Tänkte helt kort ta upp frågan om hur man säljer sig själv. Alltså inte i första hand den musik man gör, utan sig själv som person. Alla vet att idag är det socialt nätverkande och kontakter som gäller för att förmedla sig. Många ingår i flera mindre eller större nätverk inom bredare eller smalare intresseområden. Jag hävdar att det alltid varit så. För hundra år sedan, umgick bönder med bönder och adelsmän med adelsmän. Som tur är har tekniken gjort att vi idag kan mötas mer gränslöst än någonsin.

Varför sälja sig själv?
”Det man inte ser, finns inte” är ju en klassisk devis, som också är ganska sann. För att nå ut behövs kontakter, helt enkelt. Är du musiker och vill bli erkänd som musiker? Ja, ut och umgås med andra musiker! Att låta omgivningen – och särskilt de som skulle kunna anlita dig som musiker – få veta vad du kan och vilken härlig person du är, är ett steg i rätt riktning. Om du i mötet med andra människor hela tiden håller dem uppdaterade på vad du kan, vad du gör och vad du vill göra, så ökar chanserna att någon hör av sig till dig och ber om dina tjänster. Det kan ta dagar, veckor, eller år, men har du en gång etablerat bilden av dig själv och tillfället är rätt, så kan du vara säker på att det dyker upp något.

Hur gör man då?
Jag menar inte att du ska måla plakat och gå på stan, utan kommunicera med folk omkring dig som du tror du kan skapa ett utbyte med. Var noga att beskriva vad du gör och kan på t.ex Facebook, i dina Twitter-inlägg, och på andra sociala nätverk du är del i (vilket jag tippar är några stycken). Det gäller att nyttja dessa på ett bra sätt utan att pracka på folk. Var heller inte rädd för att ta kontakt med de du tror kan vara till nytta för dig, nu eller i framtiden. Glöm inte de ”verkliga” människorna som du kanske umgås med dagligen; arbetskamraterna, dagisföräldrarna eller eleverna i parallellklassen. Vem vet om där finns någon som behöver just din talang.

Think outside the box
Tänk också på att inte begränsa dig till enbart folk inom din genre eller intresseområde. Mycket intressanta samarbeten kan dyka upp om man vågar gå utanför gränserna. Som exempel vill jag nämna operastjärnan Rickard Söderberg som jag arbetat med under några år. Först hjälpte jag honom med grafiken till hans första skiva, sedan fick jag göra en remix på en av hans inspelningar från den (Till havs).  När andra skivan skulle ges ut var jag den självklara omslagsmakaren för honom, vilket innebar att jag fick göra allt från grunden. Nu har vårt samarbete utökats ytterligare med några egna låtar och planer på en ny skiva med operaklassiker i nya tappningar där bl.a jag spelar och Rickard sjunger. Dessutom… i dagarna har vi släppt en helt ny hemsida – rickardsoderberg.se.

Resultatet av ett kort litet mail
När jag flyttade till Sundsvall i januari 2010 kände jag att jag behövde utöka mitt nätverk på plats. Jag skrev helt enkelt mail till några studios i stan och presenterade mig som musiker/basist. I förra veckan dök det upp ett svar: ”Basistbehov!!!!”. Det var en studio som behövde hjälp med bas- och tamburinpålägg till 4 låtar. I går var jag där halva dagen, spelade in mina basar och lade tamburinerna. I mitt tycke ett väldigt bra sätt att skapa kontakt och få vidga sina vyer genom att spela med andra. Det är däri vinsten ligger och som bonus så sprider man ordet om… ja, rätt gissat: sig själv.

Våga, vinn – och ha roligt under tiden!

Vi vet att många artister undrar över detta med musikförlag. Vad gör de? Behöver jag ett? Hur stor andel tar de? Det är nog de vanligaste frågorna. Men den här artikeln ska jag försöka belysa ämnet lite och vi hoppas att ni läsare hänger med i svängarna.

So, let’s begin…

Vad är ett förlag?
Ett förlag ser till att dina rättigheter för dina verk tas tillvara och inkasserar ersättningar för alla spelningar av dina verk och fördelar dessa. Förlagets jobb är också att söka nya möjligheter för dina verk att nå ut, till exempelvis reklamfilm, utländska artister och skivbolag, samlingsplattor, noter etc. Förlaget jobbar på provision kan man säga (vanligen 33,3%). Det betyder att en del av intäkterna från dina verk går till förlaget, resten till dig och ev. övriga upphovsmän. Denna intäkt är förlagets enda inkomst.

Men vad gör förlaget då?
Ett förlag har i princip tre roller:

Roll 1 – Kreativitet
Förlagets roll här går ut på att marknadsföra sina låtskrivare till de som ”köper låtar” inom branschen, alltså skivbolag och eventuellt andra förlag (nationellt och utomlands), samt att försöka placera låtskrivarnas verk så de blir utgivna (hörda), alltså släppta på skiva, på tv, i spelfilm, reklamfilm osv. Förlaget jobb är också att ge sina låtskrivare kreativa impulser i form av idéer till låtar som förlaget tror att de kan ”sälja”. Det kan vara – ”Ett skivbolag i Tyskland vill ha glada poplåtar med sommarkänsla till en ung tjej. Stilen är gitarrbaserad pop à la Katrina And The Waves med en känsla av nutid och singer/songwriter”.

Roll 2 – Administration
Förlaget ser till att dina verk blir registrerade hos STIM och NCB och sköter all uppföljning, avräkning och administration. Förlaget behandlar också licensiering av verk. Det kan vara att en filmproducent i USA vill använda din låt som är förlagd hos ditt förlag, eller att ett företag vill använda din låt i en reklamfilm under en viss tid; i så fall får filmproducenten/företaget kontakta ditt förlag för att göra upp om ersättning för användandet av ditt verk. För i och med att du skriver ett förlagsavtal är det inte längre du själv som avtalar om dina verk, det gör ditt förlag.

