Musik står aldrig helt för sig själv, bara om ingen lyssnar på den.

Musik förekommer alltid i ett sammanhang, och detta påverkar hur vi uppfattar musiken och hur vi tar till oss den. Var vi befinner oss spelar såklart stor roll när vi lyssnar och vilket stämningsläge vi är i, hur vi mår för stunden och våra musikaliska preferenser.

Minst lika viktigt är hur vi bestämde oss för att lyssna och vad vi får veta innan vi lyssnar, under tiden eller efteråt. Blev du rekommenderad musiken av en vän tex, som dessutom kan lite om artisten så är det en fantastisk skillnad från att du klickar på en länk på en community utan att veta någonting om musiken eller artisten innan.

Jag tror de flesta av er som läser detta håller med om det. Trots det så hör jag påfallande ofta från artister att man vill att musiken ska stå helt för sig själv, att en massa information runtomkring inte behövs. Ja, det går ju inte som sagt. Musiken kommer alltid att placeras i ett sammanhang, det enda som kan hjälpa är att man inte ger ut musiken alls.

Det blir ganska lätt så att fokus hamnar på hur många, antalet du kan nå fram till i ett utskick, en annons, på en sajt eller för all del ett TV-program, men det som spelar roll i slutändan är inte detta, utan hur din musik landar hos den enskilde lyssnaren, individen, hur den uppfattas, vilken relation ni får, om det leder vidare, om lyssnaren känner att han vill förmedla det till andra.

Denna inramning, som Lasse beskrev häromdagen, kan du påverka i stort och smått, och det är det vi skriver om till stor del här på Blindmen, det handlar om att känna och förstå vad marknadsföring är och vad den går ut på.

  • Share on Tumblr
Framtiden är riktigt läskig eller?

Nu sitter jag på tåget hem från en riktigt trevlig och konstruktiv kväll på gårdagens Bandmeeting Live. Intressanta intervjuer och diskussioner. En fråga kom upp som vi aldrig hann fördjupa oss i och som jag tänkte fortsätta här på bloggen.

Kommer framtidens lyssnare och musikkonsumenter ställa krav på att artister och band finns tillgängliga i olika former i sociala media?

För mig är svaret på det enkelt och självklart. Så klart kommer de att göra det. Och inte bara framtidens lyssnare, vi är redan där, vi har redan börjat ställa de kraven.
Vi vill meta mer, fördjupa upplevelsen av våra favoritartister med andra intryck än bara musiken. Och i förlängningen kanske de blir våra favoriter just för att de tillför något mer än det rent musikaliska.

Varje tid har sitt eget medialandskap med växlande krav på de som försöker nå igenom och hitta en publik. Det kan vara bra eller dåligt sett ur ett större samhällsperspektiv, men framför allt så är det, just här och nu. I det lilla, för en enskild artist  eller ett skivbolag, kan det självklart vara frustrerande, något som hindrar, som upplevs som käppar i hjulet.
Ett bra historiskt exempel på detta är övergången från stum- till ljudfilm. Ett nödvändigt steg som säkert var väldigt smärtsamt för de skådespelare och filmbolag som inte klarade av att ställa om och anpassa sig till ljudfilmens krav.

Men musik har aldrig sålt sig själv, det har alltid funnits krav och färdigheter, förutom musiken, som band och artister har varit tvungna att motsvara och kunna. Och just nu är vi inne i en period där de kraven och förutsättningarna snabbt förändras.

Det är inte fel. Det är inte orättvist. På många sätt är det en möjlighet som aldrig tidigare funnits. Och det är upp till dig som artist och band att se till att du har de färdigheter som krävs för att utnyttja den möjligheten. För att nå ut och göra en skillnad för någon.

  • Share on Tumblr

Det är mycket diskussioner nuförtiden kring att artister och skivbolag får dåligt betalt av online-tjänster som t.ex Spotify.

Jag ska inte ge mig in i den debatten här, utan tänkte istället påstå att frågan har andra bottnar än de rent kortsiktigt ekonomiska.

Om det hade jag en upplevelse i helgen som fick mig att tänka till. Min åttaåriga dotter ville ha Spotify så jag fixade en inbjudan, installerade, och visade henne hur man kom igång. Gissa om det var en lycklig tjej som började söka runt och lyssna. Jag höll mig lite i bakgrunden och självklart var den första timmen fylld av Amy Diamond och det mesta från Melodifestivalen. Men sen frågade hon mig vad jag hade lyssnat på när jag var liten, så vi satte oss ner och började söka tillsammans. Visst vi hittade mycket, men var fanns band som Beatles, Led Zeppelin och Pink Floyd? De formade min musiksmak och jag hade gärna delat med mig vidare.

Nu vet jag inte i detalj varför de och andra band inte finns på t.ex Spotify men jag gissar att det är av ekonomiska skäl. Att man inte anser sig få tillräckligt betalt i förhållande till musikens marknadsmässiga värde.

Jag undrar om de tänker rätt? Min dotter och hennes kompisar kommer knappast inte att köpa många CD-skivor i sitt liv. Frågan är om de ens kommer att köpa många mp3-filer för nedladdning. Det troligaste är att de för det mesta kommer att lyssna streamat direkt i mobilen eller datorn (eller t.ex i framtidens bergsprängare med framtidens ”Spotify” och nätverk inbyggt). Deras musiksmak och musikaliska preferenser kommer att formas av det utbud som finns tillgängligt där.

Kommer de att uppleva sig som förlorare för det, bara för att de aldrig fick chansen att höra t.ex. Led Zeppelin? Knappast. Man sörjer inte det man aldrig haft. Inte när det finns så mycket annan bra musik.

Jag undrar istället vem som är förlorare i det långa loppet. Jag gillade (och gillar fortfarande) Pink Floyd, och tror att många i kommande generationer också skulle göra det. Men om de inte i framtiden finns tillgängliga där folk lyssnar, köper och delar musik så är det inte många som kommer att veta vilka de var om 20 år.

Och var ligger marknadsvärdet i det?

  • Share on Tumblr

Vi pratar marknadsföring hela tiden, men glömmer kanske bort det viktigaste, musiken. Eller vi kanske inte glömmer bort, utan snarare bara tar musiken som given. Och det kanske är meningen, men ibland är det bra att ta ett steg tillbaka och fundera på grunderna.

I min värld är det musiken som är grundförutsättning för all marknadsföring (av musik såklart). Om musiken inte är tillräckligt bra kommer det inte att gå att marknadsföra den heller. (Vad som är bra musik kan man diskutera i evighet, men i det här sammanhanget menar jag att musiken har ett ärligt uttryck och att artisten har gjort sitt yttersta för att få fram det uttrycket.)

Jämför med en köpa en tavla. Du vet hela historien bakom den, vet om platsen där den målades och allting om konstnären. Men du tycker inte att den är bra. Du gillar den helt enkelt inte. Skulle du köpa den ändå? Knappast!

Men om du ska välja mellan två tavlor och du gillar båda lika mycket. Den ena vet du ingenting om, den andra är gjord av någon som du har en relation till. Du kanske vet varför tavlan målades och var. Du kanske känner till konstnärens historia. Du kanske till och med kan kommunicera med konstnären och ha en dialog runt tavlan.
Vilken skulle du välja då?

För mig är det där runt omkring tavlan vad vi menar med marknadsföring. Det är viktigt men det faller också helt om inte tavlan är bra, om inte konstnären lagt ner all kraft för att nå fram till mig redan i bilden.

