Denna vecka kan vi glädjande nog presentera en gästbloggare i form av Patrik Strömberg. Patrik är arrangör för Bandmeeting, en mötesplats & nätverk för musiker. Läs mer om detta här nedan i hans inlägg:

Bandmeeting

Jag heter Patrik Strömberg och är arrangör för the Bandmeeting – en mötesplats & nätverk för musiker med syfte att stödja artister & band att komma vidare. Jag har arrangerat det som ett event i Göteborg med föredrag, intervjuer, livemusik och ”Musiker Sökes”. Senast var det fokus på ”Skivkontrakt eller DIY”. Jag bloggar också på www.bandmeeting.se och gör bl a intervjuer med musiker och musikbransch som jag tycker är intressanta att lyfta fram och som kan ge inspiration till andra. Där kan du läsa mer om genomförda BandMeeting-event.

När jag träffade Pär Berglund från Blindmen för ett par veckor sedan så hade vi en lång diskussion om hur musiker skall nå ut med sin musik och framförallt hur många lägger allt för mycket av sin tid på Myspace. Problemet, som både diskuteras på Blindmen och BandMeeting, är att på Myspace så marknadsför sig musiker till andra musiker som är mest intresserade av att få ut sin egen musik istället för att ta del av andras musik. Det finns heller inte något enkelt sätt att dela med sig av information på Myspace-bloggar eller profiler – ingen s k ”share button” för andra att sprida i andra sociala nätverk. Just att ha möjligheten att låta andra sprida ens information är mycket starkare än att man gör det själv. Du bör underlätta för dina fans att sprida din musik!

Det här är en läroperiod för många, men jag tror att en hel del lär sig snabbt hur man skall tänka tack vare Facebooks genomslag som har känslan och en hel del funktionalitet som en blogg där du också kan dela med dig av andras inlägg på ett lätt sätt.

Fler musiker borde tänka på att dela med sig och sprida andras musik genom att ex rekommendera andra intressanta artister/band för sina fans. Skapar du ett samarbete mellan dig och flera andra artister/band så har ni på det sättet tillsammans möjlighet att skaffa er en större fan base än annars. Ni kan till och med se till att fixa gig tillsammans. Som ensam artist eller band, där det oftast är en person som ansvarar för marknadsföring och bokningar, så underlättar det mycket om ni blir fler som marknadsför er. Det här är lite åt samma håll som gigswapping-idén som Lars Wallin från Uddevallakassetten pratade om på senaste BandMeeting, men här tar jag det ett steg längre.

Tänk dig själv om du har samarbete med flera artister/band att ni skall marknadsföra varandra till sina fans. Gör det då inte för enkelt för er som: ”Gå in och lyssna på dem här. Vi tycker dem är bra!” Det behövs lite mer för att det skall bli intressant. Det är inga konstigheter om du marknadsför din egen musik samtidigt som du exempelvis rekommenderar någon annans spelning. Som ett fan hade jag gärna gått och sett en spelning som rekommenderades av ett av mina favoritband om jag fick ett sådant här meddelande: ”Vi håller på att spela in nytt material och har snart ett gig om ett par månader, men under nästa torsdag skall vi gå och se det här bandet. Kom gärna dit och snacka med oss samtidigt som vi får lyssna på ett fantastiskt band!”

Det behöver inte ens vara så att du/ni har ett samarbete med det här bandet (men det kan ju bli så till slut). Det blir oavsett ett mervärde både för dig och för dina fans med en sådan rekommendation. Det blir ytterligare en anledning för ett fan att följa dig som musiker om du också rekommenderar andra bra artister. Se bara till att gå på spelningen också, så att det inte blir bara tomt prat!

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

Läs också:
Samarbetets år
Det där med samarbete
Vad skall du göra med Myspace, Facebook, Twitter och andra sociala medier (Bandmeeting)

Vi pratar om ju rätt mycket om marknadsföring av musik här. Konstigt vore väl annars. Det är ju därför vi är här. Och förhoppningsvis du också. Det blir mycket idéer, teorier, tips på sajter och tjänster. Men vad innebär allt det där vi skriver om i praktiken på ett mer personligt plan?

Här kommer några tankar, erfarenheter och förhållningsätt som jag har gjort till mina och som gjort det lättare att överleva med drömmen någorlunda intakt. Som gjort det möjligt att hitta en uthållighet och sätt att jobba vidare med det jag tycker bäst om att göra. Musik!
Kanske kan de fungera som en inspiration för dig.

Se det som jobb!

Det som har betytt mest för mig var den dag då jag själv valde att se på mitt arbete med musik (ur alla aspekter) som ett jobb. Det kan vara ett heltids-, halvtids-, helg- eller bara några kvällar-i-veckan-jobb, men likväl ett jobb med allt vad det innebär. Det måste till exempel göras även dagar då man inte har lust. Det har delar som är roliga och utvecklande och delar som är tråkiga men som måste utföras ändå.
Det var säkert inte för att administrera nyhetsbrevsadresser som du började som artist,  men vill du nå ut måste någon göra det. Och innan du har råd att betala, eller övertyga någon annan att göra det, är denna någon du.
Självklart finns det en kreativ sida också, men det är bara en del av arbetsbeskrivningen.
Att se det som ett jobb är också ett sätt att föra in ett långsiktigt perspektiv i arbetet med att skapa en musikkarriär. Ett jobb är något man har under långa perioder, på samma sätt som att det tar lång tid att bygga en artistkarriär (och då pratar vi inte om ett par år eller så utan om decennier eller varför inte hela livet). Ett jobb (dvs. du som artist) är något som långsiktigt måste fungera tillsammans med resten av livet, förhållanden, familj, barn, vänner, andra jobb osv.

- Sluta hoppas!