Roll 3 – Ekonomi/juridik
I grund och botten handlar ett förlags verksamhet om rättigheter och avtal mellan upphovsman och ”köpare”. Förlaget sköter detta åt dig och ser till att rätt avtal skrivs för att du och dem ska få ut ett rättmätiga del vid användning av dina verk. Denna avdelning tar även hand om själva förlagsavtalet, mellan själva förlaget och dess låtskrivare. Detta avtal har inget med ett skivkontrakt att göra. Förlagsavtalet gäller mellan låtskrivare och förlag. Ett skivkontrakt är mer ett artistavtal med rätt att ge ut skivor, mellan en artist och ett skivbolag.

Som ni märker så går rollerna för förlaget i varandra lite, men grovt sett så är det så det funderar, och det är ändå bra att klargöra grundfunktionerna.

Vem behöver ett förlag?
Detta är en väldigt svår fråga att besvara. Det finns låtskrivare både utan och med förlag, Är du endast låtskrivare underlättar det att ha ett förlag för att de sköter så pass mycket administrativt och juridiskt åt dig, vilket gör att du kan koncentrera dig mer på låtskrivarbiten. Är du endast artist och inte skriver låtar själv behöver du inte bry dig om detta.

Är du däremot en låtskrivande artist ser din situation lite annorlunda ut. Säg att du är osignad, medlem i ett band och du skriver alla låtar själv. Ni får napp hos ett skivbolag och de råkar även ha ett förlag som de vill att du ska skriva kontrakt med. Fördelen med att skriva skivkontrakt med skivbolaget och förlagskontrakt med deras förlag är att skivbolaget/förlaget ensamma sköter all administration/rättigheter av din musik. Detta sparar tid för skivbolaget i fall de får en förfrågan att licensera din musik till utlandet. Då slipper man en massa mellanhänder, som riskerar krångla. Ett skivbolag med förlag är också mer benäget att jobba för att få ut dina låtar då de vet att beslutsvägarna är korta.

Även om det känns som 33,3% låter som en stor andel av dina verk, så tänk på det jobb, den administration och den ekonomiska och juridiska kunskap ett förlag måste ha för att bevaka dina rättigheter.

Exempel
1) Jag tar mig själv som ett verkligt exempel. Jag skriver låtar som jag själv inte ämnar framföra. Jag har ett förlagskontrakt med RSW Publishing (som i sin tur administreras av Scandinavian Songs). Mitt mål med låtarna är att andra artister ska ge ut dem. Men jag har själv varken kontakterna eller tiden att kunna göra detta. Därför skrev jag på ett förlagskontrakt och låter dem göra jobbet mot sina standardiserade 33,3%.

2) Min sambo har låtit mig få förlagsrättigheterna till sin platta. På så sätt kan jag förhandla med andra aktörer som eventuellt vill använda hennes låtar i film, reklam, på samlingsskivor osv. Den förhandlingssituationen blir med ens lite mer seriös när det är ett förlag som förhandlar. Fördelen med att ha ett ”familjeförlag” är ju att beslutsvägarna är korta och att vi själva fortfarande ha full kontroll över musiken. Glöm heller inte administrationen och artistavtalen som måste upprättas om du vill starta eget förlag.

Summering
Jag säger inte att alla låtskrivare ska springa efter ett förlagskontrakt nu, utan att ni ska se över er situation och ert behov; likväl betänka eventuella framgångar med vilka insatser och vilken kunskap det kommer av er ifall ni har eller inte har förlagskontrakt.
Har ni inget förlagskontrakt är det upp till upphovsmännen till låtarna att skriva avtal om ev. samlingsskivor, reklam, utlandslansering osv. Vissa låtskrivare/artister har faktiskt klarat sig bra utan förlagskontrakt också. Detta var mer en översiktlig genomgång, men vill du veta mer, så varför inte ringa ett förlag och fråga?!

Gina Jacobi - Ömtåligt godsJag vill berätta lite om ett projekt jag varit med om under det senaste året, som musiker, webmaster, allt-i-allo och vän. Nämligen hur man kan få hela sin skiva finansierad. Detta är inget unikt, jag vet att det har förekommit utomlands, men jag känner inte till något annat fall i Sverige.

För att ge lite bakgrund behöver du veta att artisten i fråga är Gina Jacobi och för er som var med på det tidiga 90-talet känner säkert igen titlar som Det svarta ljuset och Upp igen. Skivan det handlar om är Ömtåligt gods, som släpptes i slutet av oktober 2009 på Ginas egna bolag Major Music. Hennes senaste skiva på svenska släpptes 1995. 14 år emellan alltså. Den här lilla berättelsen visar hur hon gjorde för att skaffa finansiering för att kunna skriva låtarna och producera hela skivan.

Det hela började med en fest

I oktober 2008 var Gina på födelsedagsfest hos en god vän. Han hade satt ihop ett medley av Jacobi-låtar som spelades under kvällen. Gästerna sjöng med och frågorna började komma när Gina skulle släppa något nytt på svenska. Hon hade för sig själv någonstans gett upp tanken om detta, men insåg nu att folk verkligen kom ihåg de gamla låtarna; de kunde varenda ord i texterna och ville verkligen ha mer. Nåt nytt.

Under åren har Gina haft kontakt med några fans och även de hade frågat efter ny musik på svenska. Hon hade också under hösten producerat John Daniels svenska platta och fick mersmak för texter på svenska igen. Alla dessa bitar ledde till att idén om en skiva på svenska nu blev ett projekt. Så hur skulle hon nu få medel att bekosta detta. Jo, att låta fansen sponsra skivan!

Det stora jobbet med att hitta sponsorer

Eftersom Gina hade samlat in mailadresser från de som kontaktat henne under åren, blev den här delen ganska lätt. Hon skrev ett brev som gick ut till alla som kunde tänkas vara intresserade av att gå in med en slant. I utbyte skulle alla som sponsrade få sitt namn på omslaget.

