare och lyssnare att känna att de riktigt har fått något. Att jag har berikat deras liv efter det att vi har varit i kontakt med varandra.

Helt enkelt ställer lyssnar- och läsarorienterade frågor. Några andra exempel:

- Vem eller vad vill du att dina lyssnare och läsare ska känna till?
- Vilken information vill du dela med dig? Om dig själv? Om andra?
- Vilka andra band eller artister vill du att rekommendera?
- I vilken stämning vill du att de vara efter att hört din låt eller läst dina texter?
- Hur kan du få dem att känna sig vackra? Snälla? arga? Starka?
- På vilket sätt kan du skapa värden för dina lyssnare?

Kan du svara på de frågorna (eller andra liknande du ställer till dig själv) så har du egentligen också svarat på hur du får fler lyssnare och läsare.
Det är inte svårare än så, och just precis så svårt.

  • Share on Tumblr

Att nå ut till musikbloggar av olika slag är såklart intressant för att kunna exponera sin musik för nya lyssnare. Jag har tidigare skrivit om specialfallet med mp3-bloggar, dvs bloggar där man också låter besökarna ladda hem en eller ett par låtar från artisten man presenterar.

Många upplever dock att det är svårt att nå fram och få någon respons överhuvudtaget från många bloggare. Så frågan är då vad som gör att vissa blir hörda medan andra inte. Vad ska man tänka på?

PR-firman bigMETHOD frågade sig samma sak; de var intresserade om de gjorde rätt i sina försök att nå fram, och gjorde så att de helt enkelt frågade ett antal bloggare om vad som är viktigt att beakta. De svar de fick var många gånger ganska olika men några huvudlinjer var ganska tydliga:

1. Skriv ett personligt mail till just den bloggare du försöker nå. Gör inga massutskick eller skicka opersonliga pressreleaser.

2. Läs på om den du skickar till, så du vet om du har något som denne eventuellt kan vara intresserad av. Vad skriver de om? Är det en mp3-blogg eller vad handlar det om?

3. Ha respekt för bloggarna som individer och klumpa inte ihop dem till abstrakta begrepp som ”bloggosfär” och liknande. Var och en har sina egna skäl för att skriva och sina egna intressen.

Ja, läs gärna igenom artikeln här, så kan du se ett urval av de svar som de fick in, och få en känsla för vad det handlar om.

De flesta musikbloggar får in musiktips i en strid ström, vissa får hundratals mail om dagen. Och att det blir så många tips beror mycket på att många som skickar inte bryr sig om att titta på vad bloggen egentligen handlar om, och många andra lägger bara till den ene musikbloggaren efter den andre i sina massutskick. Det är därför ganska lätt att trycka på delete-knappen om det inte är ett mail som är personligt adresserat.

Likadant känns det lite konstigt att få personliga mail från en person, där denne har klistrat in en pressrelease, rätt upp och ner. Utan tilltal eller personligt meddelande. Man bör komma ihåg att en blogg inte är någon allmän nyhetstjänst som en dagstidning, lika lite som en gästbok på Facebook är det, utan snarare en individ i ett gigantisk stort socialt nätverk.

Det finns fler sätt som man kan verka på gentemot och tillsammans med andra bloggar, vilket jag kommer att följa upp i ett inlägg snart.

Några resurser som vi har lagt upp för att ni ska kunna hitta musikbloggar:

Blindmens lista över svenska musikbloggar
Blindmens söktjänst för mp3-bloggar (ca 1500 st)

  • Share on Tumblr

146/365 send me your love in my mail boxHar du ett nyhetsbrev? Som du skickar regelbundet till dina trogna lyssnare?

Använt rätt och med tålamod så kan nyhetsbrev vara ett kraftfullt sätt att skapa starkare relationer, och långsiktiga sådana, med dina lyssnare. Det kan bli som att du har direktkoppling till kärnan i din lyssnarskara, vilken, om du motsvarar förväntningarna, inte kommer att överge dig i första taget.

Jed Carlson, med-grundare till Reverbnation.com, har skrivit en mycket bra artikel om nyhetsbrev med ett antal rekommendationer som är värda att fundera över.  Reverbnation.com har för övrigt en mycket bra tjänst för just e-postlistor och nyhetsbrev.

