Idag blir det en kort liten tanke, en fortsättning på mitt tidigare inlägg i veckan om att vara personlig i sin kommunikation.

Jag pratar så klart en hel del med folk om närvaro på sociala medier, t.ex. Facebook. En reaktion jag ofta stöter låter ungefär så här, ”Men vem skulle vara intresserad av mig, knappast någon som bryr sig, jag skulle bara tråka ut folk”. Eller någonting liknande.
Lika tråkigt varje gång tycker jag, när människor förminskar sig själva.
Vad grundar sig en sådan inställning i? Är inte människor intressanta? 

Jag tror att det är precis tvärtom! Vi människor är i grunden intressanta för varandra. Vi kan inte låta bli. Vi är nyfikna helt enkelt. Och om de dessutom betyder något för oss (om dom är familj, vänner och fiender, idoler osv) så vill vi alltid veta mer om dem.
Och det innebär att människor som gillar din musik, för vilka din musik betyder något, också är intresserad av veta mer om dig. Vad du gör, vad du tänker osv.
De vill helt enkelt bygga vidare och fördjupa den relation de redan har till dig.

Så frågan är inte om du är intressant eller inte. Du är intressant för många människor, vare sig du tror det eller inte. Vare sig du vill det eller inte.
Frågan är vad du tänker göra av det?

  • Share on Tumblr

Och nu något helt annorlunda (jämför med igår)

Jag trillade över det här idag och tyckte att det var ett av det bästa exempel på vad som hänt med en aspekt av produktionen av mycket populärmusik idag. Helt enkelt ett av de bästa exemplen på vad volymkriget gör med musik gör nuförtiden. Och som tydligt visar det som vi aldrig får höra längre.

För dig som inte vet är volymkriget är (loudness war på engelska), är det benämningen på tendensen att i allt högre grad komprimera och limitera slutmixar för att de få starkare volym (och därmed höras bättre i t.ex. radio och TV). På bekostnad av dynamik.

Det är goodrob13 som har jämfört Nirvana’s låt Curmudgeon. Samma inspelning med i två utgivningar (1992 och 2004) med olika mastringar (se filmen nedan).

Att det är stor skillnad är det ingen tvekan om.
Och det visar tydligt varför mycket modern musik är ganska tröttande på öronen.
Vad som är bäst är kanske en fråga om tycke och smak men ur ett musikaliskt perpektiv har jag svårt att se några fördelar med att förstöra på det här sättet.
Orsaken att bolagen gör så här är inte heller musikaliska utan kommersiella.

Och ja, jag är också skyldig till liknande synder, även om inte så extremt som det här exemplet. Men jag lovar och svär, aldrig igen!

Läs hela goodrob13s artikel här

  • Share on Tumblr

boringGår det att bygga en trogna lyssnare på webben. Att hitta fler fans och behålla dom.
Klart att det går, men vad är det som gör att vissa lyckas och andra inte?
Det funderar jag ofta på så klart, med tanke på för mina egna projekt och artister jag  jobbar med.

Det finns självklart  många svar på den frågan.

Du behöver bra musik, men det räcker inte tror jag. Inte på nätet. Det måste till något mer som gör dig intressant, som gör att folk vill komma tillbaka.
Och man kan ju vara intressant på många olika sätt, men oavsett det så tror jag att om man ska lyckas på nätet så är det en sak som är viktigare än något annat. 

Var personlig!

För människor (och därmed artister också) som är personliga är också intressanta. Gå till dig själv och se på de som du själv gillar på nätet. Är det inte de som är tydliga, som är personliga, som du vet vad de står för som stannar längst i ditt medvetande?