Intresset var så pass stort att hon på några månader fick in så det täckte hennes uppehälle under tiden skivan skrevs och spelades in. Svårigheten med sådana här utskick är att samla ihop vilka som fått förfrågan och vad personerna svarat, och om de vill vara med. Sedan måste man ju också veta vilka som verkligen betalt in sin andel. Detta löstes genom ett Excel-ark där tydliga färgmarkeringar angav status på de tillfrågade.

Resultatet

Jag har valt att inte gå in på bitar som t.ex omslag, fotografering, promo-singel, pressning, distro, förlag, mediautskick, musiker, bandet, releasefest etc. Det skulle generera flera kapitel till i boken ”Ginas fan-sponsrade skiva” – och mycket av det finns ändå att läsa här på bloggen.

Men nu när skivan finns ute, releasefesten är avklarad och radiointervjuer är gjorda, så visar det ju att detta var en högst framkomlig väg. Dessutom gav fan-sponsringen något för media att skriva om. Alltså har man mycket att vinna på att ständigt hålla kontakt med sina fans, precis som mina kollegor, Lasse och Pär titt som tätt också påpekar.

Lär av detta och varför inte prova något liknande själv?

Och är du intresserad vill jag nämna att Ginas nästa platta på svenska redan är påbörjad och att den också kommer att bli fan-sponsrad. Vill du vara med på ett hörn, besök www.ginajacobi.se.

Ja, hörrni, efter som jag ska på ”arbetssemester” i dag så betyder ju inte det att tankarna står still för det… Snarare tvärtom, det är ju just då man får tid att ladda om och hämta ny energi. I och med det kommer ju alla nya idéer också…. Som är väl värda att ta tillvara på och inte alls ansträngande. Dock kan de kräva lite förberedelser…

Jag tänkte så här… på semestern, helt oberoende av var man är, möter man ju alltid nya människor, och sannolikheten för att de ska gilla musik, är ju, som bekant, väldigt stor. Alltså, fördel redan där. Har du musik att presentera för nya lyssnare, varför inte ta chansen? Ladda ett par USB-stickor med dina nya låtar eller bränn några cd-skivor – du vet aldrig var de hamnar. Är du t.ex utomlands, så har du ju helt plötsligt sått ett frö på internationell mark! Återigen, för att citera Lasse, ”Hur svårt kan det vara?”….

Ta alltså varje chans att bjuda på/erbjuda din musik, även under avslappnade förhållanden – allting behöver inte bygga kring business. Det borde du veta, för vi tjatar ständigt om att bygga en relation, som i sin tur leder till business.

Det finns säkert mängder av sätt att få din musik spelad och hörd: ta med den till restaurangen på Kos när du ska ut och äta gott; ge ett par cd-skivor till hotellgrannarna i Costa del Sol, med ungar i samma ålder; ge en USB-sticka med dina bästa låtar till flörten på stranden i Miami Beach; besök den lokala radiostationen i Dover och säg att du är en artist från Sverige som gärna spelar upp ett par nya låtar i radio och ger en intervju.

Det är inte svårt, man måste bara vara lite förberedd, och våga….

cavin-liveSaknar bokare? Kan inte få gig? Ta saken i egna händer!

Jag ska berätta lite vad bandet caVin från Uppsala gjorde under ett par somrar. Jag använder dem som case utan att gå för djupt i detaljerna, fastän principerna är desamma.

De ville ut och spela, men hade ingen som bokade gig åt dem, så de spånade fritt och kom på att de skulle göra en spontanturné. Alltså en turné som inte är 100% förbokad, utan de satte som mål att skaffa spelningar varhelst de kom. caVin bokade några få spelningar på förhand för att kunna schemalägga rutten på ett vettigt sätt. De samarbetade även med lokala akter som bidrog till att dra publik. Och säg det lokala band som inte vill spela när ett gästande band står för full backline och PA? Glöm inte att låta den lokala akten vara headline-akt, annars lär publiken rymma när ni ska gå på scen…

Tillstånd
Gör man en sån här turné är chansen stor att man vill spela på gatan eller på ett torg. Som tur är kräver det inte nån större administration att skaffa tillstånd, vilket är ganska lätt att få. Tillstånden ordnar man genom polisens tillståndsavdelning och tar normalt en vecka att få och kostar ett par hundra (el är ofta inkluderat, annars kan det kosta ytterligare någon hundralapp), men de flesta hanterar det på en dag eller två om man förklarar att man är ute på turné och råkar ha vägarna förbi på lite kort varsel.

Kostnader
Här låter jag Arne Hirvi från caVin ge dig lite tips kring kostnader:

- ”Ytterligare tips på sätt att täcka kostnaderna är att starta en förening och söka bidrag för projektet. En del kommuner är inte lika omöjliga som Uppsala kommun har varit mot oss. Sen finns till exempel MoKS som man kan ansluta föreningen till och söka projektbidrag. Den här typen av projekt uppskattas inom MoKS, det vet vi! Har man tur täcker bidragen de fasta kostnaderna med resa m.m. och sen är det bara att lira och sälja plattor och merch..”

Under första turnén, ca 2 veckors tid, åkte caVin runt Mälardalen och rodde faktiskt projektet ihamn. Ett annat år gjorde de samma sak fast kusten söderut, med samma framgångar.

Nu undrar ni säkert hur de gjorde och vad som krävs…

En spontanturné kräver egentligen inte mycket annat än 4 saker:

  1. Ett band som vill spela + lite förberedelser
  2. Lite utrustning
  3. Transport
  4. Kreativa idéer
  5. Boende

Bandet
Goes without saying, självklart behövs musiker som kan framföra er musik. Men det intressanta är att det kanske inte alltid krävs ett fullt band. Utan ibland kanske det passar med bara gitarr och sång på två pers. Tänk igenom detta och försök hitta varierande sättningar redan innan ni ger er ut, det lönar sig. För ni vet aldrig vilken typ av spelning ni får tag på och vilka krav de ställer. Förberedelserna består i att göra upp en turnéplan som är rimlig och att ni kollar igenom utrustningen så allt funkar som det ska; beställer t-shirts, trycker flyers och har affischerna redo. Jag kan rekommendera VistaPrint.se. Det är också viktigt att planera vilka städer, vilket området skall ni besöka och under vilken tid?

