Jag har läst en del blogginlägg idag och även surfat runt på diverse artisters hemsidor. Tanken slog mig plötsligt… väldigt få motiverar sin drivkraft i att skapa musik och till vilka de vill nå och varför.
Det har jag knappt sett. Så därför började jag fundera lite kring drivkraften bakom att göra och att vilja visa upp sin musik och motivera varför.
Tänk dig en artist som rent uttalat skulle säga ”jag gör musik för att jag har ett budskap jag tycker är viktigt och jag tycker att…”. Ja, det finns såna artister såklart, och visst blir man lite mer benägen att lyssna på vad deras budskap är?
Sen finns ”anti-artister” som säger ”vi skiter i allt och din morsa kan dra åt helvete”. De lyssnar man också på. Varför?
Jo, jag tror att det är spänningen i att få lyssna till nån annans åsikt, vare sig den är välment, ärlig eller trolig. Man vill veta var de står. Kanske det är så enkelt.
Så slutsatsen av dagens lilla övning är att om fler artister vore lite mer öppna med vad de vill så skulle fler lyssna. Tror ni det stämmer?
Jag tycker det stämmer väldigt väl, se bara på den exponering Sex Pistols fick för att de vågade (tvingades) vara fula i mun.
Men, kärnfrågan kvarstår… ”Vem gör jag musik för, och varför?”. Det är upp till varje artist att besvara, men jag tror att publiken faktiskt vill veta det, och lyssnar till det också.
Ta som exempel Bruce Springsteen. An all working class boy. Klart att han spinner på det!
Jag pratar inte politik här, utan endast ett sätt att vässa argumenten gentemot publiken. För att bättre visa var du som artist står och för att hitta ett sätt att göra dig intressant.
Förvånansvärt många artister ”måste” vara mainstream för att de är rädda att falla utanför. Jag tror att ju fler som vågar ringa in sitt syfte och mål, desto större träffsäkerhet har deras musik och desto tydligare blir deras budskap till publiken.
Vad tror ni? Bryr vi oss om detta alls eller är det endast ett fåtal som verkligen tar ställning till det underliggande budskapet?
Styrkan i en kommentar
Att kommunicera, Bloggar, Marknadsföring 8 april, 2009
Jag har tidigare skrivit om bloggande och hur det kan hjälpa dig att få en dialog med dina lyssnare, få dem att komma tillbaka till sida och hur det kan få dig att synas mer på nätet och vara en del av det gigantiska sociala nätverk som Internet faktiskt är idag.
Och visst är det viktigt att länka till andra i blogginläggen, bjuda på sig själv och därigenom gå från att vara en isolerad ö till att vara en del av nätverket. Men glöm inte bort att det finns ett annat direkt sätt att synas och bjuda på sig själv:
Att kommentera vad andra har skrivit.
Att kommentera någon annans bloggpost uppskattas inte bara av bloggaren själv utan också av de som läser kommentarerna till ett blogginlägg. Du kan visa din uppskattning för ett bra inlägg, hålla med eller inte hålla med, påpeka något annat och tillföra mer värden ”hemma” hos någon annan. Och det gör dig intressant. Det behövs ingen self-promotion typ ”check-this-out” (tvärtom, det betraktas oftast som spam om det inte passar in i sammanhanget), var bara dig själv.
För det är det det handlar om: dialog och realationer.
Din webbadress syns för andra, eftersom nästan alla bloggkommentarer erbjuder möjligheten att mata in denna, och ditt namn länkas till din sida.
Några besökare kommer att kolla in din sida, och några av dem kommer att gilla det de hör och läser och komma tillbaka. Bloggaren kanske upptäcker dig och till och med skriver om dig. Och du blir mer synlig och närvarande.
Ska heller inte glömma bort att nämna att det är ett sätt att lära känna nya människor, vilket jag har upplevt ett flertal gånger.
Så, om du inte läser bloggar idag, så är det ett hett tips att börja med det. Det finns hur många intressanta och trevliga bloggar som helst; om musik, om dina intressen, personliga bloggar, you name it.