E-postlistan kan vara just den länken som behövs för att återknyta kontakten med fans du träffar ute på spelningar, möten, evenemang, och även på andra sajter du har registrerat dig på. Kraftfullast är det på spelningar, där du naturligtvis vill fånga upp det intresse du skapar där, och låta de som vill skriva upp sig direkt.

De som vill. Detta är mycket viktigt, och grunden till det mesta av den marknadsföring vi pratar om här på bloggen. Lägg aldrig till någon till din e-postlista, utan att de själva har sagt att de vill vara med. Oavsett vem det är.

I sin artikel kommer Jed Carlson med ett antal bra rekommendationer där jag har plockat ut några och kommenterat:

  • Jed rekommenderar att tänka på e-postlistan som en samling epost-adresser till din familj, och därför använda ett språk som passar för dig i det sammanhanget.
    Det kanske kan fungera för en del att tänka så. Oavsett vad så tycker jag att det är viktigt att vara personlig och inte formell. Det är ingen pressrelease du skickar ut, och ju längre du kommer från det personliga bandet som du vill ska finnas där, desto lättare är det att trycka på delete-knappen för mottagaren.
    Tänk också på att det inte är en stor publik du står och håller föredrag för. Det är en enskild människa som läser sitt mail du pratar med. Att använda ”du” känns därför inte fel, även om användare vet om att det är från en e-postlista.
  • Det ska vara lätt att avbryta sin prenumeration när man vill.
  • Undvik svärord samt ord i rubriken som förknippas med scam som ”free”, ”help”, mm. Detta för att förhindra att ditt meddelande automatiskt hamnar i spam-lådan.
  • Jed rekommenderar max 3-4 meddelande i månaden. Jag tycker det låter lite mycket, och det kan fungera bra med 1 gång i månaden, men det beror givetvis också på hur aktiv du är och hur mycket relevant information du har att skicka ut.
  • Skicka ut så relevant information som möjligt. Vissa tjänster har funktioner för att geografiskt särskilja de du skickar till, och är det specifika gigs så skicka bara till de som meddelandet berör.
    Han tillägger också att det är viktigt att ta med detaljerad information om ett speciellt gig, Vad, Var, När, Hur, för att göra det så lätt för läsaren som möjligt.
    Jag tycker det är viktigt dock att tänka på att inte skriva för långa mail. Om det finns mer information som tex turnéplaner och annat, lägg upp en sida och länka till den.
  • Skicka inte ut mail som går ut på att de ska hjälpa dig genom att rösta och annat utan att först ha bjudit på dig själv, genom tex exklusiva låtar och annat material.
    Jag skulle vilja säga att man aldrig ska utnyttja nyhetsbrevet till röstningsuppmaningar, men om du nödvändigtvis ska göra det, så tänk på hur du skriver. Tala inte om vad man ska göra, berätta istället vad som händer och vad du håller på med och lita på att dina lyssnare tar bra beslut. Äventyra inte din relation med dina trognaste fans (som också är de som kommer att skaffa dig nya fans) för att få en kortsiktig vinst.
  • Lägg till länkar och ”sign-up” boxar på de sajter där du finns representerad, och se till att det går att anmäla sig på spelningarna (samt gör reklam för det på gigget).
  • Ge en extra anledning till att skriva upp sig, som tex låtar att ladda ner eller annat material.
    Du kan utlova rabatter på biljettpriser, göra det till en lyssnarklubb eller vad du vill.
  • Se till att det går att svara på utskicken mail-ledes, och enligt Jed ska man svara inom max tre dagar.

När du skriver nyhetsbrev, så tänk på att det är du som ska skapa värden för dina lyssnare/kunder och inte tvärtom. Om du har det i sinnet, så landar du rätt i det du skriver. Om du har en ny platta ute så skickar du inte ut ett meddelande: ”Kom och köp”, utan du skickar ut ett meddelande om att plattan är färdig och just du  kan komma in och lyssna på den här: ”länk”.

Vill du läsa Jed Carlsons ursprungsartikel så kan du läsa den på Music Think Tank.

