Som säkert många har sett så har årets upplaga av musiktävlingen Metro Onstage dragit igång. Jag kan inte säga att jag rekommendera den här typen av tävlingar som går ut på att spamma sina vänner och fans med röstningsuppmaningar för att göra reklam för Metro. Sannolikt blir resultatet för de allra flesta att man sitter på färre fans efter tävlingen än innan. I år blev jag uppmärksammad på en passage i tävlingsvillkoren som dock fick mig att reagera än starkare än den vanliga sorgsna känslan när man ser band ge sig in i detta genvägs-sökande:

Förlaget Warner/Chappell – Talent & Brands har option på att förlägga samtliga deltagare i Metro On Stage. Optionstiden går ut tre månader efter finalen. Efter optionstiden har artisten/bandet möjligheten att gå till vilket förlag de vill.

Min tolkning av detta var att Warner/Chappell då ska kunna tvinga på vem de vill som har deltagit ett förlagskontrakt, och att du dessutom under nästan fem månader inte har rätt att skriva på för ett annat förlag. Jag mejlade Metro Onstage och frågade om så var fallet:
”Jag tolkar detta som att Warner/Chappell har en exklusiv rätt att teckna förlagsavtal med de deltagande artisterna från och med imorgon fram till tre månader efter finalen, och att artisterna då är tvingade att ingå avtal om Warner/Chappell vill utnyttja denna rätt. Stämmer detta?”

vilket de bekräftade med sitt svar:

Ja, Metro har bjudit in förlaget Warner/Chappell – Talent & Brands att samarbeta med oss i tävlingen Metro on Stage. Som partner i Metro On Stage 2012 har förlaget Warner/Chappell – Talent & Brands option på att förlägga deltagande kompositörer inom tre månader efter att finalen avslutats. Att samarbeta med ett musikförlag är något som de allra flesta kompositörer ser som mycket positivt.

Musikförlag har som främsta uppgifter att ge stöd och råd till kompositörer samt hjälpa dessa att få in de pengar man har rätt till i alla territorier. Ett samarbete mellan artist/band och förlag kräver en hel del engagemang från bägges sida, vilket tyvärr kommer att innebära att endast ett fåtal kompositörer kommer att presenteras förlagsavtal.

Då detta är en musiktävling för skivbolagsfria artister/band har Metro On Stage valt att samarbeta med ett musikförlag istället för ett skivbolag. Detta gör att samtliga deltagare förblir fria att själva välja att ge ut sin musik via stora/små skivbolag eller via egna bolag.

Vänligen,
Metro On Stage

Jag tycker detta är anmärkningsvärt på flera sätt och ett utnyttjande av den längtan att nå ut med sin musik som många artister har samt den illusion som finns av att ett bolagskontrakt är vägen till framgång, hur kontraktet än ser ut.

För det första så är det ensidigt skrivet där det inte sägs något om några krav på vad förlaget ska åstadkomma inom ramarna för ett avtal. Som de skriver ovan så kan självklart ett bra förlag vara till stor hjälp för kompositörer, men ett avtal kan också vara helt förlamande för dina möjligheter att marknadsföra dig på det sättet du vill.

För det andra så innebär villkoret en låsning till dina möjligheter att arbeta med ett annat förlag under nästan fem månader. De skriver i sitt svar att Warner/Chappell inte har möjlighet att sajna upp så många, med en antydan att villkoret ändå inte påverkar mer än några stycken. Detta stämmer inte, då detta villkor om att inte få jobba med något annat förlag gäller alla deltagare. Varför man överhuvudtaget har 3 månaders ytterligare optionsrätt efter tävlingens slut ställer jag mig också frågande till. Det enda svaret jag kommer fram till är att de då har en möjlighet att haka på eventuellt framgångsrika band och då få en gräddfil till att ta del av framgångarna.

I nästan vilket annat sammanhang som helst utanför musikbranschen skulle det vara otänkbart att komma med liknande villkor. Tänk dig att du ställer upp i en slogantävling för en syltburk och ett sidovillkor löd: ”Reklambyrån X har rätt att anställa dig som copyrighter inom tre månader efter tävlingens slut (på oklara villkor). Under denna tid har du ingen rätt att ta anställning hos en annan reklambyrå”.

