Unika CD-skivor
Försäljning, Marknadsföring 20 augusti, 2010
När producenten och låtskrivaren Brian Hazard släppte sitt senaste album, så bestämde han sig för att testa något nytt. Vid sidan av den uppressade standard-upplagan av albumet så erbjöd han också ett begränsat antal, 20 st, unika skivor till de allra trognaste fansen, för 99 dollar styck.
Varje sådant album innehöll en unik mix av albumet, plus extralåtar och ett inspelat tack till personen som hade beställt skivan.
13 st nappade på erbjudandet vilket betyder ungefär hälften av intäkterna han hittills har fått in på albumet som helhet.
Jag tycker det är ett roligt exempel på skillnaden mellan massmarknadsföring och marknadsföring när man riktar sig direkt till sina fans, vilket är två olika världar och olika sätt att tänka på.
I ett inlägg på Music Think Tank beskriver han hur han gjorde och kommer med fler ideer omkring detta.
Lär av Imogen Heap
Marknadsföring 6 juli, 2010
Om jag skulle välja någon mer etablerad artist som exempel på hur man marknadsför sig i dessa nya tider så skulle jag förmodligen välja Imogen Heap. Hon, om någon, har förstått att marknadsföring handlar om dialog och relationer. Men även kontinuitet, uthållighet och ett målmedvetet arbete.
Under ett antal år har hon fört en direkt dialog med sina lyssnare i olika kanaler, bjudit på sig själv, sin musik och engagerat allt fler människor.
För några år sedan, i samband med att hon började spela in sitt senaste album Ellipse, började hon att använda framför allt Twitter för att hålla en daglig kontakt med de som gillar hennes musik, samtidigt som hon påbörjade arbetet med ett nytt album. Och då pratar jag inte om att spotta ut sig nyheter, utan att faktiskt prata med människor, berätta om det hon vill berätta om, och göra saker för sina lyssnare.
Förra året hade hon, efter två år, när det var dags att färdigställa albumet, mer än 700 000 som följde henne, människor som sedan bjöd tillbaka genom att faktiskt hjälpte henne att just färdigställa plattan. Alla bilder på albumet är designade av fans och till och med hennes bio som släpptes i samband med skivan är skriven av fans.
Kommunikationen med andra har inte bara skett genom Twitter; hon har också använt Youtube, Flickr, streamat konserter via Ustream och, inte minst, bjudit fansen att komma och träffa och lyssna på henne.
Colette på Deep Dive Marketing har skrivit en utmärkt sammanställning om Imogen Heap och detta jag beskriver ovan. Läs gärna och inspireras.
Skriv en bio nu!
Att kommunicera, Marknadsföring, Tips 8 juni, 2010
Som musikbloggare brottas jag framför allt med ett problem när jag skriver presentationer av ny (enligt mitt tycke) bra svensk musik på Meadowmusic.se:
Det finns sällan någon information om artisterna att tillgå. Det finns ingen bio skriven, eller så är den ytterst fåordig. Det finns oftast ingen story att förmedla, någon egen presentation, deklaration, ambition eller sammanhang. Ibland leker jag detektiv på nätet, ibland skriver jag tillbaka och ber om mer info. Tidsödande dock.
Denna brist på info blir ett problem för en artist ur flera perspektiv. Först och främst så minskar det möjligheterna till att överhuvudtaget bli lyssnad på. Det skickas en strid ström av musik till journalister, bloggare och ja, ut till lyssnarna direkt via sociala medier. Och hur avgör man vad man ska lyssna på? Det går inte att lyssna på allt. Vad gäller journalister, så är storyn som förmedlas och kvalitén på presentationen som skickas i ett pressutskick i de flesta fall helt avgörande för att man ska bli lyssnad på.
För det andra så missar man möjligheten att sätta in musiken i ett sammanhang, att påverka lyssningen av musiken, då musiken alltid har någon form av utgångspunkt i lyssnandet. Att sätta sin egen prägel på omständigheterna och tankarna kring musiken.
Som Lasse har skrivit tidigare, vilket jag definitivt kan bekräfta, så är bio-sidan oftast den mest besökta sidan på en artistsajt, efter huvudsidan. Och det understryker det jag skriver här ovan, om vikten av att skriva en bio, en bio som du givetvis kan använda delar av i olika sammanhang; på din Myspace-sida, i pressreleaser, i promobrev mm.
Mystiken då? Ett vanligt argument är, åtminstone officiellt, att en artist tror att det krävs ett visst mått av mystik, en form av distans till lyssnarna, för att upprätthålla ett intresse för bandet. Och att en dialog och en naken bio skulle förstöra detta.
Jag tror dock, precis som Lasse skrev häromdagen, att det inte är på det sättet, utan att en ny tid också kanske kräver en ny typ av artist och marknadsföring. Jag ser det snarare som en bortförklaring för att inte ta tag i det svåra att beskriva sig själv och sin musik. Och om mystiken nu är intressant, så måste denna förmedlas på något sätt. Det finns en story i mystiken också, och den kommer inte fram om man inte kommunicerar ut den.
Hur skriver man en bio?
