Jag fortsätter med Pärs förra inlägg som utgångspunkt, eftersom jag tror att det han skriver om är en av nycklarna att lyckas nå ut, framförallt i sociala medier (ni vet Facebook, Twitter, Myspace m.m)

Men att skilja push från pull, att veta vad som är vad, är inte alltid helt enkelt tycker jag. Många gånger kan budskapet röra sig i gränslandet mellan eller vara en kombination av båda två.
Så hur gör man?
Här är några av mina egna rättesnören och tankar som kanske kan hjälpa dig:

- Hur du uttrycker dig är minst lika viktigt som vad du säger. Undvik uppmaningar som kom och rösta, bli vårt fan eller lyssna på vår nya låt. Berätta istället att nu har du lagt upp en ny låt, vad den handlar om, historien bakom osv. Ge helt enkelt den som läser en anledning till varför just han eller hon skulle vara intresserad av det du erbjuder.
Vill du ha någonting tillbaka, att de ska bli fans, rösta på låten osv… så se till att det finns tydligt tillgängligt och att det är lätt att förstå hur man gör. Men hoppa över det i den direkta uppmaningen.

- Upprepa dig inte, skicka inte samma meddelande flera gånger till samma personer.
Du har hundra vänner på Facebook som du bjuder in till din Facebook-bandsida. Gissningsvis väljer mellan 5 och 10 att bli ditt Facebook fan (säger min erfarenhet).
Skicka inte ut en ny uppmaning till de 90 som inte blev det. De fick din förra inbjudan, de är förhoppningsvis läskunniga och de valde av olika skäl att inte bli dit fan. Respektera det. Annars blir du pushig.
Gör istället en ny låt, en ny video för att övertyga dem om din förträfflighet.

- Läsare genomskådar (nästan) alltid ditt syfte. Folk är mycket duktigare på utläsa ditt syfte med det du kommunicerar än vad du vill tro. Vill du tillföra och ge någonting (en sång, en känsla, tröst, glädje) till de du kommunicerar med, eller vill du bara ha någonting (pengar, en röst, en lyssning, bekräftelse)?
Försök att hitta en balans mellan att ge och ta. Blir upplevelsen att du bara vill ha tröttnar folk.
Och kommer i förlängningen inte läsa det du skriver eller prata om dig med sina vänner.
Skulle du själv rekommendera någon som du upplever bara vill ha till någon som du känner och bryr dig om?
Kom ihåg att folk rekommenderar dig till andra inte för att de tycker om dig, utan för att de tycker om den de rekommenderar till.

- Lär av andra. Följ andra band på Twitter, bli fan på Facebook eller vän på Myspace. Hur fungerar det deras kommunikation. Blir du sugen att veta mer om de skriver, eller känns det bara påträngande. Analysera och dra slutsatser för hur du själv kan och vill agera.

  • Share on Tumblr

Om man hårdrar det hela så kan man dela upp marknadsföring i ”Push” eller ”Pull”. (Ursäkta svengelskan).

Push innebär att du plockar upp en megafon och försöker nå så många som möjligt med ditt budskap, vare sig de har bett om det eller ej. Du skickar ut meddelande till alla vänner på sociala nätverk, ”Hey, check me out”, ”Kom på min spelning”, ”Rösta på mig”, ”Köp min skiva”.
Du köper reklamplats, du addar vänner som ett jehu på Facebook och Myspace och försöker nå så många som möjligt hela tiden.

Pull däremot innebär tvärtom att du bara skickar ut information till de som har bett om att få information. Du fokuserar istället på att skapa intressant material för de som redan är intresserade. Du pratar med folk, inte bara om ditt eget, utan också om vad andra gör.
När du skickar ett meddelande om din nya skiva så står det inte ”Kom och köp”, det står istället ”Nu har jag lagt upp den nya plattan så att du kan lyssna på den”.
Du skapar intresse kring det du gör och på så sätt ”drar” in nya lyssnare och fans till din musik.

Push är ju det vi känner igen från traditionell reklam, där man försöker exponera sig för så många som möjligt. ”Man vill ju hitta nya lyssnare”. Varför inte ta lån på huset och köpa lite TV-reklam med en gång?