Det du ska fråga dig är följande: Vad gör ett förlag? Behöver jag ett förlag? Stämmer Warner/Chappells sätt att arbeta med hur jag vill kunna marknadsföra min musik på? Hur ser själva förlagskontraktet ut och vilka krav kommer att ställas på mig och på förlaget? Om du inte kan svara på de frågorna och är på något sätt seriös med din musik så är mitt råd att inte delta i tävlingen. Om du redan är anmäld så kan du avanmäla dig genom att skicka ett mejl till dem.

  • Share on Tumblr

Indie Afterwork i Parken 1 aprilWonderland Records och Göteborg Nonstop arrangerar den 1 april mellan kl 17-20 eventet Indie-Afterwork. Det är ett informellt möte som är tänkt att skapa kontakt mellan artister och andra som arbetar  inom musikbranschen.

Du som artist kan gå dit och träffa representanter från skivbolag, tidningar, bloggar, managements, radio, arrangörer och andra. Arrangemanget är öppet för alla och kostar ingenting.

Jag kommer själv att vara där för Blindmens och Meadowmusics räkning, i sällskap med vår samarbetspartner från Bandmeeting, Patrik Strömberg. Ska du dit så hör gärna av dig per mail om du vill träffas, eller kom gärna förbi och säg hej. Det blir inga föreläsningar, men någon form av stationer har aviserats så att det ska gå lätt att hitta oss.

Vill du veta mer så kan du läsa på Göteborg Nonstop eller på Facebook-evenemangets sida. Anmäl dig gärna där.

/Pär

  • Share on Tumblr

Kristider…

Musikbransch 20 oktober, 2010

Skivförsäljningen stagnerar, piratkopieringen florerar och de storsäljande artisterna säljer inte tillräckligt mycket längre. Rocken är på fallrepet och ny teknik har gjort så att fansen delar med sig till varandra av sin musik istället för att köpa skivor i affärerna.

Det söks med ljus och lykta efter nya sätt att utnyttja den tekniken för att hitta nya sätt att tjäna pengar på.  Året är…..1980:

från Hypebot

  • Share on Tumblr

Nästa vecka, på måndagen den 24:e maj så är det dags igen för Bandmeeting Live! i Göteborg. Och Lasse och jag från Blindmen kommer att vara på plats där.

Bandmeeting Live! är i första hand en mötesplats för artister, band, musiker, låtskrivare, producenter, managers, ja alla som känner sig att de hör till musikbranschen på något sätt. Att det sen bjuds på intressanta intervjuer, paneldiskussioner och det kända ”Musiker sökes”-live gör inte saken sämre.

Bla så kommer The Soundtrack of Our Lives dit för att intervjuas och berätta och efter det kommer paneldiskussionen ”Musik och sociala medier”, där Lasse kommer att sitta i panelen, men som kommer att vara en öppen diskussion för alla närvarande.

Kom gärna dit, det skulle vara roligt att träffas.

Läs mer på Bandmeeting

  • Share on Tumblr

Det är mycket diskussioner nuförtiden kring att artister och skivbolag får dåligt betalt av online-tjänster som t.ex Spotify.

Jag ska inte ge mig in i den debatten här, utan tänkte istället påstå att frågan har andra bottnar än de rent kortsiktigt ekonomiska.

Om det hade jag en upplevelse i helgen som fick mig att tänka till. Min åttaåriga dotter ville ha Spotify så jag fixade en inbjudan, installerade, och visade henne hur man kom igång. Gissa om det var en lycklig tjej som började söka runt och lyssna. Jag höll mig lite i bakgrunden och självklart var den första timmen fylld av Amy Diamond och det mesta från Melodifestivalen. Men sen frågade hon mig vad jag hade lyssnat på när jag var liten, så vi satte oss ner och började söka tillsammans. Visst vi hittade mycket, men var fanns band som Beatles, Led Zeppelin och Pink Floyd? De formade min musiksmak och jag hade gärna delat med mig vidare.

Nu vet jag inte i detalj varför de och andra band inte finns på t.ex Spotify men jag gissar att det är av ekonomiska skäl. Att man inte anser sig få tillräckligt betalt i förhållande till musikens marknadsmässiga värde.

