Och nu något helt annorlunda (jämför med igår)

Jag trillade över det här idag och tyckte att det var ett av det bästa exempel på vad som hänt med en aspekt av produktionen av mycket populärmusik idag. Helt enkelt ett av de bästa exemplen på vad volymkriget gör med musik gör nuförtiden. Och som tydligt visar det som vi aldrig får höra längre.

För dig som inte vet är volymkriget är (loudness war på engelska), är det benämningen på tendensen att i allt högre grad komprimera och limitera slutmixar för att de få starkare volym (och därmed höras bättre i t.ex. radio och TV). På bekostnad av dynamik.

Det är goodrob13 som har jämfört Nirvana’s låt Curmudgeon. Samma inspelning med i två utgivningar (1992 och 2004) med olika mastringar (se filmen nedan).

Att det är stor skillnad är det ingen tvekan om.
Och det visar tydligt varför mycket modern musik är ganska tröttande på öronen.
Vad som är bäst är kanske en fråga om tycke och smak men ur ett musikaliskt perpektiv har jag svårt att se några fördelar med att förstöra på det här sättet.
Orsaken att bolagen gör så här är inte heller musikaliska utan kommersiella.

Och ja, jag är också skyldig till liknande synder, även om inte så extremt som det här exemplet. Men jag lovar och svär, aldrig igen!

Läs hela goodrob13s artikel här

  • Share on Tumblr


5 Comments

  1. #
    Nicolas
    september 29th, 2009 at 18:49

    kan ju inte påstå att det från 04 lät bättre..

  2. #
    Lasse
    september 30th, 2009 at 00:12

    Nä, rätt mycket sämre tycker jag, all punch, luft och dynamik är borta. Och det trots den rätt usla youtube komprimeringen. Skillnaden är säkert större om man hör originalklippen.
    Och alltför vanligt nuförtiden.

  3. #
    Conny
    oktober 1st, 2009 at 00:32

    Ja, det är för bedrövligt. När ska detta sluta?
    Ett annat problem är ju att radiostationerna dessutom komprimerar sönder allt innan sändning. Så även o du gjort en bra mastring så kläms det ändå ihop när det ska ut i radio.

  4. #
    Lasse
    oktober 1st, 2009 at 18:10

    Conny, jag är rädd för att det aldrig kommer att sluta, inte på mainstream producerad av de stora bolagen. Dom skulle aldrig våga. Men vi behöver ju inte följa efter och göra likadant på vår egen musik och våra egna produktioner.

    Ja och resultatet av en hårt limiterad mix som sen körs genom en radio limiter, inte kul.
    Fast å andra sidan tycker jag att måste man hålla isär när skivbolagen gör det och när radion gör det.
    Att radion gör det kan jag på sitt sätt förstå, och till och på ett sätt uppskatta, t.ex när jag sitter i bilen. Radion är ju inte hi-fi direkt, tvärtom, radion går ofta i bullriga miljöer, där en viss kompression kan vara på sin plats för att nå igenom (och göra det lyssningsbart).
    Men att sitta hemma med en bra anläggning och en CD och lyssna på sönderkomprimerad musik…. njae…

  5. #
    Conny
    oktober 1st, 2009 at 19:29

    Jo, jag har väl viss förståelse för radions påhitt av skälen du själv tar upp, men det är ändå trist när man tex lyssnar på en ballad ch när refrängen klipper in med trummor och allt så låter det som att volymen går ner. man tappar helt den där kicken i bröstet som man vill känna när allt hoppar igång. :-)

blank