Jag planerar att följa upp detta snart med lite tips på nyhetsbrevstjänster som du kan använda dig av.

  • Share on Tumblr

Jag fortsätter med Pärs förra inlägg som utgångspunkt, eftersom jag tror att det han skriver om är en av nycklarna att lyckas nå ut, framförallt i sociala medier (ni vet Facebook, Twitter, Myspace m.m)

Men att skilja push från pull, att veta vad som är vad, är inte alltid helt enkelt tycker jag. Många gånger kan budskapet röra sig i gränslandet mellan eller vara en kombination av båda två.
Så hur gör man?
Här är några av mina egna rättesnören och tankar som kanske kan hjälpa dig:

- Hur du uttrycker dig är minst lika viktigt som vad du säger. Undvik uppmaningar som kom och rösta, bli vårt fan eller lyssna på vår nya låt. Berätta istället att nu har du lagt upp en ny låt, vad den handlar om, historien bakom osv. Ge helt enkelt den som läser en anledning till varför just han eller hon skulle vara intresserad av det du erbjuder.
Vill du ha någonting tillbaka, att de ska bli fans, rösta på låten osv… så se till att det finns tydligt tillgängligt och att det är lätt att förstå hur man gör. Men hoppa över det i den direkta uppmaningen.

- Upprepa dig inte, skicka inte samma meddelande flera gånger till samma personer.
Du har hundra vänner på Facebook som du bjuder in till din Facebook-bandsida. Gissningsvis väljer mellan 5 och 10 att bli ditt Facebook fan (säger min erfarenhet).
Skicka inte ut en ny uppmaning till de 90 som inte blev det. De fick din förra inbjudan, de är förhoppningsvis läskunniga och de valde av olika skäl att inte bli dit fan. Respektera det. Annars blir du pushig.
Gör istället en ny låt, en ny video för att övertyga dem om din förträfflighet.

- Läsare genomskådar (nästan) alltid ditt syfte. Folk är mycket duktigare på utläsa ditt syfte med det du kommunicerar än vad du vill tro. Vill du tillföra och ge någonting (en sång, en känsla, tröst, glädje) till de du kommunicerar med, eller vill du bara ha någonting (pengar, en röst, en lyssning, bekräftelse)?
Försök att hitta en balans mellan att ge och ta. Blir upplevelsen att du bara vill ha tröttnar folk.
Och kommer i förlängningen inte läsa det du skriver eller prata om dig med sina vänner.
Skulle du själv rekommendera någon som du upplever bara vill ha till någon som du känner och bryr dig om?
Kom ihåg att folk rekommenderar dig till andra inte för att de tycker om dig, utan för att de tycker om den de rekommenderar till.

- Lär av andra. Följ andra band på Twitter, bli fan på Facebook eller vän på Myspace. Hur fungerar det deras kommunikation. Blir du sugen att veta mer om de skriver, eller känns det bara påträngande. Analysera och dra slutsatser för hur du själv kan och vill agera.

  • Share on Tumblr

Vi skrev om Twitter första gången för ett halvår sedan (läs det här). Om Twitter som en möjlig kanal för marknadsföring, för kommunikation med lyssnare och fans eller som ett nätverk mellan artister.

Nu har jag hållit på och twittrat till och från under det senaste halvåret, både som mig själv (@lassethomasson) och som det musikprojekt jag ingår i (@brokenassembly). Jag måste ärligt erkänna att jag inte riktigt har förstått. Jag har sett bra exempel hur det användas, men har inte riktigt själv kommit in i det. På något sätt har det inte landat, satt sig för mig. Riktigt varför förstår jag inte, jag är ju en flitig användare av Facebook, och bloggar ju regelbundet, båda två andra former av sociala medier.

Men även jag har inte riktigt förstått hur, så har jag åtminstone förstått en del om  hur man inte ska twittra för att framgångsrikt utnyttja Twitter (från egna och andras misstag).
 

