Per skrev för ett tag sen om mediauppföljningen på gig och och det fick mig att tänka saker du kan göra förutom att spela på giget. Saker som göra att din publik minns dig. Saker som bygger relationer med de som var där och lyssnade på dig. Så jag plockade ihop lite idéer, som jag hittade på nätet, från saker jag gjort själv och från Pär och några till.
Så här kommer lite du kan göra förutom att spela skiten ur publiken:

Göm dig inte i logen

T.ex. spelar du sist så stanna kvar vid scenen efteråt. Prata med folk. Fråga vad de tyckte. Berätta vad du själv tyckte hur det gick. Eller häng i baren. Eller stå i dörren när folk kommer och går. Att vara närvarande är att öppna alla dörrar.
Prata med din publik. Fråga vad de gillar i din musik, varför de är där, hur fick de reda på det osv. Var intresserad helt enkelt, för det är ditt gig och du måste ju ta reda på vad som lockade din publik.
Göm dig bara inte i logen.

Låt publiken betala efteråt!

Det kanske låter radikalt, men varför inte? Det kommer få många att höja på ögonbrynen. Och det är ärligt. Om du litar på att det du gör är värdefullt och att din publik också förstår det, varför inte prova?
Men berätta också varför, både till publiken och till media.

Gör ett fotoreportage från scen

Ta med en kamera på scen. Inte för att ta bilder på varandra i bandet. Gör ett reportage på publiken iställetvoch berätta att det kommer att finnas på din webbsajt efter konserten (Och lägg ut det snabbt efteråt, helst samma kväll). Alla som stod längst fram kommer att gå in för att se om de är med.

Spela in konserten

Lägg ut dom bästa klippen som bonusmaterial på din sajt. Kvaliten är inte det viktigaste, det är istället att ge publiken som var där något att minnas med. En enkel audiorecorder eller videobandspelare vid mixerbordet räcker långt.
Och glöm inte att berätta för publiken att om dom går in på sajten imorgon så kan dom höra eller se det igen.

Gör ett webblotteri av biljettnumret

Lotta ut något på din webb veckan efter giget. Låt någon i publiken vinna skivor, en specialskriven låt om honom eller henne, en dag i studion med er eller varför inte sångarens svettiga linne från den kvällen.
Följ upp med att publicera vinnaren på webben också och vad ni gjorde med honom eller henne.

Sälj din skiva för vad folk är beredd att betala

Låt din publik värdera det du har gjort. Och vilken underbar motivation för dig att verkligen visa ditt riktiga värde.

Och vad du än gör, var tydlig

Berätta för publiken vad du tänkte göra, t.ex att dom kan hitta bilder på sig själva efteråt. Och var dom kan hitta dom.
Säg det tills du är säker på att det gått fram.

Några exempel som sagt, som inspiration. Sen är det bara fantasin som sätter gränserna. Det mesta är ännu inte gjort.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Här går jag och lägger mig tidigt, och när jag vaknar så har Pär fixat lite mirakel (inte långt ifrån i alla fall) och lagt till en söktjänst för mp3-bloggar till Blindmen-bloggen.

Så nu kan du söka direkt  i mer än 1300 mp3-bloggar från hela världen och hitta de som passar just för dig att tipsa om din musik. Eller söka söka på artister som är i samma genrer som du och se vad olika bloggar har skrivit om dessa. Eller söka på dig själv för att kanske hitta att någon har uppmärksammat dig igen.

Sökningen hitta du längst ner i högerspalten här på sidan.

Eller testa och sök här i inlägget:

  • Share on Tumblr

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till en början till Spotify. En streamad musiktjänst för att bara lyssna i datorn, istället för att ladda ner. Hm… ska det vara något att ha?
Nu efter några veckor med Spotify i den bärbara har jag svårt att tänka mig ett liv utan.

Varför? Först för att det är väldigt bra utfört, sökningarna är blixtsnabba, streamningen fungerar som den ska och ljudkvaliteten är OK.
Och sen för det att katalogen med musik faktiskt är väldigt stor, det mesta jag har försökt hitta finns faktiskt (även om jag blev besviken att King Crimson saknades, det hade varit ett kärt återseende från vinylens dagar)

Gillar dessutom möjligheten att så enkelt spara spellistor och skicka dom till andra spotify användare, eller lägga dom som en länk i ett blogginlägg… Den moderna tidens mixband kanske, att dela med sig till vänner, bekanta och kanske fans.