Jag undrar om de tänker rätt? Min dotter och hennes kompisar kommer knappast inte att köpa många CD-skivor i sitt liv. Frågan är om de ens kommer att köpa många mp3-filer för nedladdning. Det troligaste är att de för det mesta kommer att lyssna streamat direkt i mobilen eller datorn (eller t.ex i framtidens bergsprängare med framtidens ”Spotify” och nätverk inbyggt). Deras musiksmak och musikaliska preferenser kommer att formas av det utbud som finns tillgängligt där.

Kommer de att uppleva sig som förlorare för det, bara för att de aldrig fick chansen att höra t.ex. Led Zeppelin? Knappast. Man sörjer inte det man aldrig haft. Inte när det finns så mycket annan bra musik.

Jag undrar istället vem som är förlorare i det långa loppet. Jag gillade (och gillar fortfarande) Pink Floyd, och tror att många i kommande generationer också skulle göra det. Men om de inte i framtiden finns tillgängliga där folk lyssnar, köper och delar musik så är det inte många som kommer att veta vilka de var om 20 år.

Och var ligger marknadsvärdet i det?

  • Share on Tumblr

Vi vet att många artister undrar över detta med musikförlag. Vad gör de? Behöver jag ett? Hur stor andel tar de? Det är nog de vanligaste frågorna. Men den här artikeln ska jag försöka belysa ämnet lite och vi hoppas att ni läsare hänger med i svängarna.

So, let’s begin…

Vad är ett förlag?
Ett förlag ser till att dina rättigheter för dina verk tas tillvara och inkasserar ersättningar för alla spelningar av dina verk och fördelar dessa. Förlagets jobb är också att söka nya möjligheter för dina verk att nå ut, till exempelvis reklamfilm, utländska artister och skivbolag, samlingsplattor, noter etc. Förlaget jobbar på provision kan man säga (vanligen 33,3%). Det betyder att en del av intäkterna från dina verk går till förlaget, resten till dig och ev. övriga upphovsmän. Denna intäkt är förlagets enda inkomst.

Men vad gör förlaget då?
Ett förlag har i princip tre roller:

Roll 1 – Kreativitet
Förlagets roll här går ut på att marknadsföra sina låtskrivare till de som ”köper låtar” inom branschen, alltså skivbolag och eventuellt andra förlag (nationellt och utomlands), samt att försöka placera låtskrivarnas verk så de blir utgivna (hörda), alltså släppta på skiva, på tv, i spelfilm, reklamfilm osv. Förlaget jobb är också att ge sina låtskrivare kreativa impulser i form av idéer till låtar som förlaget tror att de kan ”sälja”. Det kan vara – ”Ett skivbolag i Tyskland vill ha glada poplåtar med sommarkänsla till en ung tjej. Stilen är gitarrbaserad pop à la Katrina And The Waves med en känsla av nutid och singer/songwriter”.

Roll 2 – Administration
Förlaget ser till att dina verk blir registrerade hos STIM och NCB och sköter all uppföljning, avräkning och administration. Förlaget behandlar också licensiering av verk. Det kan vara att en filmproducent i USA vill använda din låt som är förlagd hos ditt förlag, eller att ett företag vill använda din låt i en reklamfilm under en viss tid; i så fall får filmproducenten/företaget kontakta ditt förlag för att göra upp om ersättning för användandet av ditt verk. För i och med att du skriver ett förlagsavtal är det inte längre du själv som avtalar om dina verk, det gör ditt förlag.

Roll 3 – Ekonomi/juridik
I grund och botten handlar ett förlags verksamhet om rättigheter och avtal mellan upphovsman och ”köpare”. Förlaget sköter detta åt dig och ser till att rätt avtal skrivs för att du och dem ska få ut ett rättmätiga del vid användning av dina verk. Denna avdelning tar även hand om själva förlagsavtalet, mellan själva förlaget och dess låtskrivare. Detta avtal har inget med ett skivkontrakt att göra. Förlagsavtalet gäller mellan låtskrivare och förlag. Ett skivkontrakt är mer ett artistavtal med rätt att ge ut skivor, mellan en artist och ett skivbolag.

Som ni märker så går rollerna för förlaget i varandra lite, men grovt sett så är det så det funderar, och det är ändå bra att klargöra grundfunktionerna.

Vem behöver ett förlag?
Detta är en väldigt svår fråga att besvara. Det finns låtskrivare både utan och med förlag, Är du endast låtskrivare underlättar det att ha ett förlag för att de sköter så pass mycket administrativt och juridiskt åt dig, vilket gör att du kan koncentrera dig mer på låtskrivarbiten. Är du endast artist och inte skriver låtar själv behöver du inte bry dig om detta.