Problemet är bara att idag så har vi alla tillgång till megafoner om vi vill. Ditt budskap ska slåss med hur mycket andra push-budskap som helst, inte bara sånt som handlar om musik, och många har lärt sig att helt enkelt ignorera detta.

Dessutom, paradoxalt nog, så innebär push en begränsning av hur långt ditt budskap kan nå. Varför då?
Jo, den typen av meddelanden förs sällan eller aldrig vidare till andra av de som läser dem, eftersom de, ja, inte anses vara värda att föras vidare. Man tycker inte att det skapar något direkt värde för ens vänner.

Den som sysslar med ”pull” däremot, har mycket större möjligheter att nå utanför sin egen krets, då människor ofta vill rekommendera andra sådant som är roligt, intressant, värdefullt.

Naturligtvis är det inte så här svart eller vitt för de flesta. Men med tanke på det stora flödet av uppmaningar i många kanaler om att köpa skivor, komma in och lyssna, gå på spelningar, rösta och återigen rösta så är jag övertygad om att det finns en hel del tid och energi som går till spillo i onödan, energi som istället skulle kunna användas till att bygga upp något mer hållbart och mer givande för alla.

  • Share on Tumblr

Jag hakar på gårdagens inlägg av Pär om ”Indie Maximum Exposure List”. Jag har nu läst igenom den och håller med. 100 tips och idéer som kan rekommenderas i allra högsta grad. En del bottnar kanske väl mycket i den amerikanska kulturen och mediaverkligheten men kan oftast lätt översättas till vår verklighet. Andra är mer generella, men inte mindre tänkvärda för det.
Det är svårt att plocka ut några favoriter men dessa två fastnade efter en första genomläsning (och skulle säkert varit två andra en annan dag):

17: Stop the Musical Masturbation

I wasted so much time playing open mics and writer’s nights in Nashville and Boston. The same is true of all the “hot new music sites” that spring up every 20 minutes on the Internet. The fans do not go there, you’re only entertaining yourself. Every open mic I’ve ever seen is a room full of musicians politely waiting for their turn to get on stage. These events only introduce musicians to other musicians and offer some live performance practice. Trying to sell CD’s at an open mic is like trying to sell timeshare condos at a telemarketing convention. Fans go to Facebook or iTunes, not Stereofame. I could waste all my time playing for a crowd of other broke indie artists or I can spend my efforts approaching fans where they’re already congregating.

- Matthew Ebel

23: Interview Your Fans – Find Out What They Want

When I began asking them specific questions about who they were and what they responded to in my music, I noticed that lightly-engaged fans began to turn into evangelical fans. Plus, I began to see what actually made them care about my work which was not at all what I was putting in my press releases.

- Dudley Saunders

Om du verkligen vill nå ut med din musik är det ovärderlig läsning. Får jag föreslå att du väljer ut dina två favoriter, och sen försöker genomföra dem. Fungerar det inte så välj två nya. Huvudsaken är att du gör något.

Listan är i PDF format och du laddar ner den här.

  • Share on Tumblr

För några veckor sedan publicerade Billboard ”Billboard’s 2009 Maximum Exposure List”, ett försök att, tillsammans med ett gäng sk experter, ge råd till artister om hur man når ut med sin musik och får fart på sin karriär.

Resultatet blev dock mer av komisk art än några värdefulla råd för dagens artister. Tipset på första plats blev tex: ”Synch placement in a TV ad for Apple” och på andra plats: ”Performances on “The Oprah Winfrey Show””. Med andra ord tips som varken känns särskilt fräscha eller inom räckhåll för en stor majoritet av världens artister.

Som en reaktion på detta samlade Ariel Hyatt in sin samling experter och skapade dokumentet ”Indie Maximum Exposure List”, ett pdf-dokument som däremot lyckas sammanfatta många av de möjligheter och ideer som en artist bör reflektera över i dagens musikvärld.

Det är fritt att ladda hem och läsa här. Rekommenderas.