- Använd inte tjänster för att automatiskt skapa, schemalägga och svara på tweets. Tänk inte tanken. De som följer dig som artist och person förväntar sig att det är dig de följer och inte en robot. Du blir snabbt avslöjad (jag lovar) och det upplevs som opersonligt och i värsta fall som oärligt.
Jag har ett exempel, en podcastare som jag följer. Varje dag twittrar han en morgonhälsning. I början svarade jag honom ibland innan jag insåg att det var en robot jag pratade (när exakt samma meddelande kom vid samma tidpunkt varje dag).  Kände mig nästan lite bortgjord, och i vilket fall som helst undviker jag framtida kommunikation om jag inte måste. Han har gjort bort sig i mina ögon.
 

- Synka inte dina olika webbtjänster och sociala medier så att de automatiskt uppdatera varandra. Är alla som följer dig på Twitter verkligen intresserad av att få veta vilka kanaler du börjar prenumerera på på YouTube? Är ett tweet (inlägg på Twitter) som du skickar till en annan användare på Twitter verkligen relevant för alla dina vänner på Facebook eller Myspace?
Risken är uppenbar att du dränker dina vänner, de som lyssnar på dig, med informations som inte är relevant ur deras perspektiv, och att de efter ett tag slutar att läsa och lyssna på dig.
Även om alla (Twitter, Facebook, YouTube m.m.) är sociala medier så är dom också väldigt annorlunda, har sina egna kulturer och regler. Att inte anpassa sig till det och korsposta för mycket, är i gränslandet till spam. Ett gränsland som du inte vill befinna dig i.
 

Ibland tror jag att kanske det bästa sättet att lyckas på Twitter är att prata så lite om mig själv som möjligt och istället lyfta fram andra som jag gillar, andra som tycker som jag eller nyheter och ny musik från mina favoritartister. Helt vara någon som ger mycket, och på det sättet förhoppningsvis få mycket tillbaka.

  • Share on Tumblr

Här kommer årets bästa tips enligt mig!

Är du det minsta intresserad av att marknadsföra din musik och dig själv ska du inte missa Derek Sivers e-bok How to call attention to your music. 70 sidor fullspäckade av praktiska tips, inspiration och tankeväckande provokation. Du kan ladda ner boken här.

Derek Sivers är grundaren till CD-Baby (som vi skrivit om förut) och har i många år skrivit om sina tankar kring musik och marknadsföring.
För mig var han en av de stora inspiratörerna när jag för några år sen beslöt mig att hoppa av mitt välbetalda trygga IT-chefsjobb och satsa på musiken istället.

Jag vet inte om jag håller med honom i precis allt, med det är alltid väl genomtänkt och han har alltid haft en förmåga att få mig att tänka lite utanför ramarna, att få mig att se nya möjligheter.
En förmåga som knappast går att överskatta!

Så ta en stund och läs och förhoppningsvis kan han göra samma sak för dig.

  • Share on Tumblr

Idag blir det en kort liten tanke, en fortsättning på mitt tidigare inlägg i veckan om att vara personlig i sin kommunikation.

Jag pratar så klart en hel del med folk om närvaro på sociala medier, t.ex. Facebook. En reaktion jag ofta stöter låter ungefär så här, ”Men vem skulle vara intresserad av mig, knappast någon som bryr sig, jag skulle bara tråka ut folk”. Eller någonting liknande.
Lika tråkigt varje gång tycker jag, när människor förminskar sig själva.
Vad grundar sig en sådan inställning i? Är inte människor intressanta? 

Jag tror att det är precis tvärtom! Vi människor är i grunden intressanta för varandra. Vi kan inte låta bli. Vi är nyfikna helt enkelt. Och om de dessutom betyder något för oss (om dom är familj, vänner och fiender, idoler osv) så vill vi alltid veta mer om dem.
Och det innebär att människor som gillar din musik, för vilka din musik betyder något, också är intresserad av veta mer om dig. Vad du gör, vad du tänker osv.
De vill helt enkelt bygga vidare och fördjupa den relation de redan har till dig.

Så frågan är inte om du är intressant eller inte. Du är intressant för många människor, vare sig du tror det eller inte. Vare sig du vill det eller inte.
Frågan är vad du tänker göra av det?

