Vi pratar om ju rätt mycket om marknadsföring av musik här. Konstigt vore väl annars. Det är ju därför vi är här. Och förhoppningsvis du också. Det blir mycket idéer, teorier, tips på sajter och tjänster. Men vad innebär allt det där vi skriver om i praktiken på ett mer personligt plan?

Här kommer några tankar, erfarenheter och förhållningsätt som jag har gjort till mina och som gjort det lättare att överleva med drömmen någorlunda intakt. Som gjort det möjligt att hitta en uthållighet och sätt att jobba vidare med det jag tycker bäst om att göra. Musik!
Kanske kan de fungera som en inspiration för dig.

Se det som jobb!

Det som har betytt mest för mig var den dag då jag själv valde att se på mitt arbete med musik (ur alla aspekter) som ett jobb. Det kan vara ett heltids-, halvtids-, helg- eller bara några kvällar-i-veckan-jobb, men likväl ett jobb med allt vad det innebär. Det måste till exempel göras även dagar då man inte har lust. Det har delar som är roliga och utvecklande och delar som är tråkiga men som måste utföras ändå.
Det var säkert inte för att administrera nyhetsbrevsadresser som du började som artist,  men vill du nå ut måste någon göra det. Och innan du har råd att betala, eller övertyga någon annan att göra det, är denna någon du.
Självklart finns det en kreativ sida också, men det är bara en del av arbetsbeskrivningen.
Att se det som ett jobb är också ett sätt att föra in ett långsiktigt perspektiv i arbetet med att skapa en musikkarriär. Ett jobb är något man har under långa perioder, på samma sätt som att det tar lång tid att bygga en artistkarriär (och då pratar vi inte om ett par år eller så utan om decennier eller varför inte hela livet). Ett jobb (dvs. du som artist) är något som långsiktigt måste fungera tillsammans med resten av livet, förhållanden, familj, barn, vänner, andra jobb osv.

- Sluta hoppas!

Ja faktiskt, sluta hoppas. För att gå omkring att hoppas för mycket får dig bara att fokusera på saker oftast inte har hänt ännu och som du inte har någon kontroll över. Istället för att fokusera på det du kan göra här och nu och som du kan påverka.
”Hoppas bara att den och den på det och det skivbolaget/bokningsbolaget/artistsajten lyssnar på skivan som vi skickade”.
”Hoppas att den där journalisten/A&R-snubben/skivproducenten kommer på spelningen. Då kanske det kommer att börja hända lite saker.”
Lyssna på hur det låter. Känns det som du har har kontroll över situationen och har makten över ditt eget öde. Inte riktigt kanske. Att hoppas leder oftast till att du blir passiv istället för göra saker här och nu som faktiskt leder framåt.
Och förväxla inte att hoppas med  att drömma. Att drömma är en helt annan sak. Att drömma är viktigt. För det är drömmen som beskriver målet, om dit du vill nå. Så sluta hoppas, arbeta i nuet och dröm om dit du vill komma.

- Använd din tid rätt och arbeta för kvalitet istället för kvantitet!

Du kan lägga upp din musik på hundratals sajter, skaffa hundratusen vänner på Myspace, vara med tävling efter tävling, hamna på lista efter lista och inget av det har i sig något egentligt eget värde.Det låter kanske häftigt i en pressrelease men i praktiken betyder det ingenting. Det är väldigt svårt att omvandla det till något annat, till t.ex skivförsäljning eller besökare på en konsert. Om inte annat tar det mycket tid, och kanske pengar, i förhållande till vad du får tillbaka.
Ställ dig frågan hur många av dina Myspace-vänner skulle köpa din skiva? Hur många går på din konsert bara för att du har legat högt på en lista eller har vunnit en tävling?
Inte förrän du tar dig tid att bygga en relation till dina lyssnare, dina Myspacevänner, dina Facebook fans får de något värde. Du måste prata med dem, få dem att känna sig sedda, du måste betyda något för dem.
Så innan du springer runt och samlar in ännu fler fans och lyssnare till din sida, har du verkligen gett de fans du redan har den uppmärksamhet som de är värda. Har du svarat på alla bloggkommentarer, alla mejl? Om inte? Då är det inte mycket mening att skaffa fler.
Det går faktiskt att vända på hela resonemanget och det blir kanske ännu tydligare då.
Inte förrän du får ett värde för dina lyssnare och fans blir också de värdefulla för dig.