Ja faktiskt, sluta hoppas. För att gå omkring att hoppas för mycket får dig bara att fokusera på saker oftast inte har hänt ännu och som du inte har någon kontroll över. Istället för att fokusera på det du kan göra här och nu och som du kan påverka.
”Hoppas bara att den och den på det och det skivbolaget/bokningsbolaget/artistsajten lyssnar på skivan som vi skickade”.
”Hoppas att den där journalisten/A&R-snubben/skivproducenten kommer på spelningen. Då kanske det kommer att börja hända lite saker.”
Lyssna på hur det låter. Känns det som du har har kontroll över situationen och har makten över ditt eget öde. Inte riktigt kanske. Att hoppas leder oftast till att du blir passiv istället för göra saker här och nu som faktiskt leder framåt.
Och förväxla inte att hoppas med  att drömma. Att drömma är en helt annan sak. Att drömma är viktigt. För det är drömmen som beskriver målet, om dit du vill nå. Så sluta hoppas, arbeta i nuet och dröm om dit du vill komma.

- Använd din tid rätt och arbeta för kvalitet istället för kvantitet!

Du kan lägga upp din musik på hundratals sajter, skaffa hundratusen vänner på Myspace, vara med tävling efter tävling, hamna på lista efter lista och inget av det har i sig något egentligt eget värde.Det låter kanske häftigt i en pressrelease men i praktiken betyder det ingenting. Det är väldigt svårt att omvandla det till något annat, till t.ex skivförsäljning eller besökare på en konsert. Om inte annat tar det mycket tid, och kanske pengar, i förhållande till vad du får tillbaka.
Ställ dig frågan hur många av dina Myspace-vänner skulle köpa din skiva? Hur många går på din konsert bara för att du har legat högt på en lista eller har vunnit en tävling?
Inte förrän du tar dig tid att bygga en relation till dina lyssnare, dina Myspacevänner, dina Facebook fans får de något värde. Du måste prata med dem, få dem att känna sig sedda, du måste betyda något för dem.
Så innan du springer runt och samlar in ännu fler fans och lyssnare till din sida, har du verkligen gett de fans du redan har den uppmärksamhet som de är värda. Har du svarat på alla bloggkommentarer, alla mejl? Om inte? Då är det inte mycket mening att skaffa fler.
Det går faktiskt att vända på hela resonemanget och det blir kanske ännu tydligare då.
Inte förrän du får ett värde för dina lyssnare och fans blir också de värdefulla för dig.

Häromdagen skrev jag om vad du bör tänka på när du försöker nå ut till musikbloggar med dina alster. Det är dock inte bara renodlade musikbloggar som skriver och berättar om musik. Musik är universellt och berättas om på otaliga personliga bloggar, fackbloggar, intressebloggar och allt vad man nu kan tänka sig.

Så hur intresserar du då bloggare generellt sett för det du gör, och intresserar andra för att kanske skriva om dig och din musik?

Ja, det bästa sättet är att själv visa intresse för andra, skapa relationer och bjuda på dig själv. Då kommer andra att bjuda tillbaka, visa större intresse för det du gör och kanske också skriva om dig.

Betrakta bloggvärlden som ett gigantiskt socialt nätverk, där varje blogg/bloggare är en individ och dessa kommunicerar med varandra i kommentarer och blogginlägg, och allt binds ihop med hjälp av länkar. Slutsatsen blir alltså, för att kunna vara med här fullt ut, att du bör ha en egen blogg. Du bör också läsa bloggar och kommentera.

Här är några råd om vad du bör tänka på:

  • Läs och följ bloggar som du tycker är intressanta.
    Det kan naturligtvis vara musikbloggar, men även personliga bloggar, lokala bloggar, fackbloggar mm. Gillar du inte att läsa och lyssna på den där till synes inflytelserika musikbloggen, gör då inte det. Fokusera på det som verkligen intresserar dig.
    Du kan hitta bloggar på olika sätt. Genom bloggportaler som Bloggportalen och Technorati, rekommendationssajter som Digg, Stumbleupon och Delicious och inte minst genom länkar hos andre bloggare. Pröva dig fram.
    Bäst följer man bloggar genom att prenumerera på dem i en RSS-läsare, t.ex. Google Reader.
  • Kommentera i bloggar.
    En blogg är framför allt en diskussionsyta. Har du något att säga om det som är skrivet? Säg det då. Du tillför mycket när du kommenterar i bloggar, och du får den uppmärksamhet du förtjänar.
    Skriv kommentarer som är relevanta för det som är skrivet och inget annat. Kort eller långt gör du som du känner för. Ska du visa uppskattning, försök skriva något mer än något generiskt som tex ”Hey, great post”. Lägg inte in länkar till dig själv i kommentaren om det inte har direkt relevans för artikeln.
    När man skiver kommentarer så blir ditt namn länkat till din sajt. Skriver du kommentarer så kommer läsarna att kolla upp vad du gör, inte minst bloggaren själv.
  • Kommentera blogginlägg som handlar om dig och din musik.
    Konstigt nog få som gör detta, men det ger en annan dimension till inlägget om faktiskt artisten själv är med i diskussionen.
  • Starta en blogg
    Om du inte redan har en blogg, så bör du ha en sådan. Helst skulle jag rekommendera att ha en blogg som huvudsida på den egna hemsidan, då bloggar är det enklaste och tydligaste sättet att uppdatera en hemsida på plus att människor då kan prenumerera på det du skriver och uppdaterar. Har du ingen hemsida, eller inte vill ha det så, så kan du enkelt skaffa en egen blogg på t.ex. wordpress.com, blogger.com, posterous.com, tumblr.com.
    (Myspace-bloggar räknar jag inte in här. Man kan givetvis skriva där också, men de kan inte ersätta en blogg som jag beskriver det här. Tre huvudsakliga skäl: 1. Man kan inte kommentera bloggar där om man inte har Myspace-konto och är inloggad, 2. De syns inte speciellt bra i Google-sökningar, 3. Gränssnittet är under all kritik.)
  • Bloggen är mer än en nyhetssida.
    Skriver du inlägg som enbart handlar om nyheter om dig själv, så blir det en ganska ointressant blogg efterhand. Tänk på att resan många gånger är intressantare än slutresultatet.
    Du måste själv hitta ditt eget sätt att vara på här. Skriv gärna om det du håller på med och dina öden och äventyr, men skriv också om andra och annat som händer runtomkring. Det kan vara intressanta blogginlägg du har läst och som du kommenterar i ett eget inlägg, aktuella händelser som du vill tycka till om, andra artister du vill rekommendera, musiksidor och nätradiostationer du gillar mm.
  • Länka till andra i dina blogginlägg.
    Kanske den viktigaste punkten. Utan länkar blir din sajt eller blogg lite som en öde ö. Länkar du till andra, så kommer de att se det i princip så fort ditt inlägg är publicerat. Även besökarna till de du länkar till kommer oftast att se att du har skrivit något om en specifik bloggpost. Vad du gör är att du bjuder en annan bloggare på uppmärksamhet och besökare, du skapar mera värden till dina egna besökare och din sida kommer också att rankas högre i sökmotorer.
    Skriver du ett blogginlägg om en annan blogg, så är länken uppenbar, och om du skriver om andra ämnen så kan du länka till andra som har skrivit om samma ämne. Du kan kan hitta andra blogginlägg genom nättjänster för detta t.ex: Google blogsearch, Knuff.se, Twingly
  • Länka till intressanta bloggar i din länklista på din hemsida/blogg
  • Se till att det finns material som är lätt att sprida
    Det är naturligtvis extra frestande att skriva om dig för många, om man kan ha med något av din musik i ett blogginlägg. Se till att du tydligt har material som är lätt att dela och klistra in i blogginlägg. Du kan ha Youtube-klipp, nedladdningsbara låtar, eller spelare från tex Bandcamp eller Reverbnation.
    Givetvis bör det finnas bilder också.