Ja, självklart får man ju skriva hur man vill, men jag tänkte ändå tipsa om en enkel och bra utgångspunkt på upplägget. Och, om det nu inte finns någon speciell anledning till det, skriv bion i tredje person, även om du skriver om dig själv.
1. Skriv ett stycke om vad musiken handlar om, vilken genre, jämförelser med andra artister i ett sammanhang eller vad bandet står för. Sätt prägeln direkt om vad som komma skall, och hjälp läsaren in i sammanhanget, om det är en typ av musik eller typ av artist som kan tänkas passa. Våga sticka ut och våga skaffa dig ovänner.
2. Skriv om vad som är aktuellt nu. Under våren, under hösten, under året. Det behöver inte vara långt, bara greppbart. Använd länkar för att hänvisa till fördjupning. Och se till att detta uppdateras vid behov.
3. Själva bion, storyn om bandet/artisten som du vill förmedla den. Alla har en berättelse att förmedla som är intressant, och ofta är det de små sakerna som händer som är roliga att läsa om, inte nödvändigtvis de stora bedrifterna. Var kommer ni ifrån? Hur bildades bandet? Vad har ni för bakgrund? Hur har er resa sett ut? Vad är tankarna bakom det senaste albumet? Det är basic-frågor, som kan tyckas ointressanta för andra, men det är de inte.
Var sparsam med listbedrifter och lyssningssiffror, om de inte bidrar till berättelsen.
Utöver detta så kan man naturligtvis vara hur kreativ man vill. Bilder, instoppade filmer, musikspår kan kanske hjälpa till att göra det intressantare. Våga testa och pröva er fram. Be andra läsa och kommentera den, be fansen om hjälp för att beskriva er musik eller titta i recensioner. Ni kanske kan be någon annan skriva den åt er, om ni förser denne med material?
Om ni inte har en bra bio, börja skriv nu.
Skaffa dig lite ”ovänner”!
Marknadsföring 4 juni, 2010
Du kan som människa inte vara vänner och omtyckt av alla?
Jag gissar att de flesta håller med om det. Du skulle knappast våga tycka, tänka eller ha åsikter om någonting för risken att någon inte skulle hålla med och tycka något annat.
Problemet är också att människor som försöker att vara omtyckta av alla är rätt tråkiga och jobbiga att umgås med. Vi gillar normalt när de runt omkring oss är tydliga så vi vet hur vi ska förhålla oss. Då vet vi om vi vill älska eller hata dem (eller lägga oss någonstans mitt i mellan, där de flesta vi möter i livet hamnar).
Är det annorlunda när vi möter ny musik?
Blir vi intresserade av artister och band som beskriver sig själva i luddiga former?
Som nästan verkar vilja dölja vad de står för?
Som inte vågar berätta vilken genre dom tillhör eller inspireras av?
Som har texter som inte handlar om någonting?
Jag tror inte det. Precis som med människor gillar vi det tydliga, det som är lätt att förhålla sig till, som det går att tycka om. Eller inte tycka om.
Därför tror jag att du ska vara stolt över dina ”ovänner”, d.v.s. de människor som utrycker att de inte gillar din musik, ditt uttryck. De är bara ett tecken på att du lyckats vara tydlig, de vet vad du står för, med vad du vill förmedla.
Ut och hitta fler sådana!
Det är faktiskt inte lika lätt som man tror. Men det fina är att om du lyckas, kommer du samtidigt också hitta många som älskar det du gör. Och de kommer att älska det av precis samma skäl.
PS. Och om du orkar lyssna på din ”ovänner” och försöker förstå varför de tycker som de gör, tror jag många gånger att deras historia och bild av dig är mycket mer intressant och utvecklande än den som dina trogna fan kan berätta. DS.
Rama in ditt mästerverk!
Inspiration, Marknadsföring 1 juni, 2010
Musik står aldrig helt för sig själv, bara om ingen lyssnar på den.
Musik förekommer alltid i ett sammanhang, och detta påverkar hur vi uppfattar musiken och hur vi tar till oss den. Var vi befinner oss spelar såklart stor roll när vi lyssnar och vilket stämningsläge vi är i, hur vi mår för stunden och våra musikaliska preferenser.
Minst lika viktigt är hur vi bestämde oss för att lyssna och vad vi får veta innan vi lyssnar, under tiden eller efteråt. Blev du rekommenderad musiken av en vän tex, som dessutom kan lite om artisten så är det en fantastisk skillnad från att du klickar på en länk på en community utan att veta någonting om musiken eller artisten innan.
Jag tror de flesta av er som läser detta håller med om det. Trots det så hör jag påfallande ofta från artister att man vill att musiken ska stå helt för sig själv, att en massa information runtomkring inte behövs. Ja, det går ju inte som sagt. Musiken kommer alltid att placeras i ett sammanhang, det enda som kan hjälpa är att man inte ger ut musiken alls.
Det blir ganska lätt så att fokus hamnar på hur många, antalet du kan nå fram till i ett utskick, en annons, på en sajt eller för all del ett TV-program, men det som spelar roll i slutändan är inte detta, utan hur din musik landar hos den enskilde lyssnaren, individen, hur den uppfattas, vilken relation ni får, om det leder vidare, om lyssnaren känner att han vill förmedla det till andra.
