Får jag be om största möjlig tystnad!
Musikproduktion, Webbsajter 14 maj, 2010
Idag tar jag ett steg bort från marknadsföringsspåret med en rekommendation till dig som ska köpa/bygga eller uppgradera din musikproduktionsdator.
En evig källa till irritation och problem när man ska spela in är att datorn ofta låter för mycket (Om man inte har ett eget ljudisolerat datorrum, vilket är svårt att fixa för många inklusive mig själv).
Sajten Silent PC Review hjälper dig med förslag och rekommendationer om hur du ska få datorn så tyst som möjligt. Där hittar du t.ex listningar av de tystaste hårdiskarna och fläktarna men också längre gör-det-själv- och hur-fungerar- det-artiklar.
Är du ambitiös bygger du din studiodator från grunden för att bli så tyst som möjligt. Jag gjorde det och resultatet är riktigt bra. Man måste luta sig fram mot den för att höra om den är i gång.
Men även om du bara ska uppgradera hårddiskarna, varför välja en bullrig disk när det finns tystare alternativ till samma pris.
Nackdelen är väl att när du väl har en tyst dator i studion, och inser hur skönt det är för öronen, vill du ha det överallt annars också.
Ett inlägg i volymkriget
Musikproduktion 28 september, 2009
Och nu något helt annorlunda (jämför med igår)
Jag trillade över det här idag och tyckte att det var ett av det bästa exempel på vad som hänt med en aspekt av produktionen av mycket populärmusik idag. Helt enkelt ett av de bästa exemplen på vad volymkriget gör med musik gör nuförtiden. Och som tydligt visar det som vi aldrig får höra längre.
För dig som inte vet är volymkriget är (loudness war på engelska), är det benämningen på tendensen att i allt högre grad komprimera och limitera slutmixar för att de få starkare volym (och därmed höras bättre i t.ex. radio och TV). På bekostnad av dynamik.
Det är goodrob13 som har jämfört Nirvana’s låt Curmudgeon. Samma inspelning med i två utgivningar (1992 och 2004) med olika mastringar (se filmen nedan).
Att det är stor skillnad är det ingen tvekan om.
Och det visar tydligt varför mycket modern musik är ganska tröttande på öronen.
Vad som är bäst är kanske en fråga om tycke och smak men ur ett musikaliskt perpektiv har jag svårt att se några fördelar med att förstöra på det här sättet.
Orsaken att bolagen gör så här är inte heller musikaliska utan kommersiella.
Och ja, jag är också skyldig till liknande synder, även om inte så extremt som det här exemplet. Men jag lovar och svär, aldrig igen!
Läs hela goodrob13s artikel här
Länge leve CD-skivan!
Marknadsföring, Musikproduktion 29 maj, 2009
Men hallå! CD-skivan är väl rätt död? Ingen köper väl CD längre? Nu är det väl bara att släppa sin musik på nätet som gäller?
I det lätt upptrappade tonläget i kölvattnet av bland annat Pirate Bay-rättegången skulle man faktiskt kunna tro att det är så det är.
Men stämmer det verkligen?
Jag är inte riktigt säker på det. Jag tror nog mer på att det faktiskt finns ett behov och en plats för CD-skivan (och dess framtida motsvarighet).
Och anledningen till det är precis det som oftast framhålls som dess stora nackdel. Att den är fysisk. Att den går att hålla i, ge bort som paket, stoppa i bokhyllan, skicka på posten, samla på, använda som drinkunderlägg eller hänga upp i körsbärsträdet som fågelskrämma (jo, jag har en granne som har gjort det med skivor han inte gillar. Däremot vet jag inte om det fungerar). Allt som är svårt med en mp3- eller wav-fil.
Så därför några exempel (det finns säkert fler) till varför man SKA göra en CD-skiva :
- För att sälja på spelningen. Där fungerar den bättre än någon annanstans. Det är svårt att sälja en nedladdning efter spelningen när publiken passerar kassan.
- Ge bort. Till vänner och bekanta. Till folk i branschen som promotion. En CD kanske inte uppskattas lika mycket som för 10 år sedan men är fortfarande mycket bättre än antt skicka ett mail med en länk i.
- Som marknadsföringsnyhet. Att släppa ett album på skiva är fortfarande en större nyhet än att bara släppa det digitalt. Det är lättare att få uppmärksamhet i media för releasefester, pressreleaser m.m.