Utrustningen
Här är det såklart svårt att ge råd, beroende på vilken genre ni tillhör, men ha med er ett PA och en backline så ni skulle kunna spela på torget i Åmål om ni fick chansen – och därmed klarar ni också kraven för de allra flesta krogspelningarna. Tänk också på att ni kan få spela på ställen utan ström!

Transporten
Alla musiker samt utrustning borde få plats i en liten van eller folkabuss. Det blir ganska kostnadseffektivt om man tänker på att ni ska vara ute i en vecka eller två. Om alla pytsar in samma summa bensinpengar innan och gör ett kör schema så blir det inget bråk om den saken heller. Men visst kan man åka tåg eller cykla också!

Kreativa idéer
Det är här det roliga börjar… Ni som musiker ska alltså försöka hitta ett gig i varje stad/ställe ni landar. Må vara en coverspelning på en pizzeria (slipa repertoaren!) eller ett trubadurgig för två på stranden eller en spelning för hela bandet på stans rockklubb, vem vet. Var förberedda. Och framförallt, våga fråga!

Ni kan inte räkna med mycket gage, ni är ute för att ni gillar att spela och vill få rutin på det. Så erbjud en spelning på en restaurang t.ex mot mat som ersättning. Det drar ned era kostnader, ni får spela och restaurangen får musik! Alla vinner.

Poängen är att tänja lite på gränserna och målet är att få spela, under vilka former som helst. Därför ska ni inte vara selektiva. Gå på magkänslan och prata med folk. Ni anar inte vilket resultat det kan få…. om man bara ger lite av sig själv så har man så mycket tillbaka.

Boende
Jag låter ordet gå till Arne igen:

- ”Det kan vara bra att ha med sig tält. Ful-camping är allemansrätt så länge man sköter det snyggt och inte är inne på privat område. Varför inte jaga gig på campingar? Vi har försökt, men inte fått napp på de ställen vi testat. Däremot var många generellt sett intresserade så för oss var det nog bara dålig tajming. Däremot har vi sovit på några spelställen, liggunderlag och sovsäck på kontorsgolv, typ. Funkar klockrent! Lirar man med några lokala band så har man många trådar att dra i för att få låna nån soffa här eller där.”

Slutsats: vad ger det?

En spontanturné ger väldigt mycket! Sammanhållning åt bandet, en massa rutin och det skapar nya vägar för musiken att nå ut, plus att ni får en helt ny upplevelse och har skitskoj under tiden och lär er nåt nytt!

Under varje gig får ni möjlighet att promota er musik: sälja t-shirts, dela ut flyers, sälja cd:s, ta bilder, prata med er publik etc. Det är värt hur mycket som helst. Ta bara en vild idé här…. tänk om ni tog bilder på varje spelning och sa till alla besökare att ett bildgalleri ska läggas upp när ni är klara med turnén. Tror du inte att de allra flesta som var på spelningen skulle kolla in galleriet? Jodå! Och det ger er ju ännu en chans att nå publiken med att sälja in er musik, om de nu inte köpte er skiva på plats.

Sen kan man ta det ett steg till. Samla in mailadresser från publiken och maila dem ett exklusivt mail med bildgalleriet och bjud på en låt alldeles gratis – med fördel en liveinspelad låt från just den spelningen.

Ett annat sätt att fånga publikens intresse är att säga att ”vi spelar in detta idag, vill ni köpa spelningen på cd, skriv upp er här!”. Möjligheterna är många!

När ni är på plats och har fått en spelning, gör det bästa av den och försök fånga er publik och få dem att komma tillbaka nästa vecka, nästa månad, genom att locka med något – nyhetsbrev, bildgalleri, exklusiv inspelning, personlig hälsning eller vad det nu kan vara.

Det är inte svårt, men säkert väldigt roligt! Jag har dessvärre aldrig gjort en spontanturné själv, men blir ju lite sugen nu…. nån som vill hänga på?

Sort tack till Arne Hirvi, caVin, Uppsala –  för all information!

Ibland kör man lätt fast i planeringen… Det är mycket att tänka på om man ska marknadsföra sin musik eller sig själv som artist.

Därför förelår jag helt enkelt ett vilt break från alla krav. Ibland måste man låta känslorna få ta över. Alltså, helt utan planering, gör vad som faller dig in när det gäller att marknadsföra din musik: maila den där skribenten som skrev om replokalsgrannarna; eller ring den där mixaren som rattade ljudet så snyggt på spelningen du såg förra veckan; eller varför inte kopiera upp lite klisterlappar och fäst på varenda lyktstolpe på väg hemifrån till bussen/tunnelbanan/jobbet/whatever.

Eller varför inte ringa den lokala tidningen och ge dem en riktigt lockande story i samband med din spelning. Fantasin finner inga gränser. Var lite påhittig, det lönar sig.

Våga tänka fritt! Kreativitet är alltid bra och ibland måste man våga spränga gränserna för att se hur långt man kan nå. Personligen tror jag det handlar om hur mycket man vågar. För ger man sig aldrig till känna / hör av sig, ja, då finns man inte.

Jag uppmanar härmed till lite guerillamarknadsföring à la old school. Våga ta för er och visa att ni finns. The action is where you are. Det kan räcka med ett mail, ett samtal eller en lapp på stolpen. ”Vad ger det?” frågar ni kanske. Ja, den som provar får se. Varför inte försöka nå ut på alla sätt som finns, även de lite ”mindre fina” sätten kan ju ge nåt oväntat tillbaka. Vem vet, det kanske finns någon som upptäcker – och gillar dig – i andra änden.