Nu sitter jag och uppdaterar mig på alla dom artister och CD som jag inte köpt men borde under de senaste 10 åren (och nej jag har aldrig varit någon stor nedladdare ifall någon undrar).
Känner mig som ett bra exempel på en av skivbranschens förlorade kunder, inte för att jag inte var villig att betala utan för att priset var för högt och för det inte riktigt passade mitt sätt att lyssna på.

Vad vill jag ha sagt med allt detta? Vet inte riktigt, mer än att jag har roligt, och att det är uppmuntrande med en musiktjänst som verkligen fungerar (i alla fall för  mig) och som pekar framåt.

Och det här rullar på min spelare just nu. (om du redan har Spotify)

  • Share on Tumblr

Och som en uppföljning till gårdagens inlägg kommer här en länk till ett inlägg av Steve Lawson på stevelawson.net:

“Art First” – Why the ‘Present of Music’ is the Best it’s Ever Been for Musicians

Det beskriver på ett mycket bättre och mer detaljerat sätt det jag försökte säga igår.

Fullt av inpirerande och praktiska idéer om vad vi kan göra för att nå ut.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Så kom våren till slut. Att blogga eller sitta framför datorn har inte varit att tänka på i helgen som gick. Själv har jag varit ute i trädgården och vårstädat. Krattat, räfsat och till och med vågat mig på en kort session med motorsågen (granen på framsidan finns icke mer).

Därmed inte sagt att jag inte har funderat. Det har jag (det gör jag för det mesta), och i vårsolen kommit fram till att vi lever i den bästa av världar, i all fall om vi är oberoende musiker och artister.
Aldrig tidigare har vi haft ett tillfälle som nu!

När jag började för tjugofem år sedan, vilka möjligheter fanns då för att nå ut?
Skicka demos, spela på den lokala klubben… möjligheterna var begränsade.
Och drömma om breaket, om kontraktet, om att bli upptäckt.

Men idag är vi redan upptäckta om vi vill vara det. Vi har så många möjligheter att nå ut nu. Att låta många fler runt om i världen upptäcka oss.

Det sitter lyssnare därute i världen och bara väntar på att höra oss. På Myspace, på Bandcamp, på din egen sajt eller blogg, på podradion
Som älskar när vi bjuder på oss själva…
Och framför allt en hel värld som vill kommunicera med oss, via mail, genom bloggkommentarer, på communities som Facebook 0ch  Twitter
Alla möjligheter att skapa en trogen lyssnarskara, som grunden för en framgångsrik karriär.

För mig är det svindlande.

Och samtidigt stämmer de stora skivbolagen sina kunder för att de inte uppför sig som de ska. För att de inte vill köpa och lyssna musik längre på deras villkor.
Vilken möjlighet de lämnar helt öppen.

Jag kanske får det att låta enkelt. Och på många plan är det också det, samtidigt som det är lika svårt som det alltid har varit. För de nya möjligheterna är ingen genväg och du åker inte snabbare och bekvämare med dom.
Men det är så mycket mer som är möjligt nu. Det är en den stor skillnaden.

I denna, den bästa av världar.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Vi har lagt till en ny blogg till vår lista över svenska musikbloggar – Blaskan. Kanske mer en nättidning än en blogg men dom skriver mycket och seriöst om svensk musik.

Listan och övriga bloggar på den hittar du här.

  • Share on Tumblr

signed

Nej, inte det är inte alls synd om oss osignade. Jag får svårare och svårare att förstå det ordet och vad det innebär. Det är omodernt och återspeglar inte verkligheten längre. Jag skulle aldrig kalla mig osignad längre (eller signad för den delen heller).
Varför det?

