Ibland får jag sådana där lite otäcka anfall av energi. När jag vill sprida min musik (som är väldigt bra såklart) till varje skrymsle på den här planeten (som känns rätt liten då).
När allting känns lite möjligt på något sätt.

Så för dom tillfällena har jag satt ihop en liten lista för att påminna mig om tingens inneboende ordning i branschen. Så här kommer 8 skäl att inte göra någonting alls:

1. Det handlar ändå bara om tur om man blir signad/upptäckt.

För så måste det nog vara. Skivbolagen eller andra aktörer i branschen gör ju knappast någon bedömning av min musik, min erfarenhet, min historia, hur kommersiellt intressant jag är osv. Dom drar bara ett namn ur en tombola ett par gånger om året eller så.

2. Jag har inte de rätta kontakterna.

OK, det kanske inte bara är tur då, men om man inte känner rätt personer är det ju inte mycket mening att ens försöka. Det har man ju förstått.

3. Det går ändå inte att tjäna pengar på musik nuförtiden.

Hela världen är ju full av pirater som bara vill ha och inte vill betala för sig. Varför ska jag lägga ut min musik så att dom kan sno den?

4. Jag har inte råd.

Gratissajter och gratistjänster i alla ära, men vill man satsa på riktigt så kostar det, och sen får man ändå ingenting tillbaka (se punkt 3).

5. Jag har inte tid.

Det är rätt mycket nu, behöver jag säga mer än så!

6. De andra i bandet gör ju ingenting, jag får dra hela lasset.

Det var ju det jag sa! Det är rätt mycket just nu!

7. Jag har ändå ingen lust att hålla på med marknadsföring och sånt, jag vill bara göra musik.

Dessutom har jag ingen lust att sälja mig. Min musik är faktiskt äkta jämfört med all annan skit som spelas på radio.

8. Enda chansen man har att slå är att komma med i Melodifestivalen, och det vet man ju hur det funkar där.

För, först måste man ju vara bög, och är man inte det måste man vara tjej, och är man inte det så måste man vara ung, och är man inte det så måste man vara snygg på ett vindpinat, livserfaret och intressant sätt, och är man inte det så har man ingen chans (Jag är inget av det). Sen spelar det faktiskt ingen roll vad man än är ändå, om man inte känner Christer Björkman (se punkt 2)

Så det så!!!
Skicka hit den där kudden, nu ska jag somna om igen.

/Lasse

•  
• Share on Tumblr