Hur kan jag få fler lyssnare till bloggen?
Hur kan jag få fler fans på Facebooksidan?
Kan jag använda Twitter till att få folk att rösta på min låt?
Hur får jag folk från Myspace till min hemsida?

Känns frågorna igen? Såklart. Vi vill alla vara framgångsrika och få fler lyssnare och fler fans.
Men tänk efter, är det verkligen rätt ställda frågor?

Dom handlar ju bara om dig, om vad du vill ha och om vad du vill få ut. Vad som är bäst för dig.
Är det därför som folk besöker dig och lyssnar på dig? För din skull?

Tänk om du vänder på frågan?

Vad kan jag göra för att få mina läsare och lyssnare att känna att de riktigt har fått något. Att jag har berikat deras liv efter det att vi har varit i kontakt med varandra.

Helt enkelt ställer lyssnar- och läsarorienterade frågor. Några andra exempel:

- Vem eller vad vill du att dina lyssnare och läsare ska känna till?
- Vilken information vill du dela med dig? Om dig själv? Om andra?
- Vilka andra band eller artister vill du att rekommendera?
- I vilken stämning vill du att de vara efter att hört din låt eller läst dina texter?
- Hur kan du få dem att känna sig vackra? Snälla? arga? Starka?
- På vilket sätt kan du skapa värden för dina lyssnare?

Kan du svara på de frågorna (eller andra liknande du ställer till dig själv) så har du egentligen också svarat på hur du får fler lyssnare och läsare.
Det är inte svårare än så, och just precis så svårt.

Visst vore det kul att göra lite pengar på musiken. Inte för att jag tror att pengar är den viktigaste drivkraften för de flesta som läser Blindmen (eller för mig själv). Men ändå, visst vore det trevligt på många sätt.

Om du försöker sälja din musik så glöm inte den gyllene regeln om hur folk köper musik:
De lyssnar, de gillar och sen köper dom.
Så innan du kan be någon att köpa så måste du få dem att lyssna. Och inte bara det, du måste få dem att gilla din musik också innan det kan klirra i kassaapparaten.
Det kan låta självklart men jag ser varje dag exempel på bra artister och band som försöker ta genvägar och göra det i en annan ordning. Som t.ex ropar ”Kom och köp” det första dom gör.

Så sprid din musik så mycket du kan. Se till att du vet vem som gillar den, och att du kan kommunicera med dem. Sen kan du börja sälja. Att göra det i någon annan ordning fungerar inte.

Blindmen på Facebook

Nyheter 8 november, 2009

En del av er har säkert upptäckt det, men för er andra vill vi berätta att vi numera har en Facebooksida också.

Blindmen på Facebook.

Så hänger du redan på Facebook och vill ha bättre koll på vad vi hittar på och skriver om så titta gärna in.

Jag fortsätter med Pärs förra inlägg som utgångspunkt, eftersom jag tror att det han skriver om är en av nycklarna att lyckas nå ut, framförallt i sociala medier (ni vet Facebook, Twitter, Myspace m.m)

Men att skilja push från pull, att veta vad som är vad, är inte alltid helt enkelt tycker jag. Många gånger kan budskapet röra sig i gränslandet mellan eller vara en kombination av båda två.
Så hur gör man?
Här är några av mina egna rättesnören och tankar som kanske kan hjälpa dig:

- Hur du uttrycker dig är minst lika viktigt som vad du säger. Undvik uppmaningar som kom och rösta, bli vårt fan eller lyssna på vår nya låt. Berätta istället att nu har du lagt upp en ny låt, vad den handlar om, historien bakom osv. Ge helt enkelt den som läser en anledning till varför just han eller hon skulle vara intresserad av det du erbjuder.
Vill du ha någonting tillbaka, att de ska bli fans, rösta på låten osv… så se till att det finns tydligt tillgängligt och att det är lätt att förstå hur man gör. Men hoppa över det i den direkta uppmaningen.