I vilket fall som helst så har du gjort dig själv en tjänst genom att ha vågat ta steget. Och vem skulle ta det steget åt dig om du inte gjorde det själv?

Vad är en remix?
Det finns enligt mig tre typer av remixer, vilka alla kallas remix, såklart…

1) Det första, är att ta en slinga från låten och stoppa in den i helt ny musik, som du skapar. Detta brukar ofta vara formeln för dans/klubb/techno-remixer. De följer vissa mönster och stilar. Kanske just därför de låter som de låter.

2) Det andra är att ta alla originalspåren från inspelningen och mixa om det – alltså inte lägga till något, men kanske ta bort. Detta borde ju vara den egentliga innebörden av remix, men så funkar det tyvärr inte (precis som i grammatiken). Jag har ytterst sällan hört en remix som helt är baserad på originalspåren.

3) Det tredje sättet, vilket jag alltid tillämpar, är att ta endast sångspåren från låten och lägga ny musik. Med ganska bibehållen struktur och harmonik. Detta skapar då egentligen en alternativ version av låten, men det kallas ofta ändå remix.

Varför ska man ha en remix?
De större skivbolagen låter ofta göra remixer på sina singelhits. Ta Agnes Release Me som ett exempel. Albumlåten/singelspåret är ju originalversionen, men sedan finns det dessa också, utgivna på en maxi:

01. Release Me (Cahill Radio Edit) 03:12
02. Release Me (Cahill Club Edit) 06:54
03. Release Me (Cahill Club Mix) 08:08
04. Release Me (Moto Blanco Club Mix) 07:56
05. Release Me (Nils Van Zandt Mix) 07:36
06. Release Me (La Rush Club Mix) 06:38
07. Release Me (DJ Rebel Club Mix) 07:21
08. Release Me (UK Radio Edit) 03:08
09. Release Me (Extended Mix) 06:05

Så är det vanligt att det ser ut. och syftet är ju att presentera en stark låt i lite olika förpackningar. Det behöver inte vara dans eller techno. En remix kan vara lite vad som helst. Men i dessa fall har skivbolaget valt ut mixar de tror ska passa, antingen i olika länder (marknader) eller på olika typer av dans- och klubbgolv och radiostationer. Rätt smart att sprida ut en och samma låt i olika genre, va?!

Fördelen med detta är naturligvis att låten spelas mer och artister får mer uppmärksamhet och kanske hittar nya fans. Och för skivbolagets del betyder det ju inkomst.

Exempel på remixer
Jag har själv remixat en hel del de senaste åren. Allt från mindre artister som till världsartister som Christina Aguilera, Beastie Boys och Roxette. Mina mixar är sällan dansgolvanpassade, utan snarare alternativa versioner (enligt punkt 3 ovan). Ändå har några av dem lyckats bli släppta på skiva och spelade i radio.

Här är ett några exempel på låtar jag remixat som både blivit utgivna på cd och fått spelningar i radio:

Pandora
Don’t You Know [länk till Spotify] (text/musik: Martin Ankelius/Peter Johansson)
Don’t You Know (Chuck Dread Alternative Mix)

The Chuck Norris Experiment
Meteor Mama (text/musik: Joacim Olsson)
Meteor Mama (The Melbourne Incident Remix)

Doublepark
O.D. On Space (text/musik: Johan Prosell)
O.D. On Space (Stardust Remix)

Strangers In Wonderland
Addicted (text/musik: Lasse Thomasson/Åsa Girgensohn)
Addicted (Chuck Dread Remix)

Hur gör man?
Rent praktiskt så behöver man faktiskt kunna en hel del för att sätta sig och göra en remix. Dessutom måste man ju få tillgång till originalspåren, eller i alla fall sångspåren. Sedan kräver det ju visst musikaliskt hantverk och kunnande som harmonilära, att kunna spela instrument, att ha rätt utrustning/programvara, att kunna mixa, att kunna arrangera osv. Detta är ett eget ämne för sig och jag får be att återkomma i ett annat inlägg om det rent praktiska (hur jag brukar göra). Kanske gör jag en liten video och visar er också.

Om min remix spelas/ges ut, får jag betalt då?
Grundregeln är alltid att den som skapat något har rätten till det, men i detta fall så blir du som remixar en annan upphovsmans verk i praktiken ”bearbetare”. Så ska det gå till enligt STIM och SAMI. Men, ibland brukar inte uppdragsgivaren (skivbolaget/artisten/upphovsmannen) vilja registrera remixen med dig som bearbetare, utan du kan få en engångssumma istället. Detta är ett avtal mellan dig och uppdragsgivaren/upphovsmannen.

Ska man registrera en remix hos STIM, ska den ha en alternativ titel eller en helt ny titel och samma kompositörer och textförfattare som innan. Du som gjort remixen blir registrerad som bearbetare och får ca 12.5%. På STIM:s språk heter bearbetare AR.

Jag hoppas detta gett dig en liten insikt i ett rätt komplext fenomen. Remixer hör vi alla dagligen, fast kanske ofta utan att tänka på det. Det kan vara kul att lyssna lite extra noga nästa gång kanske och försöka lista ut vad som skiljer remixen från originalet.

Happy remixing!

Det visuella är ibland lite väl dolt och bortglömt bland artister av idag. Det är alldeles för lätt att tro att man ska se ut som och låta som nån annan för att hitta sitt uttryck. Se bara på de förvandlingar David Bowie gått igenom så förstår du att man måste anpassa sig efter sin tid, sin stil och sitt humör.

Allt handlar inte om stil, allt handlar inte om uttryck och allt handlar inte om image heller, det är det samlade uttrycket som betyder något. Alltså, hur kan din image tillföra något till dig som artist? Det kanske kan förstärka nåt, förtydliga nåt eller rent av säga nåt som din musik inte gör.

