envelopeNär vi på 90-talet, i mitt dåvarande företag, hade gjort klart vår första vackra färglada, informativa och roliga (som vi tyckte) produktbroschyr, så var vi givetvis angelägna att presumptiva kunder skulle få ta del av den så fort som möjligt. Ett brevutskick skulle göras till de som ingick i vår väl inringade målgrupp. Det handlade om ca 2000 brev.

Men enligt egna och andras erfarenheter visste vi dock att det var ganska få som faktiskt öppnade dessa brev, ca 10%, och av dessa som öppnade var det kanske 10% av dessa som faktiskt läste vad som stod i den. (detta gällde en mycket specialiserad produkt, för bredare produkter så är det betydligt lägre utfall, vilket alla som får direktreklam vet).

Vi fick det enkla tipset av vår reklambyrå att skriva alla adresser för hand, istället för att trycka ut adressetiketter och klistra på. Och det gjorde vi. Det tog ett antal timmar att plita ner 2000 adresser, men utfallet blev betydligt bättre än vi vågade hoppas på. Många hade lagt märke till broschyren, en del hade till och med läst den och faktiskt, ett hyfsat gäng hörde av sig själva till oss. Varför? Jo för att mottagaren uppenbarligen blev mer nyfiken på innehållet när det tydligt syntes att någon hade tagit sig tid att göra något lite extra, en sån liten sak som att skriva en adress för hand. Det kändes personligare.

I den elektroniska världen kan man naturligtvis inte göra massutskick på det här sättet utan att ha frågat innan, det kallas för spam. Sen finns det en stor gråzon, som kanske inte legalt skulle kallas för spam, men som ger en spam-känsla. Det handlar om när vi gör mailutskick till vänner, skicka ut massmeddelanden på Myspace om konserter, skivsläpp och annat eller skickar mass-SMS. Kopierat och klart, opersonligt och det går ofta direkt i papperskorgen och vid upprepade tillfällen innebär det förlorade potentiella relationer. ”Om det är något som som spammarna har lärt oss så är det att trycka på delete-knappen” – Seth Godin

Sen finns det utskick som ligger på rätt sida gränsen. Dvs utskick via din e-postlista till dina fans, utskickslistor till press, media, bloggar mm (som har gått med på att finnas på listan), inbjudningar till evenemang och till fan-sidor mm. Men hur effektivt är det egentligen?

Ja, pratar vi om mail-vägen, så är en enkel regel att personliga meddelanden i princip alltid går före massutskick. Även om det är ett utskick någon har registrerat sig för. Någon som har bemödat sig att skriva ett personligt meddelande känner man sig helt enkelt mer ansvarig att svara eller agera på. Har man ont om tid (vilket alla har), så hamnar massutskicket i högen eller papperskorgen, eftersom man inte känner det som ett måste att göra något.

Det kan kännas som en stor vinst att ha fått ihop en accepterad lista på 1000 adresser till media, bloggare och andra, men vad är den värd om dina utskick ändå hamnar långt bak i kön? Den som istället lägger ner lite tid att kontakta 100 av dessa, med ett meddelande riktat till just den man skriver till kommer säkert att få ett betydligt bättre resultat. Och eftersom det är personligt riktat så kan man kanske också få en intressant dialog på köpet och en relation.

Betyder detta då att e-postlistor är meningslösa? Nej, inte alls, som jag har beskrivit tidigare, men det gäller att fundera på vad man vill uppnå när man skickar något och till vem du skickar det. Ett nyhetsbrev är i första hand till för att informera om något, inte att tvinga någon att agera på ett visst sätt inom en viss tid. Det krävs ju också att de som är med i listan verkligen vill vara där.

Bry dig om personen/personerna i andra ändan av tråden, det märks. Fundera på vad som är av värde för just den eller de du skickar till. Vill du bli spelad i radio, synas på bloggar, bli omskriven i pressen, rikta dig då direkt till den personen du vill tala med. Kanske kan du skicka ett personligt meddelande till en del av dina vänner som du bjuder in på Facebook till din fan-sida, eller när du gör ett evenemang om en spelning. Blir dessutom både roligare och mer spännande.

  • Share on Tumblr
blank