Vart vill jag komma med det? Jo, om du är en artist, låtskrivare, ett band osv. se först till att du lägger din tid och energi på det du är bra på, att göra fantastiskt musik som berör människor.
Finns det tid och kraft över använd den till att marknadsföra dig.
Men gör inte tvärtom, för vem vill köpa en halvfärdig, halvbra tavla där uttrycket inte är klart och penseldragen är diffusa.

Ännu hellre, jobba inte själv. Fråga andra om dom kan hjälpa dig. Ta vara på kunskaper runt omkring dig. Bygg nätverk. Hjälp varandra. Samarbeta.
Eller om du har en budget, köp tjänsten från de som redan vet hur man gör. Som har erfarenheten.

Men glöm inte musiken.

  • Share on Tumblr

envelopeNär vi på 90-talet, i mitt dåvarande företag, hade gjort klart vår första vackra färglada, informativa och roliga (som vi tyckte) produktbroschyr, så var vi givetvis angelägna att presumptiva kunder skulle få ta del av den så fort som möjligt. Ett brevutskick skulle göras till de som ingick i vår väl inringade målgrupp. Det handlade om ca 2000 brev.

Men enligt egna och andras erfarenheter visste vi dock att det var ganska få som faktiskt öppnade dessa brev, ca 10%, och av dessa som öppnade var det kanske 10% av dessa som faktiskt läste vad som stod i den. (detta gällde en mycket specialiserad produkt, för bredare produkter så är det betydligt lägre utfall, vilket alla som får direktreklam vet).

Vi fick det enkla tipset av vår reklambyrå att skriva alla adresser för hand, istället för att trycka ut adressetiketter och klistra på. Och det gjorde vi. Det tog ett antal timmar att plita ner 2000 adresser, men utfallet blev betydligt bättre än vi vågade hoppas på. Många hade lagt märke till broschyren, en del hade till och med läst den och faktiskt, ett hyfsat gäng hörde av sig själva till oss. Varför? Jo för att mottagaren uppenbarligen blev mer nyfiken på innehållet när det tydligt syntes att någon hade tagit sig tid att göra något lite extra, en sån liten sak som att skriva en adress för hand. Det kändes personligare.

I den elektroniska världen kan man naturligtvis inte göra massutskick på det här sättet utan att ha frågat innan, det kallas för spam. Sen finns det en stor gråzon, som kanske inte legalt skulle kallas för spam, men som ger en spam-känsla. Det handlar om när vi gör mailutskick till vänner, skicka ut massmeddelanden på Myspace om konserter, skivsläpp och annat eller skickar mass-SMS. Kopierat och klart, opersonligt och det går ofta direkt i papperskorgen och vid upprepade tillfällen innebär det förlorade potentiella relationer. ”Om det är något som som spammarna har lärt oss så är det att trycka på delete-knappen” – Seth Godin

Sen finns det utskick som ligger på rätt sida gränsen. Dvs utskick via din e-postlista till dina fans, utskickslistor till press, media, bloggar mm (som har gått med på att finnas på listan), inbjudningar till evenemang och till fan-sidor mm. Men hur effektivt är det egentligen?

Ja, pratar vi om mail-vägen, så är en enkel regel att personliga meddelanden i princip alltid går före massutskick. Även om det är ett utskick någon har registrerat sig för. Någon som har bemödat sig att skriva ett personligt meddelande känner man sig helt enkelt mer ansvarig att svara eller agera på. Har man ont om tid (vilket alla har), så hamnar massutskicket i högen eller papperskorgen, eftersom man inte känner det som ett måste att göra något.

Det kan kännas som en stor vinst att ha fått ihop en accepterad lista på 1000 adresser till media, bloggare och andra, men vad är den värd om dina utskick ändå hamnar långt bak i kön? Den som istället lägger ner lite tid att kontakta 100 av dessa, med ett meddelande riktat till just den man skriver till kommer säkert att få ett betydligt bättre resultat. Och eftersom det är personligt riktat så kan man kanske också få en intressant dialog på köpet och en relation.

Betyder detta då att e-postlistor är meningslösa? Nej, inte alls, som jag har beskrivit tidigare, men det gäller att fundera på vad man vill uppnå när man skickar något och till vem du skickar det. Ett nyhetsbrev är i första hand till för att informera om något, inte att tvinga någon att agera på ett visst sätt inom en viss tid. Det krävs ju också att de som är med i listan verkligen vill vara där.

Bry dig om personen/personerna i andra ändan av tråden, det märks. Fundera på vad som är av värde för just den eller de du skickar till. Vill du bli spelad i radio, synas på bloggar, bli omskriven i pressen, rikta dig då direkt till den personen du vill tala med. Kanske kan du skicka ett personligt meddelande till en del av dina vänner som du bjuder in på Facebook till din fan-sida, eller när du gör ett evenemang om en spelning. Blir dessutom både roligare och mer spännande.

  • Share on Tumblr

FacebookUnder det senaste året har Facebook förändrats en hel del och då särskilt med avseende på hur det fungerar för företag, artister och organisationer. Även om det har skett några stora uppdateringar under sommaren och hösten, så skedde den avgörande förändringen i början av förra året när fan-sidornas flöde tilläts vara en del av användarnas nyhetsflöden.

Detta innebar att Facebook förvandlades till ett mycket starkt verktyg för artister att kunna knyta starkare relationer med sina fans, ja och få fler fans. Så med en del erfarenhet nu i bagaget så tänkte jag att det kunde vara värt att titta på hur det fungerar på och hur man kan använda Facebook som artist.

Även om Facebook är kraftfullt, så se inte Facebook-sidan som en ersättning för den egna hemsidan. Se det för vad det är: en möjlighet att få vara med i andra människors diskussioner och ett sätt att kunna bjuda dina lyssnare och kunder mer av värde.
Det är inte säkert heller att just Facebook är stället där många av just dina potentiella fans håller till, men för de allra flesta vågar jag nog säga att det är så.

Facebook och Internet

Facebook fungerar som nätet fungerar i stort, ur perspektivet att Internet är ett gigantiskt socialt nätverk, ja som modern social marknadsföring fungerar idag. Fördelen är att det syns mycket tydligare på Facebook när du är rätt ute och tvärtom också. Fansens engagemang visar sig i att de sprider ideer vidare, vilket görs med lätthet på Facebook, och det i sin tur visar sig i hur många nya som kommer till sidan, och även hur pass mycket de reagerar på det som händer där.
Nätet och Facebook är en platt värld, där alla har lika stor röst från början. Det spelar ingen roll om du får in 10 000 fans eller 100 fans på din sida från början, det som betyder något är hur varje person värderar just det du skriver, hur mycket uppmärksamhet som ges till det du har att erbjuda. Och det beror på hur starka relationer du skapar och självklart vad du fyller din sida med.

Rätt för mig är att fokusera på att underhålla de befintliga fansen, att skapa värden för dem, att få dem att känna att man bryr sig om dem. Att visa öppenhet, generositet och personlighet. Fel är att tänka i termer av att det är en informationskanal, ett sätt att dra nytta av befintliga fans, att använda det som en megafon.
Gör man rätt så kommer fansen att dra in nya fans åt dig och förmedla möjligheter till andra som de känner.