  • Share on Tumblr

boringGår det att bygga en trogna lyssnare på webben. Att hitta fler fans och behålla dom.
Klart att det går, men vad är det som gör att vissa lyckas och andra inte?
Det funderar jag ofta på så klart, med tanke på för mina egna projekt och artister jag  jobbar med.

Det finns självklart  många svar på den frågan.

Du behöver bra musik, men det räcker inte tror jag. Inte på nätet. Det måste till något mer som gör dig intressant, som gör att folk vill komma tillbaka.
Och man kan ju vara intressant på många olika sätt, men oavsett det så tror jag att om man ska lyckas på nätet så är det en sak som är viktigare än något annat. 

Var personlig!

För människor (och därmed artister också) som är personliga är också intressanta. Gå till dig själv och se på de som du själv gillar på nätet. Är det inte de som är tydliga, som är personliga, som du vet vad de står för som stannar längst i ditt medvetande?

Och kanske är det lättare sagt än gjort?
Men inte så svårt att du inte kan börja. Så här är några praktiska tips:

- Ge och berätta om dig själv när lägger ut saker på nätet, när du skriver på Facebook. Inte bara vad som hände på senaste giget (”Det gick kanonbra!”), utan hur du kände, vilka förväntingar du hade innan,  vad som gjorde dig glad, varför du blev besviken osv…

- Berätta historien runt omkring. Om du lägger ut bilder från senaste studiosession på bloggen så skriv inte bara ”Här kommer lite häftiga bilder från senaste repet” (om du överhuvudtaget skriver något). Det gör inte bilderna häftigare och intressantare. Berätta istället något som inte syns på bilderna, om hur ont det gjorde, att du fick tejpa fingrarna efteråt osv…

- Tyck! Tyck om! Tyck inte om! Och berätta det. Att läsa om vad du gör är inte alls lika intressant som att höra dina åsikter. Åsikter gör oss tydliga och andra älskar att relatera till dem. Ett tydligt, extremt och aktuellt exempel är fru  Anna Anka (vars åsikter jag för tydlighetens skull definitivt inte håller med om!)

För till sist handlar det egentligen bara om en sak, precis som det gör i all annan kommunikation mellan människor (och musik på nätet handlar om kommunikation mellan människor), du får i längden tillbaka ungefär lika mycket som du ger.

  • Share on Tumblr

En alldeles ovanlig födelsedag fick Ida Olsson en fantastisk present av Simon Ljungman:

”Inspelning mix och master av ditt nästa album” stod det på presentkortet.

Så inleddes en pressrelease som jag fick tidigare i år om Ida & Simons nya album. Raderna fångade mig direkt och jag blev nyfiken och läste vidare, lyssnade sedan på musiken och skrev så småningom ett blogginlägg på Meadowmusic om deras platta.

Varför fångades jag av detta?

Jo, för att Ida och Simon började berätta en historia för mig. Eller rättare sagt, de placerade mig rätt in i en historia och fick mig direkt att vilja vet mer om vad som låg bakom.

Det finns inget som kan fånga någons uppmärksamhet mer än en bra historia.

Och en bra historia förtjänar att berättas vidare för andra

purposeIdag, med ett enormt utbud av information, och där vi människor har ett uppmärksamhetsspann i klass med bananflugor, blir kampen om människors uppmärksamhet helt avgörande.

Att vi fångas av historier är inget nytt för marknadsförare. Det utnyttjas till den milda grad att det faktiskt är historierna vi köper istället för själva produkterna. Och ofta vet vi om från början att de inte ens är sanna. Berättelser om att vi ska få lika glänsande hår som en filmstjärna, att vi kan kliva in i filmer bara vi får en större TV, att vi nu får ännu vitare tänder med den nya tandkrämen, att du kommer att få en lång och lycklig ålderdom med en pensionsförsäkring.

I artistvärlden är det dock betydligt vanligare att man bortser från berättelserna och går direkt till slutresultatet. Att tex berätta om att man har släppt ett album vill man naturligtvis göra, men för sig självt så blir en textrad som ”Nu har Kvislinge Rockers släppt en ny platta” ganska ointressant. Det släpps ju faktiskt miljoner album varje år.

Gångna listplaceringar, antal lyssningar på Myspace och annan statistik är heller inte speciellt intressant läsning. Samma typ av fakta som miljontals andra band presenterar varje dag.

