Några mer eller mindre seriösa förslag på saker att göra medan du väntar på att bli upptäckt:

- Skaffa dig en egen webbsajt. Kostar mindre än ett kabel-TV abonnemang och är mycket roligare (och du kommer att tillbringa minst lika mycket tid framför skärmen).

- Skit i att bli upptäckt. Upptäck dig själv istället och starta eget skivbolag och förlag och ge ut dina egna skivor. Att starta ett handelsbolag kostar 1200,-. Att pressa en CD i 1000 ex kostar 6000,-.

- Skaffa en Myspace sida. Är gratis! Och är mycket roligare!!!!

- Skicka in bidrag till Melodifestivalen varje år. Nä, det är inte så stor chans att komma med, men det är bra övning, och du vet att det är höst när det är dags. På samma sätt som du vet att det är vinter när det är jul.

- Skriva massor med nya fantastiska låtar. Så att du har 50 låtar att välja bland när det är dags att spela in CD:n.

- Blogga. Om du inte vill starta en egen hemsida så starta en blogg på t.ex Blogger eller WordPress och skriv om ditt liv före (breaket alltså). Gratis och kul att visa barnbarnen när du väl är berömd.

- Gör en mobil-musikvideo. Samla ihop bandet och ut och filma med mobilen. Lägg upp på YouTube och skicka till vänner och bekanta och alla andra du känner.

- Starta en egen podcast. En chans att spela dina och kanske dina vänners låtar och snacka en massa skit om allt och alla. Läs mer t.ex på Podomatic som är en fri podcastingtjänst.

- Ta nya bandbilder. Fram med kameran och plåta en ny uppsättning bilder som du kan använda på webben, i promobrev, lägga upp på t.ex. Myspace , Flickr eller Facebook.

  • Share on Tumblr

Till att börja med, jag måste bara få tacka för alla positiva reaktioner vi har fått om bloggen så här långt. Det är jättekul. Att få skriva om det jag tycker är det roligaste som finns och samtidigt känna att jag kanske kan tillföra något till andra… Häftigt.

Och just därför några ord om just det, att göra det som är roligt och kul. För det är precis vad framgång handlar om för mig. Och det är den absolut största faktorn tror jag. Allt annat är egentligen sekundärt.
Så gör absolut inte saker som inte du inte vill? Som inte känns roliga i längden. Som ger en bitter bismak. Bara för att någon annan säger att det är bra för din karriär.

Visst, vi, Pär och jag, har en massa idéer som vi tror är bra. Som kan göra dig mer framgångsrik. Som att det är bra att ha en webbsajt, det är bra att finnas på Myspace, det är bra att skapa direkta relationer med fansen t.ex. Tror vi.

Men lyssna bara på oss med ena örat! Låt det andra lyssna på dig själv. Alltid. Och om du hör dig själv och oss säga olika saker så är det vi som har fel.

Jag tror att alla har sin helt egna väg till framgång. Och sin helt egna personliga definition vad framgång är. Jag tror också de flesta av oss vet skillnaden, vad som är rätt och fel för oss själva. Bara vi vågar lyssna.

Så lyssna inte för mycket på oss.

  • Share on Tumblr

Fredrik MuskosFredrik Muskos är vår förste gästskribent här på Blindmen-bloggen. Han har ett mångårigt förflutet inom musikbranschen: som musiker, som producent, som skivbolags-entrepenör mm. Bland annat hittar du honom som en del av produktions-teamet Cut & Paste Productions, som medgrundare och medarbetare på Dead Frog Records och Musichelp.se.
Kontakt: fredrik@deadfrogrecords.com

Hur viktigt är det att få skivkontrakt?

Innan Internet slagit igenom fanns det i princip bara ett sätt att
visa upp sig utanför sin hemort, och det var genom att skicka sin demo
till ett skivbolag i hopp om att bli uppmärksammad, upptäckt och
signad. Alternativt kunde man skaffa sina fans på hemmaplan och hoppas
på spelningar på de lokala ställena. Men för att verkligen nå
nånstans, ut i världen krävdes ett skivkontrakt. Alla ville ha det,
inte många fick det.

Sen kom Internet, sakta men säkert. Alla som läser detta har ju tagit
del av dess effekter och vet vad det handlar om, men…. hur många
använder det så som det skulle kunna användas? Om vi pratar om
artister med ambitioner att nå ut i världen, så tror jag att det
skulle kunna vara många fler. För artister tenderar att tänka och tro
att det fungerar som det gjorde förr.

”Måste få skivkontrakt, då kommer musiken att slå” – det tycks vara
mentaliteten hos många band och artister. Så var det kanske förr, men
inte nu längre. Faktum är att många band fortfarande lever kvar i ”det
gamla” tänket, att ett skivbolag ska kunna göra underverk för dem, men
glöm då inte att skivbolagen idag inte fungerar som de gjorde då. Idag
finns knappast ett skivbolag som plockar upp en helt ny och oprövad
artist och satsar en massiv marknadsföringsbudget på något de vet att
de inte kommer att få igen.

Så, bollen ligger hos artisterna själva. Idag krävs det lite eget
arbete för att nå ut med sin musik. Om man vill och om man ser nyttan
med det.