Är din musik tillräckligt bra för att hitta en publik, att få trogna lyssnare, vad spelar det för roll då om du är signad av ett skivbolag eller inte? Ingen alls! Och jag tror inte att dina lyssnare bryr sig. Inte en sekund bryr dom sig, faktiskt. Dom är intresserad av dig och hur du låter i första hand, inte vilket skivbolag du ligger på.
Det är klart, ett bra skivbolag som tror på dig och som är villig att satsa kan kanske öka möjligheten och minska tiden det tar att nå ut, men du måste inte arbeta mindre för det. Grunden är ändå din musik och du som artist. Ditt uttryck, din personlighet, det du har att säga är skillnaden. Och det arbetet kan ingen annan göra än du.

Alla vi som vill bli hörda, har verkligen fantastiska verktyg som kan hjälpa oss att nå ut, att finna en publik (Många av inläggen här på Blindmen handlar om dem). Möjligheter som aldrig funnits tidigare, och som är tillgängliga vare sig du är signad eller inte. Ofta är dom gratis, det enda du behöver är tid och en idé om vad du vill göra.
Att skivbolagen inte vet vad dom ska göra och slåss för sin framtid betyder ju inte att du behöver göra det samma.

Och om din dröm ändå är att hamna på ett stort bolag? För varje ny lyssnare du når, för varje fan som prenumererar på ditt nyhetsbrev, för varje bloggare som skriver om dig så ökar också chansen att det faktiskt ska hända.

Så jag föreslår att det är dags att att skrota begreppen signad och osignad. Låt oss begrava dom. Dom gör ingen nytta längre och pekar bara i fel riktning, bort från dina lyssnare och fans.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Pär har ju tidigare skrivit om hur viktiga länkar är i kommunikationen på nätet.

Och för det mesta så är det bra om dom är så begripliga som möjligt, som t.ex länken till det här inlägget: http://blindmen.se/blog/2009/03/ju-kortare-desto-battre/.

Men ibland är längden ett problem. Om du skickar en lång länk i ett mejl så kan den radbrytas och då fungerar den inte längre. Eller om du skickar länken i ett SMS eller på Twitter (som Pär skrev om häromdagen) där du har en begränsning på meddelandets längd.

Det finns många tjänster på nätet som kan hjälpa dig.
Dom tar helt enkelt din långa adress och skapar en kort url som du kan använda i mejl, Twitter m.m. Och som länkar vidare till din ursprungliga sida.

http://blindmen.se/blog/blindmens-svenska-musikbloggar/ blir http://tinyurl.com/735q7z. (Prova gärna)

Några exempel på sajter som tillhandahåller den här tjänsten:

TinyURL

TimesURL

bit.ly

/Lasse

  • Share on Tumblr

Och när vi ändå håller på att uppdatera vår lista över svenska musikbloggar så kan vi passa på att nämna It’s a trap (även om de inte kvalificerar sig för listan). Det är en amerikansk sajt som mycket ambitiöst bevakar den skandinaviska musikscenen.

Väl värt ett besök eller att kontakta med nyheter.

  • Share on Tumblr

Vi har lagt till en ny blogg till vår lista över svenska musikbloggar – Sundaymorning.

Listan och övriga bloggar på den hittar du här.

  • Share on Tumblr

pillowIbland får jag sådana där lite otäcka anfall av energi. När jag vill sprida min musik (som är väldigt bra såklart) till varje skrymsle på den här planeten (som känns rätt liten då).
När allting känns lite möjligt på något sätt.

Så för dom tillfällena har jag satt ihop en liten lista för att påminna mig om tingens inneboende ordning i branschen. Så här kommer 8 skäl att inte göra någonting alls:

1. Det handlar ändå bara om tur om man blir signad/upptäckt.

För så måste det nog vara. Skivbolagen eller andra aktörer i branschen gör ju knappast någon bedömning av min musik, min erfarenhet, min historia, hur kommersiellt intressant jag är osv. Dom drar bara ett namn ur en tombola ett par gånger om året eller så.

2. Jag har inte de rätta kontakterna.

OK, det kanske inte bara är tur då, men om man inte känner rätt personer är det ju inte mycket mening att ens försöka. Det har man ju förstått.