Ja, några tips om hur man kan nå fram via bloggar. Vill du läsa mer om bloggar och få mer tips så finns dessa självklara auktoriteter på området:

Chris Brogan
Problogger
Copyblogger

Att Iphone har blivit hypat i år är ingen överdrift precis. De säljer som smör i solsken och det ser inte ut att avta heller. Mängden program som kan köpas och laddas hem till telefonen är enorm och det kommer nya i en strid ström.

Musikprogram av olika slag fungerar naturligtvis utmärkt på en IPhone, och här finns allt från radiostationer och instrument-program till inspelningsprogram och icke minst program dedikerade för enskilda artister och skivbolag.

I dessa sistnämnda program kan man då ofta lyssna på musik, titta på video, läsa bloggar, twitterströmmar, titta på foton, köpa konsertbiljetter och merchendize mm. Ja, lite som en egen hemsida på en Iphone. Fram till för lite sen så var man tvungen att anlita dyra utvecklare för att ta fram något sånt, men nu har det dykt upp flera tjänster som gör det möjligt för en rimligare penning att kunna förse (ge bort eller sälja) sina fans med egna IPhone-applikationer.

Om det sen är värt det är en annan sak, men fräckt är det.

Även om det kan skilja lite på vad det finns för funktioner i programmen, så fungerar det ungefär likadant för dessa tjänster. Du laddar upp bilder, musik och annat innehåll till tjänsten och bestämmer inom vissa ramar om hur det ska se ut. Video hanteras från Youtube och bloggar, Twitter-strömmar och annat länkas till rätt ställen.
Ur detta skapas ett litet program, som, efter granskning av Apple, görs tillgängligt i Apples programshop. Du bestämmer om programmet ska vara gratis eller om det ska kosta något, och användaren kan sedan ladda hem det direkt till sin IPhone.
Du kan sedan underhålla tjänsten genom att ladda upp ny musik till tjänsten, ladda upp nya filmer till Youtube, lägga upp info om gig, blogga och twittra som vanligt.

MobBase heter en sådan tjänst. Här kostar det 20 dollar för att göra programmet tillgängligt och sedan, om du ska ge bort det, 15 dollar i månaden för upp till 1000 installationer. Ska du ta betalt för programmet betalar man 20 dollar i månaden för upp till 500 installationer och sedan 6 dollar för varje 1000 ytterligare.

Mobile Roadie heter en annan tjänst där det kostar 499 dollar att sätta igång och sedan 29 dollar i månaden inkluderande upp till 1000 installationer. Sedan kostar det 1 cent per månad och fan.

Ett tredje alternativ kommer via musikcommunityn Ilike.com. Många har redan lagt upp sin musik på iLike, inte minst på grund av integrationen med Facebook som de var tidigt ute med. Vill man kan man då betala för att få en IPhone-applikation också.
iLike hämtar här informationen som finns i artistprofilen med musik, konserter och annat och bygger utifrån detta automatiskt ett program. Saknar några funktioner de andra har, men är kanske enklare att använda.
De tar ut en engångskostnad på 195 dollar och sedan delar iLike och artisten 50/50 på programförsäljningen. Om programmet ska vara gratis kan iLike stoppa in reklam.

Jag ska låta det vara osagt om det ännu är värt att satsa på detta för en enskild artist, men för skivbolag och andra typer av musikföretag som företräder flera artister så borde detta definitivt vara intressant.

Gina Jacobi - Ömtåligt godsJag vill berätta lite om ett projekt jag varit med om under det senaste året, som musiker, webmaster, allt-i-allo och vän. Nämligen hur man kan få hela sin skiva finansierad. Detta är inget unikt, jag vet att det har förekommit utomlands, men jag känner inte till något annat fall i Sverige.

För att ge lite bakgrund behöver du veta att artisten i fråga är Gina Jacobi och för er som var med på det tidiga 90-talet känner säkert igen titlar som Det svarta ljuset och Upp igen. Skivan det handlar om är Ömtåligt gods, som släpptes i slutet av oktober 2009 på Ginas egna bolag Major Music. Hennes senaste skiva på svenska släpptes 1995. 14 år emellan alltså. Den här lilla berättelsen visar hur hon gjorde för att skaffa finansiering för att kunna skriva låtarna och producera hela skivan.