- Upprepa dig inte, skicka inte samma meddelande flera gånger till samma personer.
Du har hundra vänner på Facebook som du bjuder in till din Facebook-bandsida. Gissningsvis väljer mellan 5 och 10 att bli ditt Facebook fan (säger min erfarenhet).
Skicka inte ut en ny uppmaning till de 90 som inte blev det. De fick din förra inbjudan, de är förhoppningsvis läskunniga och de valde av olika skäl att inte bli dit fan. Respektera det. Annars blir du pushig.
Gör istället en ny låt, en ny video för att övertyga dem om din förträfflighet.

- Läsare genomskådar (nästan) alltid ditt syfte. Folk är mycket duktigare på utläsa ditt syfte med det du kommunicerar än vad du vill tro. Vill du tillföra och ge någonting (en sång, en känsla, tröst, glädje) till de du kommunicerar med, eller vill du bara ha någonting (pengar, en röst, en lyssning, bekräftelse)?
Försök att hitta en balans mellan att ge och ta. Blir upplevelsen att du bara vill ha tröttnar folk.
Och kommer i förlängningen inte läsa det du skriver eller prata om dig med sina vänner.
Skulle du själv rekommendera någon som du upplever bara vill ha till någon som du känner och bryr dig om?
Kom ihåg att folk rekommenderar dig till andra inte för att de tycker om dig, utan för att de tycker om den de rekommenderar till.

- Lär av andra. Följ andra band på Twitter, bli fan på Facebook eller vän på Myspace. Hur fungerar det deras kommunikation. Blir du sugen att veta mer om de skriver, eller känns det bara påträngande. Analysera och dra slutsatser för hur du själv kan och vill agera.

Jag hakar på gårdagens inlägg av Pär om ”Indie Maximum Exposure List”. Jag har nu läst igenom den och håller med. 100 tips och idéer som kan rekommenderas i allra högsta grad. En del bottnar kanske väl mycket i den amerikanska kulturen och mediaverkligheten men kan oftast lätt översättas till vår verklighet. Andra är mer generella, men inte mindre tänkvärda för det.
Det är svårt att plocka ut några favoriter men dessa två fastnade efter en första genomläsning (och skulle säkert varit två andra en annan dag):

17: Stop the Musical Masturbation

I wasted so much time playing open mics and writer’s nights in Nashville and Boston. The same is true of all the “hot new music sites” that spring up every 20 minutes on the Internet. The fans do not go there, you’re only entertaining yourself. Every open mic I’ve ever seen is a room full of musicians politely waiting for their turn to get on stage. These events only introduce musicians to other musicians and offer some live performance practice. Trying to sell CD’s at an open mic is like trying to sell timeshare condos at a telemarketing convention. Fans go to Facebook or iTunes, not Stereofame. I could waste all my time playing for a crowd of other broke indie artists or I can spend my efforts approaching fans where they’re already congregating.

- Matthew Ebel

23: Interview Your Fans – Find Out What They Want

When I began asking them specific questions about who they were and what they responded to in my music, I noticed that lightly-engaged fans began to turn into evangelical fans. Plus, I began to see what actually made them care about my work which was not at all what I was putting in my press releases.

- Dudley Saunders

Om du verkligen vill nå ut med din musik är det ovärderlig läsning. Får jag föreslå att du väljer ut dina två favoriter, och sen försöker genomföra dem. Fungerar det inte så välj två nya. Huvudsaken är att du gör något.

Listan är i PDF format och du laddar ner den här.

I maj skrev vi om sajter som kunde hjälpa dig att sälja andra produkter än musik, t.ex T-shirt och affischer. Gemensamt för dem var att de, förutom att ha en webb-shop, också producerade produkterna.
Men om du redan har färdiga produkter, eller vill producera dem någon annanstans (eller göra dem själv)?
En alternativ som du kan titta på då är Big Cartel. De erbjuder dig enbart att hantera webbshopen åt dig. Du kan lägga upp dina produkter och när någon beställer så får du en beställning via ditt PayPal konto (som du måste ha). Distributionen sköter du själv. De kan också använda dina inställningar i PayPal för moms och frakt.
Big Cartel tar inte heller någon procent på dina beställningar, allt går till dig förutom PayPals avgift.
I grundversionen, som är gratis, kan du ha 5 produkter med en bild på varje produkt. Sen kan du uppgradera till fler produkter med fler bilder, lagersaldo, eget domännamn, bättre statistik och mer möjlighet till egen design osv.