Denna inramning, som Lasse beskrev häromdagen, kan du påverka i stort och smått, och det är det vi skriver om till stor del här på Blindmen, det handlar om att känna och förstå vad marknadsföring är och vad den går ut på.
Vem förlorar i längden?
Marknadsföring, Musikbransch 28 april, 2010
Det är mycket diskussioner nuförtiden kring att artister och skivbolag får dåligt betalt av online-tjänster som t.ex Spotify.
Jag ska inte ge mig in i den debatten här, utan tänkte istället påstå att frågan har andra bottnar än de rent kortsiktigt ekonomiska.
Om det hade jag en upplevelse i helgen som fick mig att tänka till. Min åttaåriga dotter ville ha Spotify så jag fixade en inbjudan, installerade, och visade henne hur man kom igång. Gissa om det var en lycklig tjej som började söka runt och lyssna. Jag höll mig lite i bakgrunden och självklart var den första timmen fylld av Amy Diamond och det mesta från Melodifestivalen. Men sen frågade hon mig vad jag hade lyssnat på när jag var liten, så vi satte oss ner och började söka tillsammans. Visst vi hittade mycket, men var fanns band som Beatles, Led Zeppelin och Pink Floyd? De formade min musiksmak och jag hade gärna delat med mig vidare.
Nu vet jag inte i detalj varför de och andra band inte finns på t.ex Spotify men jag gissar att det är av ekonomiska skäl. Att man inte anser sig få tillräckligt betalt i förhållande till musikens marknadsmässiga värde.
Jag undrar om de tänker rätt? Min dotter och hennes kompisar kommer knappast inte att köpa många CD-skivor i sitt liv. Frågan är om de ens kommer att köpa många mp3-filer för nedladdning. Det troligaste är att de för det mesta kommer att lyssna streamat direkt i mobilen eller datorn (eller t.ex i framtidens bergsprängare med framtidens ”Spotify” och nätverk inbyggt). Deras musiksmak och musikaliska preferenser kommer att formas av det utbud som finns tillgängligt där.
Kommer de att uppleva sig som förlorare för det, bara för att de aldrig fick chansen att höra t.ex. Led Zeppelin? Knappast. Man sörjer inte det man aldrig haft. Inte när det finns så mycket annan bra musik.
Jag undrar istället vem som är förlorare i det långa loppet. Jag gillade (och gillar fortfarande) Pink Floyd, och tror att många i kommande generationer också skulle göra det. Men om de inte i framtiden finns tillgängliga där folk lyssnar, köper och delar musik så är det inte många som kommer att veta vilka de var om 20 år.
Och var ligger marknadsvärdet i det?
Glöm inte musiken
Marknadsföring 12 april, 2010
Vi pratar marknadsföring hela tiden, men glömmer kanske bort det viktigaste, musiken. Eller vi kanske inte glömmer bort, utan snarare bara tar musiken som given. Och det kanske är meningen, men ibland är det bra att ta ett steg tillbaka och fundera på grunderna.
I min värld är det musiken som är grundförutsättning för all marknadsföring (av musik såklart). Om musiken inte är tillräckligt bra kommer det inte att gå att marknadsföra den heller. (Vad som är bra musik kan man diskutera i evighet, men i det här sammanhanget menar jag att musiken har ett ärligt uttryck och att artisten har gjort sitt yttersta för att få fram det uttrycket.)
Jämför med en köpa en tavla. Du vet hela historien bakom den, vet om platsen där den målades och allting om konstnären. Men du tycker inte att den är bra. Du gillar den helt enkelt inte. Skulle du köpa den ändå? Knappast!
Men om du ska välja mellan två tavlor och du gillar båda lika mycket. Den ena vet du ingenting om, den andra är gjord av någon som du har en relation till. Du kanske vet varför tavlan målades och var. Du kanske känner till konstnärens historia. Du kanske till och med kan kommunicera med konstnären och ha en dialog runt tavlan.
Vilken skulle du välja då?
För mig är det där runt omkring tavlan vad vi menar med marknadsföring. Det är viktigt men det faller också helt om inte tavlan är bra, om inte konstnären lagt ner all kraft för att nå fram till mig redan i bilden.
Vart vill jag komma med det? Jo, om du är en artist, låtskrivare, ett band osv. se först till att du lägger din tid och energi på det du är bra på, att göra fantastiskt musik som berör människor.
Finns det tid och kraft över använd den till att marknadsföra dig.
Men gör inte tvärtom, för vem vill köpa en halvfärdig, halvbra tavla där uttrycket inte är klart och penseldragen är diffusa.
Ännu hellre, jobba inte själv. Fråga andra om dom kan hjälpa dig. Ta vara på kunskaper runt omkring dig. Bygg nätverk. Hjälp varandra. Samarbeta.
Eller om du har en budget, köp tjänsten från de som redan vet hur man gör. Som har erfarenheten.
Men glöm inte musiken.
Massutskick eller inte?