Det hela började med en fest

I oktober 2008 var Gina på födelsedagsfest hos en god vän. Han hade satt ihop ett medley av Jacobi-låtar som spelades under kvällen. Gästerna sjöng med och frågorna började komma när Gina skulle släppa något nytt på svenska. Hon hade för sig själv någonstans gett upp tanken om detta, men insåg nu att folk verkligen kom ihåg de gamla låtarna; de kunde varenda ord i texterna och ville verkligen ha mer. Nåt nytt.

Under åren har Gina haft kontakt med några fans och även de hade frågat efter ny musik på svenska. Hon hade också under hösten producerat John Daniels svenska platta och fick mersmak för texter på svenska igen. Alla dessa bitar ledde till att idén om en skiva på svenska nu blev ett projekt. Så hur skulle hon nu få medel att bekosta detta. Jo, att låta fansen sponsra skivan!

Det stora jobbet med att hitta sponsorer

Eftersom Gina hade samlat in mailadresser från de som kontaktat henne under åren, blev den här delen ganska lätt. Hon skrev ett brev som gick ut till alla som kunde tänkas vara intresserade av att gå in med en slant. I utbyte skulle alla som sponsrade få sitt namn på omslaget.

Intresset var så pass stort att hon på några månader fick in så det täckte hennes uppehälle under tiden skivan skrevs och spelades in. Svårigheten med sådana här utskick är att samla ihop vilka som fått förfrågan och vad personerna svarat, och om de vill vara med. Sedan måste man ju också veta vilka som verkligen betalt in sin andel. Detta löstes genom ett Excel-ark där tydliga färgmarkeringar angav status på de tillfrågade.

Resultatet

Jag har valt att inte gå in på bitar som t.ex omslag, fotografering, promo-singel, pressning, distro, förlag, mediautskick, musiker, bandet, releasefest etc. Det skulle generera flera kapitel till i boken ”Ginas fan-sponsrade skiva” – och mycket av det finns ändå att läsa här på bloggen.

Men nu när skivan finns ute, releasefesten är avklarad och radiointervjuer är gjorda, så visar det ju att detta var en högst framkomlig väg. Dessutom gav fan-sponsringen något för media att skriva om. Alltså har man mycket att vinna på att ständigt hålla kontakt med sina fans, precis som mina kollegor, Lasse och Pär titt som tätt också påpekar.

Lär av detta och varför inte prova något liknande själv?

Och är du intresserad vill jag nämna att Ginas nästa platta på svenska redan är påbörjad och att den också kommer att bli fan-sponsrad. Vill du vara med på ett hörn, besök www.ginajacobi.se.

Hur kan jag få fler lyssnare till bloggen?
Hur kan jag få fler fans på Facebooksidan?
Kan jag använda Twitter till att få folk att rösta på min låt?
Hur får jag folk från Myspace till min hemsida?

Känns frågorna igen? Såklart. Vi vill alla vara framgångsrika och få fler lyssnare och fler fans.
Men tänk efter, är det verkligen rätt ställda frågor?

Dom handlar ju bara om dig, om vad du vill ha och om vad du vill få ut. Vad som är bäst för dig.
Är det därför som folk besöker dig och lyssnar på dig? För din skull?

Tänk om du vänder på frågan?

Vad kan jag göra för att få mina läsare och lyssnare att känna att de riktigt har fått något. Att jag har berikat deras liv efter det att vi har varit i kontakt med varandra.

Helt enkelt ställer lyssnar- och läsarorienterade frågor. Några andra exempel:

- Vem eller vad vill du att dina lyssnare och läsare ska känna till?
- Vilken information vill du dela med dig? Om dig själv? Om andra?
- Vilka andra band eller artister vill du att rekommendera?
- I vilken stämning vill du att de vara efter att hört din låt eller läst dina texter?
- Hur kan du få dem att känna sig vackra? Snälla? arga? Starka?
- På vilket sätt kan du skapa värden för dina lyssnare?

Kan du svara på de frågorna (eller andra liknande du ställer till dig själv) så har du egentligen också svarat på hur du får fler lyssnare och läsare.
Det är inte svårare än så, och just precis så svårt.

Att nå ut till musikbloggar av olika slag är såklart intressant för att kunna exponera sin musik för nya lyssnare. Jag har tidigare skrivit om specialfallet med mp3-bloggar, dvs bloggar där man också låter besökarna ladda hem en eller ett par låtar från artisten man presenterar.

Många upplever dock att det är svårt att nå fram och få någon respons överhuvudtaget från många bloggare. Så frågan är då vad som gör att vissa blir hörda medan andra inte. Vad ska man tänka på?

PR-firman bigMETHOD frågade sig samma sak; de var intresserade om de gjorde rätt i sina försök att nå fram, och gjorde så att de helt enkelt frågade ett antal bloggare om vad som är viktigt att beakta. De svar de fick var många gånger ganska olika men några huvudlinjer var ganska tydliga:

1. Skriv ett personligt mail till just den bloggare du försöker nå. Gör inga massutskick eller skicka opersonliga pressreleaser.

2. Läs på om den du skickar till, så du vet om du har något som denne eventuellt kan vara intresserad av. Vad skriver de om? Är det en mp3-blogg eller vad handlar det om?

3. Ha respekt för bloggarna som individer och klumpa inte ihop dem till abstrakta begrepp som ”bloggosfär” och liknande. Var och en har sina egna skäl för att skriva och sina egna intressen.

Ja, läs gärna igenom artikeln här, så kan du se ett urval av de svar som de fick in, och få en känsla för vad det handlar om.

De flesta musikbloggar får in musiktips i en strid ström, vissa får hundratals mail om dagen. Och att det blir så många tips beror mycket på att många som skickar inte bryr sig om att titta på vad bloggen egentligen handlar om, och många andra lägger bara till den ene musikbloggaren efter den andre i sina massutskick. Det är därför ganska lätt att trycka på delete-knappen om det inte är ett mail som är personligt adresserat.