Bakom alla dessa fakta och händelser finns dock alltid en unik historia att berätta. En berättelse som säger mer om dig som människa och artist än själva resultatet. Och något som en läsare har betydligt lättare att identifiera sig med, känna med eller förskräckas av.

En berättelse kan uttryckas  så enkelt som i några rader som i Idas fall, eller den kan vara en ständigt pågående berättelse som spänner över hela din artistkarriär.

En blogg eller en mikroblogg är ett fantastiskt sätt att berätta en historia på. Här kan skrivandet om vedermödorna inför gigs eller arbetet och funderingarna inför nya plattan väcka en nyfikenhet och ett intresse inför det som komma skall, och det kommer också att påverka hur andra upplever själva händelsen i sig sen. Dina lyssnare får också en möjlighet att vara en del av själva historien.

Titta över din blogg, bio, dina pressreleaser, presentationer och fundera på vad de säger om dig eller ditt band. Var finns just din historia där? Våga skippa en massa tråkiga fakta och berätta något istället. Våga berätta precis på ditt eget sätt. Och din historia är intressantare än du tror.

Om du vill ha synpunkter på hur du presenterar dig eller bara bolla någon idé, hör gärna av dig till någon av oss här på Blindmen.

  • Share on Tumblr

Ibland kör man lätt fast i planeringen… Det är mycket att tänka på om man ska marknadsföra sin musik eller sig själv som artist.

Därför förelår jag helt enkelt ett vilt break från alla krav. Ibland måste man låta känslorna få ta över. Alltså, helt utan planering, gör vad som faller dig in när det gäller att marknadsföra din musik: maila den där skribenten som skrev om replokalsgrannarna; eller ring den där mixaren som rattade ljudet så snyggt på spelningen du såg förra veckan; eller varför inte kopiera upp lite klisterlappar och fäst på varenda lyktstolpe på väg hemifrån till bussen/tunnelbanan/jobbet/whatever.

Eller varför inte ringa den lokala tidningen och ge dem en riktigt lockande story i samband med din spelning. Fantasin finner inga gränser. Var lite påhittig, det lönar sig.

Våga tänka fritt! Kreativitet är alltid bra och ibland måste man våga spränga gränserna för att se hur långt man kan nå. Personligen tror jag det handlar om hur mycket man vågar. För ger man sig aldrig till känna / hör av sig, ja, då finns man inte.

Jag uppmanar härmed till lite guerillamarknadsföring à la old school. Våga ta för er och visa att ni finns. The action is where you are. Det kan räcka med ett mail, ett samtal eller en lapp på stolpen. ”Vad ger det?” frågar ni kanske. Ja, den som provar får se. Varför inte försöka nå ut på alla sätt som finns, även de lite ”mindre fina” sätten kan ju ge nåt oväntat tillbaka. Vem vet, det kanske finns någon som upptäcker – och gillar dig – i andra änden.

I vilket fall som helst så har du gjort dig själv en tjänst genom att ha vågat ta steget. Och vem skulle ta det steget åt dig om du inte gjorde det själv?

  • Share on Tumblr

- Woaa! Nu ligger vi på fjärde plats på stora superhitlistan för tredje veckan i rad.

- Kom och rösta på oss så att vi kommer med på lokala radiolistan nästa vecka.

Jag läser liknande citat i pressmeddelanden, på websajter och på Facebook och andra sociala media.
Och jag är också skyldig även om jag mer och mer har funderat på vad alla dom där listorna ska vara bra för. Och vart det leder till, om det leder till någonting alls.

Jag tror inte att listplaceringar:

- Säljer fler skivor eller nedladdningar (eller yttest marginellt).
- Får fler att komma på dina konserter.
- Får många fler att lyssna på din musik.

Som vanligt, tänk på hur du själv skulle göra. Skulle du gå och se ett band som du inte kände till bara för att du såg deras namn på en lista?
Skulle du köpa en skiva på samma sätt?
Lyssnar du själv igenom listor efter ny musik?

Jag tror att listor i bästa fall kan hjälpa dig med att:

- Få fler människor att känna igen ditt namn.