Jag har inte provat själv ännu, men jag är imponerad av det som jag hittills sett. Ska nog sätta upp en shop för nya projektet. Jag återkommer med utvärdering så småningom.
Och om du har provat Big Cartel så skulle det vara mycket intressant att höra dina erfarenheter.

Jag hittade det här inlägget idag från Georgia Wonder med tips på tio sajter med gratistjänster för band och artister att snabbt nå ut på nätet.

10 places for bands to instantly create an online presence for free

En utmärkt sammanställning och urval av de bästa tjänsterna som finns tillgängliga.
Och som inspiration till vad du ännu inte har på nätet än.

jaycutJag är mycket inne på video för tillfället. Jag tycker att det på många sätt är roligare än bilder. Den extra dimensionen av rörelse och ljud tillför mycket.

Men att göra video tar mycket tid, framför allt om man vill redigera och inte bara lägga ut klipp direkt från kameran. Och att hitta en smidig videoredigerare är faktiskt inte det enklaste.

Men det finns faktiskt möjligheter att  redigera filmer direkt på nätet. Jag har provat webbsajten JayCut.

Du kan ladda upp dina filmklipp, musik, och bilder och sedan i ett enkelt webbgränssnitt redigera dem till en film. När den är klar kan hämta den färdiga filmen (för att lägga ut på t.ex YouTube), skicka den via e-post, eller direkt lägga ut den på din Facebook profil.

Jag skapade ett konto, laddade upp några filmklipp och några minuter senare hade jag en en färdig film. Visst är möjligheterna begränsade, det finns inte alla avancerade funktioner och möjligheter som i en fristående editor, men det som finns fungerar och täcker mina grundläggande behov.
Tjänsten är gratis men är fortfarande i beta version.
Och jag kan se användningsområden även för den som normalt vill använda mer avancerade funktioner eftersom det inte krävs tillgång till installerade program på en specifik dator. Du kan snabbt redigera mobilklippen från t.ex. senaste konserten och lägga ut så länge som du har tillgång till en webbläsare.

Videoskapande lite enklare och mer tillgängligt helt enkelt.

Vi skrev om Twitter första gången för ett halvår sedan (läs det här). Om Twitter som en möjlig kanal för marknadsföring, för kommunikation med lyssnare och fans eller som ett nätverk mellan artister.

Nu har jag hållit på och twittrat till och från under det senaste halvåret, både som mig själv (@lassethomasson) och som det musikprojekt jag ingår i (@brokenassembly). Jag måste ärligt erkänna att jag inte riktigt har förstått. Jag har sett bra exempel hur det användas, men har inte riktigt själv kommit in i det. På något sätt har det inte landat, satt sig för mig. Riktigt varför förstår jag inte, jag är ju en flitig användare av Facebook, och bloggar ju regelbundet, båda två andra former av sociala medier.

Men även jag har inte riktigt förstått hur, så har jag åtminstone förstått en del om  hur man inte ska twittra för att framgångsrikt utnyttja Twitter (från egna och andras misstag).
 

- Använd inte tjänster för att automatiskt skapa, schemalägga och svara på tweets. Tänk inte tanken. De som följer dig som artist och person förväntar sig att det är dig de följer och inte en robot. Du blir snabbt avslöjad (jag lovar) och det upplevs som opersonligt och i värsta fall som oärligt.
Jag har ett exempel, en podcastare som jag följer. Varje dag twittrar han en morgonhälsning. I början svarade jag honom ibland innan jag insåg att det var en robot jag pratade (när exakt samma meddelande kom vid samma tidpunkt varje dag).  Kände mig nästan lite bortgjord, och i vilket fall som helst undviker jag framtida kommunikation om jag inte måste. Han har gjort bort sig i mina ögon.
 