Att kommunicera, Marknadsföring 24 mars, 2010
När vi på 90-talet, i mitt dåvarande företag, hade gjort klart vår första vackra färglada, informativa och roliga (som vi tyckte) produktbroschyr, så var vi givetvis angelägna att presumptiva kunder skulle få ta del av den så fort som möjligt. Ett brevutskick skulle göras till de som ingick i vår väl inringade målgrupp. Det handlade om ca 2000 brev.
Men enligt egna och andras erfarenheter visste vi dock att det var ganska få som faktiskt öppnade dessa brev, ca 10%, och av dessa som öppnade var det kanske 10% av dessa som faktiskt läste vad som stod i den. (detta gällde en mycket specialiserad produkt, för bredare produkter så är det betydligt lägre utfall, vilket alla som får direktreklam vet).
Vi fick det enkla tipset av vår reklambyrå att skriva alla adresser för hand, istället för att trycka ut adressetiketter och klistra på. Och det gjorde vi. Det tog ett antal timmar att plita ner 2000 adresser, men utfallet blev betydligt bättre än vi vågade hoppas på. Många hade lagt märke till broschyren, en del hade till och med läst den och faktiskt, ett hyfsat gäng hörde av sig själva till oss. Varför? Jo för att mottagaren uppenbarligen blev mer nyfiken på innehållet när det tydligt syntes att någon hade tagit sig tid att göra något lite extra, en sån liten sak som att skriva en adress för hand. Det kändes personligare.
I den elektroniska världen kan man naturligtvis inte göra massutskick på det här sättet utan att ha frågat innan, det kallas för spam. Sen finns det en stor gråzon, som kanske inte legalt skulle kallas för spam, men som ger en spam-känsla. Det handlar om när vi gör mailutskick till vänner, skicka ut massmeddelanden på Myspace om konserter, skivsläpp och annat eller skickar mass-SMS. Kopierat och klart, opersonligt och det går ofta direkt i papperskorgen och vid upprepade tillfällen innebär det förlorade potentiella relationer. ”Om det är något som som spammarna har lärt oss så är det att trycka på delete-knappen” – Seth Godin
Sen finns det utskick som ligger på rätt sida gränsen. Dvs utskick via din e-postlista till dina fans, utskickslistor till press, media, bloggar mm (som har gått med på att finnas på listan), inbjudningar till evenemang och till fan-sidor mm. Men hur effektivt är det egentligen?
Ja, pratar vi om mail-vägen, så är en enkel regel att personliga meddelanden i princip alltid går före massutskick. Även om det är ett utskick någon har registrerat sig för. Någon som har bemödat sig att skriva ett personligt meddelande känner man sig helt enkelt mer ansvarig att svara eller agera på. Har man ont om tid (vilket alla har), så hamnar massutskicket i högen eller papperskorgen, eftersom man inte känner det som ett måste att göra något.
Det kan kännas som en stor vinst att ha fått ihop en accepterad lista på 1000 adresser till media, bloggare och andra, men vad är den värd om dina utskick ändå hamnar långt bak i kön? Den som istället lägger ner lite tid att kontakta 100 av dessa, med ett meddelande riktat till just den man skriver till kommer säkert att få ett betydligt bättre resultat. Och eftersom det är personligt riktat så kan man kanske också få en intressant dialog på köpet och en relation.
Betyder detta då att e-postlistor är meningslösa? Nej, inte alls, som jag har beskrivit tidigare, men det gäller att fundera på vad man vill uppnå när man skickar något och till vem du skickar det. Ett nyhetsbrev är i första hand till för att informera om något, inte att tvinga någon att agera på ett visst sätt inom en viss tid. Det krävs ju också att de som är med i listan verkligen vill vara där.
Bry dig om personen/personerna i andra ändan av tråden, det märks. Fundera på vad som är av värde för just den eller de du skickar till. Vill du bli spelad i radio, synas på bloggar, bli omskriven i pressen, rikta dig då direkt till den personen du vill tala med. Kanske kan du skicka ett personligt meddelande till en del av dina vänner som du bjuder in på Facebook till din fan-sida, eller när du gör ett evenemang om en spelning. Blir dessutom både roligare och mer spännande.
En egen IPhone-applikation…
Försäljning, Marknadsföring, Programvara 23 november, 2009
Att Iphone har blivit hypat i år är ingen överdrift precis. De säljer som smör i solsken och det ser inte ut att avta heller. Mängden program som kan köpas och laddas hem till telefonen är enorm och det kommer nya i en strid ström.
Musikprogram av olika slag fungerar naturligtvis utmärkt på en IPhone, och här finns allt från radiostationer och instrument-program till inspelningsprogram och icke minst program dedikerade för enskilda artister och skivbolag.
I dessa sistnämnda program kan man då ofta lyssna på musik, titta på video, läsa bloggar, twitterströmmar, titta på foton, köpa konsertbiljetter och merchendize mm. Ja, lite som en egen hemsida på en Iphone. Fram till för lite sen så var man tvungen att anlita dyra utvecklare för att ta fram något sånt, men nu har det dykt upp flera tjänster som gör det möjligt för en rimligare penning att kunna förse (ge bort eller sälja) sina fans med egna IPhone-applikationer.
Om det sen är värt det är en annan sak, men fräckt är det.