3. Det går ändå inte att tjäna pengar på musik nuförtiden.

Hela världen är ju full av pirater som bara vill ha och inte vill betala för sig. Varför ska jag lägga ut min musik så att dom kan sno den?

4. Jag har inte råd.

Gratissajter och gratistjänster i alla ära, men vill man satsa på riktigt så kostar det, och sen får man ändå ingenting tillbaka (se punkt 3).

5. Jag har inte tid.

Det är rätt mycket nu, behöver jag säga mer än så!

6. De andra i bandet gör ju ingenting, jag får dra hela lasset.

Det var ju det jag sa! Det är rätt mycket just nu!

7. Jag har ändå ingen lust att hålla på med marknadsföring och sånt, jag vill bara göra musik.

Dessutom har jag ingen lust att sälja mig. Min musik är faktiskt äkta jämfört med all annan skit som spelas på radio.

8. Enda chansen man har att slå är att komma med i Melodifestivalen, och det vet man ju hur det funkar där.

För, först måste man ju vara bög, och är man inte det måste man vara tjej, och är man inte det så måste man vara ung, och är man inte det så måste man vara snygg på ett vindpinat, livserfaret och intressant sätt, och är man inte det så har man ingen chans (Jag är inget av det). Sen spelar det faktiskt ingen roll vad man än är ändå, om man inte känner Christer Björkman (se punkt 2)

Så det så!!!
Skicka hit den där kudden, nu ska jag somna om igen.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Det var med stort intresse jag läste Fredrik Muskos inlägg förra veckan om hur han ser på demos och skivkontrakt från skivbolagsperspektiv.

Jag började fundera vidare. Om nu ett stort (och kanske större ansvar idag än förr) ansvar ligger på artisten för det som Fredrik kallar paketet “Artist”, vad kan då en artist förvänta sig av ett skivbolag? Vilka krav och förväntningar kan du rimligtvis ha?

Jag har inga bra svar på det själv, men tycker att frågan är intressant. Så om du har tankar kring detta och vill dela med dig skulle vi tycka att det vore mycket intressant att höra. Kommentera gärna i så fall eller mejla mig eller Pär så kan det kanske bli ett eget inlägg också.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Det är en aspekt med musikbranschen som jag inte riktigt förstår och som skiljer den från många andra områden i samhället. Myten om det stora breaket, om att som okänd bli upptäckt, och sen bli en världsartist (eller åtminstone en svensk världsartist) från ingenstans över en natt.

Allvarligt, ingen skulle ens komma på tanken att rekrytera en VD till t.ex. Ericsson från gatan. Och i sportens värld förväntas man försaka stora delar av sitt liv till träning för att ha en chans att åka på ett OS. Och bara för att jag spelar korpfotboll så förväntar jag faktiskt inte att Lagerbäck ska ringa och höra om jag har tid för några landskamper under våren.
I musikbranschen däremot finns drömmen om att bli upptäckt, att från ingenstans få möjligheten, med skivbolag som ställer upp, marknadsföringspengar, studiotid osv…
Och när man läser om de som blev det, så visar sig de historierna nästan aldrig vara sanna, när man börjar gräva lite djupare. Det man hittar är år av slit och släp, misslyckanden, felsatsningar, och en massa massa tid innan det hände. Men historien skrivs gärna om. ”Ja, jag la bara upp några av mina låtar, som jag spelat in hemma helt anspråkslöst i vardagsrummet, på Myspace och sen började telefonen ringa” låter häftigare än berättelsen om alla år i replokalen och alla giggen på fritidgårdarna.
(Seth Godin beskriver just detta om Beatles i ett inlägg).

Nu menar jag inte att det är fel med drömmar, tvärtom. Om jag får som jag vill blir jag gärna ihågkommen som världens bästa låtskrivare.
Men inget blir bättre och lättare av att vi går på myterna om framgången och tror att dom är sanna. I nästan alla fall är framgång ett resultat av hårt, långsiktigt arbete. Små steg som till slut gör en stor skillnad.

Tror jag i alla fall.

  • Share on Tumblr

Satt och läste lite gamla artiklar och hittade en intervju med Brian Eno (en av mina musikaliska förebilder) i Sound in Sound från oktober 2005. Jag har, förutom hans musik, alltid tyckt om hans tankar kring den kreativa processen, om hur musik blir till.