Likadant känns det lite konstigt att få personliga mail från en person, där denne har klistrat in en pressrelease, rätt upp och ner. Utan tilltal eller personligt meddelande. Man bör komma ihåg att en blogg inte är någon allmän nyhetstjänst som en dagstidning, lika lite som en gästbok på Facebook är det, utan snarare en individ i ett gigantisk stort socialt nätverk.

Det finns fler sätt som man kan verka på gentemot och tillsammans med andra bloggar, vilket jag kommer att följa upp i ett inlägg snart.

Några resurser som vi har lagt upp för att ni ska kunna hitta musikbloggar:

Blindmens lista över svenska musikbloggar
Blindmens söktjänst för mp3-bloggar (ca 1500 st)

Bandcamp.com har jag berättat tidigare om, som ett utmärkt verktyg för att både sälja och sprida din musik digitalt.

Redan tidigare har man, från sin Bandcamp-sida, kunnat länka till andra sidor där man också säljer fysiska skivor, men nu kan man alltså sälja skivorna direkt via sidan. Ja, under förutsättningen av att du själv står för distrubutionen till köparen.

Förutom det uppenbara med att det är både enklare och tydligare att ha samma shop både för digitala och fysiska köp,  så uppstår nya möjligheter i det att man tex kan erbjuda direktnedladdning av albumet vid ett köp av en skiva. Man kan lägga till extramaterial och de har dessutom generöst med utrymme för att visa bilder om hur det man säljer faktiskt ser ut.

Momshanteringen funkar dock ännu bara för amerikanska förhållanden, men de avser att implementera det för EU efterhand.

Läs mer om de nya funktionerna i Bandcamp-bloggen.

Visst vore det kul att göra lite pengar på musiken. Inte för att jag tror att pengar är den viktigaste drivkraften för de flesta som läser Blindmen (eller för mig själv). Men ändå, visst vore det trevligt på många sätt.

Om du försöker sälja din musik så glöm inte den gyllene regeln om hur folk köper musik:
De lyssnar, de gillar och sen köper dom.
Så innan du kan be någon att köpa så måste du få dem att lyssna. Och inte bara det, du måste få dem att gilla din musik också innan det kan klirra i kassaapparaten.
Det kan låta självklart men jag ser varje dag exempel på bra artister och band som försöker ta genvägar och göra det i en annan ordning. Som t.ex ropar ”Kom och köp” det första dom gör.

Så sprid din musik så mycket du kan. Se till att du vet vem som gillar den, och att du kan kommunicera med dem. Sen kan du börja sälja. Att göra det i någon annan ordning fungerar inte.

Blindmen på Facebook

Nyheter 8 november, 2009

En del av er har säkert upptäckt det, men för er andra vill vi berätta att vi numera har en Facebooksida också.

Blindmen på Facebook.

Så hänger du redan på Facebook och vill ha bättre koll på vad vi hittar på och skriver om så titta gärna in.

146/365 send me your love in my mail boxHar du ett nyhetsbrev? Som du skickar regelbundet till dina trogna lyssnare?

Använt rätt och med tålamod så kan nyhetsbrev vara ett kraftfullt sätt att skapa starkare relationer, och långsiktiga sådana, med dina lyssnare. Det kan bli som att du har direktkoppling till kärnan i din lyssnarskara, vilken, om du motsvarar förväntningarna, inte kommer att överge dig i första taget.

Jed Carlson, med-grundare till Reverbnation.com, har skrivit en mycket bra artikel om nyhetsbrev med ett antal rekommendationer som är värda att fundera över.  Reverbnation.com har för övrigt en mycket bra tjänst för just e-postlistor och nyhetsbrev.

E-postlistan kan vara just den länken som behövs för att återknyta kontakten med fans du träffar ute på spelningar, möten, evenemang, och även på andra sajter du har registrerat dig på. Kraftfullast är det på spelningar, där du naturligtvis vill fånga upp det intresse du skapar där, och låta de som vill skriva upp sig direkt.

De som vill. Detta är mycket viktigt, och grunden till det mesta av den marknadsföring vi pratar om här på bloggen. Lägg aldrig till någon till din e-postlista, utan att de själva har sagt att de vill vara med. Oavsett vem det är.

I sin artikel kommer Jed Carlson med ett antal bra rekommendationer där jag har plockat ut några och kommenterat:

  • Jed rekommenderar att tänka på e-postlistan som en samling epost-adresser till din familj, och därför använda ett språk som passar för dig i det sammanhanget.
    Det kanske kan fungera för en del att tänka så. Oavsett vad så tycker jag att det är viktigt att vara personlig och inte formell. Det är ingen pressrelease du skickar ut, och ju längre du kommer från det personliga bandet som du vill ska finnas där, desto lättare är det att trycka på delete-knappen för mottagaren.
    Tänk också på att det inte är en stor publik du står och håller föredrag för. Det är en enskild människa som läser sitt mail du pratar med. Att använda ”du” känns därför inte fel, även om användare vet om att det är från en e-postlista.
  • Det ska vara lätt att avbryta sin prenumeration när man vill.
  • Undvik svärord samt ord i rubriken som förknippas med scam som ”free”, ”help”, mm. Detta för att förhindra att ditt meddelande automatiskt hamnar i spam-lådan.
  • Jed rekommenderar max 3-4 meddelande i månaden. Jag tycker det låter lite mycket, och det kan fungera bra med 1 gång i månaden, men det beror givetvis också på hur aktiv du är och hur mycket relevant information du har att skicka ut.
  • Skicka ut så relevant information som möjligt. Vissa tjänster har funktioner för att geografiskt särskilja de du skickar till, och är det specifika gigs så skicka bara till de som meddelandet berör.
    Han tillägger också att det är viktigt att ta med detaljerad information om ett speciellt gig, Vad, Var, När, Hur, för att göra det så lätt för läsaren som möjligt.
    Jag tycker det är viktigt dock att tänka på att inte skriva för långa mail. Om det finns mer information som tex turnéplaner och annat, lägg upp en sida och länka till den.
  • Skicka inte ut mail som går ut på att de ska hjälpa dig genom att rösta och annat utan att först ha bjudit på dig själv, genom tex exklusiva låtar och annat material.
    Jag skulle vilja säga att man aldrig ska utnyttja nyhetsbrevet till röstningsuppmaningar, men om du nödvändigtvis ska göra det, så tänk på hur du skriver. Tala inte om vad man ska göra, berätta istället vad som händer och vad du håller på med och lita på att dina lyssnare tar bra beslut. Äventyra inte din relation med dina trognaste fans (som också är de som kommer att skaffa dig nya fans) för att få en kortsiktig vinst.
  • Lägg till länkar och ”sign-up” boxar på de sajter där du finns representerad, och se till att det går att anmäla sig på spelningarna (samt gör reklam för det på gigget).
  • Ge en extra anledning till att skriva upp sig, som tex låtar att ladda ner eller annat material.
    Du kan utlova rabatter på biljettpriser, göra det till en lyssnarklubb eller vad du vill.
  • Se till att det går att svara på utskicken mail-ledes, och enligt Jed ska man svara inom max tre dagar.