Är du däremot en låtskrivande artist ser din situation lite annorlunda ut. Säg att du är osignad, medlem i ett band och du skriver alla låtar själv. Ni får napp hos ett skivbolag och de råkar även ha ett förlag som de vill att du ska skriva kontrakt med. Fördelen med att skriva skivkontrakt med skivbolaget och förlagskontrakt med deras förlag är att skivbolaget/förlaget ensamma sköter all administration/rättigheter av din musik. Detta sparar tid för skivbolaget i fall de får en förfrågan att licensera din musik till utlandet. Då slipper man en massa mellanhänder, som riskerar krångla. Ett skivbolag med förlag är också mer benäget att jobba för att få ut dina låtar då de vet att beslutsvägarna är korta.

Även om det känns som 33,3% låter som en stor andel av dina verk, så tänk på det jobb, den administration och den ekonomiska och juridiska kunskap ett förlag måste ha för att bevaka dina rättigheter.

Exempel
1) Jag tar mig själv som ett verkligt exempel. Jag skriver låtar som jag själv inte ämnar framföra. Jag har ett förlagskontrakt med RSW Publishing (som i sin tur administreras av Scandinavian Songs). Mitt mål med låtarna är att andra artister ska ge ut dem. Men jag har själv varken kontakterna eller tiden att kunna göra detta. Därför skrev jag på ett förlagskontrakt och låter dem göra jobbet mot sina standardiserade 33,3%.

2) Min sambo har låtit mig få förlagsrättigheterna till sin platta. På så sätt kan jag förhandla med andra aktörer som eventuellt vill använda hennes låtar i film, reklam, på samlingsskivor osv. Den förhandlingssituationen blir med ens lite mer seriös när det är ett förlag som förhandlar. Fördelen med att ha ett ”familjeförlag” är ju att beslutsvägarna är korta och att vi själva fortfarande ha full kontroll över musiken. Glöm heller inte administrationen och artistavtalen som måste upprättas om du vill starta eget förlag.

Summering
Jag säger inte att alla låtskrivare ska springa efter ett förlagskontrakt nu, utan att ni ska se över er situation och ert behov; likväl betänka eventuella framgångar med vilka insatser och vilken kunskap det kommer av er ifall ni har eller inte har förlagskontrakt.
Har ni inget förlagskontrakt är det upp till upphovsmännen till låtarna att skriva avtal om ev. samlingsskivor, reklam, utlandslansering osv. Vissa låtskrivare/artister har faktiskt klarat sig bra utan förlagskontrakt också. Detta var mer en översiktlig genomgång, men vill du veta mer, så varför inte ringa ett förlag och fråga?!

  • Share on Tumblr

I denna tid av konstant förändring i musikbranschen dyker det hela tiden upp nya aktörer och nya idéer. Lika intressant är det när de gängse rollerna och definitionerna förändras och får nya betydelser.

Ett exempel på detta är Granat Records, ett s.k. skivbolag som man kan säga har vänt på steken. Jag bad Conny Welén på Granat Records berätta mer, så förstår ni vad jag menar:

Granat Records är en liten nystartad skivetikett som i dagsläget har 3 artister, Fröken Underbar, Conny Welén och Galaxy Safari. Vi har än så länge gjort 6 releaser, 4 singlar och 2 plattor. Den 25 aug släppte jag (Conny Welén) min andra singel på bolaget.

Granat Records startade inte som en traditionell etikett utan mer som ett artistkollektiv, där alla medverkande också arbetade med bolaget. Efter det har vi även släppt en platta med rockbandet Galaxy Safari som inte aktivt arbetar med bolaget. Det var ett experiment som föll väl ut och som vi kommer att fortsätta med. Bandet lanseras just nu i Tyskland, vilket Granat Records inte gjort förut. Så det känns spännande.