”BILLBOARD’S 2009 MAXIMUM EXPOSURE LIST”
  • Share on Tumblr

I maj skrev vi om sajter som kunde hjälpa dig att sälja andra produkter än musik, t.ex T-shirt och affischer. Gemensamt för dem var att de, förutom att ha en webb-shop, också producerade produkterna.
Men om du redan har färdiga produkter, eller vill producera dem någon annanstans (eller göra dem själv)?
En alternativ som du kan titta på då är Big Cartel. De erbjuder dig enbart att hantera webbshopen åt dig. Du kan lägga upp dina produkter och när någon beställer så får du en beställning via ditt PayPal konto (som du måste ha). Distributionen sköter du själv. De kan också använda dina inställningar i PayPal för moms och frakt.
Big Cartel tar inte heller någon procent på dina beställningar, allt går till dig förutom PayPals avgift.
I grundversionen, som är gratis, kan du ha 5 produkter med en bild på varje produkt. Sen kan du uppgradera till fler produkter med fler bilder, lagersaldo, eget domännamn, bättre statistik och mer möjlighet till egen design osv.

Jag har inte provat själv ännu, men jag är imponerad av det som jag hittills sett. Ska nog sätta upp en shop för nya projektet. Jag återkommer med utvärdering så småningom.
Och om du har provat Big Cartel så skulle det vara mycket intressant att höra dina erfarenheter.

  • Share on Tumblr

Jag hittade det här inlägget idag från Georgia Wonder med tips på tio sajter med gratistjänster för band och artister att snabbt nå ut på nätet.

10 places for bands to instantly create an online presence for free

En utmärkt sammanställning och urval av de bästa tjänsterna som finns tillgängliga.
Och som inspiration till vad du ännu inte har på nätet än.

  • Share on Tumblr

jaycutJag är mycket inne på video för tillfället. Jag tycker att det på många sätt är roligare än bilder. Den extra dimensionen av rörelse och ljud tillför mycket.

Men att göra video tar mycket tid, framför allt om man vill redigera och inte bara lägga ut klipp direkt från kameran. Och att hitta en smidig videoredigerare är faktiskt inte det enklaste.

Men det finns faktiskt möjligheter att  redigera filmer direkt på nätet. Jag har provat webbsajten JayCut.

Du kan ladda upp dina filmklipp, musik, och bilder och sedan i ett enkelt webbgränssnitt redigera dem till en film. När den är klar kan hämta den färdiga filmen (för att lägga ut på t.ex YouTube), skicka den via e-post, eller direkt lägga ut den på din Facebook profil.

Jag skapade ett konto, laddade upp några filmklipp och några minuter senare hade jag en en färdig film. Visst är möjligheterna begränsade, det finns inte alla avancerade funktioner och möjligheter som i en fristående editor, men det som finns fungerar och täcker mina grundläggande behov.
Tjänsten är gratis men är fortfarande i beta version.
Och jag kan se användningsområden även för den som normalt vill använda mer avancerade funktioner eftersom det inte krävs tillgång till installerade program på en specifik dator. Du kan snabbt redigera mobilklippen från t.ex. senaste konserten och lägga ut så länge som du har tillgång till en webbläsare.

Videoskapande lite enklare och mer tillgängligt helt enkelt.

  • Share on Tumblr

Vi skrev om Twitter första gången för ett halvår sedan (läs det här). Om Twitter som en möjlig kanal för marknadsföring, för kommunikation med lyssnare och fans eller som ett nätverk mellan artister.

Nu har jag hållit på och twittrat till och från under det senaste halvåret, både som mig själv (@lassethomasson) och som det musikprojekt jag ingår i (@brokenassembly). Jag måste ärligt erkänna att jag inte riktigt har förstått. Jag har sett bra exempel hur det användas, men har inte riktigt själv kommit in i det. På något sätt har det inte landat, satt sig för mig. Riktigt varför förstår jag inte, jag är ju en flitig användare av Facebook, och bloggar ju regelbundet, båda två andra former av sociala medier.

Men även jag har inte riktigt förstått hur, så har jag åtminstone förstått en del om  hur man inte ska twittra för att framgångsrikt utnyttja Twitter (från egna och andras misstag).
 

- Använd inte tjänster för att automatiskt skapa, schemalägga och svara på tweets. Tänk inte tanken. De som följer dig som artist och person förväntar sig att det är dig de följer och inte en robot. Du blir snabbt avslöjad (jag lovar) och det upplevs som opersonligt och i värsta fall som oärligt.
Jag har ett exempel, en podcastare som jag följer. Varje dag twittrar han en morgonhälsning. I början svarade jag honom ibland innan jag insåg att det var en robot jag pratade (när exakt samma meddelande kom vid samma tidpunkt varje dag).  Kände mig nästan lite bortgjord, och i vilket fall som helst undviker jag framtida kommunikation om jag inte måste. Han har gjort bort sig i mina ögon.
 