- Synka inte dina olika webbtjänster och sociala medier så att de automatiskt uppdatera varandra. Är alla som följer dig på Twitter verkligen intresserad av att få veta vilka kanaler du börjar prenumerera på på YouTube? Är ett tweet (inlägg på Twitter) som du skickar till en annan användare på Twitter verkligen relevant för alla dina vänner på Facebook eller Myspace?
Risken är uppenbar att du dränker dina vänner, de som lyssnar på dig, med informations som inte är relevant ur deras perspektiv, och att de efter ett tag slutar att läsa och lyssna på dig.
Även om alla (Twitter, Facebook, YouTube m.m.) är sociala medier så är dom också väldigt annorlunda, har sina egna kulturer och regler. Att inte anpassa sig till det och korsposta för mycket, är i gränslandet till spam. Ett gränsland som du inte vill befinna dig i.
 

Ibland tror jag att kanske det bästa sättet att lyckas på Twitter är att prata så lite om mig själv som möjligt och istället lyfta fram andra som jag gillar, andra som tycker som jag eller nyheter och ny musik från mina favoritartister. Helt vara någon som ger mycket, och på det sättet förhoppningsvis få mycket tillbaka.

Vad är bättre än en sen söndagskväll för att försöka punktera en myt.

”Bra musik hittar alltid ut”

Tanken bakom är att om vi bara gör tillräckligt bra musik så kommer folk att upptäcka den ändå. Även om vi inte gör så mycket för att få ut den, för att marknadsföra den. Bara för att den är så jäkla bra.
En modern tappning kan låta så här: ”Vi lägger upp låtarna på Myspace och eftersom vi är så otroligt bra så kommer dom att sprida sig av sig själva (och om inte det funkar så kommer någon skivbolagsdirektör att hitta dom och inse vår storhet, och kasta en massa pengar efter oss, och göra oss till stjärnor)”. ja, jag har faktiskt hört den.

Tro inte på det, gå inte på det, det är inte sant!
Det har troligtvis aldrig varit sant men är det ännu mindre idag men det enorma utbudet av band och artister som marknadsför sig på internet.

Nu tänker inte du som läser inte på det sättet så klart, men om du mot förmodan skulle det så är det enda jag kan säga att din musik kommer att förbli i det stora hela ohörd för alltid!
Det finns så otroligt mycket musik tillgänglig (båda bra och dålig) så om du inte jobbar hårt och målmedvetet med att få ut den så kommer folk att lyssna på något annat, från någon som gör just det.
Som lägger ner tid på att göra originella bandbilder som sticker ut, som svarar alla fans på hemsidan, som skriver intressanta pressutskick osv. Som slipar på varje detalj helt enkelt.

Så behöver man inte göra bra musik längre? (Jag kan redan höra invändningarna)
Svaret är så klart att det måste du göra. Bättre musik än någonsin förut, tror jag. Det är plattformen för allt det andra. Men den bistra sanningen är att det inte räcker med bara bra musik.

Musik säljer helt enkelt inte sig själv. Tro inget annat. Inte ens om den är bra.

Här kommer årets bästa tips enligt mig!

Är du det minsta intresserad av att marknadsföra din musik och dig själv ska du inte missa Derek Sivers e-bok How to call attention to your music. 70 sidor fullspäckade av praktiska tips, inspiration och tankeväckande provokation. Du kan ladda ner boken här.

Derek Sivers är grundaren till CD-Baby (som vi skrivit om förut) och har i många år skrivit om sina tankar kring musik och marknadsföring.
För mig var han en av de stora inspiratörerna när jag för några år sen beslöt mig att hoppa av mitt välbetalda trygga IT-chefsjobb och satsa på musiken istället.

Jag vet inte om jag håller med honom i precis allt, med det är alltid väl genomtänkt och han har alltid haft en förmåga att få mig att tänka lite utanför ramarna, att få mig att se nya möjligheter.
En förmåga som knappast går att överskatta!

Så ta en stund och läs och förhoppningsvis kan han göra samma sak för dig.

Posterous

Bloggar, Tips, Webbsajter 2 oktober, 2009

posterous-medium

Tycker att det är svårt att komma igång med att blogga?

Eller har du redan en blogg och andra tjänster (Facebook, Twitter m.m.) och tycker att det är svårt att hålla reda på och uppdatera allt.

Då tycker jag att du ska ta några minuter och se vad Posterous har att erbjuda.