Några mer eller mindre handfasta råd:

Skaffa en fan-sida

Detta är det i särklass bästa sättet att nå fram på. Det gör att du som en artist kan bli en del av andra människors flöden och just få den diskussionen som eftersträvas. Skapar en sida gör du här.

Gruppsidor har inte dessa egenskaper, utan kommer snarare innebära att din sida faller i glömska. Gruppsidornas möjlighet att skicka meddelanden till medlemmarna ter sig lockande, men betänk då att när någon blir medlem av en sådan sida, så är inte avsikten att sajna upp sig på ett nyhetsbrev, och ett alltför frekvent postande kommer bara att medföra irritation och det du så gärna vill förmedla blir inte läst och framför allt inte vidareförmedlat. Dessutom finns det en övre gräns på 1000 medlemmar för att kunna få skicka meddelanden. Vill du skaffa ett nyhetsbrev, gör då det utanför Facebook och låt de som vill skriva upp sig på det.

Om du idag har en gruppsida, gör då så att du skapar en ny fan-sida och rigga upp den. Skicka sedan ut ett meddelande om detta till gruppmedlemmarna och förmedla länken till denna. Efter ett par veckor skickar du sedan ut ett meddelande om att du nu tänker stänga ner gruppsidan och bifogar länken. Stäng sedan ner gruppsidan genom att plocka bort resterande medlemmar och slutligen dig själv. Det finns ingen som helst anledning till att ha flera sidor, det kommer bara att verka förvirrande vid sökningar på Facebook. Du kommer säkert att finna att inte alla gruppmedlemmar har gått över. Acceptera att det är så. Det viktiga är att bibehålla relationer med de som verkligen är intresserade och inget annat. Det är inte antalet fans i sig som kommer ge dig fler fans, utan de som verkligen bryr sig.

Det tredje sättet att presentera sig på Facebook, genom en personlig profil är självklart nödvändigt, men behåll den för ditt personliga nätverk, dig som privatperson. Som utgångspunkt för att samla på sig fans, så är det tämligen klumpigt. Kommer du dessutom upp i tusentals vänner/fans och är soloartist i ditt eget namn, så kommer Facebook, som socialt nätverk för dig själv, att bli helt ohanterligt med det enorma flöde av inbjudningar, meddelanden och annat som uppstår.

Att bjuda in

Självklart måste man börja nånstans och det första man gör är att bjuda in sina befintliga Facebook-vänner. Det gör man en gång. Inte fler, om du nu inte skulle få nya vänner som skulle kunna vara intresserade. Det är ganska meningslöst att tjata till sig fans, då du försöker skapa dig en fanbase av människor som verkligen gillar det du gör.
Skaffa en facebook-länk till din sida, ex. ”http://facebook.com/artistnamn”. Det finns som ett val på fan-sidans ”Redigera-sida”.
Lägg in den länken på visitkort, mail-signaturer, personliga länklistor mm, tillsammans med din hemsides-adress och Myspace-adress.
Lägg till en fan-ruta på din hemsida (se till höger på här på Blindmen-sidan). De finns i olika varianter under ”Profil-länkar” på ”Redigera-sidan”.

Statusraden

Statusraden och vad som händer i din logg är det i särklass viktigaste på din sida. Vad du skriver och lägger upp i statusraden är det som seglar upp i dina fans flöden på deras huvudsidor, tillsammans med deras vänners skriverier.
Det du skriver måste självklart utgå från vem du är, och ska knappast spaltas upp i en statusradsmanual, men viktigt är väl just det: att bjuda lite på sig själv (vad det nu innebär för dig), att bjuda dina fans på lite extra och att bjuda in till diskussion och kommentarer.

Det du inte ska göra är att se det som ett rent nyhetsflöde med officiella nyheter, det finns inget tråkigare. Självklart kan man slänga in nyheter om det har hänt något intressant, men fundera lite på vad för nyheter som är av värde för dina fans, inte bara för dig själv.

Live-spelningar kan självklart vara intressant, men giggar du frekvent och lägger upp evenemang och/eller status-rader så kan det bli rätt tjatigt för alla som inte bor i närheten. Utnyttja då gärna funktionen där man kan välja ut geografiskt vilka som ser ditt meddelande.

Att berätta var musik finns tillgängligt att lyssna på och köpa är såklart inte fel, men kom ihåg att människor inte vill bli sålda till, men de gillar att köpa, och speciellt från såna de litar på.
Och om du vill sticka ut från mängden och försöka vinna förtroenden, så bör helst alla röstningsuppmaningar gömmas undan.

Hur viktigt du än tycker att ditt meddelande är så repetera det inte. Det uppfattas av många bara som tjat och att du inte har så mycket att säga. Om du känner att du träffade fel tidsmässigt i publiceringen, så var kreativ i hur du kan berätta det på ett nytt sätt.
Att kopiera dina meddelanden regelmässigt till din vanliga profil kommer att uppfattas precis likadant som att tjata. Lita på att dina vänner som vill veta redan är fans på din sida.

Kommentarer

Som jag sa så är Facebook en diskussionsyta, vilket innebär att du ska svara de som skriver och prata. Att inte göra detta är som att tappa hela poängen med Facebook. I princip tycker jag att alla inlägg ska besvaras, och det minsta man kan begära är att ge sig in i de diskussioner som uppstår ur de egna inläggen. Kan inte nog framhållas.

Musik

En musikspelare är en självklarhet. Hur ska annars helt nya besökare kunna bedöma om det är något de vill höra mer av? Lägg upp det du tycker representerar dig bäst, ditt senaste album kanske.

Har du en musikprofil så finns Facebooks egna spelare tillgänglig att använda på ”Redigera-sidan”, annars kan du söka upp den bland applikationerna genom att skriva ”music player” i sökrutan för dessa.
När du har nya låtar, outtakes, konsertklipp eller annat att presentera, så kan du lägga upp dem i spelaren om du tycker det passar där.

Du kan också få upp musiken att kunna spelas upp direkt i statusraden, vilket gör det ännu lättare att bli hörd och du får mer respons. Antingen så gör du så att du laddar upp din mp3-fil på din egen sajt, kopierar sedan den direkta länken till mp3-filen och klistrar in denna i statusraden som en länk. Då dyker Facebooks musikspelare upp i statusraden. Filen blir då också nedladdningsbar.
Du kan också göra  så att du skaffar ett konto på Soundcloud.com, lägger upp ljudfilen där, och väljer att klistra in låtens Soundcloud-länk i statusraden. Då kommer Soundclouds musikspelare upp i inlägget. På Soundcloud kan du bestämma om filen ska kunna laddas ner eller inte.

Foton och filmer

Facebook är som gjort för att dela foton och filmer. Så utnyttja det och gör gärna något extra av det också. Det är enkelt att filma tex akustiska versioner av låtar, konsertklipp, backstageinslag och annat och lägga upp. Du kan självklart ladda upp till Youtube eller Flickr och länka till filmerna där i statusinlägg, men det är en fördel om du laddar upp en del filmer till Facebook direkt, så kan nyanlända ta del av det som har varit upplagt tidigare (via videorutan) plus att du kan tagga filmerna och fotona med de som har medverkat. Taggarna medför att tex filmen syns för de taggades vänner. Så tagga ofta, men lägg inte till folk i onödan.
Lägg upp det intressantaste och använd din hemsida för de som vill ha mer. Ett sätt att få besökare till din blogg och hemsida.
Försök gärna också att få dina lyssnare att lägga upp foton och tagga dem. Förutom att det är trevligt i sig, så exponeras din sida för fler.