- Synka inte dina olika webbtjänster och sociala medier så att de automatiskt uppdatera varandra. Är alla som följer dig på Twitter verkligen intresserad av att få veta vilka kanaler du börjar prenumerera på på YouTube? Är ett tweet (inlägg på Twitter) som du skickar till en annan användare på Twitter verkligen relevant för alla dina vänner på Facebook eller Myspace?
Risken är uppenbar att du dränker dina vänner, de som lyssnar på dig, med informations som inte är relevant ur deras perspektiv, och att de efter ett tag slutar att läsa och lyssna på dig.
Även om alla (Twitter, Facebook, YouTube m.m.) är sociala medier så är dom också väldigt annorlunda, har sina egna kulturer och regler. Att inte anpassa sig till det och korsposta för mycket, är i gränslandet till spam. Ett gränsland som du inte vill befinna dig i.
 

Ibland tror jag att kanske det bästa sättet att lyckas på Twitter är att prata så lite om mig själv som möjligt och istället lyfta fram andra som jag gillar, andra som tycker som jag eller nyheter och ny musik från mina favoritartister. Helt vara någon som ger mycket, och på det sättet förhoppningsvis få mycket tillbaka.

  • Share on Tumblr

Vad är bättre än en sen söndagskväll för att försöka punktera en myt.

”Bra musik hittar alltid ut”

Tanken bakom är att om vi bara gör tillräckligt bra musik så kommer folk att upptäcka den ändå. Även om vi inte gör så mycket för att få ut den, för att marknadsföra den. Bara för att den är så jäkla bra.
En modern tappning kan låta så här: ”Vi lägger upp låtarna på Myspace och eftersom vi är så otroligt bra så kommer dom att sprida sig av sig själva (och om inte det funkar så kommer någon skivbolagsdirektör att hitta dom och inse vår storhet, och kasta en massa pengar efter oss, och göra oss till stjärnor)”. ja, jag har faktiskt hört den.

Tro inte på det, gå inte på det, det är inte sant!
Det har troligtvis aldrig varit sant men är det ännu mindre idag men det enorma utbudet av band och artister som marknadsför sig på internet.

Nu tänker inte du som läser inte på det sättet så klart, men om du mot förmodan skulle det så är det enda jag kan säga att din musik kommer att förbli i det stora hela ohörd för alltid!
Det finns så otroligt mycket musik tillgänglig (båda bra och dålig) så om du inte jobbar hårt och målmedvetet med att få ut den så kommer folk att lyssna på något annat, från någon som gör just det.
Som lägger ner tid på att göra originella bandbilder som sticker ut, som svarar alla fans på hemsidan, som skriver intressanta pressutskick osv. Som slipar på varje detalj helt enkelt.

Så behöver man inte göra bra musik längre? (Jag kan redan höra invändningarna)
Svaret är så klart att det måste du göra. Bättre musik än någonsin förut, tror jag. Det är plattformen för allt det andra. Men den bistra sanningen är att det inte räcker med bara bra musik.

Musik säljer helt enkelt inte sig själv. Tro inget annat. Inte ens om den är bra.

  • Share on Tumblr

Put Your Records OnAlbumets död förutspås av många nuförtiden. Jag menar då inte albumet som fysisk vara utan mer generellt som en samling låtar som erbjuds under ett gemensamt namn.

Trots att de flesta artister idag fortfarande helst ger ut sin musik i albumform, så skulle teorierna innebära att lyssnarna i slutändan föredrar att köpa och lyssna på enstaka låtar från albumen.

Stöd för detta kommer bla från försäljningsstatistiken från den digitala försäljningen av musik där Nielsen Soundscan (som samlar in data från de stora e-butikerna, bla Itunes), för 2008 rapporterade ett förhållande om 16:1 till förmån för enstaka låtar. Dvs att det vid ett köp 16 gånger så ofta handlade om ett köp av enstaka låtar som av hela album.

När sedan Bandcamp presenterade sin statistik i somras, så visade den dock på något helt annat: på Bandcamp var det ett omvänt förhållande 2:1, dvs att det var dubbelt så vanligt att ett album köptes som att enstaka låtar köptes.