”When you work with analogue, you tend to go for a performance, because it’s too complicated to cut up tape, and so on. So you tend to do takes until you get a good performance. But with digital you say ‘That’s a good bar, we’ll copy that a few times.’ ”

Inser hur sant det är, att hur vi väljer att att spela in, även påverkar det kreativa resultatet. Ett analogt arbetssätt fokuserar inspelningen mot  insatsen från artisten. Ett digitalt fokuserar på arrangemang och låtstruktur.

Och det gäller inte bara vid inspelning. Inneboende begränsningar finns i alla val vi gör. Väljer du att t.ex. distribuera dina låtar via mobiltjänster får kortare låtar bättre ljudkvalitet, så skriver du korta låtar så får dina lyssnare bättre kvalitet på ljudet. Eller som att jag gör olika typer av låtar beroende på jag om utgår från piano eller gitarr när jag skriver.
Olika val ger oss olika förutsättningar, gör vissa saker enklare eller svårare att utföra. Val som driver oss i en viss riktning genom sina inneboende begränsningar och möjligheter.
Och det påverkar direkt hur vi kommer att låta, till vem och hur många vi når och hur vi uppfattas och tas emot av den som lyssnar.

Vad som är rätt eller fel kan vi nog bara svara på själva. Däremot finns det ett medvetet eller omedvetet val. Förhoppningsvis väljer vi medvetet det som hjälper oss att komma en bit längre och närmare målet. Vad än det må vara.

/Lasse

  • Share on Tumblr

”Ja, och så måste du ha ISRC-koder på låtarna också” sa en flyktig bekant i branschen till mig.

-”Öhhh, ISRC-koder?”, sa jag och kände hur ett par kopplingar till i hjärnan brann upp. Vi hade precis bildat skivbolaget och höll på med att försöka förstå hur man gav ut en CD. Hade redan huvudet fullt av STIM, förlagsavtal, Ncb, masteringar och så började någon prata om ISRC eller något….

Men nu vet jag, och om du går i tankarna på att ge ut din egen CD och inte heller vet vad ISRC är så kommer här en kort introduktion.

Vad är ISRC?

ISRC står för International Standard Recording Code och är en standard som tagits fram för att kunna identifiera digitala ljudinspelningar, t.ex låtar utgivna på CD eller som mp3.
I praktiken innebär det att man lägger med en unik kod för varje inspelning på en CD eller inkluderar koden som en tag i en mp3 fil (se mitt tidigare inlägg om du undrar vad en mp3-tag är).
Koden är unik för inspelningen (inte för kompositionen) och ska återanvändas om samma inspelning ges ut igen, t.ex. på en samlings-CD.

Vad ska det vara bra för?

Tanken är att förenkla administration, rutiner och förbättra rapporteringen vid t.ex. spelningar i Radio och TV eller vid försäljning av nedladdningar.
Det blir lättare att identifiera inspelningen och därför lättare att se till att ersättning kommer till rätt bolag och personer.

Hur får man ISRC kod?

I Sverige är det IFPI (skivbolagens branschorganisation) som hanterar ISRC. Själva koderna gör du själv men du behöver ett bolagsprefix och för att få det behöver du registrera bolaget som äger inspelningen hos IFPI. Kostnaden är 500 SEK och ansökan finns att hämta på IFPI:s sida om ISRC som för övrigt har mer bra information.
Den som ansöker måste vara ett registrerat bolag. Det räcker inte med att vara privatperson, du behöver registrera ett bolag. Enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag går t.ex bra. Det är faktiskt mig veterligen den enda punkten i att producera en egen skiva där det kravet finns (Fast sen kan det vara bra att ha ett bolag av andra skäl).

Kan jag köpa en ISRC kod från någon?

Om du inte vill registrera ett bolag, men vill ha koder ändå. Kan man köpa bara koder från någon? Nej, inte vad jag vet. Jag har inte hittat någon som säljer den tjänsten (Hör gärna av dig om du känner till någon). Och anledningen är troligtvis att ISRC koden ligger till grund för utbetalningen av ersättning från STIM. En liten del av den betalas ut till det bolag som står registrerat på den kod som är ersättingsberättigad. Om du köper koden från någon annan så kommer det bolaget att få en liten procent av utbetalningen för dina radiospelningar.