Även om det kan skilja lite på vad det finns för funktioner i programmen, så fungerar det ungefär likadant för dessa tjänster. Du laddar upp bilder, musik och annat innehåll till tjänsten och bestämmer inom vissa ramar om hur det ska se ut. Video hanteras från Youtube och bloggar, Twitter-strömmar och annat länkas till rätt ställen.
Ur detta skapas ett litet program, som, efter granskning av Apple, görs tillgängligt i Apples programshop. Du bestämmer om programmet ska vara gratis eller om det ska kosta något, och användaren kan sedan ladda hem det direkt till sin IPhone.
Du kan sedan underhålla tjänsten genom att ladda upp ny musik till tjänsten, ladda upp nya filmer till Youtube, lägga upp info om gig, blogga och twittra som vanligt.
MobBase heter en sådan tjänst. Här kostar det 20 dollar för att göra programmet tillgängligt och sedan, om du ska ge bort det, 15 dollar i månaden för upp till 1000 installationer. Ska du ta betalt för programmet betalar man 20 dollar i månaden för upp till 500 installationer och sedan 6 dollar för varje 1000 ytterligare.
Mobile Roadie heter en annan tjänst där det kostar 499 dollar att sätta igång och sedan 29 dollar i månaden inkluderande upp till 1000 installationer. Sedan kostar det 1 cent per månad och fan.
Ett tredje alternativ kommer via musikcommunityn Ilike.com. Många har redan lagt upp sin musik på iLike, inte minst på grund av integrationen med Facebook som de var tidigt ute med. Vill man kan man då betala för att få en IPhone-applikation också.
iLike hämtar här informationen som finns i artistprofilen med musik, konserter och annat och bygger utifrån detta automatiskt ett program. Saknar några funktioner de andra har, men är kanske enklare att använda.
De tar ut en engångskostnad på 195 dollar och sedan delar iLike och artisten 50/50 på programförsäljningen. Om programmet ska vara gratis kan iLike stoppa in reklam.
Jag ska låta det vara osagt om det ännu är värt att satsa på detta för en enskild artist, men för skivbolag och andra typer av musikföretag som företräder flera artister så borde detta definitivt vara intressant.
Ett sätt att finansiera sin skiva
Marknadsföring 19 november, 2009
Jag vill berätta lite om ett projekt jag varit med om under det senaste året, som musiker, webmaster, allt-i-allo och vän. Nämligen hur man kan få hela sin skiva finansierad. Detta är inget unikt, jag vet att det har förekommit utomlands, men jag känner inte till något annat fall i Sverige.
För att ge lite bakgrund behöver du veta att artisten i fråga är Gina Jacobi och för er som var med på det tidiga 90-talet känner säkert igen titlar som Det svarta ljuset och Upp igen. Skivan det handlar om är Ömtåligt gods, som släpptes i slutet av oktober 2009 på Ginas egna bolag Major Music. Hennes senaste skiva på svenska släpptes 1995. 14 år emellan alltså. Den här lilla berättelsen visar hur hon gjorde för att skaffa finansiering för att kunna skriva låtarna och producera hela skivan.
Det hela började med en fest
I oktober 2008 var Gina på födelsedagsfest hos en god vän. Han hade satt ihop ett medley av Jacobi-låtar som spelades under kvällen. Gästerna sjöng med och frågorna började komma när Gina skulle släppa något nytt på svenska. Hon hade för sig själv någonstans gett upp tanken om detta, men insåg nu att folk verkligen kom ihåg de gamla låtarna; de kunde varenda ord i texterna och ville verkligen ha mer. Nåt nytt.
Under åren har Gina haft kontakt med några fans och även de hade frågat efter ny musik på svenska. Hon hade också under hösten producerat John Daniels svenska platta och fick mersmak för texter på svenska igen. Alla dessa bitar ledde till att idén om en skiva på svenska nu blev ett projekt. Så hur skulle hon nu få medel att bekosta detta. Jo, att låta fansen sponsra skivan!
Det stora jobbet med att hitta sponsorer
Eftersom Gina hade samlat in mailadresser från de som kontaktat henne under åren, blev den här delen ganska lätt. Hon skrev ett brev som gick ut till alla som kunde tänkas vara intresserade av att gå in med en slant. I utbyte skulle alla som sponsrade få sitt namn på omslaget.
Intresset var så pass stort att hon på några månader fick in så det täckte hennes uppehälle under tiden skivan skrevs och spelades in. Svårigheten med sådana här utskick är att samla ihop vilka som fått förfrågan och vad personerna svarat, och om de vill vara med. Sedan måste man ju också veta vilka som verkligen betalt in sin andel. Detta löstes genom ett Excel-ark där tydliga färgmarkeringar angav status på de tillfrågade.
Resultatet
Jag har valt att inte gå in på bitar som t.ex omslag, fotografering, promo-singel, pressning, distro, förlag, mediautskick, musiker, bandet, releasefest etc. Det skulle generera flera kapitel till i boken ”Ginas fan-sponsrade skiva” – och mycket av det finns ändå att läsa här på bloggen.