I grund och botten är det en bloggportal, ungefär som Blogger eller Wordpress. Skillnaden är att du på Posterous uppdaterar bloggen genom att skicka ett mail till post@posterous.com. Posterous tar sen hand om att lägga ut det på din blogg. Och skickar du med bilder så lägger Posterous upp ett bildgalleri, mp3 läggs ut i en webbspelare, video konverteras och läggs också ut i en webbspelare,  länkar från t.ex YouTube läggs upp som videoklipp osv…
Så mycket enklare kan det faktiskt inte bli, och resultatet ser riktigt bra ut.

Allt väl så långt, men det finns andra bra och enkla bloggsystem. Riktigt intressant blir det med möjligheterna att vidare uppdatera andra system och tjänster med vad du har lagt upp.
Posterous kan automatiskt uppdatera de flesta bloggportaler och lägga upp ditt inlägg även där, lägga en ny status och länk på Facebook och Twitter, och om du skickar med bilder lägga till dom till din Flickr-sajt. Du kan även styra vilka sajter som ska uppdateras genom vilken Posterous-adress du skickar e-post till.

Jag är imponerad över enkelheten och funktionerna och kommer definitivt själv att använda det. Det kommer göra livet på nätet lite enklare. Och att det är gratis gör inte det hela sämre.

Idag blir det en kort liten tanke, en fortsättning på mitt tidigare inlägg i veckan om att vara personlig i sin kommunikation.

Jag pratar så klart en hel del med folk om närvaro på sociala medier, t.ex. Facebook. En reaktion jag ofta stöter låter ungefär så här, ”Men vem skulle vara intresserad av mig, knappast någon som bryr sig, jag skulle bara tråka ut folk”. Eller någonting liknande.
Lika tråkigt varje gång tycker jag, när människor förminskar sig själva.
Vad grundar sig en sådan inställning i? Är inte människor intressanta? 

Jag tror att det är precis tvärtom! Vi människor är i grunden intressanta för varandra. Vi kan inte låta bli. Vi är nyfikna helt enkelt. Och om de dessutom betyder något för oss (om dom är familj, vänner och fiender, idoler osv) så vill vi alltid veta mer om dem.
Och det innebär att människor som gillar din musik, för vilka din musik betyder något, också är intresserad av veta mer om dig. Vad du gör, vad du tänker osv.
De vill helt enkelt bygga vidare och fördjupa den relation de redan har till dig.

Så frågan är inte om du är intressant eller inte. Du är intressant för många människor, vare sig du tror det eller inte. Vare sig du vill det eller inte.
Frågan är vad du tänker göra av det?

Och nu något helt annorlunda (jämför med igår)

Jag trillade över det här idag och tyckte att det var ett av det bästa exempel på vad som hänt med en aspekt av produktionen av mycket populärmusik idag. Helt enkelt ett av de bästa exemplen på vad volymkriget gör med musik gör nuförtiden. Och som tydligt visar det som vi aldrig får höra längre.

För dig som inte vet är volymkriget är (loudness war på engelska), är det benämningen på tendensen att i allt högre grad komprimera och limitera slutmixar för att de få starkare volym (och därmed höras bättre i t.ex. radio och TV). På bekostnad av dynamik.

Det är goodrob13 som har jämfört Nirvana’s låt Curmudgeon. Samma inspelning med i två utgivningar (1992 och 2004) med olika mastringar (se filmen nedan).

Att det är stor skillnad är det ingen tvekan om.
Och det visar tydligt varför mycket modern musik är ganska tröttande på öronen.
Vad som är bäst är kanske en fråga om tycke och smak men ur ett musikaliskt perpektiv har jag svårt att se några fördelar med att förstöra på det här sättet.
Orsaken att bolagen gör så här är inte heller musikaliska utan kommersiella.

Och ja, jag är också skyldig till liknande synder, även om inte så extremt som det här exemplet. Men jag lovar och svär, aldrig igen!

Läs hela goodrob13s artikel här

boringGår det att bygga en trogna lyssnare på webben. Att hitta fler fans och behålla dom.
Klart att det går, men vad är det som gör att vissa lyckas och andra inte?
Det funderar jag ofta på så klart, med tanke på för mina egna projekt och artister jag  jobbar med.

Det finns självklart  många svar på den frågan.

