Vem förlorar i längden?
Marknadsföring, Musikbransch 28 april, 2010
Det är mycket diskussioner nuförtiden kring att artister och skivbolag får dåligt betalt av online-tjänster som t.ex Spotify.
Jag ska inte ge mig in i den debatten här, utan tänkte istället påstå att frågan har andra bottnar än de rent kortsiktigt ekonomiska.
Om det hade jag en upplevelse i helgen som fick mig att tänka till. Min åttaåriga dotter ville ha Spotify så jag fixade en inbjudan, installerade, och visade henne hur man kom igång. Gissa om det var en lycklig tjej som började söka runt och lyssna. Jag höll mig lite i bakgrunden och självklart var den första timmen fylld av Amy Diamond och det mesta från Melodifestivalen. Men sen frågade hon mig vad jag hade lyssnat på när jag var liten, så vi satte oss ner och började söka tillsammans. Visst vi hittade mycket, men var fanns band som Beatles, Led Zeppelin och Pink Floyd? De formade min musiksmak och jag hade gärna delat med mig vidare.
Nu vet jag inte i detalj varför de och andra band inte finns på t.ex Spotify men jag gissar att det är av ekonomiska skäl. Att man inte anser sig få tillräckligt betalt i förhållande till musikens marknadsmässiga värde.
Jag undrar om de tänker rätt? Min dotter och hennes kompisar kommer knappast inte att köpa många CD-skivor i sitt liv. Frågan är om de ens kommer att köpa många mp3-filer för nedladdning. Det troligaste är att de för det mesta kommer att lyssna streamat direkt i mobilen eller datorn (eller t.ex i framtidens bergsprängare med framtidens ”Spotify” och nätverk inbyggt). Deras musiksmak och musikaliska preferenser kommer att formas av det utbud som finns tillgängligt där.
Kommer de att uppleva sig som förlorare för det, bara för att de aldrig fick chansen att höra t.ex. Led Zeppelin? Knappast. Man sörjer inte det man aldrig haft. Inte när det finns så mycket annan bra musik.
Jag undrar istället vem som är förlorare i det långa loppet. Jag gillade (och gillar fortfarande) Pink Floyd, och tror att många i kommande generationer också skulle göra det. Men om de inte i framtiden finns tillgängliga där folk lyssnar, köper och delar musik så är det inte många som kommer att veta vilka de var om 20 år.
Och var ligger marknadsvärdet i det?
april 29th, 2010 at 08:46
Tack! Detta var det i särklass bästa inlägget i debatten så här långt.
Jag har hamnat i samma dilemman, senast för några dagar sen när jag stolt skulle spela en låt med just Led Zeppelin för min 19-årige son, som tack vare sin ålder trots allt bekantat sig med mp3, CD och till och med Kassett. Han är älskar musik lika mycket som vi andra i familjen och extra stort intresse för texterna. Självklart, som det numera är, sökte jag på Spotify efter låten och precis som du upptäckte jag att Led Zeppelin inte finns på Spotify.
Jag har själv inte kopplat detta faktum på samma sätt som du men det är absolut en mycket spännande vinkling på situationen.
Så tack än en gång för detta!
/Mvh Hasse
april 29th, 2010 at 10:54
Men tack.
Och visst är det frustrerande. ”Det här bara måste du lyssna på” och så går det inte.
Och alla mina Led Zeppelin CD blev stulna i ett bilinbrott för några år sedan.
maj 4th, 2010 at 15:23
Jag gillar din vinkling, men håller inte med till 100%. Jag tror nämligen att folk kommer använda spotifytjänster eller liknande, men inte att det bara kommer vara 100% reklambaserat. Visst finns alla de artisterna du nämnde på premuimtjänsten (eller)? I så fall tycker jag att du kan köpa ett abonnemang till din dotter i utbildningssyfte!
maj 4th, 2010 at 16:47
Nej question, så är det inte. Vissa artister, deras managements eller vilka det nu är, har valt att inte finnas med på Spotify. Det finns vissa plattor med några artister som har släppts först på premium i PR-syfte, men annars är det samma innehåll.