Länka

Precis som jag brukar uppmana alla att länka till andra i stort, vad det gäller Internet, så gäller samma uppmaning på Facebook. Skriver du om någons fansida i en statusrad så kan du tagga den sidan i inlägget genom att skriva ”@” och sedan första bokstaven. Du får upp en lista på de personer du är vän med samt fansidor. Välj den du ska ha så skapas en länk. Ditt inlägg syns då också på den taggades sida.

Facebook och Twitter?

Det finns en möjlighet att skicka uppdateringarna man gör på Facebook, direkt till Twitter eller tvärtom. Likaväl finns det olika tjänster för att uppdatera båda samtidigt. Jag tycker generellt sätt att det bör undvikas.

För det första så är det olika format, vilket gör att det många gånger ser konstigt ut i något av inläggen. För det andra så är det dialogen i sig som är intressant, och är du bara närvarande på det ena stället så faller meningen med att skicka uppdateringar dit. De som kan behandla varje plattform för sig har oftast en betydligt livfullare dialog.

Långsiktighet

Det tar tid att bygga upp relationer och det tar tid att hitta fram till en marknadsföring som passar dig. Ta hand om de lyssnare som du har med sikte långt framåt och inte för att de ska köpa din skiva imorron; då kommer karriären att bli lika kort som siktet är inställt.

Facebook är ett utmärkt sätt att, tillsammans med dina andra sidor, se ett resultat ganska tidigt längs vägen. Statistikverktygen i Facebooks Insights talar om för dig hur tillströmningen av nya fans går, hur många som tittar på foton och filmer, hur mycket interaktion som du har på sidan mm. Du kan till och med se var i landet eller världen som det eventuellt finns underlag för att köra en konsert.

Det finns mängder av applikationer till sidan, andra musikspelare, möjligheter att lägga in nyhetsbrev mm, men oavsett vad så är det det som händer i din fan-sidas logg som avgör hur väl du lyckas nå ut och knyta an till andra människor.

Ha kul!

  • Share on Tumblr

Denna vecka kan vi glädjande nog presentera en gästbloggare i form av Patrik Strömberg. Patrik är arrangör för Bandmeeting, en mötesplats & nätverk för musiker. Läs mer om detta här nedan i hans inlägg:

Bandmeeting

Jag heter Patrik Strömberg och är arrangör för the Bandmeeting – en mötesplats & nätverk för musiker med syfte att stödja artister & band att komma vidare. Jag har arrangerat det som ett event i Göteborg med föredrag, intervjuer, livemusik och ”Musiker Sökes”. Senast var det fokus på ”Skivkontrakt eller DIY”. Jag bloggar också på www.bandmeeting.se och gör bl a intervjuer med musiker och musikbransch som jag tycker är intressanta att lyfta fram och som kan ge inspiration till andra. Där kan du läsa mer om genomförda BandMeeting-event.

När jag träffade Pär Berglund från Blindmen för ett par veckor sedan så hade vi en lång diskussion om hur musiker skall nå ut med sin musik och framförallt hur många lägger allt för mycket av sin tid på Myspace. Problemet, som både diskuteras på Blindmen och BandMeeting, är att på Myspace så marknadsför sig musiker till andra musiker som är mest intresserade av att få ut sin egen musik istället för att ta del av andras musik. Det finns heller inte något enkelt sätt att dela med sig av information på Myspace-bloggar eller profiler – ingen s k ”share button” för andra att sprida i andra sociala nätverk. Just att ha möjligheten att låta andra sprida ens information är mycket starkare än att man gör det själv. Du bör underlätta för dina fans att sprida din musik!

Det här är en läroperiod för många, men jag tror att en hel del lär sig snabbt hur man skall tänka tack vare Facebooks genomslag som har känslan och en hel del funktionalitet som en blogg där du också kan dela med dig av andras inlägg på ett lätt sätt.

Fler musiker borde tänka på att dela med sig och sprida andras musik genom att ex rekommendera andra intressanta artister/band för sina fans. Skapar du ett samarbete mellan dig och flera andra artister/band så har ni på det sättet tillsammans möjlighet att skaffa er en större fan base än annars. Ni kan till och med se till att fixa gig tillsammans. Som ensam artist eller band, där det oftast är en person som ansvarar för marknadsföring och bokningar, så underlättar det mycket om ni blir fler som marknadsför er. Det här är lite åt samma håll som gigswapping-idén som Lars Wallin från Uddevallakassetten pratade om på senaste BandMeeting, men här tar jag det ett steg längre.

Tänk dig själv om du har samarbete med flera artister/band att ni skall marknadsföra varandra till sina fans. Gör det då inte för enkelt för er som: ”Gå in och lyssna på dem här. Vi tycker dem är bra!” Det behövs lite mer för att det skall bli intressant. Det är inga konstigheter om du marknadsför din egen musik samtidigt som du exempelvis rekommenderar någon annans spelning. Som ett fan hade jag gärna gått och sett en spelning som rekommenderades av ett av mina favoritband om jag fick ett sådant här meddelande: ”Vi håller på att spela in nytt material och har snart ett gig om ett par månader, men under nästa torsdag skall vi gå och se det här bandet. Kom gärna dit och snacka med oss samtidigt som vi får lyssna på ett fantastiskt band!”

Det behöver inte ens vara så att du/ni har ett samarbete med det här bandet (men det kan ju bli så till slut). Det blir oavsett ett mervärde både för dig och för dina fans med en sådan rekommendation. Det blir ytterligare en anledning för ett fan att följa dig som musiker om du också rekommenderar andra bra artister. Se bara till att gå på spelningen också, så att det inte blir bara tomt prat!

/Patrik Strömberg, arrangör av the BandMeeting

Läs också:
Samarbetets år
Det där med samarbete
Vad skall du göra med Myspace, Facebook, Twitter och andra sociala medier (Bandmeeting)

  • Share on Tumblr

Häromdagen skrev jag om vad du bör tänka på när du försöker nå ut till musikbloggar med dina alster. Det är dock inte bara renodlade musikbloggar som skriver och berättar om musik. Musik är universellt och berättas om på otaliga personliga bloggar, fackbloggar, intressebloggar och allt vad man nu kan tänka sig.

Så hur intresserar du då bloggare generellt sett för det du gör, och intresserar andra för att kanske skriva om dig och din musik?

Ja, det bästa sättet är att själv visa intresse för andra, skapa relationer och bjuda på dig själv. Då kommer andra att bjuda tillbaka, visa större intresse för det du gör och kanske också skriva om dig.

Betrakta bloggvärlden som ett gigantiskt socialt nätverk, där varje blogg/bloggare är en individ och dessa kommunicerar med varandra i kommentarer och blogginlägg, och allt binds ihop med hjälp av länkar. Slutsatsen blir alltså, för att kunna vara med här fullt ut, att du bör ha en egen blogg. Du bör också läsa bloggar och kommentera.