Jag brukar dela in artister i två grupper: de som tänker ”old school”
och de som tänker ”the new”. ”Old school” är de artister som tror att
ett skivkontrakt är lösningen och den enda vägen ut för deras musik.
”The new” är de som har fattat att Internet kan göra så mycket mer för
dem än bara ett skivkontrakt som kanske inte leder nån vart.

Jag har jobbat på skivbolag i många år och har sett alla typer av
artister, med olika ambitioner och självuppfattningar och har lärt mig
detta: de artister som själva är aktiva och använder Internet som en
given kanal för sin musik lyckas bättre än andra. För de som förstår
mediets möjligheter och kan använda dessa på ett bra sätt, de når
också ut. De andra, som väntar på genombrottet, skivkontraktet, de får
fortsätta vänta.

Idag gäller det att ta saken i egna händer, våga tänka lite
annorlunda, våga bjuda på nån låt (helt gratis), spela in en video med
mobilen (och lägga ut på YouTube), utlysa tävlingar på hemsidan, locka
fans till spelningarna och helt enkelt bjuda på sig själv som artist,
för att visa att man duger. Det är det enda vapen du har om du nu inte
råkar bli signad av ett majorbolag. Man måste våga framhäva sig själv
lite och bjuda på sig själv. De möjligheterna har aldrig varit
starkare än idag och jag är förvånad över att inte fler artister ser
den chansen.

Idag finns ju även möjligheten för nya artister att ge ut sig själva,
helt utan ett skivbolag i ryggen. Det är många som gör så idag. Det är
enkelt, om man har rätt kontakter, man slipper krångliga avtal, och
ändå kan man nå ut på en världsmarknad och synas i rätt samanhang på
nätet, för det är där de flesta musikupplevelser sker idag. Men varför
gör inte fler det då? Ja, bra fråga, men jag tror helt enkelt att det
saknas kunskaper. Många artister vet inte om att de själva kan ge ut
en skiva, få den distribuerad och marknadsförd i eget namn.

Ta Youtube och MySpace som ett par praktexempel, de öppnar ju upp en
värld för alla artister att sprida sin musik, helt gratis, och därmed
chansen att fånga nya fans (med rätt metoder). Därför öppnas ju också
möjligheten till kommunikation och försäljning för att få lyssnarna
att fastna för/köpa just din musik. Tänk ett steg till, det lönar sig.
Våga bjud på dig själv.

Ingenting är sig likt, en demo är inte längre frågan om ett ”ja” eller
”nej” från ett skivbolag, den är allt du har för att övertyga resten
av världen att du kan och att du vill.

Fredrik Muskos

  • Share on Tumblr

Om vi nu här pratar om vikten av att bygga trogna lyssnarskaror, att bygga relationer med lyssnarna, så kan man ju såklart inte glömma var allt börjar. Alltså var grunden för den där relationen kommer ifrån, åtminstone för en sångare.

Sångcoachen Judy Rodman, berättar i sin blogg ”All Things Vocal” om sin syn på saken. Om att sjunga i svartvitt eller i färg, dvs att ”bara” sjunga” eller att verkligen kommunicera med lyssnarna och vad skillnaden bygger på. Läs mer på hennes blogg.

  • Share on Tumblr

soccer practiceJag läste nyss ett inlägg på Disruptive.nu och blev så inspirerad att jag bara var tvungen att skriva ett inlägg om det här.

Christian Rudolf där har utnämnt 2009 till Samarbetets år. Just det, Samarbetets år och inte lågkonjunkturens år. En lågkonjunktur beror ytterst, på alla plan, på vår egen inställning, våra förväntningar, våra intentioner. Och det är likadant i en högkonjunktur.

Även om vi är medvetna om detta, så är det svårt för en enskild person att se en väg ut ur detta när stora fabriker slår igen sina stora dörrar, när bankmän med bistra miner ger oss negativa besked och när hela stater står på randen till konkurs. Vad Christian gör här är att ge oss alla ett verktyg, en positiv inriktning, något att hämta styrka ur, ett sätt att gå vår egen väg och skapa något nytt, tillgängligt för alla, NU.

Du har den stora lyckan att syssla med musik. Det är inte bara det att musik är  viktigt för mer eller mindre alla människor i världen, det är också så att musikskapande och även musiklyssnande bygger på samarbete. Det är ju inte ovanligt med produktionssamarbeten, gig-samarbeten och annat, men ändå så står vi där i slutändan oftast helt själva med vårt album, med vår spelhunger, våra drömmar.

Vad skulle hända om vi öppnade dörrarna på vid gavel för samarbeten av alla de slag? Engagerade samarbeten. Samarbeten mellan band, samarbeten mellan band och deras fans, samarbeten mellan musikmänniskor och människor från helt andra branscher. Vad skulle hända om vi gjorde detta till ett självklart sätt att se på omvärlden? Om vi faktiskt, med andra, vågade lufta de ideer som plötsligt dyker upp? Att våga strunta i de gränser och invanda beteenden som traditionellt har funnits i musikvärlden.

Vad väntar vi på?

  • Share on Tumblr

Om du har 20 minuter över så rekommenderar jag att titta på denna inspirerande film från TED. Författaren Elisabeth Gilbert pratar om den gängse bilden av den lidande konstnären. Måste det vara så? Kan vi se på det på ett annat sätt? Och hjälper det oss?

  • Share on Tumblr
blank