När du skriver nyhetsbrev, så tänk på att det är du som ska skapa värden för dina lyssnare/kunder och inte tvärtom. Om du har det i sinnet, så landar du rätt i det du skriver. Om du har en ny platta ute så skickar du inte ut ett meddelande: ”Kom och köp”, utan du skickar ut ett meddelande om att plattan är färdig och just du  kan komma in och lyssna på den här: ”länk”.

Vill du läsa Jed Carlsons ursprungsartikel så kan du läsa den på Music Think Tank.

Jag planerar att följa upp detta snart med lite tips på nyhetsbrevstjänster som du kan använda dig av.

Jag fortsätter med Pärs förra inlägg som utgångspunkt, eftersom jag tror att det han skriver om är en av nycklarna att lyckas nå ut, framförallt i sociala medier (ni vet Facebook, Twitter, Myspace m.m)

Men att skilja push från pull, att veta vad som är vad, är inte alltid helt enkelt tycker jag. Många gånger kan budskapet röra sig i gränslandet mellan eller vara en kombination av båda två.
Så hur gör man?
Här är några av mina egna rättesnören och tankar som kanske kan hjälpa dig:

- Hur du uttrycker dig är minst lika viktigt som vad du säger. Undvik uppmaningar som kom och rösta, bli vårt fan eller lyssna på vår nya låt. Berätta istället att nu har du lagt upp en ny låt, vad den handlar om, historien bakom osv. Ge helt enkelt den som läser en anledning till varför just han eller hon skulle vara intresserad av det du erbjuder.
Vill du ha någonting tillbaka, att de ska bli fans, rösta på låten osv… så se till att det finns tydligt tillgängligt och att det är lätt att förstå hur man gör. Men hoppa över det i den direkta uppmaningen.

- Upprepa dig inte, skicka inte samma meddelande flera gånger till samma personer.
Du har hundra vänner på Facebook som du bjuder in till din Facebook-bandsida. Gissningsvis väljer mellan 5 och 10 att bli ditt Facebook fan (säger min erfarenhet).
Skicka inte ut en ny uppmaning till de 90 som inte blev det. De fick din förra inbjudan, de är förhoppningsvis läskunniga och de valde av olika skäl att inte bli dit fan. Respektera det. Annars blir du pushig.
Gör istället en ny låt, en ny video för att övertyga dem om din förträfflighet.

- Läsare genomskådar (nästan) alltid ditt syfte. Folk är mycket duktigare på utläsa ditt syfte med det du kommunicerar än vad du vill tro. Vill du tillföra och ge någonting (en sång, en känsla, tröst, glädje) till de du kommunicerar med, eller vill du bara ha någonting (pengar, en röst, en lyssning, bekräftelse)?
Försök att hitta en balans mellan att ge och ta. Blir upplevelsen att du bara vill ha tröttnar folk.
Och kommer i förlängningen inte läsa det du skriver eller prata om dig med sina vänner.
Skulle du själv rekommendera någon som du upplever bara vill ha till någon som du känner och bryr dig om?
Kom ihåg att folk rekommenderar dig till andra inte för att de tycker om dig, utan för att de tycker om den de rekommenderar till.

- Lär av andra. Följ andra band på Twitter, bli fan på Facebook eller vän på Myspace. Hur fungerar det deras kommunikation. Blir du sugen att veta mer om de skriver, eller känns det bara påträngande. Analysera och dra slutsatser för hur du själv kan och vill agera.

Om man hårdrar det hela så kan man dela upp marknadsföring i ”Push” eller ”Pull”. (Ursäkta svengelskan).

Push innebär att du plockar upp en megafon och försöker nå så många som möjligt med ditt budskap, vare sig de har bett om det eller ej. Du skickar ut meddelande till alla vänner på sociala nätverk, ”Hey, check me out”, ”Kom på min spelning”, ”Rösta på mig”, ”Köp min skiva”.
Du köper reklamplats, du addar vänner som ett jehu på Facebook och Myspace och försöker nå så många som möjligt hela tiden.

Pull däremot innebär tvärtom att du bara skickar ut information till de som har bett om att få information. Du fokuserar istället på att skapa intressant material för de som redan är intresserade. Du pratar med folk, inte bara om ditt eget, utan också om vad andra gör.
När du skickar ett meddelande om din nya skiva så står det inte ”Kom och köp”, det står istället ”Nu har jag lagt upp den nya plattan så att du kan lyssna på den”.
Du skapar intresse kring det du gör och på så sätt ”drar” in nya lyssnare och fans till din musik.