Här är några råd om vad du bör tänka på:

  • Läs och följ bloggar som du tycker är intressanta.
    Det kan naturligtvis vara musikbloggar, men även personliga bloggar, lokala bloggar, fackbloggar mm. Gillar du inte att läsa och lyssna på den där till synes inflytelserika musikbloggen, gör då inte det. Fokusera på det som verkligen intresserar dig.
    Du kan hitta bloggar på olika sätt. Genom bloggportaler som Bloggportalen och Technorati, rekommendationssajter som Digg, Stumbleupon och Delicious och inte minst genom länkar hos andre bloggare. Pröva dig fram.
    Bäst följer man bloggar genom att prenumerera på dem i en RSS-läsare, t.ex. Google Reader.
  • Kommentera i bloggar.
    En blogg är framför allt en diskussionsyta. Har du något att säga om det som är skrivet? Säg det då. Du tillför mycket när du kommenterar i bloggar, och du får den uppmärksamhet du förtjänar.
    Skriv kommentarer som är relevanta för det som är skrivet och inget annat. Kort eller långt gör du som du känner för. Ska du visa uppskattning, försök skriva något mer än något generiskt som tex ”Hey, great post”. Lägg inte in länkar till dig själv i kommentaren om det inte har direkt relevans för artikeln.
    När man skiver kommentarer så blir ditt namn länkat till din sajt. Skriver du kommentarer så kommer läsarna att kolla upp vad du gör, inte minst bloggaren själv.
  • Kommentera blogginlägg som handlar om dig och din musik.
    Konstigt nog få som gör detta, men det ger en annan dimension till inlägget om faktiskt artisten själv är med i diskussionen.
  • Starta en blogg
    Om du inte redan har en blogg, så bör du ha en sådan. Helst skulle jag rekommendera att ha en blogg som huvudsida på den egna hemsidan, då bloggar är det enklaste och tydligaste sättet att uppdatera en hemsida på plus att människor då kan prenumerera på det du skriver och uppdaterar. Har du ingen hemsida, eller inte vill ha det så, så kan du enkelt skaffa en egen blogg på t.ex. wordpress.com, blogger.com, posterous.com, tumblr.com.
    (Myspace-bloggar räknar jag inte in här. Man kan givetvis skriva där också, men de kan inte ersätta en blogg som jag beskriver det här. Tre huvudsakliga skäl: 1. Man kan inte kommentera bloggar där om man inte har Myspace-konto och är inloggad, 2. De syns inte speciellt bra i Google-sökningar, 3. Gränssnittet är under all kritik.)
  • Bloggen är mer än en nyhetssida.
    Skriver du inlägg som enbart handlar om nyheter om dig själv, så blir det en ganska ointressant blogg efterhand. Tänk på att resan många gånger är intressantare än slutresultatet.
    Du måste själv hitta ditt eget sätt att vara på här. Skriv gärna om det du håller på med och dina öden och äventyr, men skriv också om andra och annat som händer runtomkring. Det kan vara intressanta blogginlägg du har läst och som du kommenterar i ett eget inlägg, aktuella händelser som du vill tycka till om, andra artister du vill rekommendera, musiksidor och nätradiostationer du gillar mm.
  • Länka till andra i dina blogginlägg.
    Kanske den viktigaste punkten. Utan länkar blir din sajt eller blogg lite som en öde ö. Länkar du till andra, så kommer de att se det i princip så fort ditt inlägg är publicerat. Även besökarna till de du länkar till kommer oftast att se att du har skrivit något om en specifik bloggpost. Vad du gör är att du bjuder en annan bloggare på uppmärksamhet och besökare, du skapar mera värden till dina egna besökare och din sida kommer också att rankas högre i sökmotorer.
    Skriver du ett blogginlägg om en annan blogg, så är länken uppenbar, och om du skriver om andra ämnen så kan du länka till andra som har skrivit om samma ämne. Du kan kan hitta andra blogginlägg genom nättjänster för detta t.ex: Google blogsearch, Knuff.se, Twingly
  • Länka till intressanta bloggar i din länklista på din hemsida/blogg
  • Se till att det finns material som är lätt att sprida
    Det är naturligtvis extra frestande att skriva om dig för många, om man kan ha med något av din musik i ett blogginlägg. Se till att du tydligt har material som är lätt att dela och klistra in i blogginlägg. Du kan ha Youtube-klipp, nedladdningsbara låtar, eller spelare från tex Bandcamp eller Reverbnation.
    Givetvis bör det finnas bilder också.

Ja, några tips om hur man kan nå fram via bloggar. Vill du läsa mer om bloggar och få mer tips så finns dessa självklara auktoriteter på området:

Chris Brogan
Problogger
Copyblogger

  • Share on Tumblr

Att Iphone har blivit hypat i år är ingen överdrift precis. De säljer som smör i solsken och det ser inte ut att avta heller. Mängden program som kan köpas och laddas hem till telefonen är enorm och det kommer nya i en strid ström.

Musikprogram av olika slag fungerar naturligtvis utmärkt på en IPhone, och här finns allt från radiostationer och instrument-program till inspelningsprogram och icke minst program dedikerade för enskilda artister och skivbolag.

I dessa sistnämnda program kan man då ofta lyssna på musik, titta på video, läsa bloggar, twitterströmmar, titta på foton, köpa konsertbiljetter och merchendize mm. Ja, lite som en egen hemsida på en Iphone. Fram till för lite sen så var man tvungen att anlita dyra utvecklare för att ta fram något sånt, men nu har det dykt upp flera tjänster som gör det möjligt för en rimligare penning att kunna förse (ge bort eller sälja) sina fans med egna IPhone-applikationer.

Om det sen är värt det är en annan sak, men fräckt är det.

Även om det kan skilja lite på vad det finns för funktioner i programmen, så fungerar det ungefär likadant för dessa tjänster. Du laddar upp bilder, musik och annat innehåll till tjänsten och bestämmer inom vissa ramar om hur det ska se ut. Video hanteras från Youtube och bloggar, Twitter-strömmar och annat länkas till rätt ställen.
Ur detta skapas ett litet program, som, efter granskning av Apple, görs tillgängligt i Apples programshop. Du bestämmer om programmet ska vara gratis eller om det ska kosta något, och användaren kan sedan ladda hem det direkt till sin IPhone.
Du kan sedan underhålla tjänsten genom att ladda upp ny musik till tjänsten, ladda upp nya filmer till Youtube, lägga upp info om gig, blogga och twittra som vanligt.

MobBase heter en sådan tjänst. Här kostar det 20 dollar för att göra programmet tillgängligt och sedan, om du ska ge bort det, 15 dollar i månaden för upp till 1000 installationer. Ska du ta betalt för programmet betalar man 20 dollar i månaden för upp till 500 installationer och sedan 6 dollar för varje 1000 ytterligare.

Mobile Roadie heter en annan tjänst där det kostar 499 dollar att sätta igång och sedan 29 dollar i månaden inkluderande upp till 1000 installationer. Sedan kostar det 1 cent per månad och fan.

Ett tredje alternativ kommer via musikcommunityn Ilike.com. Många har redan lagt upp sin musik på iLike, inte minst på grund av integrationen med Facebook som de var tidigt ute med. Vill man kan man då betala för att få en IPhone-applikation också.
iLike hämtar här informationen som finns i artistprofilen med musik, konserter och annat och bygger utifrån detta automatiskt ett program. Saknar några funktioner de andra har, men är kanske enklare att använda.
De tar ut en engångskostnad på 195 dollar och sedan delar iLike och artisten 50/50 på programförsäljningen. Om programmet ska vara gratis kan iLike stoppa in reklam.

Jag ska låta det vara osagt om det ännu är värt att satsa på detta för en enskild artist, men för skivbolag och andra typer av musikföretag som företräder flera artister så borde detta definitivt vara intressant.