Och, glöm inte att kommentera diskussionerna i din egen blogg, eller blogginlägg som handlar om dig och din musik.
Stackars oss som är osignade …eller?
Att kommunicera, Musikbransch 31 mars, 2009
Nej, inte det är inte alls synd om oss osignade. Jag får svårare och svårare att förstå det ordet och vad det innebär. Det är omodernt och återspeglar inte verkligheten längre. Jag skulle aldrig kalla mig osignad längre (eller signad för den delen heller).
Varför det?
Är din musik tillräckligt bra för att hitta en publik, att få trogna lyssnare, vad spelar det för roll då om du är signad av ett skivbolag eller inte? Ingen alls! Och jag tror inte att dina lyssnare bryr sig. Inte en sekund bryr dom sig, faktiskt. Dom är intresserad av dig och hur du låter i första hand, inte vilket skivbolag du ligger på.
Det är klart, ett bra skivbolag som tror på dig och som är villig att satsa kan kanske öka möjligheten och minska tiden det tar att nå ut, men du måste inte arbeta mindre för det. Grunden är ändå din musik och du som artist. Ditt uttryck, din personlighet, det du har att säga är skillnaden. Och det arbetet kan ingen annan göra än du.
Alla vi som vill bli hörda, har verkligen fantastiska verktyg som kan hjälpa oss att nå ut, att finna en publik (Många av inläggen här på Blindmen handlar om dem). Möjligheter som aldrig funnits tidigare, och som är tillgängliga vare sig du är signad eller inte. Ofta är dom gratis, det enda du behöver är tid och en idé om vad du vill göra.
Att skivbolagen inte vet vad dom ska göra och slåss för sin framtid betyder ju inte att du behöver göra det samma.
Och om din dröm ändå är att hamna på ett stort bolag? För varje ny lyssnare du når, för varje fan som prenumererar på ditt nyhetsbrev, för varje bloggare som skriver om dig så ökar också chansen att det faktiskt ska hända.
Så jag föreslår att det är dags att att skrota begreppen signad och osignad. Låt oss begrava dom. Dom gör ingen nytta längre och pekar bara i fel riktning, bort från dina lyssnare och fans.
/Lasse
Ju kortare desto bättre?
Att kommunicera, Bloggar, Tips, Webbsajter 27 mars, 2009
Pär har ju tidigare skrivit om hur viktiga länkar är i kommunikationen på nätet.
Och för det mesta så är det bra om dom är så begripliga som möjligt, som t.ex länken till det här inlägget: http://blindmen.se/blog/2009/03/ju-kortare-desto-battre/.
Men ibland är längden ett problem. Om du skickar en lång länk i ett mejl så kan den radbrytas och då fungerar den inte längre. Eller om du skickar länken i ett SMS eller på Twitter (som Pär skrev om häromdagen) där du har en begränsning på meddelandets längd.
Det finns många tjänster på nätet som kan hjälpa dig.
Dom tar helt enkelt din långa adress och skapar en kort url som du kan använda i mejl, Twitter m.m. Och som länkar vidare till din ursprungliga sida.
http://blindmen.se/blog/blindmens-svenska-musikbloggar/ blir http://tinyurl.com/735q7z. (Prova gärna)
Några exempel på sajter som tillhandahåller den här tjänsten:
/Lasse
Twitter för artister?
Att kommunicera, Sociala Medier, Tips 24 mars, 2009
Twitter har väl knappast undgått någon den senaste tiden. Åtminstone har nog de flesta lagt märke till det som något som hypas och talas om. Själv började jag testa det för ett halvår sen, men kände att jag inte kom någonstans och la ner det. Men efter att ha läst Steve Lawsons inspirerande artikel ”Top Twitter Tips for Musicians”, så trillade några poletter ner, och jag gav mig på det igen. Och det är jag glad för.