Push är ju det vi känner igen från traditionell reklam, där man försöker exponera sig för så många som möjligt. ”Man vill ju hitta nya lyssnare”. Varför inte ta lån på huset och köpa lite TV-reklam med en gång?

Problemet är bara att idag så har vi alla tillgång till megafoner om vi vill. Ditt budskap ska slåss med hur mycket andra push-budskap som helst, inte bara sånt som handlar om musik, och många har lärt sig att helt enkelt ignorera detta.

Dessutom, paradoxalt nog, så innebär push en begränsning av hur långt ditt budskap kan nå. Varför då?
Jo, den typen av meddelanden förs sällan eller aldrig vidare till andra av de som läser dem, eftersom de, ja, inte anses vara värda att föras vidare. Man tycker inte att det skapar något direkt värde för ens vänner.

Den som sysslar med ”pull” däremot, har mycket större möjligheter att nå utanför sin egen krets, då människor ofta vill rekommendera andra sådant som är roligt, intressant, värdefullt.

Naturligtvis är det inte så här svart eller vitt för de flesta. Men med tanke på det stora flödet av uppmaningar i många kanaler om att köpa skivor, komma in och lyssna, gå på spelningar, rösta och återigen rösta så är jag övertygad om att det finns en hel del tid och energi som går till spillo i onödan, energi som istället skulle kunna användas till att bygga upp något mer hållbart och mer givande för alla.

Jag hakar på gårdagens inlägg av Pär om ”Indie Maximum Exposure List”. Jag har nu läst igenom den och håller med. 100 tips och idéer som kan rekommenderas i allra högsta grad. En del bottnar kanske väl mycket i den amerikanska kulturen och mediaverkligheten men kan oftast lätt översättas till vår verklighet. Andra är mer generella, men inte mindre tänkvärda för det.
Det är svårt att plocka ut några favoriter men dessa två fastnade efter en första genomläsning (och skulle säkert varit två andra en annan dag):

17: Stop the Musical Masturbation

I wasted so much time playing open mics and writer’s nights in Nashville and Boston. The same is true of all the “hot new music sites” that spring up every 20 minutes on the Internet. The fans do not go there, you’re only entertaining yourself. Every open mic I’ve ever seen is a room full of musicians politely waiting for their turn to get on stage. These events only introduce musicians to other musicians and offer some live performance practice. Trying to sell CD’s at an open mic is like trying to sell timeshare condos at a telemarketing convention. Fans go to Facebook or iTunes, not Stereofame. I could waste all my time playing for a crowd of other broke indie artists or I can spend my efforts approaching fans where they’re already congregating.

- Matthew Ebel

23: Interview Your Fans – Find Out What They Want

When I began asking them specific questions about who they were and what they responded to in my music, I noticed that lightly-engaged fans began to turn into evangelical fans. Plus, I began to see what actually made them care about my work which was not at all what I was putting in my press releases.

- Dudley Saunders

Om du verkligen vill nå ut med din musik är det ovärderlig läsning. Får jag föreslå att du väljer ut dina två favoriter, och sen försöker genomföra dem. Fungerar det inte så välj två nya. Huvudsaken är att du gör något.

Listan är i PDF format och du laddar ner den här.

För några veckor sedan publicerade Billboard ”Billboard’s 2009 Maximum Exposure List”, ett försök att, tillsammans med ett gäng sk experter, ge råd till artister om hur man når ut med sin musik och får fart på sin karriär.

Resultatet blev dock mer av komisk art än några värdefulla råd för dagens artister. Tipset på första plats blev tex: ”Synch placement in a TV ad for Apple” och på andra plats: ”Performances on “The Oprah Winfrey Show””. Med andra ord tips som varken känns särskilt fräscha eller inom räckhåll för en stor majoritet av världens artister.

Som en reaktion på detta samlade Ariel Hyatt in sin samling experter och skapade dokumentet ”Indie Maximum Exposure List”, ett pdf-dokument som däremot lyckas sammanfatta många av de möjligheter och ideer som en artist bör reflektera över i dagens musikvärld.

Det är fritt att ladda hem och läsa här. Rekommenderas.

”BILLBOARD’S 2009 MAXIMUM EXPOSURE LIST”

I maj skrev vi om sajter som kunde hjälpa dig att sälja andra produkter än musik, t.ex T-shirt och affischer. Gemensamt för dem var att de, förutom att ha en webb-shop, också producerade produkterna.
Men om du redan har färdiga produkter, eller vill producera dem någon annanstans (eller göra dem själv)?
En alternativ som du kan titta på då är Big Cartel. De erbjuder dig enbart att hantera webbshopen åt dig. Du kan lägga upp dina produkter och när någon beställer så får du en beställning via ditt PayPal konto (som du måste ha). Distributionen sköter du själv. De kan också använda dina inställningar i PayPal för moms och frakt.
Big Cartel tar inte heller någon procent på dina beställningar, allt går till dig förutom PayPals avgift.
I grundversionen, som är gratis, kan du ha 5 produkter med en bild på varje produkt. Sen kan du uppgradera till fler produkter med fler bilder, lagersaldo, eget domännamn, bättre statistik och mer möjlighet till egen design osv.

Jag har inte provat själv ännu, men jag är imponerad av det som jag hittills sett. Ska nog sätta upp en shop för nya projektet. Jag återkommer med utvärdering så småningom.
Och om du har provat Big Cartel så skulle det vara mycket intressant att höra dina erfarenheter.

Jag hittade det här inlägget idag från Georgia Wonder med tips på tio sajter med gratistjänster för band och artister att snabbt nå ut på nätet.

10 places for bands to instantly create an online presence for free

En utmärkt sammanställning och urval av de bästa tjänsterna som finns tillgängliga.
Och som inspiration till vad du ännu inte har på nätet än.

jaycutJag är mycket inne på video för tillfället. Jag tycker att det på många sätt är roligare än bilder. Den extra dimensionen av rörelse och ljud tillför mycket.