  • Share on Tumblr

Gina Jacobi - Ömtåligt godsJag vill berätta lite om ett projekt jag varit med om under det senaste året, som musiker, webmaster, allt-i-allo och vän. Nämligen hur man kan få hela sin skiva finansierad. Detta är inget unikt, jag vet att det har förekommit utomlands, men jag känner inte till något annat fall i Sverige.

För att ge lite bakgrund behöver du veta att artisten i fråga är Gina Jacobi och för er som var med på det tidiga 90-talet känner säkert igen titlar som Det svarta ljuset och Upp igen. Skivan det handlar om är Ömtåligt gods, som släpptes i slutet av oktober 2009 på Ginas egna bolag Major Music. Hennes senaste skiva på svenska släpptes 1995. 14 år emellan alltså. Den här lilla berättelsen visar hur hon gjorde för att skaffa finansiering för att kunna skriva låtarna och producera hela skivan.

Det hela började med en fest

I oktober 2008 var Gina på födelsedagsfest hos en god vän. Han hade satt ihop ett medley av Jacobi-låtar som spelades under kvällen. Gästerna sjöng med och frågorna började komma när Gina skulle släppa något nytt på svenska. Hon hade för sig själv någonstans gett upp tanken om detta, men insåg nu att folk verkligen kom ihåg de gamla låtarna; de kunde varenda ord i texterna och ville verkligen ha mer. Nåt nytt.

Under åren har Gina haft kontakt med några fans och även de hade frågat efter ny musik på svenska. Hon hade också under hösten producerat John Daniels svenska platta och fick mersmak för texter på svenska igen. Alla dessa bitar ledde till att idén om en skiva på svenska nu blev ett projekt. Så hur skulle hon nu få medel att bekosta detta. Jo, att låta fansen sponsra skivan!

Det stora jobbet med att hitta sponsorer

Eftersom Gina hade samlat in mailadresser från de som kontaktat henne under åren, blev den här delen ganska lätt. Hon skrev ett brev som gick ut till alla som kunde tänkas vara intresserade av att gå in med en slant. I utbyte skulle alla som sponsrade få sitt namn på omslaget.

Intresset var så pass stort att hon på några månader fick in så det täckte hennes uppehälle under tiden skivan skrevs och spelades in. Svårigheten med sådana här utskick är att samla ihop vilka som fått förfrågan och vad personerna svarat, och om de vill vara med. Sedan måste man ju också veta vilka som verkligen betalt in sin andel. Detta löstes genom ett Excel-ark där tydliga färgmarkeringar angav status på de tillfrågade.

Resultatet

Jag har valt att inte gå in på bitar som t.ex omslag, fotografering, promo-singel, pressning, distro, förlag, mediautskick, musiker, bandet, releasefest etc. Det skulle generera flera kapitel till i boken ”Ginas fan-sponsrade skiva” – och mycket av det finns ändå att läsa här på bloggen.

Men nu när skivan finns ute, releasefesten är avklarad och radiointervjuer är gjorda, så visar det ju att detta var en högst framkomlig väg. Dessutom gav fan-sponsringen något för media att skriva om. Alltså har man mycket att vinna på att ständigt hålla kontakt med sina fans, precis som mina kollegor, Lasse och Pär titt som tätt också påpekar.

Lär av detta och varför inte prova något liknande själv?

Och är du intresserad vill jag nämna att Ginas nästa platta på svenska redan är påbörjad och att den också kommer att bli fan-sponsrad. Vill du vara med på ett hörn, besök www.ginajacobi.se.

  • Share on Tumblr

Hur kan jag få fler lyssnare till bloggen?
Hur kan jag få fler fans på Facebooksidan?
Kan jag använda Twitter till att få folk att rösta på min låt?
Hur får jag folk från Myspace till min hemsida?

Känns frågorna igen? Såklart. Vi vill alla vara framgångsrika och få fler lyssnare och fler fans.
Men tänk efter, är det verkligen rätt ställda frågor?

Dom handlar ju bara om dig, om vad du vill ha och om vad du vill få ut. Vad som är bäst för dig.
Är det därför som folk besöker dig och lyssnar på dig? För din skull?

Tänk om du vänder på frågan?

Vad kan jag göra för att få mina läsare och lyssnare att känna att de riktigt har fått något. Att jag har berikat deras liv efter det att vi har varit i kontakt med varandra.

Helt enkelt ställer lyssnar- och läsarorienterade frågor. Några andra exempel:

- Vem eller vad vill du att dina lyssnare och läsare ska känna till?
- Vilken information vill du dela med dig? Om dig själv? Om andra?
- Vilka andra band eller artister vill du att rekommendera?
- I vilken stämning vill du att de vara efter att hört din låt eller läst dina texter?
- Hur kan du få dem att känna sig vackra? Snälla? arga? Starka?
- På vilket sätt kan du skapa värden för dina lyssnare?

Kan du svara på de frågorna (eller andra liknande du ställer till dig själv) så har du egentligen också svarat på hur du får fler lyssnare och läsare.
Det är inte svårare än så, och just precis så svårt.

  • Share on Tumblr

Visst vore det kul att göra lite pengar på musiken. Inte för att jag tror att pengar är den viktigaste drivkraften för de flesta som läser Blindmen (eller för mig själv). Men ändå, visst vore det trevligt på många sätt.

Om du försöker sälja din musik så glöm inte den gyllene regeln om hur folk köper musik:
De lyssnar, de gillar och sen köper dom.
Så innan du kan be någon att köpa så måste du få dem att lyssna. Och inte bara det, du måste få dem att gilla din musik också innan det kan klirra i kassaapparaten.
Det kan låta självklart men jag ser varje dag exempel på bra artister och band som försöker ta genvägar och göra det i en annan ordning. Som t.ex ropar ”Kom och köp” det första dom gör.

Så sprid din musik så mycket du kan. Se till att du vet vem som gillar den, och att du kan kommunicera med dem. Sen kan du börja sälja. Att göra det i någon annan ordning fungerar inte.

  • Share on Tumblr

146/365 send me your love in my mail boxHar du ett nyhetsbrev? Som du skickar regelbundet till dina trogna lyssnare?

Använt rätt och med tålamod så kan nyhetsbrev vara ett kraftfullt sätt att skapa starkare relationer, och långsiktiga sådana, med dina lyssnare. Det kan bli som att du har direktkoppling till kärnan i din lyssnarskara, vilken, om du motsvarar förväntningarna, inte kommer att överge dig i första taget.

Jed Carlson, med-grundare till Reverbnation.com, har skrivit en mycket bra artikel om nyhetsbrev med ett antal rekommendationer som är värda att fundera över.  Reverbnation.com har för övrigt en mycket bra tjänst för just e-postlistor och nyhetsbrev.

E-postlistan kan vara just den länken som behövs för att återknyta kontakten med fans du träffar ute på spelningar, möten, evenemang, och även på andra sajter du har registrerat dig på. Kraftfullast är det på spelningar, där du naturligtvis vill fånga upp det intresse du skapar där, och låta de som vill skriva upp sig direkt.

De som vill. Detta är mycket viktigt, och grunden till det mesta av den marknadsföring vi pratar om här på bloggen. Lägg aldrig till någon till din e-postlista, utan att de själva har sagt att de vill vara med. Oavsett vem det är.