Upplägget för bolaget är gjort så att artisten själv betalar alla utgifter, men å andra sidan får artisten även alla intäkter. Vi som driver bolaget kan bland annat erbjuda

- mix och mastring

- ISRC-kodning

- EAN-koder

- tryckning i Tyskland (billigt)

- hjälp med registrering till NCB, SAMI, STIM

- digital distribution inkl iTunes och Spotify (och jäkla massa andra shoppar)

- fysisk distribution (bla CDON och Ginza)

- Grammotexcertifierad distribution (vilket gör att skivan hittas om man tex söker efter den på Åhlens)

- Olika ambitiösa promotionpaket mot media och radio, även mot Tyskland

- Skriva pressreleaser

- Billig produktion av radiosinglar med tryck

- hjälp med hemsidor

- fotografering

- T-shirts

etc

I dagsläget samarbetar vi jättemycket med Musichelp, som snart har hela vår distribution, men vi jobbar kontinuerligt på att utveckla bolaget och söker ständigt fler samarbetspartners. Som artist på Granat Records kan man själv bestämma vilken nivå man vill lägga sig på och hur man vill satsa. Men tyvärr kan inte vem som helst släppa plattor genom oss. Vi vill ju bygga upp en etikett som känns seriös och som vi som driver bolaget anser har bra akter. Då underlättar det att få radiospelningar, att press läser releaseinfon etc. Tanken är att alla som ligger på bolaget ska vinna på det. Att vi ger varandra draghjälp.

Conny Welén, Granat Records

  • Share on Tumblr

Igår slog äntligen Recordunion.com upp portarna, förvisso i beta-version, men med alla funktioner som ska vara där, och redo att distribuera din musik till alla e-handlare av betydelse.

För Recordunion är just det, en distributör av musik och det de har gjort är att mer eller mindre plocka bort alla barriärer för att få ut din musik på I-Tunes, Amazon, Spotify och en massa andra tjänster.

Naturligtvis så säljer man ingen musik genom att bara finnas i gigantiska digitala affärer, men Recordunion har tänkt till här, och utformat en sinnrik win-win-situation mellan aktörer inom musikvärlden plus att de försöker sprida bra information om hur man når ut. (jag menar, länkar man till Blindmen.se så har man väl fattat? ;-) )

Till skillnad från de flesta andra aktörer så kan man ladda upp musiken över nätet direkt till deras sajt. Inga brev med brända eller pressade skivor mer med andra ord.

Dealen ser ut som så att artisten får behålla 85% av alla intäkter från försäljningen (efter e-handlarna har tagit sin del). Det finns en lite startavgift på 5 $ men den tas först ut om du får några intäkter. Du får betala för en s.k. UPC-kod (streckkod), som handlarna kräver. Denna kostar 10 $ per release (singel, EP eller album).

Om du får en s.k A&R-kod så bjuder de dock på två såna här koder. Och systemet med deras A&R är att de försöker omvandla ett något gammalt skivbolags-begrepp till något positivt. En A&R får en ”Finders fee”-royalty om det går bra för artisten (Recordunion står för detta.) och därigenom så skapas ytterligare relationer till kunniga musikmänniskor som kan hjälpa till i marknadsföringen.

Ja, det finns inte längre några hinder för att komma med på ITunes, Spotify, eller andra sajter. Det är bara att köra på. Vill du ha en s.k. A&R-kod så har jag registrerat en sådan. Är du intresserad så kan du kontakta mig per mail.

  • Share on Tumblr

I fredags såg jag i min Twitter-ström att @solobassteve, alias Steve Lawson, precis var på väg till en hemma-hos-konsert och skulle sända den live över nätet. Det skulle visas på hans sida på Ustream.tv och eftersom jag gillar hans musik och håller på och testar lite nu med strömmande video, så satte jag mig för att kolla. Konserten gjorde han tillsammans med Lobelia.

DSCF1040-1Frågorna som jag har haft är om man kan få tillräcklig kvalitet med vanligt bredband och enkel kamera och ljudrustning. Och också om det kan ge något rent live-mässigt, ja, varför inte spela in det istället och ladda upp det på Youtube?

Resultatet blev överraskande bra. Även om bilden inte var i topp-klass (mest beroende på dålig belysning) så lät det riktigt bra om konserten. Live-känslan var verkligen där och vi som online-publik kunde chatta i en panel bredvid videovisningen. Steve kunde då också vid tillfälle prata direkt med online-publiken, svara på frågor osv. Drygt 20 st satt i rummet där han spelade och 200 framför skärmarna! På min fråga efteråt berättade han dessutom att han bara hade använt den inbyggda kameran och micken i sin Macbook.