Men att göra video tar mycket tid, framför allt om man vill redigera och inte bara lägga ut klipp direkt från kameran. Och att hitta en smidig videoredigerare är faktiskt inte det enklaste.

Men det finns faktiskt möjligheter att  redigera filmer direkt på nätet. Jag har provat webbsajten JayCut.

Du kan ladda upp dina filmklipp, musik, och bilder och sedan i ett enkelt webbgränssnitt redigera dem till en film. När den är klar kan hämta den färdiga filmen (för att lägga ut på t.ex YouTube), skicka den via e-post, eller direkt lägga ut den på din Facebook profil.

Jag skapade ett konto, laddade upp några filmklipp och några minuter senare hade jag en en färdig film. Visst är möjligheterna begränsade, det finns inte alla avancerade funktioner och möjligheter som i en fristående editor, men det som finns fungerar och täcker mina grundläggande behov.
Tjänsten är gratis men är fortfarande i beta version.
Och jag kan se användningsområden även för den som normalt vill använda mer avancerade funktioner eftersom det inte krävs tillgång till installerade program på en specifik dator. Du kan snabbt redigera mobilklippen från t.ex. senaste konserten och lägga ut så länge som du har tillgång till en webbläsare.

Videoskapande lite enklare och mer tillgängligt helt enkelt.

Vi skrev om Twitter första gången för ett halvår sedan (läs det här). Om Twitter som en möjlig kanal för marknadsföring, för kommunikation med lyssnare och fans eller som ett nätverk mellan artister.

Nu har jag hållit på och twittrat till och från under det senaste halvåret, både som mig själv (@lassethomasson) och som det musikprojekt jag ingår i (@brokenassembly). Jag måste ärligt erkänna att jag inte riktigt har förstått. Jag har sett bra exempel hur det användas, men har inte riktigt själv kommit in i det. På något sätt har det inte landat, satt sig för mig. Riktigt varför förstår jag inte, jag är ju en flitig användare av Facebook, och bloggar ju regelbundet, båda två andra former av sociala medier.

Men även jag har inte riktigt förstått hur, så har jag åtminstone förstått en del om  hur man inte ska twittra för att framgångsrikt utnyttja Twitter (från egna och andras misstag).
 

- Använd inte tjänster för att automatiskt skapa, schemalägga och svara på tweets. Tänk inte tanken. De som följer dig som artist och person förväntar sig att det är dig de följer och inte en robot. Du blir snabbt avslöjad (jag lovar) och det upplevs som opersonligt och i värsta fall som oärligt.
Jag har ett exempel, en podcastare som jag följer. Varje dag twittrar han en morgonhälsning. I början svarade jag honom ibland innan jag insåg att det var en robot jag pratade (när exakt samma meddelande kom vid samma tidpunkt varje dag).  Kände mig nästan lite bortgjord, och i vilket fall som helst undviker jag framtida kommunikation om jag inte måste. Han har gjort bort sig i mina ögon.
 

- Synka inte dina olika webbtjänster och sociala medier så att de automatiskt uppdatera varandra. Är alla som följer dig på Twitter verkligen intresserad av att få veta vilka kanaler du börjar prenumerera på på YouTube? Är ett tweet (inlägg på Twitter) som du skickar till en annan användare på Twitter verkligen relevant för alla dina vänner på Facebook eller Myspace?
Risken är uppenbar att du dränker dina vänner, de som lyssnar på dig, med informations som inte är relevant ur deras perspektiv, och att de efter ett tag slutar att läsa och lyssna på dig.
Även om alla (Twitter, Facebook, YouTube m.m.) är sociala medier så är dom också väldigt annorlunda, har sina egna kulturer och regler. Att inte anpassa sig till det och korsposta för mycket, är i gränslandet till spam. Ett gränsland som du inte vill befinna dig i.
 

Ibland tror jag att kanske det bästa sättet att lyckas på Twitter är att prata så lite om mig själv som möjligt och istället lyfta fram andra som jag gillar, andra som tycker som jag eller nyheter och ny musik från mina favoritartister. Helt vara någon som ger mycket, och på det sättet förhoppningsvis få mycket tillbaka.

Vad är bättre än en sen söndagskväll för att försöka punktera en myt.

”Bra musik hittar alltid ut”

Tanken bakom är att om vi bara gör tillräckligt bra musik så kommer folk att upptäcka den ändå. Även om vi inte gör så mycket för att få ut den, för att marknadsföra den. Bara för att den är så jäkla bra.
En modern tappning kan låta så här: ”Vi lägger upp låtarna på Myspace och eftersom vi är så otroligt bra så kommer dom att sprida sig av sig själva (och om inte det funkar så kommer någon skivbolagsdirektör att hitta dom och inse vår storhet, och kasta en massa pengar efter oss, och göra oss till stjärnor)”. ja, jag har faktiskt hört den.

Tro inte på det, gå inte på det, det är inte sant!
Det har troligtvis aldrig varit sant men är det ännu mindre idag men det enorma utbudet av band och artister som marknadsför sig på internet.

Nu tänker inte du som läser inte på det sättet så klart, men om du mot förmodan skulle det så är det enda jag kan säga att din musik kommer att förbli i det stora hela ohörd för alltid!
Det finns så otroligt mycket musik tillgänglig (båda bra och dålig) så om du inte jobbar hårt och målmedvetet med att få ut den så kommer folk att lyssna på något annat, från någon som gör just det.
Som lägger ner tid på att göra originella bandbilder som sticker ut, som svarar alla fans på hemsidan, som skriver intressanta pressutskick osv. Som slipar på varje detalj helt enkelt.

Så behöver man inte göra bra musik längre? (Jag kan redan höra invändningarna)
Svaret är så klart att det måste du göra. Bättre musik än någonsin förut, tror jag. Det är plattformen för allt det andra. Men den bistra sanningen är att det inte räcker med bara bra musik.

Musik säljer helt enkelt inte sig själv. Tro inget annat. Inte ens om den är bra.

blank