I sin artikel kommer Jed Carlson med ett antal bra rekommendationer där jag har plockat ut några och kommenterat:

  • Jed rekommenderar att tänka på e-postlistan som en samling epost-adresser till din familj, och därför använda ett språk som passar för dig i det sammanhanget.
    Det kanske kan fungera för en del att tänka så. Oavsett vad så tycker jag att det är viktigt att vara personlig och inte formell. Det är ingen pressrelease du skickar ut, och ju längre du kommer från det personliga bandet som du vill ska finnas där, desto lättare är det att trycka på delete-knappen för mottagaren.
    Tänk också på att det inte är en stor publik du står och håller föredrag för. Det är en enskild människa som läser sitt mail du pratar med. Att använda ”du” känns därför inte fel, även om användare vet om att det är från en e-postlista.
  • Det ska vara lätt att avbryta sin prenumeration när man vill.
  • Undvik svärord samt ord i rubriken som förknippas med scam som ”free”, ”help”, mm. Detta för att förhindra att ditt meddelande automatiskt hamnar i spam-lådan.
  • Jed rekommenderar max 3-4 meddelande i månaden. Jag tycker det låter lite mycket, och det kan fungera bra med 1 gång i månaden, men det beror givetvis också på hur aktiv du är och hur mycket relevant information du har att skicka ut.
  • Skicka ut så relevant information som möjligt. Vissa tjänster har funktioner för att geografiskt särskilja de du skickar till, och är det specifika gigs så skicka bara till de som meddelandet berör.
    Han tillägger också att det är viktigt att ta med detaljerad information om ett speciellt gig, Vad, Var, När, Hur, för att göra det så lätt för läsaren som möjligt.
    Jag tycker det är viktigt dock att tänka på att inte skriva för långa mail. Om det finns mer information som tex turnéplaner och annat, lägg upp en sida och länka till den.
  • Skicka inte ut mail som går ut på att de ska hjälpa dig genom att rösta och annat utan att först ha bjudit på dig själv, genom tex exklusiva låtar och annat material.
    Jag skulle vilja säga att man aldrig ska utnyttja nyhetsbrevet till röstningsuppmaningar, men om du nödvändigtvis ska göra det, så tänk på hur du skriver. Tala inte om vad man ska göra, berätta istället vad som händer och vad du håller på med och lita på att dina lyssnare tar bra beslut. Äventyra inte din relation med dina trognaste fans (som också är de som kommer att skaffa dig nya fans) för att få en kortsiktig vinst.
  • Lägg till länkar och ”sign-up” boxar på de sajter där du finns representerad, och se till att det går att anmäla sig på spelningarna (samt gör reklam för det på gigget).
  • Ge en extra anledning till att skriva upp sig, som tex låtar att ladda ner eller annat material.
    Du kan utlova rabatter på biljettpriser, göra det till en lyssnarklubb eller vad du vill.
  • Se till att det går att svara på utskicken mail-ledes, och enligt Jed ska man svara inom max tre dagar.

När du skriver nyhetsbrev, så tänk på att det är du som ska skapa värden för dina lyssnare/kunder och inte tvärtom. Om du har det i sinnet, så landar du rätt i det du skriver. Om du har en ny platta ute så skickar du inte ut ett meddelande: ”Kom och köp”, utan du skickar ut ett meddelande om att plattan är färdig och just du  kan komma in och lyssna på den här: ”länk”.

Vill du läsa Jed Carlsons ursprungsartikel så kan du läsa den på Music Think Tank.

Jag planerar att följa upp detta snart med lite tips på nyhetsbrevstjänster som du kan använda dig av.

  • Share on Tumblr

Jag fortsätter med Pärs förra inlägg som utgångspunkt, eftersom jag tror att det han skriver om är en av nycklarna att lyckas nå ut, framförallt i sociala medier (ni vet Facebook, Twitter, Myspace m.m)

Men att skilja push från pull, att veta vad som är vad, är inte alltid helt enkelt tycker jag. Många gånger kan budskapet röra sig i gränslandet mellan eller vara en kombination av båda två.
Så hur gör man?
Här är några av mina egna rättesnören och tankar som kanske kan hjälpa dig:

- Hur du uttrycker dig är minst lika viktigt som vad du säger. Undvik uppmaningar som kom och rösta, bli vårt fan eller lyssna på vår nya låt. Berätta istället att nu har du lagt upp en ny låt, vad den handlar om, historien bakom osv. Ge helt enkelt den som läser en anledning till varför just han eller hon skulle vara intresserad av det du erbjuder.
Vill du ha någonting tillbaka, att de ska bli fans, rösta på låten osv… så se till att det finns tydligt tillgängligt och att det är lätt att förstå hur man gör. Men hoppa över det i den direkta uppmaningen.

- Upprepa dig inte, skicka inte samma meddelande flera gånger till samma personer.
Du har hundra vänner på Facebook som du bjuder in till din Facebook-bandsida. Gissningsvis väljer mellan 5 och 10 att bli ditt Facebook fan (säger min erfarenhet).
Skicka inte ut en ny uppmaning till de 90 som inte blev det. De fick din förra inbjudan, de är förhoppningsvis läskunniga och de valde av olika skäl att inte bli dit fan. Respektera det. Annars blir du pushig.
Gör istället en ny låt, en ny video för att övertyga dem om din förträfflighet.

- Läsare genomskådar (nästan) alltid ditt syfte. Folk är mycket duktigare på utläsa ditt syfte med det du kommunicerar än vad du vill tro. Vill du tillföra och ge någonting (en sång, en känsla, tröst, glädje) till de du kommunicerar med, eller vill du bara ha någonting (pengar, en röst, en lyssning, bekräftelse)?
Försök att hitta en balans mellan att ge och ta. Blir upplevelsen att du bara vill ha tröttnar folk.
Och kommer i förlängningen inte läsa det du skriver eller prata om dig med sina vänner.
Skulle du själv rekommendera någon som du upplever bara vill ha till någon som du känner och bryr dig om?
Kom ihåg att folk rekommenderar dig till andra inte för att de tycker om dig, utan för att de tycker om den de rekommenderar till.

- Lär av andra. Följ andra band på Twitter, bli fan på Facebook eller vän på Myspace. Hur fungerar det deras kommunikation. Blir du sugen att veta mer om de skriver, eller känns det bara påträngande. Analysera och dra slutsatser för hur du själv kan och vill agera.

  • Share on Tumblr

Om man hårdrar det hela så kan man dela upp marknadsföring i ”Push” eller ”Pull”. (Ursäkta svengelskan).

Push innebär att du plockar upp en megafon och försöker nå så många som möjligt med ditt budskap, vare sig de har bett om det eller ej. Du skickar ut meddelande till alla vänner på sociala nätverk, ”Hey, check me out”, ”Kom på min spelning”, ”Rösta på mig”, ”Köp min skiva”.
Du köper reklamplats, du addar vänner som ett jehu på Facebook och Myspace och försöker nå så många som möjligt hela tiden.

Pull däremot innebär tvärtom att du bara skickar ut information till de som har bett om att få information. Du fokuserar istället på att skapa intressant material för de som redan är intresserade. Du pratar med folk, inte bara om ditt eget, utan också om vad andra gör.
När du skickar ett meddelande om din nya skiva så står det inte ”Kom och köp”, det står istället ”Nu har jag lagt upp den nya plattan så att du kan lyssna på den”.
Du skapar intresse kring det du gör och på så sätt ”drar” in nya lyssnare och fans till din musik.