- Lyssnare som vill ha CD. Det finns fortfarande många (fler än vad vi tror, tror jag) som vill ha sin musik på CD. Som tycker om känslan att hålla skivan i handen, titta på omslaget, bläddra och läsa texterna, ställa in den i bokhyllan. Det är en extra dimension till musiken som digitala media har svårt att uppfylla.
Sen finns det en artistisk symvinkel också. Om att göra ett helt album, där låtar och texter hänger ihop. Där låtordningen är som att hänga en utställning. Vilka låtar passar ihop? Vad händer om låten som handlar om uppbrott kommer efter den smäktande kärleksballaden? Eller tvärtom?
Helt enkelt, länge leve CD-skivan!
Låt alla remixa dina låtar
Marknadsföring, Musikproduktion, Tips 11 maj, 2009
Fredrik skrev häromveckan vad, varför och hur om remixer.
Jag tänkte lite vidare. Varför inte ge alla som vill möjligheten att göra remixer eller nya versioner av en av dina låtar.
Om man behöver lite specialkunskaper för att själv göra en remix så är det desto enklare att ge andra möjligheten. Det enklaste är att göra submixar , d.v.s. mixar som bara innehåller vissa instrument eller grupper av instrument, t.ex. trummor eller sång. Sen låter du dina lyssnare ladda hem mixarna och göra sina egna nya mixar, med egen sång, egna solon, eller i helt nya arr.
Så plocka ut olika submixar av en dina mixar som egna audiofiler. Se bara till att de startar från samma punkt så att det blir lätt att synka dem för den som ska använda dom.
Mp3 räcker gott som format tycker jag, men använd gärna 192 Kbit eller bättre så blir kvalitén bra.
Låten och arret styr såklart vilka submixar du plockar ut, men det viktiga är att grupper av liknande instrument hamnar tillsammans. Då är det lättare att ersätta och göra om bara en del av låten. att behålla sång och gitarrer och lägga nya trummor.
För en vanlig rocklåt skulle uppdelningen mellan spåren kunna vara:
- Trummor. En mix av alla trummor och slagverk.
- Bas.
- Sången utan bakgrund.
- Gitarrer och syntar.
- Körer.
Sen kan du såklart också lägga med texten och ackord om du vill. Och har du spelat efter klick eller använder trummaskin så är en tempoanvisning mycket hjälp.
Packa ihop dom ett zip-paket och lägg upp på din hemsida så att alla att ladda hem och leka med hemma hos sig själva. Sen är det bara att berätta för världen var det finns att hämta.
Sen kanske du gör en remixtävlig, eller bara publicerar de bästa på din hemsida. Eller som extraspår på kommande CD:n.
Oavsett, remixer är kul, inte bara att göra, utan även för dig som är artist. Det är spännande att höra vad andra gör med dina idéer och dina inpelningar. Och kul att förlora kontrollen för en stund.
Remix – vad, varför och hur?
Marknadsföring, Musikproduktion 22 april, 2009
Vad är en remix?
Det finns enligt mig tre typer av remixer, vilka alla kallas remix, såklart…
1) Det första, är att ta en slinga från låten och stoppa in den i helt ny musik, som du skapar. Detta brukar ofta vara formeln för dans/klubb/techno-remixer. De följer vissa mönster och stilar. Kanske just därför de låter som de låter.
2) Det andra är att ta alla originalspåren från inspelningen och mixa om det – alltså inte lägga till något, men kanske ta bort. Detta borde ju vara den egentliga innebörden av remix, men så funkar det tyvärr inte (precis som i grammatiken). Jag har ytterst sällan hört en remix som helt är baserad på originalspåren.
3) Det tredje sättet, vilket jag alltid tillämpar, är att ta endast sångspåren från låten och lägga ny musik. Med ganska bibehållen struktur och harmonik. Detta skapar då egentligen en alternativ version av låten, men det kallas ofta ändå remix.
Varför ska man ha en remix?