Och kanske är det lättare sagt än gjort?
Men inte så svårt att du inte kan börja. Så här är några praktiska tips:

- Ge och berätta om dig själv när lägger ut saker på nätet, när du skriver på Facebook. Inte bara vad som hände på senaste giget (”Det gick kanonbra!”), utan hur du kände, vilka förväntingar du hade innan,  vad som gjorde dig glad, varför du blev besviken osv…

- Berätta historien runt omkring. Om du lägger ut bilder från senaste studiosession på bloggen så skriv inte bara ”Här kommer lite häftiga bilder från senaste repet” (om du överhuvudtaget skriver något). Det gör inte bilderna häftigare och intressantare. Berätta istället något som inte syns på bilderna, om hur ont det gjorde, att du fick tejpa fingrarna efteråt osv…

- Tyck! Tyck om! Tyck inte om! Och berätta det. Att läsa om vad du gör är inte alls lika intressant som att höra dina åsikter. Åsikter gör oss tydliga och andra älskar att relatera till dem. Ett tydligt, extremt och aktuellt exempel är fru  Anna Anka (vars åsikter jag för tydlighetens skull definitivt inte håller med om!)

För till sist handlar det egentligen bara om en sak, precis som det gör i all annan kommunikation mellan människor (och musik på nätet handlar om kommunikation mellan människor), du får i längden tillbaka ungefär lika mycket som du ger.

  • Share on Tumblr

Vi har ju skrivit mycket om sociala media (Facebook, Twitter etc.) och om möjligheten att använda dem för att kommunicera.

Jag snubblade över ett exempel idag som jag tycker är ett utmärkt exempel på hur man kan göra det. Det är det engelska bandet Georgia Wonder som har via sociala medier har finansierat pressningen av sin nya skiva.
De har dessutom beskrivit på sin blogg hur dom gjorde (klicka här för att läsa inlägget).
Intressant läsning tycker jag, som ger många idéer hur man skulle kunna göra något liknande själv.

  • Share on Tumblr

I denna tid av konstant förändring i musikbranschen dyker det hela tiden upp nya aktörer och nya idéer. Lika intressant är det när de gängse rollerna och definitionerna förändras och får nya betydelser.

Ett exempel på detta är Granat Records, ett s.k. skivbolag som man kan säga har vänt på steken. Jag bad Conny Welén på Granat Records berätta mer, så förstår ni vad jag menar:

Granat Records är en liten nystartad skivetikett som i dagsläget har 3 artister, Fröken Underbar, Conny Welén och Galaxy Safari. Vi har än så länge gjort 6 releaser, 4 singlar och 2 plattor. Den 25 aug släppte jag (Conny Welén) min andra singel på bolaget.

Granat Records startade inte som en traditionell etikett utan mer som ett artistkollektiv, där alla medverkande också arbetade med bolaget. Efter det har vi även släppt en platta med rockbandet Galaxy Safari som inte aktivt arbetar med bolaget. Det var ett experiment som föll väl ut och som vi kommer att fortsätta med. Bandet lanseras just nu i Tyskland, vilket Granat Records inte gjort förut. Så det känns spännande.

Upplägget för bolaget är gjort så att artisten själv betalar alla utgifter, men å andra sidan får artisten även alla intäkter. Vi som driver bolaget kan bland annat erbjuda

- mix och mastring

- ISRC-kodning

- EAN-koder

- tryckning i Tyskland (billigt)

- hjälp med registrering till NCB, SAMI, STIM

- digital distribution inkl iTunes och Spotify (och jäkla massa andra shoppar)

- fysisk distribution (bla CDON och Ginza)

- Grammotexcertifierad distribution (vilket gör att skivan hittas om man tex söker efter den på Åhlens)

- Olika ambitiösa promotionpaket mot media och radio, även mot Tyskland

- Skriva pressreleaser

- Billig produktion av radiosinglar med tryck

- hjälp med hemsidor

- fotografering

- T-shirts

etc

I dagsläget samarbetar vi jättemycket med Musichelp, som snart har hela vår distribution, men vi jobbar kontinuerligt på att utveckla bolaget och söker ständigt fler samarbetspartners. Som artist på Granat Records kan man själv bestämma vilken nivå man vill lägga sig på och hur man vill satsa. Men tyvärr kan inte vem som helst släppa plattor genom oss. Vi vill ju bygga upp en etikett som känns seriös och som vi som driver bolaget anser har bra akter. Då underlättar det att få radiospelningar, att press läser releaseinfon etc. Tanken är att alla som ligger på bolaget ska vinna på det. Att vi ger varandra draghjälp.

Conny Welén, Granat Records

  • Share on Tumblr
blank