Push är ju det vi känner igen från traditionell reklam, där man försöker exponera sig för så många som möjligt. ”Man vill ju hitta nya lyssnare”. Varför inte ta lån på huset och köpa lite TV-reklam med en gång?

Problemet är bara att idag så har vi alla tillgång till megafoner om vi vill. Ditt budskap ska slåss med hur mycket andra push-budskap som helst, inte bara sånt som handlar om musik, och många har lärt sig att helt enkelt ignorera detta.

Dessutom, paradoxalt nog, så innebär push en begränsning av hur långt ditt budskap kan nå. Varför då?
Jo, den typen av meddelanden förs sällan eller aldrig vidare till andra av de som läser dem, eftersom de, ja, inte anses vara värda att föras vidare. Man tycker inte att det skapar något direkt värde för ens vänner.

Den som sysslar med ”pull” däremot, har mycket större möjligheter att nå utanför sin egen krets, då människor ofta vill rekommendera andra sådant som är roligt, intressant, värdefullt.

Naturligtvis är det inte så här svart eller vitt för de flesta. Men med tanke på det stora flödet av uppmaningar i många kanaler om att köpa skivor, komma in och lyssna, gå på spelningar, rösta och återigen rösta så är jag övertygad om att det finns en hel del tid och energi som går till spillo i onödan, energi som istället skulle kunna användas till att bygga upp något mer hållbart och mer givande för alla.

  • Share on Tumblr

Jag hakar på gårdagens inlägg av Pär om ”Indie Maximum Exposure List”. Jag har nu läst igenom den och håller med. 100 tips och idéer som kan rekommenderas i allra högsta grad. En del bottnar kanske väl mycket i den amerikanska kulturen och mediaverkligheten men kan oftast lätt översättas till vår verklighet. Andra är mer generella, men inte mindre tänkvärda för det.
Det är svårt att plocka ut några favoriter men dessa två fastnade efter en första genomläsning (och skulle säkert varit två andra en annan dag):

17: Stop the Musical Masturbation

I wasted so much time playing open mics and writer’s nights in Nashville and Boston. The same is true of all the “hot new music sites” that spring up every 20 minutes on the Internet. The fans do not go there, you’re only entertaining yourself. Every open mic I’ve ever seen is a room full of musicians politely waiting for their turn to get on stage. These events only introduce musicians to other musicians and offer some live performance practice. Trying to sell CD’s at an open mic is like trying to sell timeshare condos at a telemarketing convention. Fans go to Facebook or iTunes, not Stereofame. I could waste all my time playing for a crowd of other broke indie artists or I can spend my efforts approaching fans where they’re already congregating.

- Matthew Ebel

23: Interview Your Fans – Find Out What They Want

When I began asking them specific questions about who they were and what they responded to in my music, I noticed that lightly-engaged fans began to turn into evangelical fans. Plus, I began to see what actually made them care about my work which was not at all what I was putting in my press releases.

- Dudley Saunders

Om du verkligen vill nå ut med din musik är det ovärderlig läsning. Får jag föreslå att du väljer ut dina två favoriter, och sen försöker genomföra dem. Fungerar det inte så välj två nya. Huvudsaken är att du gör något.

Listan är i PDF format och du laddar ner den här.

  • Share on Tumblr

För några veckor sedan publicerade Billboard ”Billboard’s 2009 Maximum Exposure List”, ett försök att, tillsammans med ett gäng sk experter, ge råd till artister om hur man når ut med sin musik och får fart på sin karriär.

Resultatet blev dock mer av komisk art än några värdefulla råd för dagens artister. Tipset på första plats blev tex: ”Synch placement in a TV ad for Apple” och på andra plats: ”Performances on “The Oprah Winfrey Show””. Med andra ord tips som varken känns särskilt fräscha eller inom räckhåll för en stor majoritet av världens artister.

Som en reaktion på detta samlade Ariel Hyatt in sin samling experter och skapade dokumentet ”Indie Maximum Exposure List”, ett pdf-dokument som däremot lyckas sammanfatta många av de möjligheter och ideer som en artist bör reflektera över i dagens musikvärld.

Det är fritt att ladda hem och läsa här. Rekommenderas.

”BILLBOARD’S 2009 MAXIMUM EXPOSURE LIST”
  • Share on Tumblr

Jag hittade det här inlägget idag från Georgia Wonder med tips på tio sajter med gratistjänster för band och artister att snabbt nå ut på nätet.

10 places for bands to instantly create an online presence for free

En utmärkt sammanställning och urval av de bästa tjänsterna som finns tillgängliga.
Och som inspiration till vad du ännu inte har på nätet än.

  • Share on Tumblr

Vad är bättre än en sen söndagskväll för att försöka punktera en myt.

”Bra musik hittar alltid ut”

Tanken bakom är att om vi bara gör tillräckligt bra musik så kommer folk att upptäcka den ändå. Även om vi inte gör så mycket för att få ut den, för att marknadsföra den. Bara för att den är så jäkla bra.
En modern tappning kan låta så här: ”Vi lägger upp låtarna på Myspace och eftersom vi är så otroligt bra så kommer dom att sprida sig av sig själva (och om inte det funkar så kommer någon skivbolagsdirektör att hitta dom och inse vår storhet, och kasta en massa pengar efter oss, och göra oss till stjärnor)”. ja, jag har faktiskt hört den.

Tro inte på det, gå inte på det, det är inte sant!
Det har troligtvis aldrig varit sant men är det ännu mindre idag men det enorma utbudet av band och artister som marknadsför sig på internet.

Nu tänker inte du som läser inte på det sättet så klart, men om du mot förmodan skulle det så är det enda jag kan säga att din musik kommer att förbli i det stora hela ohörd för alltid!
Det finns så otroligt mycket musik tillgänglig (båda bra och dålig) så om du inte jobbar hårt och målmedvetet med att få ut den så kommer folk att lyssna på något annat, från någon som gör just det.
Som lägger ner tid på att göra originella bandbilder som sticker ut, som svarar alla fans på hemsidan, som skriver intressanta pressutskick osv. Som slipar på varje detalj helt enkelt.

Så behöver man inte göra bra musik längre? (Jag kan redan höra invändningarna)
Svaret är så klart att det måste du göra. Bättre musik än någonsin förut, tror jag. Det är plattformen för allt det andra. Men den bistra sanningen är att det inte räcker med bara bra musik.

Musik säljer helt enkelt inte sig själv. Tro inget annat. Inte ens om den är bra.

  • Share on Tumblr

Här kommer årets bästa tips enligt mig!

Är du det minsta intresserad av att marknadsföra din musik och dig själv ska du inte missa Derek Sivers e-bok How to call attention to your music. 70 sidor fullspäckade av praktiska tips, inspiration och tankeväckande provokation. Du kan ladda ner boken här.

Derek Sivers är grundaren till CD-Baby (som vi skrivit om förut) och har i många år skrivit om sina tankar kring musik och marknadsföring.
För mig var han en av de stora inspiratörerna när jag för några år sen beslöt mig att hoppa av mitt välbetalda trygga IT-chefsjobb och satsa på musiken istället.

Jag vet inte om jag håller med honom i precis allt, med det är alltid väl genomtänkt och han har alltid haft en förmåga att få mig att tänka lite utanför ramarna, att få mig att se nya möjligheter.
En förmåga som knappast går att överskatta!

Så ta en stund och läs och förhoppningsvis kan han göra samma sak för dig.

  • Share on Tumblr
blank