Men nu när skivan finns ute, releasefesten är avklarad och radiointervjuer är gjorda, så visar det ju att detta var en högst framkomlig väg. Dessutom gav fan-sponsringen något för media att skriva om. Alltså har man mycket att vinna på att ständigt hålla kontakt med sina fans, precis som mina kollegor, Lasse och Pär titt som tätt också påpekar.
Lär av detta och varför inte prova något liknande själv?
Och är du intresserad vill jag nämna att Ginas nästa platta på svenska redan är påbörjad och att den också kommer att bli fan-sponsrad. Vill du vara med på ett hörn, besök www.ginajacobi.se.
Bloggen har du läst för att du ska tralla…
Att kommunicera, Marknadsföring 18 november, 2009
Hur kan jag få fler lyssnare till bloggen?
Hur kan jag få fler fans på Facebooksidan?
Kan jag använda Twitter till att få folk att rösta på min låt?
Hur får jag folk från Myspace till min hemsida?
Känns frågorna igen? Såklart. Vi vill alla vara framgångsrika och få fler lyssnare och fler fans.
Men tänk efter, är det verkligen rätt ställda frågor?
Dom handlar ju bara om dig, om vad du vill ha och om vad du vill få ut. Vad som är bäst för dig.
Är det därför som folk besöker dig och lyssnar på dig? För din skull?
Tänk om du vänder på frågan?
Vad kan jag göra för att få mina läsare och lyssnare att känna att de riktigt har fått något. Att jag har berikat deras liv efter det att vi har varit i kontakt med varandra.
Helt enkelt ställer lyssnar- och läsarorienterade frågor. Några andra exempel:
- Vem eller vad vill du att dina lyssnare och läsare ska känna till?
- Vilken information vill du dela med dig? Om dig själv? Om andra?
- Vilka andra band eller artister vill du att rekommendera?
- I vilken stämning vill du att de vara efter att hört din låt eller läst dina texter?
- Hur kan du få dem att känna sig vackra? Snälla? arga? Starka?
- På vilket sätt kan du skapa värden för dina lyssnare?
Kan du svara på de frågorna (eller andra liknande du ställer till dig själv) så har du egentligen också svarat på hur du får fler lyssnare och läsare.
Det är inte svårare än så, och just precis så svårt.
Lyssna, gilla, köp!
Försäljning, Marknadsföring 11 november, 2009
Visst vore det kul att göra lite pengar på musiken. Inte för att jag tror att pengar är den viktigaste drivkraften för de flesta som läser Blindmen (eller för mig själv). Men ändå, visst vore det trevligt på många sätt.
Om du försöker sälja din musik så glöm inte den gyllene regeln om hur folk köper musik:
De lyssnar, de gillar och sen köper dom.
Så innan du kan be någon att köpa så måste du få dem att lyssna. Och inte bara det, du måste få dem att gilla din musik också innan det kan klirra i kassaapparaten.
Det kan låta självklart men jag ser varje dag exempel på bra artister och band som försöker ta genvägar och göra det i en annan ordning. Som t.ex ropar ”Kom och köp” det första dom gör.
Så sprid din musik så mycket du kan. Se till att du vet vem som gillar den, och att du kan kommunicera med dem. Sen kan du börja sälja. Att göra det i någon annan ordning fungerar inte.
Några tankar om nyhetsbrev
Att kommunicera, Marknadsföring 6 november, 2009
Har du ett nyhetsbrev? Som du skickar regelbundet till dina trogna lyssnare?
Använt rätt och med tålamod så kan nyhetsbrev vara ett kraftfullt sätt att skapa starkare relationer, och långsiktiga sådana, med dina lyssnare. Det kan bli som att du har direktkoppling till kärnan i din lyssnarskara, vilken, om du motsvarar förväntningarna, inte kommer att överge dig i första taget.
Jed Carlson, med-grundare till Reverbnation.com, har skrivit en mycket bra artikel om nyhetsbrev med ett antal rekommendationer som är värda att fundera över. Reverbnation.com har för övrigt en mycket bra tjänst för just e-postlistor och nyhetsbrev.
E-postlistan kan vara just den länken som behövs för att återknyta kontakten med fans du träffar ute på spelningar, möten, evenemang, och även på andra sajter du har registrerat dig på. Kraftfullast är det på spelningar, där du naturligtvis vill fånga upp det intresse du skapar där, och låta de som vill skriva upp sig direkt.
De som vill. Detta är mycket viktigt, och grunden till det mesta av den marknadsföring vi pratar om här på bloggen. Lägg aldrig till någon till din e-postlista, utan att de själva har sagt att de vill vara med. Oavsett vem det är.
I sin artikel kommer Jed Carlson med ett antal bra rekommendationer där jag har plockat ut några och kommenterat:
- Jed rekommenderar att tänka på e-postlistan som en samling epost-adresser till din familj, och därför använda ett språk som passar för dig i det sammanhanget.
Det kanske kan fungera för en del att tänka så. Oavsett vad så tycker jag att det är viktigt att vara personlig och inte formell. Det är ingen pressrelease du skickar ut, och ju längre du kommer från det personliga bandet som du vill ska finnas där, desto lättare är det att trycka på delete-knappen för mottagaren.