Ofta kallas detta ”gimmick”, alltså ett uttryck som förstärker dig som artist genom att t.ex alltid bära hatt eller alltid vägra låta dig intervjuas. Det kan ta många former. Jag har ett tydligt och bra exempel här från Göteborg, och det är rockbandet The Chuck Norris Experiment. Deras gimmick är att måla en svart ”stripe” över ögonen när de uppträder! Kolla själv här. Effektfullt, eller hur? Och visst kommer man ihåg det också?

Detta är ett utmärkt exempel på att sticka ut på ett enkelt sätt och som passar med musiken, och som är rätt så enkelt att utföra. Detta hjälper till att bygga på varumärket väldigt effektivt just för att publiken kommer ihåg detta och att det synkar med musiken och artisten. Både livepubliken och online-publiken tar del av detta, glöm inte det. Fundera i de banorna och försök hitta nåt som du kan göra för att sticka ut lite lite grann.

Jag säger heller inte att det måste vara något visuellt eller som har med scenmundering att göra, jag vill bara ge er lite impulser! Men visst hänger mycket på det visuella uttrycket! Se bara på KISS med sitt smink, AC/DC med sina skoluniformer och Michael Jackson med sin Moonwalk och vita handskar. Det är sånt man minns.

Det är som vanligt inte den enskilda lilla insatsen som räknas när vi pratar om att sticka ut, det är totalen, men glöm inte den lilla insatsen kan sätta en helt annan prägel på din image och faktiskt göra så att folk kommer ihåg dig. Berätta gärna för oss hur du gör för att sticka ut!

Jag kom att tänka på min son på dryga 2 år, när han sitter och äter. Om han råkar tappa en korvbit på golvet så är det alltid den han sätter fokus på. Och det omedelbart. Då vill han krypa ner under bordet och plocka upp den igen. Då hjälper inga förmaningar minsann, för han har bestämt sig.

Därför infann sig liknelsen spontant – beteende kontra musik. Är det inte så att man gärna greppar efter det man tycks ha förlorat, i hopp om att kunna återvinna det en dag?

Men, kan det också vara så att det man fäster intresse vid och tycker man har förlorat, är lika intressant? Eller är det så att det som man för stunden inser att man förlorar är det som skapar intresse?

Jag vet att detta är rätt okonkreta frågor, men som ändå är värda att tänka på, för hur tänker dina lyssnare i varje given situation? Kan det vara så att du råkar vara ”korven” en dag och någon tappar dig och vill återfå dig, eller kan det vara så att du skickar ett starkt budskap i form av ”lyssna på mig”, som gör dig så intressant att du ska upp på tallriken igen? För att lyssnas på eller ätas, ska jag inte bedöma.

Vad du gör styr ändå dina lyssnares beteende, oavsett om de tänkt att slutkonsumera (ett starkt ord  i detta sammanhang) dig i detta nu eller fortsätta att tugga vidare för att se vad du har att erbjuda.

Jag förstår om många av er tycker detta låter flummigt men egentligen är det inte det, det handlar om att skapa uppmärksamhet, och medlen är egala. Endast reaktionen hos din publik spelar roll. Tänk vad du kan uppnå genom att tänka efter lite före och veta exakt när korven ska nå golvet! Snacka om att maximera effekten!

Sånt sätter sina spår hos lyssnarna/besökarna och är inte att förakta. Detta är dock inget nytt marknadsföringsknep, men väl värt att påminna om.

Lycka till med middagen!

Jag har läst en del blogginlägg idag och även surfat runt på diverse artisters hemsidor. Tanken slog mig plötsligt… väldigt få motiverar sin drivkraft i att skapa musik och till vilka de vill nå och varför.

Det har jag knappt sett. Så därför började jag fundera lite kring drivkraften bakom att göra och att vilja visa upp sin musik och motivera varför.

Tänk dig en artist som rent uttalat skulle säga ”jag gör musik för att jag har ett budskap jag tycker är viktigt och jag tycker att…”. Ja, det finns såna artister såklart, och visst blir man lite mer benägen att lyssna på vad deras budskap är?

Sen finns ”anti-artister” som säger ”vi skiter i allt och din morsa kan dra åt helvete”. De lyssnar man också på. Varför?
Jo, jag tror att det är spänningen i att få lyssna till nån annans åsikt, vare sig den är välment, ärlig eller trolig. Man vill veta var de står. Kanske det är så enkelt.

Så slutsatsen av dagens lilla övning är att om fler artister vore lite mer öppna med vad de vill så skulle fler lyssna. Tror ni det stämmer?
Jag tycker det stämmer väldigt väl, se bara på den exponering Sex Pistols fick för att de vågade (tvingades) vara fula i mun.

Men, kärnfrågan kvarstår… ”Vem gör jag musik för, och varför?”. Det är upp till varje artist att besvara, men jag tror att publiken faktiskt vill veta det, och lyssnar till det också.
Ta som exempel Bruce Springsteen. An all working class boy. Klart att han spinner på det!

Jag pratar inte politik här, utan endast ett sätt att vässa argumenten gentemot publiken. För att bättre visa var du som artist står och för att hitta ett sätt att göra dig intressant.

Förvånansvärt många artister ”måste” vara mainstream för att de är rädda att falla utanför. Jag tror att ju fler som vågar ringa in sitt syfte och mål, desto större träffsäkerhet har deras musik och desto tydligare blir deras budskap till publiken.

Vad tror ni? Bryr vi oss om detta alls eller är det endast ett fåtal som verkligen tar ställning till det underliggande budskapet?