För dig som inte alls känner till Twitter så handlar det om mikrobloggande, att uttrycka något i max 140 tecken om vad du tycker, vill tipsa om, vad du gör eller precis vad som helst. Och lika mycket om att ge respons till det andra skriver. Och dessa ”enkla” funktioner fångar det som jag tycker är kvintessensen i kommunikation och även marknadsföring på Internet: relationer och dialog OCH att ha kul.
Jag sitter här och läser tweets från @chriscornell, som skriver om vad han gör och pratar direkt med sina fans, jag får intressanta länktips från @gleonard om mediavärlden som jag ibland kommenterar. @davidcushman berättar om sociala media, @JesperAstrom om online-PR och @krisreng (strängbändare i Hari and Aino) berättar vad han tycker och tänker. Givetvis vet en del redan om att jag sitter och skriver detta och @solobasssteve (Steve Lawson) vill gärna läsa artikeln sen när den är färdig (får försöka översätta den). Det går snabbt på Twitter.
Det handlar alltså inte om ytterligare ett sätt att skrika ut ditt budskap till världen, utan att steg för steg bygga relationer med människor som du tycker är intressanta och som tycker att du är intressant. Om du tycker att det påminner om vårt mantra här i bloggen om att bygga relationer med trogna lyssnarskaror, så har du alldeles rätt.
Finns du på Twitter eller vill börja twittra? Följ mig på @ParBerglund, och Lasse på @lassethomasson, så kan vi prata mer där. Kanske kan vi växa in i det tillsammans. Du får gärna lämna din Twitter-adress i kommentarerna här så att fler kan följa dig.
Det finns många gränssnitt att använda Twitter på: programvaror, mobiltelefoner, webbläsar-program, e-post mm. Om du vill ha ett bra översiktligt program på din dator så rekommenderar jag Tweetdeck, vilket jag själv använder.
Gå till Steve Lawsons blogginlägg om Twittertips för musiker, och ta till dig hans tips och resonemang som han beskriver där. Rekommenderas varmt.
Vill du sen fördjupa dig i hur Twitter kan användas, så finns det hur mycket som helst skrivet om detta. Live Crunch har samlat många av de bästa tipsen i en lista.
Skriva bättre promobrev
Att kommunicera, Marknadsföring, Tips 24 februari, 2009
Det här inlägget gäller såklart inte vare sig dig eller mig. Vi vet ju hur man gör, eller hur?
Ja, skriver promobrev för den där nya låten, konserten eller för nya skivan.
Nja, jag måste själv erkänna, jag tycker att det är hemskt, tycker att det är jättesvårt att skriva säljande om mig själv.
Och jag är nog inte ensam! Inte med tanke på alla mindre lyckade försök jag har sett. Allt från den mer informella varianten ”Öhhh, kom och lyssna på vår ny hit, schyssto” till långa, flersidiga, seriösa och outsägligt tråkiga uppräkningar av hitplaceringar och biografier.
Men det måste göras, så jag har tagit fram några egna punkter och tips som brukar vara till hjälp för mig själv, inga konstigheter egentligen, mest sunt förnuft. Men ändå, något att hålla i handen när skrivrampen slår till.
Vem är mottagaren?
Börja med att lägga ifrån dig pennan eller ta bort händerna från tangentbordet en stund och fundera en stund på de som du ska skicka till.
Försök sätta dig in i deras situation. Dom öppnar sin mail, det finns 50 nya mail? Vad har dom för behov? Varför skulle dom läsa ditt brev?
Försök förstå vad dom behöver, hur ditt mail skulle kunna hjälpa dom.
Journalister behöver t.ex. en bra story, något som är intressant att skriva om.
Podcastare behöver musik till sin show och vill snabbt lyssna och ladda ner nya låten.
Fans och vänner behöver ett personligt tilltal, vill känna att dom betyder något för dig (eftersom du betyder något för dom).
Berätta hellre en sak bra än fem saker halvdant.
Vilken är din bäst nyhet? Det är den du ska berätta om. Om inte den kan fånga intresset så lär knappast fem mindre intressanta heller göra det.