Det handlar ju inte bara om Spotify eller reklam, tex har något major-bolag dragit sig ur Youtube för att istället satsa på en egen plattform. Oftast handlar det om att försöka styra folk till en plattform eller ”lyssningssätt” för att de på detta sätt tror att deras intäkter kan maximeras.
maj 4th, 2010 at 18:38
I lördags hände det igen, jag fick ett superintressant tips på en skiva av Bob Dylan som skulle vara helt lysande. Jag har bara tyckt om hans tidiga skivor och verkligen givit hans nyare alster olika chanser genom åren för det har liksom stört mig att denne store artist bara lyckades tilltala mig med ett fåtal skivor för så länge sedan. Så jag blev naturligtvis grymt glad och sökte på Spotify så fort jag kom hem, men även Bob Dylan saknas. Så om jag inte ger mig ut på tveksamheter så får jag helt enkelt undra tills jag ramlar på denna skiva i något annat format. Så som tillägg till det faktum att en helt ny generation av musiklyssnare/köpare missar många av de stora artisterna så slår det även mot oss trogna skivköpare. För alternativet skulle vara att åka in på Rocks och lyssna, men då skivan gavs ut 1976 så har de inte den i lager utan måste beställa den…
Jag har premium-konto på Spotify.
maj 5th, 2010 at 00:20
Ibland förstår jag verkligen inte hur vissa bolag (och säkert en del artister) tänker. I allafall runt detta.
Ska vi starta en egen skivaffärskedja som bara säljer CD som vi äger och distribuerar? Dit folk måste gå för att köpa våra artister för vi säljer dem inte i andra skivaffärer.
Ingen skulle väl ha kommit på tanken ens för tjugo år sedan. Men när det gäller nätförsäljning och digital distribution idag så är det plötsligen en bra idé? Eller?
Ett annat exempel som plockar upp tråden från inlägget. Jag var på 80-tals fest för några veckor sedan. Istället för att ta med oss CD skivor, antingen original eller brända blandvarianter, så var vi några som mejlade värden våra egna Spotify spellistor istället. Sen rullade dansgolvet till de låtarna hela kvällen. Enklare att söka och byta låtar (inga CD att trassla med) och ett tillräckligt stort urval såklart. Och de som inte fanns på Spotify var det ingen som dansade till. I praktiken hamnade de ett steg till in i glömskan.
Nu vill jag inte hylla Spotify över allt annat, det finns brister där såklart. Men det är ett bra exempel på en legal tjänst som används för att köpa, lyssna och dela musik med. En slags förlängning av vanliga sociala media (än mer så med den nya kopplingen till Facebook).
Att man som skivbolag och artist inte vill vara med där och i liknande sammanhang är helt obegripligt för mig.
maj 5th, 2010 at 17:44
Jag kan bara hålla om detta med, enligt mina ungdomar här hemma är det precis så man gör på i stort sätt all fester de har och går på.
Spotify har som du säger så klart en del brister och brottas med en del problem. Men oavsett hur det blir med Spotify så kan man ju tro annat än att upplägget med alla dessa streamingtjänster är här för att stanna. Så även om det kommer en ny aktör som t.ex. norska WiMP som i princip ”bara” behöver bli bättre än Spotify så kan de hota dom här i Norden. Och det kommer alltid bara vara de artister som är med som kommer spelas och tas med in i framtiden till nya generationer.
april 23rd, 2015 at 11:57
Spotify, och andra streamingtjänster, är inget annat än tvättäkta racerbajs. Ingen kommer minnas Pink Floyd om tjugo år för att dom ej finns på Spotify? -Hahahaaa, sicket dravel alltså. Beatles, Pink Floyd, Bob Dylan m.fl är giganter i musikhistorien vilka knappast faller i glömska för att deras alster ej finns tillgängligt i lättsmält skitmedia designat för den korkade dryga massan av människor vilka kräver hela universums musikutbud tillgängligt för 99kr i månaden.
Jag hyllar alla som vägrar streamingtjänster och kommer aldrig någonsin använda sådant mög själv. Den musik jag vill ha köper jag och sparar på min hd, som en riktig musikälskare.