De större skivbolagen låter ofta göra remixer på sina singelhits. Ta Agnes Release Me som ett exempel. Albumlåten/singelspåret är ju originalversionen, men sedan finns det dessa också, utgivna på en maxi:
01. Release Me (Cahill Radio Edit) 03:12
02. Release Me (Cahill Club Edit) 06:54
03. Release Me (Cahill Club Mix) 08:08
04. Release Me (Moto Blanco Club Mix) 07:56
05. Release Me (Nils Van Zandt Mix) 07:36
06. Release Me (La Rush Club Mix) 06:38
07. Release Me (DJ Rebel Club Mix) 07:21
08. Release Me (UK Radio Edit) 03:08
09. Release Me (Extended Mix) 06:05
Så är det vanligt att det ser ut. och syftet är ju att presentera en stark låt i lite olika förpackningar. Det behöver inte vara dans eller techno. En remix kan vara lite vad som helst. Men i dessa fall har skivbolaget valt ut mixar de tror ska passa, antingen i olika länder (marknader) eller på olika typer av dans- och klubbgolv och radiostationer. Rätt smart att sprida ut en och samma låt i olika genre, va?!
Fördelen med detta är naturligvis att låten spelas mer och artister får mer uppmärksamhet och kanske hittar nya fans. Och för skivbolagets del betyder det ju inkomst.
Exempel på remixer
Jag har själv remixat en hel del de senaste åren. Allt från mindre artister som till världsartister som Christina Aguilera, Beastie Boys och Roxette. Mina mixar är sällan dansgolvanpassade, utan snarare alternativa versioner (enligt punkt 3 ovan). Ändå har några av dem lyckats bli släppta på skiva och spelade i radio.
Här är ett några exempel på låtar jag remixat som både blivit utgivna på cd och fått spelningar i radio:
Pandora
Don’t You Know [länk till Spotify] (text/musik: Martin Ankelius/Peter Johansson)
Don’t You Know (Chuck Dread Alternative Mix)
The Chuck Norris Experiment
Meteor Mama (text/musik: Joacim Olsson)
Meteor Mama (The Melbourne Incident Remix)
Doublepark
O.D. On Space (text/musik: Johan Prosell)
O.D. On Space (Stardust Remix)
Strangers In Wonderland
Addicted (text/musik: Lasse Thomasson/Åsa Girgensohn)
Addicted (Chuck Dread Remix)
Hur gör man?
Rent praktiskt så behöver man faktiskt kunna en hel del för att sätta sig och göra en remix. Dessutom måste man ju få tillgång till originalspåren, eller i alla fall sångspåren. Sedan kräver det ju visst musikaliskt hantverk och kunnande som harmonilära, att kunna spela instrument, att ha rätt utrustning/programvara, att kunna mixa, att kunna arrangera osv. Detta är ett eget ämne för sig och jag får be att återkomma i ett annat inlägg om det rent praktiska (hur jag brukar göra). Kanske gör jag en liten video och visar er också.
Om min remix spelas/ges ut, får jag betalt då?
Grundregeln är alltid att den som skapat något har rätten till det, men i detta fall så blir du som remixar en annan upphovsmans verk i praktiken ”bearbetare”. Så ska det gå till enligt STIM och SAMI. Men, ibland brukar inte uppdragsgivaren (skivbolaget/artisten/upphovsmannen) vilja registrera remixen med dig som bearbetare, utan du kan få en engångssumma istället. Detta är ett avtal mellan dig och uppdragsgivaren/upphovsmannen.
Ska man registrera en remix hos STIM, ska den ha en alternativ titel eller en helt ny titel och samma kompositörer och textförfattare som innan. Du som gjort remixen blir registrerad som bearbetare och får ca 12.5%. På STIM:s språk heter bearbetare AR.
Jag hoppas detta gett dig en liten insikt i ett rätt komplext fenomen. Remixer hör vi alla dagligen, fast kanske ofta utan att tänka på det. Det kan vara kul att lyssna lite extra noga nästa gång kanske och försöka lista ut vad som skiljer remixen från originalet.
Happy remixing!
Att välja eller inte välja?
Inspiration, Musikproduktion 11 mars, 2009
Satt och läste lite gamla artiklar och hittade en intervju med Brian Eno (en av mina musikaliska förebilder) i Sound in Sound från oktober 2005. Jag har, förutom hans musik, alltid tyckt om hans tankar kring den kreativa processen, om hur musik blir till.
”When you work with analogue, you tend to go for a performance, because it’s too complicated to cut up tape, and so on. So you tend to do takes until you get a good performance. But with digital you say ‘That’s a good bar, we’ll copy that a few times.’ ”
Inser hur sant det är, att hur vi väljer att att spela in, även påverkar det kreativa resultatet. Ett analogt arbetssätt fokuserar inspelningen mot insatsen från artisten. Ett digitalt fokuserar på arrangemang och låtstruktur.