Fredrik Muskos har ett mångårigt förflutet inom musikbranschen: som musiker, som producent, som skivbolags-entrepenör mm. Bland annat hittar du honom som en del av produktions-teamet Cut & Paste Productions, som medgrundare och medarbetare på Dead Frog Records och Musichelp.se. Kontakt: fredrik@deadfrogrecords.com

iPod FM radio remoteDe flesta tror att de själva bestämmer sin musiksmak och själva väljer vad de lyssnar på. Det är i själva verket långt ifrån sanningen… För i radiovärlden, där jag jobbat, finns nåt som heter ”format”. Ett format betyder att radiostationen är inriktat mot en viss målgrupp med en viss smak. Alltså spelar de företrädesvis låtar som appellerar till den målgruppen. Det är en självklarhet, för det handlar om att få lyssnarna att känna sig hemma och att stanna länge vid kanalen som lyssnare.

Alltså lyssnar man på sin favoritkanal och tycker det mesta är rätt bra, av just den anledningen att kanalen vet vilka lyssnarna är och
vad de gillar och försöker serva dem med rätt musik under så lång tid som möjligt. Det är då annonsörerna får ut det mesta av sin
reklaminvestering. ”Men, vänta!”, säger du… ”jag bestämmer ju själv vad jag gillar!”. Precis, det gör du, men folk som du och jag går rätt
lätt att kategorisera och dela in i olika typer av grupper, vad gäller allting i princip. Därför skapar mediakanalerna (radio, tv, osv) ett
format (en definierad målgrupp) som de håller sig till, och fastnar du för en kanal som spelar din favoritmusik till 80% så är du fast. Vore
det inte så skulle de inte kunna sälja sin reklam, som ju finansierar stationens sändningar.

På samma sätt gör ju alla professionella artister, de inriktar sig på sin målgrupp och ger dem det de vill ha i hopp om att få sälja sin senaste produkt.

Så till slut bestämmer självklart var och en vad vi lyssnar på, men det är bra att vara medveten om hur mediavärlden fungerar, för de kategoriserar för att överleva och behålla sina
lyssnare/tittare/läsare. Men… ytterst är det faktiskt skivbolagen som bestämmer vilka låtar som ska marknadsföras som singlar och därmed ges chansen till att bli spelade mest i radio/tv osv…. Det är inte ditt val som lyssnare – du konsumerar, skivbolaget regerar… Tänk på det och våga botanisera bland de spår som inte är singlar på

ett album, du kanske upptäcker nåt nytt. För en singel är i skivbolagens ögon en färskvara som ska sälja artisten på så kort tid som möjligt. Samtidigt tycker du som lyssnare att singeln är den bästa låt som finns, men våga sök vidare och vidga dina vyer – du kanske upptäcker en ny dimension. Din musikstil är inte så smal som radio- och tv-kanalerna vill ge sken av. Till sist är det dock du som bestämmer vad du gillar, men inte alltid vad du lyssnar på.

Läs mer: ”Average music for average people” eller…

Fredrik Muskos har ett mångårigt förflutet inom musikbranschen: som musiker, som producent, som skivbolags-entrepenör mm. Bland annat hittar du honom som en del av produktions-teamet Cut & Paste Productions, som medgrundare och medarbetare på Dead Frog Records och Musichelp.se.
Kontakt: fredrik@deadfrogrecords.com

Alla ”vet” att skivbolagen överöses av demos i princip varje dag som brevbäraren går sitt skift. Nja, det är nästan sant, för saker har ändrats. För kanske 5-6 år sedan kom merparten av alla demos per post. Idag sker den distributionen via e-post. De flesta artister har också lärt sig att inte bifoga mp3-filer, utan skicka länkar istället.
Men det mest intressanta är att antalet demos har minskat radikalt. Mer om detta snart.

Gone GoldMen kvaliteten då? Tja, i och med att de flesta artister idag har egna inspelningsmöjligheter och ”inbyggd” studioutrustning som bara för 10 år sedan kostade 100 000-tals kronor så är det klart att ljudkvaliteten förbättrats. Som lyssnare är det skönt att slippa brusiga kassettband. Men i och med att tekniken har förbättrats är det förvånande att inte demokvaliteten ändrats i samma takt. Vi får ofta demos som skulle kunnat vara färdiga för släpp om de t.ex bara hade mixats ordentligt.

Dock har inte den rent artistiska kvaliteten ökat alls. Alltså kvaliteten på låtarna.

Det kommer fortfarande demos från artister som hoppas slå igenom och få skivkontrakt. Dessvärre verkar det som de artister som helt förlitar sig på att skicka demos för att nå ut, är de som ännu inte anammat den nya teknikens möjligheter, och därför ligger steget efter.

När vi på skivbolaget får en demo och ska bedöma denna är det inte bara låtarna vi lyssnar på. Det vi är intresserade av är att kunna sälja en artist. I paketet ”Artist” ingår förutom bra material också image, fanbase, sound och ”egenhet”. En helt färsk artist med endast en demo är svår att bedöma. Vi vill gärna se att artisten själv är aktiv, alltså har en hemsida alt. MySpace och marknadsför sig själv och sin musik. Det bäddar för att artisten kommer att synas och höras i olika sammanhang. Det gör det lättare för oss som skivbolag att få ut musiken också.

De gånger vi har plockat upp artister genom en demo, så har det alltid funnits fler delar i paktetet färdiga, vilket i princip är ett krav idag. Vårt råd till artister som endast har en demo brukar vara att de ska bygga på paketet och skicka en ny demo med de eventuella förslag till förbättringar vi föreslagit. Det kan gälla förbättringar av rent musikalisk art eller övrigt i paktet.

Ett skivbolag vill se att en artist menar allvar med sin musik och därför räcker det inte med en demo för att få kontrakt idag. Vi vill se att artisten kan stå på scen och göra bra ifrån sig; att artisten kan skaffa fans men framförallt viljan och engagemanget att nå ut med sin musik.

