Jag läste nyss ett inlägg på Disruptive.nu och blev så inspirerad att jag bara var tvungen att skriva ett inlägg om det här.

Christian Rudolf där har utnämnt 2009 till Samarbetets år. Just det, Samarbetets år och inte lågkonjunkturens år. En lågkonjunktur beror ytterst, på alla plan, på vår egen inställning, våra förväntningar, våra intentioner. Och det är likadant i en högkonjunktur.

Även om vi är medvetna om detta, så är det svårt för en enskild person att se en väg ut ur detta när stora fabriker slår igen sina stora dörrar, när bankmän med bistra miner ger oss negativa besked och när hela stater står på randen till konkurs. Vad Christian gör här är att ge oss alla ett verktyg, en positiv inriktning, något att hämta styrka ur, ett sätt att gå vår egen väg och skapa något nytt, tillgängligt för alla, NU.

Du har den stora lyckan att syssla med musik. Det är inte bara det att musik är  viktigt för mer eller mindre alla människor i världen, det är också så att musikskapande och även musiklyssnande bygger på samarbete. Det är ju inte ovanligt med produktionssamarbeten, gig-samarbeten och annat, men ändå så står vi där i slutändan oftast helt själva med vårt album, med vår spelhunger, våra drömmar.

Vad skulle hända om vi öppnade dörrarna på vid gavel för samarbeten av alla de slag? Engagerade samarbeten. Samarbeten mellan band, samarbeten mellan band och deras fans, samarbeten mellan musikmänniskor och människor från helt andra branscher. Vad skulle hända om vi gjorde detta till ett självklart sätt att se på omvärlden? Om vi faktiskt, med andra, vågade lufta de ideer som plötsligt dyker upp? Att våga strunta i de gränser och invanda beteenden som traditionellt har funnits i musikvärlden.

Vad väntar vi på?

•  
• Share on Tumblr