Långa uppräkningar av t.ex. listplaceringar eller citat från 10 recensioner gör ingen glad. Välj istället ut den bästa placeringen på den viktigaste listan eller det bästa citatet och berätta mer om det, gör det till en story.
Vill du ändå ta med det andra så lägg det i slutet av brevet.
Värdera innehållet och lägg det viktigaste först.
Vad tror du är viktigast för den du skickar till?
Lägg det först!
Var tydlig med vad du vill och våga fråga.
Vill du ha något av mottagaren eller vill du att han eller hon ska göra något. T.ex skriva en recension, spela dig på radio eller bara svara.
Våga fråga och gör det tydligt (och ödmjukt förstås).
Ge mailet en rubrik som gör att mottagaren förstår vad det innehåller (om du mailar).
Försök hitta en bra rubrik som beskriver vad det innehåller. Tänk inte ens tanken att hitta på något uppseendeväckande som inte är relevant för resten av innehållet bara för att få någon att öppna och läsa det.
Du vill ju skapa långsiktiga relationer och då är tydlighet och konsekvens A och O.
Själv använder jag alltid av bandets namn och sedan en beskrivande text som rubrik, t.ex. ”XXXX XXX XXXXXXX – Ny singel släpps den 9:e mars”.
Skicka olika brev till olika målgrupper.
Ska du skicka till olika grupper av mottagare (t.ex tidningar och fans)?
Fundera på om du inte ska göra två olika utskick som är anpassade för respektiv mottagares behov.
Länka istället för att bifoga.
Bifoga aldrig några filer direkt i mailet (om du mailar ut det). Du skapar bara irritation bland dina mottagare gonom att fylla deras inboxar med en massa megabyte. Lägg upp dina låtar på en server och länka till dom istället.
Se till att all nödvändig information finns med.
Om du t.ex skriver om din senaste skivsläpp är det en del information som mottagaren förväntar sig ska finnas med. Releasedatum, artist, skivbolag, skivnummer, kontaktperson med e-post och telefonnummer.
Du behöver inte lägga det överst men se alltid till att all information som förväntas finns med, framför allt kontaktuppgifter. Glöm inte länkar till din webbsajt eller blogg.
Till sist,
se till att vara den där skillnaden som skiljer dig från mängden
/Lasse
Det är skillnaden som skiljer dig från mängden
Att kommunicera, Marknadsföring 17 februari, 2009
Här kommer en inte på något sätt originell tanke, inte något jag kommit på själv, men som för mig är väldigt sann och som tål att upprepas igen.
Kort, för att få lyssnare att investera sin tid och sina pengar, bli dina fans, skriva om dig, komma på dina konserter, och så vidare, så måste du utgöra en skillnad för dom. Du måste betyda något för dom.
Jag tror inte att den skillnaden måste vara spektakulär, vara material för kvällstidningsrubriker, det finns många sätt att vara en skillnad på. Men det måste vara något som du kan kommunicera och som skiljer dig från andra.
Det klassiska exemplet när det går fel är när band ska beskriva sig själva och sin musik. Hur många gånger har vi inte hört den här (eller någon liknande variant):
Reporter: ”Ja, och hur skulle ni vilja beskriver er musik?”
Bandmedlem: ”Hmmm… Jag vet inte… Vi låter inte som någonting annat.”
Ja, tillåt mig tvivla, men kanske låter du som ingen annan (och har i så fall har en annan typ av marknadsföringsproblem men det är en annan historia). Men vi andra har influenser, vi baserar vår musik, våra texter, vår image, på vad vi hört, sett och plockat med oss under åren. Det är ju det som gör att vi skiljer oss från alla andra (men som också gör oss lika).
Våga vara den där skillnaden. Gör den tydlig och konkret! Säg någonting som : ”Vi spelar punk med influenser från tidig amerikansk storbandjazz som handlar om andalusiska gruvarbetares hårda och grymma tillvaro.” (givetvis förutsatt att du låter och säger någonting liknande).
Det är svårt (vet det från egen erfarenhet)! Svårt att beskriva sig själv konkret och tydligt. Svårt att definiera vad du gör på ett sätt som kanske får en del att inte bli intresserade att lyssna på dig.