Klarar man sig utan kod?

Ja, det är inget absolut krav att man har IRSC koder på sin CD. Det är inte som mekaniseringsavgiften där inget CD-presseri startar produktionen utan att du kan visa upp en faktura eller fribrev från Ncb. De flesta sajter som säljer downloads, iTunes t.ex., verkar inte heller bry sig även om jag har hört om sajter som ställer det som krav.
Samtidigt, i takt med att allt mer av medievärlden blir digitaliserad, att radio och TV stationer får moderna program som kan hantera ISRC, så kommer behovet att kunna identifiera inspelningar att växa. Risken är helt enkelt större att du missar ersättningar du borde ha haft om du inte har koder på din CD.

Läs mer

IFPI Sverige – Har en sida om ISRC med ansökningblankett i pdf format.
IFPI Internationellt – Har en sida på engelska med länkar till en handbook om ISRC och till andra relaterade och mer tekniska dokument.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Några mer eller mindre seriösa förslag på saker att göra medan du väntar på att bli upptäckt:

- Skaffa dig en egen webbsajt. Kostar mindre än ett kabel-TV abonnemang och är mycket roligare (och du kommer att tillbringa minst lika mycket tid framför skärmen).

- Skit i att bli upptäckt. Upptäck dig själv istället och starta eget skivbolag och förlag och ge ut dina egna skivor. Att starta ett handelsbolag kostar 1200,-. Att pressa en CD i 1000 ex kostar 6000,-.

- Skaffa en Myspace sida. Är gratis! Och är mycket roligare!!!!

- Skicka in bidrag till Melodifestivalen varje år. Nä, det är inte så stor chans att komma med, men det är bra övning, och du vet att det är höst när det är dags. På samma sätt som du vet att det är vinter när det är jul.

- Skriva massor med nya fantastiska låtar. Så att du har 50 låtar att välja bland när det är dags att spela in CD:n.

- Blogga. Om du inte vill starta en egen hemsida så starta en blogg på t.ex Blogger eller WordPress och skriv om ditt liv före (breaket alltså). Gratis och kul att visa barnbarnen när du väl är berömd.

- Gör en mobil-musikvideo. Samla ihop bandet och ut och filma med mobilen. Lägg upp på YouTube och skicka till vänner och bekanta och alla andra du känner.

- Starta en egen podcast. En chans att spela dina och kanske dina vänners låtar och snacka en massa skit om allt och alla. Läs mer t.ex på Podomatic som är en fri podcastingtjänst.

- Ta nya bandbilder. Fram med kameran och plåta en ny uppsättning bilder som du kan använda på webben, i promobrev, lägga upp på t.ex. Myspace , Flickr eller Facebook.

  • Share on Tumblr

Till att börja med, jag måste bara få tacka för alla positiva reaktioner vi har fått om bloggen så här långt. Det är jättekul. Att få skriva om det jag tycker är det roligaste som finns och samtidigt känna att jag kanske kan tillföra något till andra… Häftigt.

Och just därför några ord om just det, att göra det som är roligt och kul. För det är precis vad framgång handlar om för mig. Och det är den absolut största faktorn tror jag. Allt annat är egentligen sekundärt.
Så gör absolut inte saker som inte du inte vill? Som inte känns roliga i längden. Som ger en bitter bismak. Bara för att någon annan säger att det är bra för din karriär.

Visst, vi, Pär och jag, har en massa idéer som vi tror är bra. Som kan göra dig mer framgångsrik. Som att det är bra att ha en webbsajt, det är bra att finnas på Myspace, det är bra att skapa direkta relationer med fansen t.ex. Tror vi.

Men lyssna bara på oss med ena örat! Låt det andra lyssna på dig själv. Alltid. Och om du hör dig själv och oss säga olika saker så är det vi som har fel.

Jag tror att alla har sin helt egna väg till framgång. Och sin helt egna personliga definition vad framgång är. Jag tror också de flesta av oss vet skillnaden, vad som är rätt och fel för oss själva. Bara vi vågar lyssna.