Så åter till minskningen av antalet demos vi tar emot. Vi har sett en klar trend i nedgången, i takt med att antalet onlinetjänster för marknadsföring, försäljning osv. av egen musik har ökat, så har demohögen minskat. Ganska självklart tycker vi, för det visat ju att många artister tagit saken i egna händer och själva hittat kanaler för sin musik. Därmed inte sagt att kvaliteten är bättre för det, men vi tror att många artister själva släpper sina demos istället för att skicka till skivbolagen, och är nöjda med det.

Det finns knappt nåt skivbolag som kontrakterar nya orutinerade artister idag. Det är för mycket som står på spel för att våga chansa med något man inte vet håller och som inte har det som krävs.

Till de artister som ändå vill skicka sina demos till skivbolagen brukar vi ge följande råd:

  • -Se till att ni har bra låtmaterial! Detta brukar vara den stora bristen. Bolla runt era låtar bland vänner och bekanta och era nätcommunities. Hämta in synpunkter och lyssna på dessa.
  • Spela inte in en demo. Spela in en ”singel” med tre av era bästa låtar. Inspelningen ska vara så bra som möjligt, gärna färdig för släpp, det ökar chanserna till att ni får gehör hos nåt skivbolag.
  • Följ upp er demo med en till inom några månader. Arbeta samtidigt flitigt med att marknadsföra er på nätet och bygga er fanbase.

Svaret på frågan i rubriken blir därför: ja, en demo kan ge skivkontrakt, men det hänger inte bara på själva demon.

Fredrik MuskosFredrik Muskos är vår förste gästskribent här på Blindmen-bloggen. Han har ett mångårigt förflutet inom musikbranschen: som musiker, som producent, som skivbolags-entrepenör mm. Bland annat hittar du honom som en del av produktions-teamet Cut & Paste Productions, som medgrundare och medarbetare på Dead Frog Records och Musichelp.se.
Kontakt: fredrik@deadfrogrecords.com

Hur viktigt är det att få skivkontrakt?

Innan Internet slagit igenom fanns det i princip bara ett sätt att
visa upp sig utanför sin hemort, och det var genom att skicka sin demo
till ett skivbolag i hopp om att bli uppmärksammad, upptäckt och
signad. Alternativt kunde man skaffa sina fans på hemmaplan och hoppas
på spelningar på de lokala ställena. Men för att verkligen nå
nånstans, ut i världen krävdes ett skivkontrakt. Alla ville ha det,
inte många fick det.

Sen kom Internet, sakta men säkert. Alla som läser detta har ju tagit
del av dess effekter och vet vad det handlar om, men…. hur många
använder det så som det skulle kunna användas? Om vi pratar om
artister med ambitioner att nå ut i världen, så tror jag att det
skulle kunna vara många fler. För artister tenderar att tänka och tro
att det fungerar som det gjorde förr.

”Måste få skivkontrakt, då kommer musiken att slå” – det tycks vara
mentaliteten hos många band och artister. Så var det kanske förr, men
inte nu längre. Faktum är att många band fortfarande lever kvar i ”det
gamla” tänket, att ett skivbolag ska kunna göra underverk för dem, men
glöm då inte att skivbolagen idag inte fungerar som de gjorde då. Idag
finns knappast ett skivbolag som plockar upp en helt ny och oprövad
artist och satsar en massiv marknadsföringsbudget på något de vet att
de inte kommer att få igen.

Så, bollen ligger hos artisterna själva. Idag krävs det lite eget
arbete för att nå ut med sin musik. Om man vill och om man ser nyttan
med det.

Jag brukar dela in artister i två grupper: de som tänker ”old school”
och de som tänker ”the new”. ”Old school” är de artister som tror att
ett skivkontrakt är lösningen och den enda vägen ut för deras musik.
”The new” är de som har fattat att Internet kan göra så mycket mer för
dem än bara ett skivkontrakt som kanske inte leder nån vart.

Jag har jobbat på skivbolag i många år och har sett alla typer av
artister, med olika ambitioner och självuppfattningar och har lärt mig
detta: de artister som själva är aktiva och använder Internet som en
given kanal för sin musik lyckas bättre än andra. För de som förstår
mediets möjligheter och kan använda dessa på ett bra sätt, de når
också ut. De andra, som väntar på genombrottet, skivkontraktet, de får
fortsätta vänta.

Idag gäller det att ta saken i egna händer, våga tänka lite
annorlunda, våga bjuda på nån låt (helt gratis), spela in en video med
mobilen (och lägga ut på YouTube), utlysa tävlingar på hemsidan, locka
fans till spelningarna och helt enkelt bjuda på sig själv som artist,
för att visa att man duger. Det är det enda vapen du har om du nu inte
råkar bli signad av ett majorbolag. Man måste våga framhäva sig själv
lite och bjuda på sig själv. De möjligheterna har aldrig varit
starkare än idag och jag är förvånad över att inte fler artister ser
den chansen.

Idag finns ju även möjligheten för nya artister att ge ut sig själva,
helt utan ett skivbolag i ryggen. Det är många som gör så idag. Det är
enkelt, om man har rätt kontakter, man slipper krångliga avtal, och
ändå kan man nå ut på en världsmarknad och synas i rätt samanhang på
nätet, för det är där de flesta musikupplevelser sker idag. Men varför
gör inte fler det då? Ja, bra fråga, men jag tror helt enkelt att det
saknas kunskaper. Många artister vet inte om att de själva kan ge ut
en skiva, få den distribuerad och marknadsförd i eget namn.

Ta Youtube och MySpace som ett par praktexempel, de öppnar ju upp en
värld för alla artister att sprida sin musik, helt gratis, och därmed
chansen att fånga nya fans (med rätt metoder). Därför öppnas ju också
möjligheten till kommunikation och försäljning för att få lyssnarna
att fastna för/köpa just din musik. Tänk ett steg till, det lönar sig.
Våga bjud på dig själv.

Ingenting är sig likt, en demo är inte längre frågan om ett ”ja” eller
”nej” från ett skivbolag, den är allt du har för att övertyga resten
av världen att du kan och att du vill.

Fredrik Muskos

blank