I den bästa av världar?
Inspiration 6 april, 2009
Så kom våren till slut. Att blogga eller sitta framför datorn har inte varit att tänka på i helgen som gick. Själv har jag varit ute i trädgården och vårstädat. Krattat, räfsat och till och med vågat mig på en kort session med motorsågen (granen på framsidan finns icke mer).
Därmed inte sagt att jag inte har funderat. Det har jag (det gör jag för det mesta), och i vårsolen kommit fram till att vi lever i den bästa av världar, i all fall om vi är oberoende musiker och artister.
Aldrig tidigare har vi haft ett tillfälle som nu!
När jag började för tjugofem år sedan, vilka möjligheter fanns då för att nå ut?
Skicka demos, spela på den lokala klubben… möjligheterna var begränsade.
Och drömma om breaket, om kontraktet, om att bli upptäckt.
Men idag är vi redan upptäckta om vi vill vara det. Vi har så många möjligheter att nå ut nu. Att låta många fler runt om i världen upptäcka oss.
Det sitter lyssnare därute i världen och bara väntar på att höra oss. På Myspace, på Bandcamp, på din egen sajt eller blogg, på podradion…
Som älskar när vi bjuder på oss själva…
Och framför allt en hel värld som vill kommunicera med oss, via mail, genom bloggkommentarer, på communities som Facebook 0ch Twitter…
Alla möjligheter att skapa en trogen lyssnarskara, som grunden för en framgångsrik karriär.
För mig är det svindlande.
Och samtidigt stämmer de stora skivbolagen sina kunder för att de inte uppför sig som de ska. För att de inte vill köpa och lyssna musik längre på deras villkor.
Vilken möjlighet de lämnar helt öppen.
Jag kanske får det att låta enkelt. Och på många plan är det också det, samtidigt som det är lika svårt som det alltid har varit. För de nya möjligheterna är ingen genväg och du åker inte snabbare och bekvämare med dom.
Men det är så mycket mer som är möjligt nu. Det är en den stor skillnaden.
I denna, den bästa av världar.
/Lasse
Facebook
Skype
Twitter
E-post
april 6th, 2009 at 23:35
Ja, Lasse, jag håller med dig. Möjligheterna har i alla fall aldrig varit fler än nu, att synas och att spridas.
Men betänk också då att utbudet har ökat något helt enormt. Visst, når man fler (och så är det ju) så har man också större chans att sälja in sig, men jag tror inte att man kan luta sig till tillbaka och tro att allt är ordnat för att man når fler… Inte för att du säger det, men det va bara en reflektion.
För nu, än mer än förr, handlar det om att träffa rätt målgrupp. Att göra ett intryck som får dina presumtiva lyssnare att verkligen lyssna på dig. Annars är man tillbaka till att klistra flyers på lyktstolpar i förorten igen….
Men kontentan är att med rätt strategi och lite jävlar-anamma, kan man baske mig nå dit, innan din målgrupp hinner tänka på om de gillar din musik eller inte, du råkade bara hinna först fram…
Viljan, strategin, kvaliteten, envetenheten och behovet att synas och höras lyser alltid igenom i den bästa av världar.
april 7th, 2009 at 00:06
Som sagt, det är kanske inte ens lättare än förr, bara för att möjligheten finns.
Vägen kanske till och med har blivit längre? Det är ju inte helt otroligt.
Och vi har kanske andra och nya krav på oss, när vi måste börja tänka på marknadsföring, fundera på strategier m.m.
Men hellre möjligheten om än vägen är längre tycker jag.
april 7th, 2009 at 10:16
Jag håller med Er båda, men det man(läs jag) kan bli lite vilse i är hur man definierar att bli upptäckt eller att lyckas! För många tror jag det handlar om att kunna leva på det man älskar att göra, och i den ”gamla” världen där skivbolagen styrde mer så krävdes förmodligen åtminstone en nationell framgång för att man som artist skulle kunna tjäna pengar! Det blev definitionen på att lyckas eller bli upptäckt!
I den ”nya” världen behöver man inte skrika ut till många för att fånga några, utan man skapar relationerna direkt till sina fans. Vägarna att göra det på är många och ni nämner dom kontinuerligt i bloggen!
Så det man kan bli lite vilse i och kanske skrämd av är att man måste kommunicera med lika många som tidigare fast på ett annat sätt. Även om möjligheten finns att nå HELA världen från sin dator så kanske det räcker att initialt nå ut till sitt län för att kunna leva på det man gör!
april 7th, 2009 at 11:17
@Jeppe Just det. Vad är att lyckas? När ha jag uppnått mina mål? Tror att många av oss går fel där genom att inte sätta sig ner en stund och fundera på vad målet egentligen är.
När är jag framme? Vad är det jag vill ha? Om man inte har en liten aning om det så vet man inte heller när man går i mål.
april 18th, 2009 at 02:29
Ja, idag är det lättare att nå ut men samtidigt svårt. Förr var det liksom envägskommunikation. Man skickade saker och fick i princip aldrig feedback (förutom i nån tidning ibland). Nu får man mejl och inlägg direkt från fansen. Skitkul! Fick detta för några dagar sen:
”…klipp på Youtube när ni spelar in ”Jag har
förlåtelse kvar”. Tänkte jag skulle höra vad det kunde vara, förväntade mig inget särskilt, men oj, oj, oj… Jag kunde inte sluta lyssna och jag brukar inte ha tålamod att lyssna in något nytt sådär, men det här påverkade mig så totalt. Det gick rakt in i hjärtat och jag blev faktiskt helt överrumplad. Helt såld på en gång! Direkt efteråt gick jag in på din hemsida och nu ligger den bland mina favoriter.”
Jag menar, en sån kommentar är ju värd all möda i världen. Skitkul!
/Conny
april 18th, 2009 at 04:42
Ja, helt underbart Conny. Bara att säga grattis och suga i dig allt.
april 18th, 2009 at 08:10
Ja skitkul! Jag har tänkt mycket på det du/ni sagt om att bygga relationer till sina fans. Eftersom jag själv skriver och driver allt själv så är det ju i princip det jag gjort hela tiden. Jag tänkte/tänker fortfarande ibland att det är jäkligt jobbigt och att man skulle vilja ha hjälp för att få saker att hända snabbare. Men samtidigt är jag ganska nöjd. Man får verkligen fans ”en i taget” och förhoppningsvis så stannar de kvar. Det är väl där det svåra ligger… Att hela tiden skriva tillräckligt bra musik för att behålla dem. Med andra ord som det alltid har varit. En del saker ändras aldrig…
april 18th, 2009 at 21:19
Grattis Conny! Sånt som gör det värt mödan, verkligen.
Och sen tror jag att du skriver något sant när du säger att man får ett fan i taget. Har det inte alltid varit så, även på den gamla goda tiden innan internet och allt? Varje relation med en lyssnare år ju faktiskt personlig, en kommunikation mellan dig och just den personen.
Förr såg man det inte lika tydligt bara.