Så lyssna inte för mycket på oss.

  • Share on Tumblr

Det här inlägget gäller såklart inte vare sig dig eller mig. Vi vet ju hur man gör, eller hur?
Ja, skriver promobrev för den där nya låten, konserten eller för nya skivan.
Nja, jag måste själv erkänna, jag tycker att det är hemskt, tycker att det är jättesvårt att skriva säljande om mig själv.

Och jag är nog inte ensam! Inte med tanke på alla mindre lyckade försök jag har sett.  Allt från den mer informella varianten ”Öhhh, kom och lyssna på vår ny hit, schyssto” till långa, flersidiga, seriösa och outsägligt tråkiga uppräkningar av hitplaceringar och biografier.

Men det måste göras, så jag har tagit fram några egna punkter och tips som brukar vara till hjälp för mig själv, inga konstigheter egentligen, mest sunt förnuft. Men ändå, något att hålla i handen när skrivrampen slår till.

Vem är mottagaren?

Börja med att lägga ifrån dig pennan eller ta bort händerna från tangentbordet en stund och fundera en stund på de som du ska skicka till.
Försök sätta dig in i deras situation. Dom öppnar sin mail, det finns 50 nya mail? Vad har dom för behov? Varför skulle dom läsa ditt brev?
Försök förstå vad dom behöver, hur ditt mail skulle kunna hjälpa dom.
Journalister behöver t.ex. en bra story, något som är intressant att skriva om.
Podcastare behöver musik till sin show och vill snabbt lyssna och ladda ner nya låten.
Fans och vänner behöver ett personligt tilltal, vill känna att dom betyder något för dig (eftersom du betyder något för dom).

Berätta hellre en sak bra än fem saker halvdant.

Vilken är din bäst nyhet? Det är den du ska berätta om. Om inte den kan fånga intresset så lär knappast fem mindre intressanta heller göra det.
Långa uppräkningar av t.ex. listplaceringar eller citat från 10 recensioner gör ingen glad. Välj istället ut den bästa placeringen på den viktigaste listan eller det bästa citatet och berätta mer om det, gör det till en story.
Vill du ändå ta med det andra så lägg det i slutet av brevet.

Värdera innehållet och lägg det viktigaste först.

Vad tror du är viktigast för den du skickar till?
Lägg det först!

Var tydlig med vad du vill och våga fråga.

Vill du ha något av mottagaren eller vill du att han eller hon ska göra något. T.ex skriva en recension, spela dig på radio eller bara svara.
Våga fråga och gör det tydligt (och ödmjukt förstås).

Ge mailet en rubrik som gör att mottagaren förstår vad det innehåller (om du mailar).

Försök hitta en bra rubrik som beskriver vad det innehåller. Tänk inte ens tanken att hitta på något uppseendeväckande som inte är relevant för resten av innehållet bara för att få någon att öppna och läsa det.
Du vill ju skapa långsiktiga relationer och då är tydlighet och konsekvens A och O.
Själv använder jag alltid av bandets namn och sedan en beskrivande text som rubrik, t.ex. ”XXXX XXX XXXXXXX – Ny singel släpps den 9:e mars”.

Skicka olika brev till olika målgrupper.

Ska du skicka till olika grupper av mottagare (t.ex tidningar och fans)?
Fundera på om du inte ska göra två olika utskick som är anpassade för respektiv mottagares behov.

Länka istället för att bifoga.

Bifoga aldrig några filer direkt i mailet (om du mailar ut det). Du skapar bara irritation bland dina mottagare gonom att fylla deras inboxar med en massa megabyte. Lägg  upp dina låtar på en server och länka till dom istället.

Se till att all nödvändig information finns med.

Om du t.ex skriver om din senaste skivsläpp är det en del information som mottagaren förväntar sig ska finnas med. Releasedatum, artist, skivbolag, skivnummer, kontaktperson med e-post och telefonnummer.
Du behöver inte lägga det överst men se alltid till att all information som förväntas finns med, framför allt kontaktuppgifter. Glöm inte länkar till din webbsajt eller blogg.

