signed

Nej, inte det är inte alls synd om oss osignade. Jag får svårare och svårare att förstå det ordet och vad det innebär. Det är omodernt och återspeglar inte verkligheten längre. Jag skulle aldrig kalla mig osignad längre (eller signad för den delen heller).
Varför det?

Är din musik tillräckligt bra för att hitta en publik, att få trogna lyssnare, vad spelar det för roll då om du är signad av ett skivbolag eller inte? Ingen alls! Och jag tror inte att dina lyssnare bryr sig. Inte en sekund bryr dom sig, faktiskt. Dom är intresserad av dig och hur du låter i första hand, inte vilket skivbolag du ligger på.
Det är klart, ett bra skivbolag som tror på dig och som är villig att satsa kan kanske öka möjligheten och minska tiden det tar att nå ut, men du måste inte arbeta mindre för det. Grunden är ändå din musik och du som artist. Ditt uttryck, din personlighet, det du har att säga är skillnaden. Och det arbetet kan ingen annan göra än du.

Alla vi som vill bli hörda, har verkligen fantastiska verktyg som kan hjälpa oss att nå ut, att finna en publik (Många av inläggen här på Blindmen handlar om dem). Möjligheter som aldrig funnits tidigare, och som är tillgängliga vare sig du är signad eller inte. Ofta är dom gratis, det enda du behöver är tid och en idé om vad du vill göra.
Att skivbolagen inte vet vad dom ska göra och slåss för sin framtid betyder ju inte att du behöver göra det samma.

Och om din dröm ändå är att hamna på ett stort bolag? För varje ny lyssnare du når, för varje fan som prenumererar på ditt nyhetsbrev, för varje bloggare som skriver om dig så ökar också chansen att det faktiskt ska hända.

Så jag föreslår att det är dags att att skrota begreppen signad och osignad. Låt oss begrava dom. Dom gör ingen nytta längre och pekar bara i fel riktning, bort från dina lyssnare och fans.

/Lasse

  • Share on Tumblr
blank