Att lära sig att marknadsföra sin musik med de nya medierna är som att lära sig simma på nytt.

Vi är så invanda vid att det handlar om att ge sig ut på ett torg, en radiokanal, i en tidning eller i ett teveprogram och bara skrika ut sitt budskap direkt, så ska folk lyssna.

Problemet är bara att det är väldigt få människor på torget som verkligen lyssnar nu längre.

Så vi får lära oss simma igen. Vi kan prata, de flesta av oss. Och vi har några vänner. Och vi tycker om att prata med dem och vi bryr oss faktiskt om dem också.

Det betyder att vi kan röra på lemmarna åtminstone. Fan, hur får man dem att röra sig synkront?

Finns på Myspace, på Facebook, har en hemsida som en broschyr; fan vad svårt det var att få armarna att röra sig i samordning med benen. Störtdyker.

Fixar en riktig hemsida, med en blogg, och länkar till andra, bjuder in mina fans och bjuder på musik; mmm… lite bröstsim…nyhetsbrevet med insamling av e-postadresser på gigget funkar…pratar lätt och ledigt med ett antal människor nu…kan simma 25 meters bröstsim utan att drunkna och det känns fint.

Känner själv att jag kan börja med ryggsim nu. Har alltid gillat ryggsim. Simlärare är jättebra och kan hjälpa en att komma vidare, men de kan ju inte knuffa på en precis, det enda är att kasta sig ut i poolen och försöka själv.

  • Share on Tumblr


Leave a Comment

blank