Tänk också på att det inte är en stor publik du står och håller föredrag för. Det är en enskild människa som läser sitt mail du pratar med. Att använda ”du” känns därför inte fel, även om användare vet om att det är från en e-postlista. - Det ska vara lätt att avbryta sin prenumeration när man vill.
- Undvik svärord samt ord i rubriken som förknippas med scam som ”free”, ”help”, mm. Detta för att förhindra att ditt meddelande automatiskt hamnar i spam-lådan.
- Jed rekommenderar max 3-4 meddelande i månaden. Jag tycker det låter lite mycket, och det kan fungera bra med 1 gång i månaden, men det beror givetvis också på hur aktiv du är och hur mycket relevant information du har att skicka ut.
- Skicka ut så relevant information som möjligt. Vissa tjänster har funktioner för att geografiskt särskilja de du skickar till, och är det specifika gigs så skicka bara till de som meddelandet berör.
Han tillägger också att det är viktigt att ta med detaljerad information om ett speciellt gig, Vad, Var, När, Hur, för att göra det så lätt för läsaren som möjligt.
Jag tycker det är viktigt dock att tänka på att inte skriva för långa mail. Om det finns mer information som tex turnéplaner och annat, lägg upp en sida och länka till den. - Skicka inte ut mail som går ut på att de ska hjälpa dig genom att rösta och annat utan att först ha bjudit på dig själv, genom tex exklusiva låtar och annat material.
Jag skulle vilja säga att man aldrig ska utnyttja nyhetsbrevet till röstningsuppmaningar, men om du nödvändigtvis ska göra det, så tänk på hur du skriver. Tala inte om vad man ska göra, berätta istället vad som händer och vad du håller på med och lita på att dina lyssnare tar bra beslut. Äventyra inte din relation med dina trognaste fans (som också är de som kommer att skaffa dig nya fans) för att få en kortsiktig vinst. - Lägg till länkar och ”sign-up” boxar på de sajter där du finns representerad, och se till att det går att anmäla sig på spelningarna (samt gör reklam för det på gigget).
- Ge en extra anledning till att skriva upp sig, som tex låtar att ladda ner eller annat material.
Du kan utlova rabatter på biljettpriser, göra det till en lyssnarklubb eller vad du vill. - Se till att det går att svara på utskicken mail-ledes, och enligt Jed ska man svara inom max tre dagar.
När du skriver nyhetsbrev, så tänk på att det är du som ska skapa värden för dina lyssnare/kunder och inte tvärtom. Om du har det i sinnet, så landar du rätt i det du skriver. Om du har en ny platta ute så skickar du inte ut ett meddelande: ”Kom och köp”, utan du skickar ut ett meddelande om att plattan är färdig och just du kan komma in och lyssna på den här: ”länk”.
Vill du läsa Jed Carlsons ursprungsartikel så kan du läsa den på Music Think Tank.
Jag planerar att följa upp detta snart med lite tips på nyhetsbrevstjänster som du kan använda dig av.
Låt megafonen samla damm
Att kommunicera, Marknadsföring 28 oktober, 2009
Jag fortsätter med Pärs förra inlägg som utgångspunkt, eftersom jag tror att det han skriver om är en av nycklarna att lyckas nå ut, framförallt i sociala medier (ni vet Facebook, Twitter, Myspace m.m)
Men att skilja push från pull, att veta vad som är vad, är inte alltid helt enkelt tycker jag. Många gånger kan budskapet röra sig i gränslandet mellan eller vara en kombination av båda två.
Så hur gör man?
Här är några av mina egna rättesnören och tankar som kanske kan hjälpa dig:
- Hur du uttrycker dig är minst lika viktigt som vad du säger. Undvik uppmaningar som kom och rösta, bli vårt fan eller lyssna på vår nya låt. Berätta istället att nu har du lagt upp en ny låt, vad den handlar om, historien bakom osv. Ge helt enkelt den som läser en anledning till varför just han eller hon skulle vara intresserad av det du erbjuder.
Vill du ha någonting tillbaka, att de ska bli fans, rösta på låten osv… så se till att det finns tydligt tillgängligt och att det är lätt att förstå hur man gör. Men hoppa över det i den direkta uppmaningen.
- Upprepa dig inte, skicka inte samma meddelande flera gånger till samma personer.
Du har hundra vänner på Facebook som du bjuder in till din Facebook-bandsida. Gissningsvis väljer mellan 5 och 10 att bli ditt Facebook fan (säger min erfarenhet).
Skicka inte ut en ny uppmaning till de 90 som inte blev det. De fick din förra inbjudan, de är förhoppningsvis läskunniga och de valde av olika skäl att inte bli dit fan. Respektera det. Annars blir du pushig.
Gör istället en ny låt, en ny video för att övertyga dem om din förträfflighet.
- Läsare genomskådar (nästan) alltid ditt syfte. Folk är mycket duktigare på utläsa ditt syfte med det du kommunicerar än vad du vill tro. Vill du tillföra och ge någonting (en sång, en känsla, tröst, glädje) till de du kommunicerar med, eller vill du bara ha någonting (pengar, en röst, en lyssning, bekräftelse)?
Försök att hitta en balans mellan att ge och ta. Blir upplevelsen att du bara vill ha tröttnar folk.