Jag hoppas att ni ser samma möjligheter som jag här med att ge era fans något extra och knyta an till er och er musik, oavsett var de befinner sig. Vi kan knyta an till Lasses inlägg häromdagen om vad du kan göra på giget och öka din publik där ytterligare, du kan ordna specialgig för just detta eller vad du vill.

Det fantastiska är att dessa tjänster är helt fria att använda, kräver bara utrustning som de flesta av oss lätt har tillgång till, ja, du kan till och med använda enbart din mobiltelefon med hyfsat resultat. Självklart beror det i slutändan på uppkopplingsmöjligheterna och hastigheten, men det är bara att testa sig fram vad som funkar när.

På Ustream.tv finns en bra sida som visar hur enkelt det är att komma igång, det tar rimligtvis bara några minuter.

Det finns fler sajter som erbjuder liknande tjänster; en är Bambuser.com som också har chat-funktioner. En annan är Qik.com, som är mer inriktad på streaming via mobilen och där du efter en tagning kan ställa in så att klippet skickas iväg automatiskt ut på olika sajter som Youtube, Twitter, Facebook mfl. Alla de här tjänsterna kan du också bädda in på din hemsida, precis som en vanlig Youtube-video.

Här finns många ideer att utforska om hur man kan använda detta i olika sammanhang; berätta gärna i kommentarerna om du har använt dig av detta eller om du har använt en andra tjänster än de uppräknade.

Jag skulle gärna ha länkat in Steves konsert här, eftersom man kan spara allt som streamas. Tyvärr glömde dock den gode Steve att klicka på Rec-knappen…

Jag har lagt in en inspelning från en tidigare konsert här istället, från förra året:

Steve Lawson och Lobelia, ”I’m Lost” (Lobelia):

  • Share on Tumblr

Dollars !Michael Arrington på Techcrunch hade lunch förra månaden med ”a big music label executive”. Han ställde direkt frågan som många av oss nog ställer oss ibland:

Why are you guys so damned clueless? Your business is disintegrating before your eyes, and all you do is go for short term cash gains (lawsuits, mafia-style collection rackets from venture backed music startups, etc.).

Svaret han fick var förvånansvärt öppet. Skivbolagschefen svarade att de mycket väl var medvetna om att de nuvarande affärsmodellerna inte håller, och att de räknade med att all musik kommer att vara fri i framtiden. De har sin Masterplan.

Men deras framtid börjar först 2013 (möjligen 2011). Först då ska de på bred front sjösätta sina nya affärsmodeller. Affärsmodeller som i alla fall nu går ut på att binda upp artister i sk 360-kontrakt, dvs att de tar en del av alla intäktsströmmar som en artist har. Då ska också nättjänster för musik hanteras ungefär som radio, dvs att man vänder på det hela och betalar TILL tjänsterna för att marknadsföra deras artister, istället för tvärtom som idag.

Varför börjar man inte redan nu? Jo, för att deras kalkylblad säger att det är det är det logiskt ekonomiskt sunda att göra. För dem är det logiskt att stämma kunder för nedladdning, klämma ut så mycket det går ur partners och musiktjänster och stämma dem också när det behövs. För att vinna tid och så mycket pengar det går att klämma ut ur det gamla systemet.

Ja, vad säger man?

Det är bla såna företag som nu har fått IPRED-verktyget i sina händer. Det är såna som påstår sig värna sina artisters rättigheter i första hand.

Om jag tror att det kommer att fungera?

Nej

Därför att de inte har begripit vad marknadsföring idag handlar om.
Därför att människor inte fungerar enligt logiska principer, vi tar beslut efter vad vi känner.
Därför att jag inte vill tro att girig hänsynslöshet lönar sig på sikt.
Därför att ni som läser detta kommer att ta detta tillfälle i akt, skaffa fans över hela världen och skapa en ny musikvärld.

Vad säger du, vill du ha en major-bolagsstämpel på ditt skivkonvolut?

Läs hela artikeln på Techcrunch

  • Share on Tumblr

signed

Nej, inte det är inte alls synd om oss osignade. Jag får svårare och svårare att förstå det ordet och vad det innebär. Det är omodernt och återspeglar inte verkligheten längre. Jag skulle aldrig kalla mig osignad längre (eller signad för den delen heller).
Varför det?

