Var är recensenterna?
Marknadsföring 9 april, 2009
Så de inbjudna journalisterna dök inte upp på gigget som du hoppades på. Trist, då blir det ingen mediauppföljning av ett fantastiskt gig.
Fel!
Bland din publik har du med största sannolikhet bloggare, Twitter-entusiaster, forummedlemmar, Facebook-medlemmar och andra.
Journalister har inte längre, som vi alla vet, ensamrätt på att publicera och sprida sina alster till en läsekrets.
Ett entusiastiskt blogg-inlägg till en dedikerad läsekrets, där många av besökarna har en personlig relation till skribenten, och där denne också länkar till din sida, kan vara mer värt än en liten recension i de flesta dagstidningar. Även om bloggen bara har hundra besökare i veckan.
Så frågorna du behöver ställa dig är:
Vad kan du göra för att människor ska vilja skriva om dig?
På hemsidan? På gigget?
Hur kan du hjälpa dem att skriva om dig?
Vilka fler kan du bjuda in till gigget?
Facebook
Skype
Twitter
E-post
april 9th, 2009 at 21:34
@Pär.Mycket bra inlägg!: jag håller med dig och säger så här: man ska inte förlita sig på recensenter idag, för i dagens värld betyder både kommentarer (online) och publiken mycket mer. Recensenterna verkar faktiskt vara en gammal kvarleva i en tidningsstyrd mediavärld.
Ja, de hade betydelse när jag var yngre, då man läste först och köpte sen. Nu funkar det inte riktigt så och jag tycker att recensenter spelat ut sin roll rätt mycket.
Anledningen är att man hämtar intryck från så många andra (och fler) källor idag och dessutom ges möjligheten att lyssna innan man köper.
Därför borde den egentliga värdemätaren vara antalet nedladdningar/försäljningar.
april 10th, 2009 at 01:04
Tack Fredrik!
Ja, rent marknadsföringsmässigt tror jag att journalisterna spelar en tämligen marginell roll idag. Här är det bättre att bjuda in bloggare, Twittrare och vänner till giggen.
Men sen finns det också skickliga skribenter som gör det till ett nöje att läsa en recension oavsett om de uppskattade verket eller ej. Hittar såna i Mojo och hos några enstaka jounalister här och var. Tyvärr är de ganska få, och det handlar mest om mediokra, summariska stycken oftast väldigt hånfulla, som egentligen inte säger mig någonting. Har funderat en del på varför dessa figurer överhuvudtaget skriver dessa dryga recensioner. Jag menar, det görs mer än en miljon album om året och de väljer att skriva om något de avskyr! Märkligt. Som läsare vill jag bli tipsad om bra musik. Men de vet förmodligen inte var den finns?
april 10th, 2009 at 01:40
@Pär. Ja, jag kan inte ta ifrån dig att det finns skickliga skribenter, de hoppas jag verkligen får leva kvar. Och det märks tydligt när de skriver om ett ämne de behärskar och gillar (även om det inom ämnet finns element de kan kritisera och renat av ogilla).
Jag undrar varför så många skriver bara för att få chansen att tycka…? ”Gör det bättre själv då!” brukar jag tänka. Det lätt att kritisera, mycket svårare att motprestera. Är det 15 minutes if fame vi pratar om eller folk som kan ämnet det prata om…? Begreppen är luddiga idag och det gäller för artister/publik att kunna sålla.
Recensentens jobb borde vara att förmedla. Så ser det tyvärr inte ut idag.
Jag tror det till viss del handlar om att hitta ”rätt” kanaler för att att bli tipsad om ”sin” musik, Och det är individuellt givetvis. På min tid gick jag till Skivbutiken i Sundsvall och Håkan och Lasse visste precis vad jag gillade och tipsade direkt om nya släpp jag kunde var intresserad av. Det va tider det.
Jag fick alltså information av någon jag visste kunde min smak och som dessutom kunde se lite framåt och kunde tipsa om det jag skulle kunna tänkas gilla. Snacka om aktiv och opartisk marknadsföring! De gav ju råd för att de va musikälskare och ville ge mig impulser till ny musik. Det är ju i klass med personlig rådgivning och vilka recensenter kan erbjuda den tjänsten idag? Ingen. Heja Håkan och Lasse, ni visste vad ni gjorde!
april 18th, 2009 at 02:10
Helt rätt Fredrik! De gamla skivbutiksägarna visste vad de höll på med. Nu för tiden finns inte den tjänsten. Eller den finns i alla fall inte på det sättet. Idag är det datorerna som visar vad ”andra köpt som också köpte den skivan du köpt” etc. Effektivt. Men mycket tråkigare.
Fast precis som förr så finns det lyssnare som ”missionerar” sin musik. Det är bra om sådana personer gillar det man gör, för då sprider de min musik till andra som de vet gillar stilen.
/Conny
april 18th, 2009 at 03:18
Alltså, om vi kommer in på skivbutiksbiten, så var det väl ändå så att det var mest vi musiknördar som hade ett speciellt förhållande med Håkan och Lasse.
Och det fanns inte ett så stort utbud heller, det fanns det som fanns på hyllorna.
Andra som inte var lika nördiga fick råd då precis som idag: av sina vänner. Och givetvis av massmedia. Men när massmedia inte funkar längre eftersom vi blir mer medvetna och kinkiga och nyfikna på annat, ja då blir våra vänner allt viktigare, och de vi nästan kallar våra vänner och nästnästan… dvs bloggare, Twitter-vänner och andra, ja och artister.
Men bakom detta med skivbutiken finns ju en social aspekt också att det faktiskt var jäkligt trevligt att gå in i en skivbutik med engagerade människor, och det tycker många fortfarande. Fråga Bengans tex och ett antal andra. Skulle nog finnas plats med flera om det fanns folk som engagerade sig i det och hade lite fantasi.
april 18th, 2009 at 08:04
Nja, jag skulle nog säga att många fler än musiknördarna hade det tex personen som går in och sjunger en snutt på en låt för att få reda på vilken artist det är, mamman som går in och får hjälp med att köpa en skiva i present till barnbarnet. Och så tillkommer såklart den sociala aspekten. Ok, jag kan också lätt hitta motsvarigheter till dessa två exempel ”på nätet” men mötet mellan människor och dynamiken i samtalet är svårt att ersätta med teknik.
Jag kan ta mig själv som exempel i ett annat köp-sälj-sammanhang. Jag läser gärna på om ny musikutrustning till studion på nätet, men sen när jag ska handla så vill jag prata med en kunnig person och går till ”min” butik. Det kommer då nästan alltid fram aspekter som jag aldrig kunnat läsa mig till på nätet.
april 19th, 2009 at 06:07
[...] skrev för ett tag sen om mediauppföljningen på gig och och det fick mig att tänka saker du kan göra förutom att spela på giget. Saker som göra att [...]