Idag blir det en kort liten tanke, en fortsättning på mitt tidigare inlägg i veckan om att vara personlig i sin kommunikation.

Jag pratar så klart en hel del med folk om närvaro på sociala medier, t.ex. Facebook. En reaktion jag ofta stöter låter ungefär så här, ”Men vem skulle vara intresserad av mig, knappast någon som bryr sig, jag skulle bara tråka ut folk”. Eller någonting liknande.
Lika tråkigt varje gång tycker jag, när människor förminskar sig själva.
Vad grundar sig en sådan inställning i? Är inte människor intressanta? 

Jag tror att det är precis tvärtom! Vi människor är i grunden intressanta för varandra. Vi kan inte låta bli. Vi är nyfikna helt enkelt. Och om de dessutom betyder något för oss (om dom är familj, vänner och fiender, idoler osv) så vill vi alltid veta mer om dem.
Och det innebär att människor som gillar din musik, för vilka din musik betyder något, också är intresserad av veta mer om dig. Vad du gör, vad du tänker osv.
De vill helt enkelt bygga vidare och fördjupa den relation de redan har till dig.

Så frågan är inte om du är intressant eller inte. Du är intressant för många människor, vare sig du tror det eller inte. Vare sig du vill det eller inte.
Frågan är vad du tänker göra av det?

•  
• Share on Tumblr