Är din musik tillräckligt bra för att hitta en publik, att få trogna lyssnare, vad spelar det för roll då om du är signad av ett skivbolag eller inte? Ingen alls! Och jag tror inte att dina lyssnare bryr sig. Inte en sekund bryr dom sig, faktiskt. Dom är intresserad av dig och hur du låter i första hand, inte vilket skivbolag du ligger på.
Det är klart, ett bra skivbolag som tror på dig och som är villig att satsa kan kanske öka möjligheten och minska tiden det tar att nå ut, men du måste inte arbeta mindre för det. Grunden är ändå din musik och du som artist. Ditt uttryck, din personlighet, det du har att säga är skillnaden. Och det arbetet kan ingen annan göra än du.

Alla vi som vill bli hörda, har verkligen fantastiska verktyg som kan hjälpa oss att nå ut, att finna en publik (Många av inläggen här på Blindmen handlar om dem). Möjligheter som aldrig funnits tidigare, och som är tillgängliga vare sig du är signad eller inte. Ofta är dom gratis, det enda du behöver är tid och en idé om vad du vill göra.
Att skivbolagen inte vet vad dom ska göra och slåss för sin framtid betyder ju inte att du behöver göra det samma.

Och om din dröm ändå är att hamna på ett stort bolag? För varje ny lyssnare du når, för varje fan som prenumererar på ditt nyhetsbrev, för varje bloggare som skriver om dig så ökar också chansen att det faktiskt ska hända.

Så jag föreslår att det är dags att att skrota begreppen signad och osignad. Låt oss begrava dom. Dom gör ingen nytta längre och pekar bara i fel riktning, bort från dina lyssnare och fans.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Det var med stort intresse jag läste Fredrik Muskos inlägg förra veckan om hur han ser på demos och skivkontrakt från skivbolagsperspektiv.

Jag började fundera vidare. Om nu ett stort (och kanske större ansvar idag än förr) ansvar ligger på artisten för det som Fredrik kallar paketet “Artist”, vad kan då en artist förvänta sig av ett skivbolag? Vilka krav och förväntningar kan du rimligtvis ha?

Jag har inga bra svar på det själv, men tycker att frågan är intressant. Så om du har tankar kring detta och vill dela med dig skulle vi tycka att det vore mycket intressant att höra. Kommentera gärna i så fall eller mejla mig eller Pär så kan det kanske bli ett eget inlägg också.

/Lasse

  • Share on Tumblr

Det är en aspekt med musikbranschen som jag inte riktigt förstår och som skiljer den från många andra områden i samhället. Myten om det stora breaket, om att som okänd bli upptäckt, och sen bli en världsartist (eller åtminstone en svensk världsartist) från ingenstans över en natt.

Allvarligt, ingen skulle ens komma på tanken att rekrytera en VD till t.ex. Ericsson från gatan. Och i sportens värld förväntas man försaka stora delar av sitt liv till träning för att ha en chans att åka på ett OS. Och bara för att jag spelar korpfotboll så förväntar jag faktiskt inte att Lagerbäck ska ringa och höra om jag har tid för några landskamper under våren.
I musikbranschen däremot finns drömmen om att bli upptäckt, att från ingenstans få möjligheten, med skivbolag som ställer upp, marknadsföringspengar, studiotid osv…
Och när man läser om de som blev det, så visar sig de historierna nästan aldrig vara sanna, när man börjar gräva lite djupare. Det man hittar är år av slit och släp, misslyckanden, felsatsningar, och en massa massa tid innan det hände. Men historien skrivs gärna om. ”Ja, jag la bara upp några av mina låtar, som jag spelat in hemma helt anspråkslöst i vardagsrummet, på Myspace och sen började telefonen ringa” låter häftigare än berättelsen om alla år i replokalen och alla giggen på fritidgårdarna.
(Seth Godin beskriver just detta om Beatles i ett inlägg).

Nu menar jag inte att det är fel med drömmar, tvärtom. Om jag får som jag vill blir jag gärna ihågkommen som världens bästa låtskrivare.
Men inget blir bättre och lättare av att vi går på myterna om framgången och tror att dom är sanna. I nästan alla fall är framgång ett resultat av hårt, långsiktigt arbete. Små steg som till slut gör en stor skillnad.

Tror jag i alla fall.

  • Share on Tumblr
blank