Du behöver bra musik, men det räcker inte tror jag. Inte på nätet. Det måste till något mer som gör dig intressant, som gör att folk vill komma tillbaka.
Och man kan ju vara intressant på många olika sätt, men oavsett det så tror jag att om man ska lyckas på nätet så är det en sak som är viktigare än något annat. 

Var personlig!

För människor (och därmed artister också) som är personliga är också intressanta. Gå till dig själv och se på de som du själv gillar på nätet. Är det inte de som är tydliga, som är personliga, som du vet vad de står för som stannar längst i ditt medvetande?

Och kanske är det lättare sagt än gjort?
Men inte så svårt att du inte kan börja. Så här är några praktiska tips:

- Ge och berätta om dig själv när lägger ut saker på nätet, när du skriver på Facebook. Inte bara vad som hände på senaste giget (”Det gick kanonbra!”), utan hur du kände, vilka förväntingar du hade innan,  vad som gjorde dig glad, varför du blev besviken osv…

- Berätta historien runt omkring. Om du lägger ut bilder från senaste studiosession på bloggen så skriv inte bara ”Här kommer lite häftiga bilder från senaste repet” (om du överhuvudtaget skriver något). Det gör inte bilderna häftigare och intressantare. Berätta istället något som inte syns på bilderna, om hur ont det gjorde, att du fick tejpa fingrarna efteråt osv…

- Tyck! Tyck om! Tyck inte om! Och berätta det. Att läsa om vad du gör är inte alls lika intressant som att höra dina åsikter. Åsikter gör oss tydliga och andra älskar att relatera till dem. Ett tydligt, extremt och aktuellt exempel är fru  Anna Anka (vars åsikter jag för tydlighetens skull definitivt inte håller med om!)

För till sist handlar det egentligen bara om en sak, precis som det gör i all annan kommunikation mellan människor (och musik på nätet handlar om kommunikation mellan människor), du får i längden tillbaka ungefär lika mycket som du ger.

Vi har ju skrivit mycket om sociala media (Facebook, Twitter etc.) och om möjligheten att använda dem för att kommunicera.

Jag snubblade över ett exempel idag som jag tycker är ett utmärkt exempel på hur man kan göra det. Det är det engelska bandet Georgia Wonder som har via sociala medier har finansierat pressningen av sin nya skiva.
De har dessutom beskrivit på sin blogg hur dom gjorde (klicka här för att läsa inlägget).
Intressant läsning tycker jag, som ger många idéer hur man skulle kunna göra något liknande själv.

Vi har skrivit om CD-Baby  förut (läs här för lite bakgrund) och jag har personligen alltid varit väldigt positiv till dem. Framför allt deras uppenbara fokus på mindre och fristående artister och band. Jag har alltid upplevt det som om de står på min sida.

Samtidigt har dom inte riktigt hängt med det senaste årens utveckling, med bland annat möjligheter till enbart digital distribution (som t.ex. Record Union).

Därför är det kul att se dem göra en riktig uppryckning. CD-Baby stöder nu också enbart digital distribution. Dessutom har man knutit avtal med många fler distributörer, bland annat Spotify.
Andra nyheter är ”single-track” downloads från CD-babys egen webbutik och CD-R kopiering i mindre upplagor av dina skivor ifall de skulle sälja slut.

Det som ändå gjorde mig mest imponerad är deras nya sajt The DIY Musician. Här har man samlat tips, tricks och råd. En riktig guldgruva för oss som själva vill nå ut med vår musik med insiktsfulla och eftertänksamma inlägg. Missa inte den!

Ska du distribuera din musik tycker jag är CD-Baby än mer än tidigare är en av alla som du måste utvärdera.

Snart är hösten här

Radio, Tips 20 augusti, 2009

digivegasbanner

Oundvikligen! Sommaren närmar sig slutet. Tråkigt på många sätt men kul för att det är dags att plocka upp pennan här igen på Blindmen.

Jag börjar hösten med tips på en ny amerikansk webradiokanal, Digivegas. Den har funnits i flera år som podcast men har precis dragit igång livestreaming dygnet runt.
Paulie som driver kanalen är genuint intresserad av ny musik och är aktivt ute och letar efter nya låtar och artister att spela.

Han har lagt upp instruktioner och önskemål för hur du skickar in dina låtar på en egen sida (klicka här).