Detta innebär inte att du säljer fler skivor. Bara att när någon nästa gång hör ditt namn eller musik så finns en liten igenkänning. Som ett frö till en relation till din musik eftersom vi gärna lyssnar på sånt vi redan känner till.

- Marknadsföra dig mot resten av mediabranchen.

Listplaceringar kan i bästa fall skapa en större legitimitet i resten av mediabranschen (som helst spelar och skriver om sånt alla andra redan spelar och skriver om) och kanske öka chansen att andra inom media plockar upp dig, t.ex att fler radiostationer spelar dig. Vilket i sin tur kan göra att du når fler och nya lyssnare.
Men då måste listplaceringarna kompletteras med en mycket medveten marknadsföring och uppföljning.

Jag tror visst att listbearbetning och listplaceringar kan vara en del i en större marknadsföringsstrategi, framför allt i ett längre perspektiv. Som en verktyg att bygga igenkänning och närvaro som i sin tur leder till att fler börjar lyssna och förhoppningsvis gillar.
Men det är mycket arbete så frågan är om det är värt det, i alla fall som oberoende artist som måste göra allt själv.

Och som enkel genväg till framgång?  Inte alls tror jag.

  • Share on Tumblr

Facebook

Om du är medlem på Facebook och inte har registrerat en Fan-sida än, så rekommenderar jag att du gör det. Många artister och skivbolag har hittills använt grupp-funktionen på Facebook för att visa upp och diskutera det de gör. Problemet med dessa grupper är bara att de lätt blir inaktiva och därmed föga engagerande.

Som medlem i en grupp så ser man inte när en grupp har uppdaterats med intressant information eller trevliga diskussioner. Det enda sättet att då uppmärksamma medlemmarna på det som händer är att skicka ett meddelande till deras inkorgar. Det blir en form av skrikande som ibland kan bli lite mycket för en medlem om man dessutom är med i ett gäng andra grupper.

Fan-sidorna löser detta på ett mycket snyggt sätt. Som varumärke/företag/artist kan du nu ha en sida där du agerar precis som vilken person som helst. Du kan skriva statusmeddelanden, lägga upp foton mm. Det fiffiga här är att detta syns i dina fans nyhetsströmmar precis som alla andra uppdateringar och fansen kan välja att kommentera och gilla, om de vill.

Och det är just dialogen med andra människor på deras villkor som gör din sida intressant. Det är så relationer och engagemang skapas. Möjligheterna att lägga upp länkar, foton och anteckningar och tagga dessa, ökar dessutom möjligheterna för din sida att synas för andra utanför ditt personliga nätverk och väcka nyfikenhet. Och det kanske viktigaste är att du kan lägga upp din musik där, så att man kan lyssna på den.

Facebook-sidan är inget substitut för din hemsida, men ett bra sätt att väcka nyfikenhet om den musik du gör, prata med folk,  hålla dem uppdaterade om vad du gör och locka över dem till din riktiga hemsida. Facebook-sida kan också synas offentligt, dvs utan att man behöver logga in.

Det kan vara lite lurigt att hitta stället där du registrerar en sida. Du hittar det här. (Du måste logga in på Facebook också naturligtvis)

Några saker som det är bra att vara medveten om när du vill dela med dig av någonting:

Statusuppdateringar syns bara för dina vänner eller fans oavsett om andra kommenterar den.

Taggar du foton, anteckningar och filmer med berörda vänner, så syns det även för dina vänners vänner.

Länkar/anteckningar/filmer/foton är lätta att sprida för vänner och fans med Dela-funktionen.

Ja, det finns många sätt saker och ting kan visas på och det beror en del på vilka inställningar man har som medlem. I slutändan är det viktigaste att komma ihåg att Facebook är ett socialt nätverk och att det handlar om att agera därefter. Och just Fan-sidan ger dig en möjlighet att vara med i det nätverket och samtalet utifrån din roll som artist/skivbolagsentrepenör/låtskrivare mm.

En bra genomgång med bra tips om hur olika sätt att kommunicera fungerar på Facebook, med länkar, status, sidor mm, hittar du i det här inlägget på Mashable.