Och kommer i förlängningen inte läsa det du skriver eller prata om dig med sina vänner.
Skulle du själv rekommendera någon som du upplever bara vill ha till någon som du känner och bryr dig om?
Kom ihåg att folk rekommenderar dig till andra inte för att de tycker om dig, utan för att de tycker om den de rekommenderar till.
- Lär av andra. Följ andra band på Twitter, bli fan på Facebook eller vän på Myspace. Hur fungerar det deras kommunikation. Blir du sugen att veta mer om de skriver, eller känns det bara påträngande. Analysera och dra slutsatser för hur du själv kan och vill agera.
”Push” or ”pull”?
Marknadsföring 27 oktober, 2009
Om man hårdrar det hela så kan man dela upp marknadsföring i ”Push” eller ”Pull”. (Ursäkta svengelskan).
Push innebär att du plockar upp en megafon och försöker nå så många som möjligt med ditt budskap, vare sig de har bett om det eller ej. Du skickar ut meddelande till alla vänner på sociala nätverk, ”Hey, check me out”, ”Kom på min spelning”, ”Rösta på mig”, ”Köp min skiva”.
Du köper reklamplats, du addar vänner som ett jehu på Facebook och Myspace och försöker nå så många som möjligt hela tiden.
Pull däremot innebär tvärtom att du bara skickar ut information till de som har bett om att få information. Du fokuserar istället på att skapa intressant material för de som redan är intresserade. Du pratar med folk, inte bara om ditt eget, utan också om vad andra gör.
När du skickar ett meddelande om din nya skiva så står det inte ”Kom och köp”, det står istället ”Nu har jag lagt upp den nya plattan så att du kan lyssna på den”.
Du skapar intresse kring det du gör och på så sätt ”drar” in nya lyssnare och fans till din musik.
Push är ju det vi känner igen från traditionell reklam, där man försöker exponera sig för så många som möjligt. ”Man vill ju hitta nya lyssnare”. Varför inte ta lån på huset och köpa lite TV-reklam med en gång?
Problemet är bara att idag så har vi alla tillgång till megafoner om vi vill. Ditt budskap ska slåss med hur mycket andra push-budskap som helst, inte bara sånt som handlar om musik, och många har lärt sig att helt enkelt ignorera detta.
Dessutom, paradoxalt nog, så innebär push en begränsning av hur långt ditt budskap kan nå. Varför då?
Jo, den typen av meddelanden förs sällan eller aldrig vidare till andra av de som läser dem, eftersom de, ja, inte anses vara värda att föras vidare. Man tycker inte att det skapar något direkt värde för ens vänner.
Den som sysslar med ”pull” däremot, har mycket större möjligheter att nå utanför sin egen krets, då människor ofta vill rekommendera andra sådant som är roligt, intressant, värdefullt.
Naturligtvis är det inte så här svart eller vitt för de flesta. Men med tanke på det stora flödet av uppmaningar i många kanaler om att köpa skivor, komma in och lyssna, gå på spelningar, rösta och återigen rösta så är jag övertygad om att det finns en hel del tid och energi som går till spillo i onödan, energi som istället skulle kunna användas till att bygga upp något mer hållbart och mer givande för alla.
Indie Maximum Exposure List – uppföljning
Marknadsföring 22 oktober, 2009
Jag hakar på gårdagens inlägg av Pär om ”Indie Maximum Exposure List”. Jag har nu läst igenom den och håller med. 100 tips och idéer som kan rekommenderas i allra högsta grad. En del bottnar kanske väl mycket i den amerikanska kulturen och mediaverkligheten men kan oftast lätt översättas till vår verklighet. Andra är mer generella, men inte mindre tänkvärda för det.
Det är svårt att plocka ut några favoriter men dessa två fastnade efter en första genomläsning (och skulle säkert varit två andra en annan dag):
17: Stop the Musical Masturbation
I wasted so much time playing open mics and writer’s nights in Nashville and Boston. The same is true of all the “hot new music sites” that spring up every 20 minutes on the Internet. The fans do not go there, you’re only entertaining yourself. Every open mic I’ve ever seen is a room full of musicians politely waiting for their turn to get on stage. These events only introduce musicians to other musicians and offer some live performance practice. Trying to sell CD’s at an open mic is like trying to sell timeshare condos at a telemarketing convention. Fans go to Facebook or iTunes, not Stereofame. I could waste all my time playing for a crowd of other broke indie artists or I can spend my efforts approaching fans where they’re already congregating.
- Matthew Ebel
23: Interview Your Fans – Find Out What They Want
When I began asking them specific questions about who they were and what they responded to in my music, I noticed that lightly-engaged fans began to turn into evangelical fans. Plus, I began to see what actually made them care about my work which was not at all what I was putting in my press releases.
- Dudley Saunders
Om du verkligen vill nå ut med din musik är det ovärderlig läsning. Får jag föreslå att du väljer ut dina två favoriter, och sen försöker genomföra dem. Fungerar det inte så välj två nya. Huvudsaken är att du gör något.
Listan är i PDF format och du laddar ner den här.


Facebook
Skype
Twitter
E-post