Till sist,

se till att vara den där skillnaden som skiljer dig från mängden

/Lasse

  • Share on Tumblr

Här kommer en uppföljning till Pärs inlägg om hur viktigt det är att ha en hemsida (något som jag håller helt och hållet med om).
Du har tagit Pärs ord till dig och bestämt dig för att göra en en hemsida för bandet. Vilka sidor ska du ha på sin sajt, vad är det dina besökare vill läsa om, vad är det dina besökare tittar på?

Här är ett högst ovetenskapligt inlägg i frågan som helt enkelt grundar sig på statistiken de 6 senaste månaderna från bandet Strangers In Wonderland sajt (som jag är med i).
Hämta inte några djupare insikter och gör inga generaliseringar utifrån det här materialet, men det kanske kan vara en grund för diskussion och eftertanke (och ge några idéer.

Här är våra fasta sidors (inte blogginlägg m.m.) rangordning:

På plats nummer 1 (mest besökt): Första sidan så klart. Det är ju hit de flesta länkarna från andra sajter och sökningar pekar. Dessutom har vi valt att lägga många av våra låtar där. Det är förhoppningsvis för musiken som folk besöker oss och då ska dom inte behöva leta vidare för att hitta den.

Plats nummer 2: Bloggen. Att bloggen kommer så högt upp visar hur viktigt det är att hela tiden komma med ny och uppdaterad information.

Plats nummer 3: About. Det var det här som förvånade mig mest. Att ”About” sidan kom så högt upp. Folk vill uppenbarligen veta vilka vi är.

Plats nummer 4: Downloads. Här finns ytterligare musik förutom den som finns på förstasidan.

Plats nummer 5: Lyrics. Alla texter till den släppta plattan. Den här sidan får många träffar från sökmotorer, ofta från personer som söker andra textern än våra. Det är också den sidan som har flest antal besökare som inte klickat sig vidare på sajten.

Plats nummer 6: News. Nyhetssidan är uppenbarligen mycket mindre intressant än bloggen.

Plats nummer 7: Media resources. Det här är en service sida för press och media med pressreleasebilder, logotyper m.m. För mig kom den förvånansvärt högt upp. Kanske inte den viktigaste sidan men ändå bra att ha när t.ex. tidningar, bloggar eller andra media behöver material om oss.

Plats nummer 8: Contact. En ”måste” sida som inte så många besöker.

Plats nummer 9: Reviews. Besökare är inte uppenbarligen inte så intresserade av att läsa vad andra tycker om oss. Är en sida, tillsammans med News, som vi troligtvis tycker är viktigare än besökarna.

Plats nummer 10: Buy. Vad ska man säga. Sist, tråkigt men sant.

Som sagt, man ska inte dra för långtgående slutsatser, men en sak tycker jag är tydlig, folk besöker det som berättar mer om oss och är ”personligt”. Och dom vill ha mer att ladda ner.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Tur och otur

Strategier 21 februari, 2009

tur-otur

Jag tror inte på tur och otur!

Däremot så tror jag att slumpen finns.
Så har man bara lite tur så slår slumpen in och så får man en hit, eller ett skivkontrakt, eller blir upptäckt på Myspace, och så sitter man där en morgon i morgonsoffan på TV4 och småpratar. Och undrar vad som hände. Om man bara har lite tur.

Nej, skämt åsido. Jag tror tror faktiskt inte på tur.
”Men” invänder säkert en del av er, ”klart att turen spelar in, befinner man sig bara på rätt plats vid rätt tillfälle så….”

Visst kan man vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Så att slumpen kan göra sitt. Frågan är bara hur det kom sig att man var där just då, samtidigt som slumpen.
Genom att jobba hårt, och vara på många platser vid många tillfällen ökar man chansen.
Genom att hitta många lyssnare så att dom kan vara på många platser vid många tillfällen för dig.
Genom att skapa bra relationer med andra inom musikbranschen och inom media så att dom också kan vara på många platser vid många tillfällen för dig.
Mycket hårt arbete alltså…

… och vill du kalla det för tur, så gärna för mig.

  • Share on Tumblr
blank