  • Share on Tumblr

Det visuella är ibland lite väl dolt och bortglömt bland artister av idag. Det är alldeles för lätt att tro att man ska se ut som och låta som nån annan för att hitta sitt uttryck. Se bara på de förvandlingar David Bowie gått igenom så förstår du att man måste anpassa sig efter sin tid, sin stil och sitt humör.

Allt handlar inte om stil, allt handlar inte om uttryck och allt handlar inte om image heller, det är det samlade uttrycket som betyder något. Alltså, hur kan din image tillföra något till dig som artist? Det kanske kan förstärka nåt, förtydliga nåt eller rent av säga nåt som din musik inte gör.

Ofta kallas detta ”gimmick”, alltså ett uttryck som förstärker dig som artist genom att t.ex alltid bära hatt eller alltid vägra låta dig intervjuas. Det kan ta många former. Jag har ett tydligt och bra exempel här från Göteborg, och det är rockbandet The Chuck Norris Experiment. Deras gimmick är att måla en svart ”stripe” över ögonen när de uppträder! Kolla själv här. Effektfullt, eller hur? Och visst kommer man ihåg det också?

Detta är ett utmärkt exempel på att sticka ut på ett enkelt sätt och som passar med musiken, och som är rätt så enkelt att utföra. Detta hjälper till att bygga på varumärket väldigt effektivt just för att publiken kommer ihåg detta och att det synkar med musiken och artisten. Både livepubliken och online-publiken tar del av detta, glöm inte det. Fundera i de banorna och försök hitta nåt som du kan göra för att sticka ut lite lite grann.

Jag säger heller inte att det måste vara något visuellt eller som har med scenmundering att göra, jag vill bara ge er lite impulser! Men visst hänger mycket på det visuella uttrycket! Se bara på KISS med sitt smink, AC/DC med sina skoluniformer och Michael Jackson med sin Moonwalk och vita handskar. Det är sånt man minns.

Det är som vanligt inte den enskilda lilla insatsen som räknas när vi pratar om att sticka ut, det är totalen, men glöm inte den lilla insatsen kan sätta en helt annan prägel på din image och faktiskt göra så att folk kommer ihåg dig. Berätta gärna för oss hur du gör för att sticka ut!

  • Share on Tumblr

Jag kom att tänka på min son på dryga 2 år, när han sitter och äter. Om han råkar tappa en korvbit på golvet så är det alltid den han sätter fokus på. Och det omedelbart. Då vill han krypa ner under bordet och plocka upp den igen. Då hjälper inga förmaningar minsann, för han har bestämt sig.

Därför infann sig liknelsen spontant – beteende kontra musik. Är det inte så att man gärna greppar efter det man tycks ha förlorat, i hopp om att kunna återvinna det en dag?

Men, kan det också vara så att det man fäster intresse vid och tycker man har förlorat, är lika intressant? Eller är det så att det som man för stunden inser att man förlorar är det som skapar intresse?

Jag vet att detta är rätt okonkreta frågor, men som ändå är värda att tänka på, för hur tänker dina lyssnare i varje given situation? Kan det vara så att du råkar vara ”korven” en dag och någon tappar dig och vill återfå dig, eller kan det vara så att du skickar ett starkt budskap i form av ”lyssna på mig”, som gör dig så intressant att du ska upp på tallriken igen? För att lyssnas på eller ätas, ska jag inte bedöma.

Vad du gör styr ändå dina lyssnares beteende, oavsett om de tänkt att slutkonsumera (ett starkt ord  i detta sammanhang) dig i detta nu eller fortsätta att tugga vidare för att se vad du har att erbjuda.

Jag förstår om många av er tycker detta låter flummigt men egentligen är det inte det, det handlar om att skapa uppmärksamhet, och medlen är egala. Endast reaktionen hos din publik spelar roll. Tänk vad du kan uppnå genom att tänka efter lite före och veta exakt när korven ska nå golvet! Snacka om att maximera effekten!

Sånt sätter sina spår hos lyssnarna/besökarna och är inte att förakta. Detta är dock inget nytt marknadsföringsknep, men väl värt att påminna om.

Lycka till med middagen!

  • Share on Tumblr
blank