Jag har läst en del blogginlägg idag och även surfat runt på diverse artisters hemsidor. Tanken slog mig plötsligt… väldigt få motiverar sin drivkraft i att skapa musik och till vilka de vill nå och varför.

Det har jag knappt sett. Så därför började jag fundera lite kring drivkraften bakom att göra och att vilja visa upp sin musik och motivera varför.

Tänk dig en artist som rent uttalat skulle säga ”jag gör musik för att jag har ett budskap jag tycker är viktigt och jag tycker att…”. Ja, det finns såna artister såklart, och visst blir man lite mer benägen att lyssna på vad deras budskap är?

Sen finns ”anti-artister” som säger ”vi skiter i allt och din morsa kan dra åt helvete”. De lyssnar man också på. Varför?
Jo, jag tror att det är spänningen i att få lyssna till nån annans åsikt, vare sig den är välment, ärlig eller trolig. Man vill veta var de står. Kanske det är så enkelt.

Så slutsatsen av dagens lilla övning är att om fler artister vore lite mer öppna med vad de vill så skulle fler lyssna. Tror ni det stämmer?
Jag tycker det stämmer väldigt väl, se bara på den exponering Sex Pistols fick för att de vågade (tvingades) vara fula i mun.

Men, kärnfrågan kvarstår… ”Vem gör jag musik för, och varför?”. Det är upp till varje artist att besvara, men jag tror att publiken faktiskt vill veta det, och lyssnar till det också.
Ta som exempel Bruce Springsteen. An all working class boy. Klart att han spinner på det!

Jag pratar inte politik här, utan endast ett sätt att vässa argumenten gentemot publiken. För att bättre visa var du som artist står och för att hitta ett sätt att göra dig intressant.

Förvånansvärt många artister ”måste” vara mainstream för att de är rädda att falla utanför. Jag tror att ju fler som vågar ringa in sitt syfte och mål, desto större träffsäkerhet har deras musik och desto tydligare blir deras budskap till publiken.

Vad tror ni? Bryr vi oss om detta alls eller är det endast ett fåtal som verkligen tar ställning till det underliggande budskapet?

•  
• Share on Tumblr