Så vad beror denna skillnad på? Ja, Bandcamp fungerar lite annorlunda än de stora shopparna som tex Itunes. På Bandcamp kan man lyssna på all musik i sin helhet innan man köper. Det är också artisterna själva som lägger upp affärssidorna och många gånger integrerar i sina egna hemsidor, samt själva marknadsför sina alster som sedan leder till köp på deras sida.

Bandcamp själva spekulerar i att det kan bero just på att lyssnaren får en chans att bedöma albumet som helhet innan köp, vilket självklart gör det hela intressantare och mer lockande att införskaffa.
Artisterna som lägger upp sin musik på Bandcamp är ofta independent-artister, vilka framför allt hämtar sina köpare från sina trogna lyssnarskaror, människor som följer dem och vill stötta dem. På Itunes å andra sidan är det ingen vild gissning att anta att många ”strö-köp” förekommer, från lyssnare som har fastnat för en låt på radion eller nätet och går dit för att leta upp den.  Själva utformningen av Itunes stödjer detta också.

Vad det än exakt beror på så tycker jag att en slutsats man kan dra att det visst finns utrymme för album-tänk idag. Och att vi är olika och vill ha saker på olika sätt.

I slutändan beror det ändå på vad en artist själv vill med sin musik, om albumet i sig, som helhet, är en kreativ skapelse med någon tanke bakom eller inte. Den dagen någon börjar skapa efter vad man tror att folk vill ha, istället för att utgå från sig själv så tror jag att man helt enkelt blir mindre intressant för lyssnarna.

  • Share on Tumblr

Här kommer årets bästa tips enligt mig!

Är du det minsta intresserad av att marknadsföra din musik och dig själv ska du inte missa Derek Sivers e-bok How to call attention to your music. 70 sidor fullspäckade av praktiska tips, inspiration och tankeväckande provokation. Du kan ladda ner boken här.

Derek Sivers är grundaren till CD-Baby (som vi skrivit om förut) och har i många år skrivit om sina tankar kring musik och marknadsföring.
För mig var han en av de stora inspiratörerna när jag för några år sen beslöt mig att hoppa av mitt välbetalda trygga IT-chefsjobb och satsa på musiken istället.

Jag vet inte om jag håller med honom i precis allt, med det är alltid väl genomtänkt och han har alltid haft en förmåga att få mig att tänka lite utanför ramarna, att få mig att se nya möjligheter.
En förmåga som knappast går att överskatta!

Så ta en stund och läs och förhoppningsvis kan han göra samma sak för dig.

  • Share on Tumblr

Posterous

Bloggar, Tips, Webbsajter 2 oktober, 2009

posterous-medium

Tycker att det är svårt att komma igång med att blogga?

Eller har du redan en blogg och andra tjänster (Facebook, Twitter m.m.) och tycker att det är svårt att hålla reda på och uppdatera allt.

Då tycker jag att du ska ta några minuter och se vad Posterous har att erbjuda.

I grund och botten är det en bloggportal, ungefär som Blogger eller WordPress. Skillnaden är att du på Posterous uppdaterar bloggen genom att skicka ett mail till post@posterous.com. Posterous tar sen hand om att lägga ut det på din blogg. Och skickar du med bilder så lägger Posterous upp ett bildgalleri, mp3 läggs ut i en webbspelare, video konverteras och läggs också ut i en webbspelare,  länkar från t.ex YouTube läggs upp som videoklipp osv…
Så mycket enklare kan det faktiskt inte bli, och resultatet ser riktigt bra ut.

Allt väl så långt, men det finns andra bra och enkla bloggsystem. Riktigt intressant blir det med möjligheterna att vidare uppdatera andra system och tjänster med vad du har lagt upp.
Posterous kan automatiskt uppdatera de flesta bloggportaler och lägga upp ditt inlägg även där, lägga en ny status och länk på Facebook och Twitter, och om du skickar med bilder lägga till dom till din Flickr-sajt. Du kan även styra vilka sajter som ska uppdateras genom vilken Posterous-adress du skickar e-post till.

Jag är imponerad över enkelheten och funktionerna och kommer definitivt själv att använda det. Det kommer göra livet på nätet lite enklare. Och att det är gratis gör inte det hela sämre.

  • Share on Tumblr
blank