Kanske ett bra sätt att börja hösten? Att höra sig själv på radio?
(Själv ska jag såklart göra det i vårt nya projekt lite senare under hösten)

You’re receiving this notification today because, over the years, we have worked together, or have crossed musical paths in one way or another.   I’m sure you’ve seen by now the press release informing you of the grand opening of DigiVegas Radio.  DigiVegas Radio is now streaming 24 hours a day, 7 days a week, providing independent musicians the chance to stand shoulder-to-shoulder on the airwaves, right alongside the big name, major label artists.”

To start things off with the new station, I am using some of the indie music I already have, most of it collected during my work on the podcast.   I want to make this station an interactive, indie music community, with the music receiving the full, active support of the bands, their fans, and all listeners of the station.  The indie bands on DigiVegas should want to be here, not just be placed here and forgotten.  I do not intend to use this current batch of indie music for very long if I can help it, a month or so, tops.

I invite you to participate in this new endeavor with me.  Please submit your music for airplay consideration by attaching mp3’s to an email sent to DIGIVEGAS@GMAIL.COM.

MP3’s only, with a bare minimum bitrate of 128kb/s.  192 or 256 is preferred.  We broadcast on AAC+ format, at 48kb/s.  It sounds better than128 kb/s mp3 (using less than half the bandwidth, btw…), currently what the typical internet station broadcasts, so the bitrate of your songs needs to be higher.

Please send a maximum of 2 songs per artist.  Send me your best music, not your whole portfolio.

Also, if you wish, please include a recorded song introduction, greeting, or station ID.  You may send that in separately for us to assemble, or you can attach/mix them yourselves (which would help us a lot!).  Just introduce yourself, and include the name DigiVegas, and perhaps one of the following tag lines:

…Your music, your way!
…A different kind of radio!
…Music by the people, for the people!
…Where indie music comes to live!

compactdiscMen hallå! CD-skivan är väl rätt död? Ingen köper väl CD längre? Nu är det väl bara att släppa sin musik på nätet som gäller?

I det lätt upptrappade tonläget i kölvattnet av bland annat Pirate Bay-rättegången skulle man faktiskt kunna tro att det är så det är.
Men stämmer det verkligen?
Jag är inte riktigt säker på det. Jag tror nog mer på att det faktiskt finns ett behov och en plats för CD-skivan (och dess framtida motsvarighet).
Och anledningen till det är precis det som oftast framhålls som dess stora nackdel. Att den är fysisk. Att den går att hålla i, ge bort som paket, stoppa i bokhyllan, skicka på posten, samla på, använda som drinkunderlägg eller hänga upp i körsbärsträdet som fågelskrämma (jo, jag har en granne som har gjort det med skivor han inte gillar. Däremot vet jag inte om det fungerar). Allt som är svårt med en mp3- eller wav-fil.

Så därför några exempel (det finns säkert fler) till varför man SKA göra en CD-skiva :

- För att sälja på spelningen. Där fungerar den bättre än någon annanstans. Det är svårt att sälja en nedladdning efter spelningen när publiken passerar kassan.

- Ge bort. Till vänner och bekanta. Till folk i branschen som promotion. En CD kanske inte uppskattas lika mycket som för 10 år sedan men är fortfarande mycket bättre än antt skicka ett mail med en länk i.

- Som marknadsföringsnyhet. Att släppa ett album på skiva är fortfarande en större nyhet än att bara släppa det digitalt. Det är lättare att få uppmärksamhet i media för releasefester, pressreleaser m.m.

- Lyssnare som vill ha CD. Det finns fortfarande många (fler än vad vi tror, tror jag) som vill ha sin musik på CD. Som tycker om känslan att hålla skivan  i handen, titta på omslaget, bläddra och läsa texterna, ställa in den i bokhyllan. Det är en extra dimension till musiken  som digitala media har svårt att uppfylla.

Sen finns det en artistisk symvinkel också. Om att göra ett helt album, där låtar och texter hänger ihop. Där låtordningen är som att hänga en utställning. Vilka låtar passar ihop? Vad händer om låten som handlar om uppbrott kommer efter den smäktande  kärleksballaden? Eller tvärtom?

Helt enkelt, länge leve CD-skivan!

blank