Jätteläskigt, jag vet. Det går emot alla instinkter.
Men jag tror att du måste!
Jag tror att man måste se det utifrån ett annat perspektiv. Det handlar inte om att förlora potentiella nya lyssnare (du kommer att förlora många ändå så fort dom hör dig eftersom du inte är den skillnaden som dom söker). Istället handlar det om att attrahera dom som skulle tänkas gilla den skillnaden som du gör. Redan innan dom hör dig.
Var modig, var konkret i hur du presenterar dig själv och din musik för resten av världen. Fokusera på den där skillnaden.
Det spelar större roll än man kan tro.
Det är ju ändå genom dina ögon som folk först uppfattar och gör sig en bild om din musik.
Länkkraft
Att kommunicera, Tips 13 februari, 2009
Tänkte sticka in med att peka på en liten detalj men som i det stora hela är oerhört viktig: Länkar
Jag ser förvånansvärt ofta i pressutskick, statusrader och speciellt Myspace-bloggar från artister, skivbolag och andra att det saknas länkar till det man vill göra läsaren uppmärksam på. Ja, webbadressen finns ju nästan alltid med, men det är då ingen klickbar länk.
Varför är det så viktigt då? Ja, om det bara är en text så krävs det av läsaren att han kopierar texten, öppnar webbläsaren, ett nytt fönster eller flik, klistrar in webbadressen och sen trycker på Enter-knappen. Och, de flesta kommer inte att göra det. De flesta, av de som mycket väl skulle kunna vara intresserade av det du har att presentera, kommer att fortsätta att göra något annat eller säga ”Det gör jag sen”.
Och länkar har en än vidare betydelse än så. Christian Rudolf på Disruptive pratar ofta om länkkärlek och att se på dem som ett sätt att överföra energi mellan människor, oberoende av tid och rum. Och det är länkarna som gör att du syns i Google-sökningar.
Så vad göra?
Ja, i många fall som i e-post eller Facebook-meddelanden och statusrader räcker det med att sätta http:// framför adressen. Glöm inte detta. Tyvärr är nätet lite nördigt här fortfarande, att man måste göra detta.
Och i blogg-verktyg och forum finns det alltid knappar för att lägga in länkar. Lär dig hur dessa fungerar.
Och i vissa fall (tyvärr), som tex Myspace-profiler måste man skriva in HTML-koden för en länk:
<a href=”http://www.minsida.com”>Mintext</a>
Självklart för många, men ack så viktigt.
Om du säger demo så stänger jag av!
Att kommunicera 10 februari, 2009
När jag började spela i band, på det glada åttiotalet, så gjorde vi demos. En massas demos.
En demo innebar inte usla låtar som var taskigt spelade. Band med dåliga låtar dåligt framförda fick oftast inte ett skivkontrakt. Nej, demo betydde bara att vi inte hade resurser att spela in och publicera oss på en professionell nivå, vi saknade kanske kunskap men framför allt pengar. Studiotid, pressa skivor, tryckning, repro, distribution m.m. kostade mycket pengar på den tiden, mer pengar än vi hade. Det hade inget med artistiskt uttryck att göra (Man kan kanske till och med hävda motsatsen, att demos ofta hade en mer avslappnat uttryck eftersom de ofta var inspelade under mindre stress).
Demos var ett sätt att ge skivbolag en idé om vad de förhoppningsvis ville investera i.
Mycket har hänt sedan dess. Nu finns det gratis eller billiga sätt att publicera sig själv idag, att nå lyssnare direkt. Och du kan göra riktigt bra inspelningar, ur en teknisk synvinkel, i ditt eget vardagsrum för nästan ingenting. Åtminstone jämfört med förr (det artistiska är tyvärr fortfarande lika svårt).
Det finns inga anledningar göra demos längre!
Så om du säger demo om dina inspelningar, så stänger jag troligtvis av.
/Lasse
Facebook
Skype
Twitter
E-post