Och det gäller inte bara vid inspelning. Inneboende begränsningar finns i alla val vi gör. Väljer du att t.ex. distribuera dina låtar via mobiltjänster får kortare låtar bättre ljudkvalitet, så skriver du korta låtar så får dina lyssnare bättre kvalitet på ljudet. Eller som att jag gör olika typer av låtar beroende på jag om utgår från piano eller gitarr när jag skriver.
Olika val ger oss olika förutsättningar, gör vissa saker enklare eller svårare att utföra. Val som driver oss i en viss riktning genom sina inneboende begränsningar och möjligheter.
Och det påverkar direkt hur vi kommer att låta, till vem och hur många vi når och hur vi uppfattas och tas emot av den som lyssnar.
Vad som är rätt eller fel kan vi nog bara svara på själva. Däremot finns det ett medvetet eller omedvetet val. Förhoppningsvis väljer vi medvetet det som hjälper oss att komma en bit längre och närmare målet. Vad än det må vara.
/Lasse
ISRC – en introduktion
Musikproduktion, Tips 10 mars, 2009
”Ja, och så måste du ha ISRC-koder på låtarna också” sa en flyktig bekant i branschen till mig.
-”Öhhh, ISRC-koder?”, sa jag och kände hur ett par kopplingar till i hjärnan brann upp. Vi hade precis bildat skivbolaget och höll på med att försöka förstå hur man gav ut en CD. Hade redan huvudet fullt av STIM, förlagsavtal, Ncb, masteringar och så började någon prata om ISRC eller något….
Men nu vet jag, och om du går i tankarna på att ge ut din egen CD och inte heller vet vad ISRC är så kommer här en kort introduktion.
Vad är ISRC?
ISRC står för International Standard Recording Code och är en standard som tagits fram för att kunna identifiera digitala ljudinspelningar, t.ex låtar utgivna på CD eller som mp3.
I praktiken innebär det att man lägger med en unik kod för varje inspelning på en CD eller inkluderar koden som en tag i en mp3 fil (se mitt tidigare inlägg om du undrar vad en mp3-tag är).
Koden är unik för inspelningen (inte för kompositionen) och ska återanvändas om samma inspelning ges ut igen, t.ex. på en samlings-CD.
Vad ska det vara bra för?
Tanken är att förenkla administration, rutiner och förbättra rapporteringen vid t.ex. spelningar i Radio och TV eller vid försäljning av nedladdningar.
Det blir lättare att identifiera inspelningen och därför lättare att se till att ersättning kommer till rätt bolag och personer.
Hur får man ISRC kod?
I Sverige är det IFPI (skivbolagens branschorganisation) som hanterar ISRC. Själva koderna gör du själv men du behöver ett bolagsprefix och för att få det behöver du registrera bolaget som äger inspelningen hos IFPI. Kostnaden är 500 SEK och ansökan finns att hämta på IFPI:s sida om ISRC som för övrigt har mer bra information.
Den som ansöker måste vara ett registrerat bolag. Det räcker inte med att vara privatperson, du behöver registrera ett bolag. Enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag går t.ex bra. Det är faktiskt mig veterligen den enda punkten i att producera en egen skiva där det kravet finns (Fast sen kan det vara bra att ha ett bolag av andra skäl).
Kan jag köpa en ISRC kod från någon?
Om du inte vill registrera ett bolag, men vill ha koder ändå. Kan man köpa bara koder från någon? Nej, inte vad jag vet. Jag har inte hittat någon som säljer den tjänsten (Hör gärna av dig om du känner till någon). Och anledningen är troligtvis att ISRC koden ligger till grund för utbetalningen av ersättning från STIM. En liten del av den betalas ut till det bolag som står registrerat på den kod som är ersättingsberättigad. Om du köper koden från någon annan så kommer det bolaget att få en liten procent av utbetalningen för dina radiospelningar.
Klarar man sig utan kod?
Ja, det är inget absolut krav att man har IRSC koder på sin CD. Det är inte som mekaniseringsavgiften där inget CD-presseri startar produktionen utan att du kan visa upp en faktura eller fribrev från Ncb. De flesta sajter som säljer downloads, iTunes t.ex., verkar inte heller bry sig även om jag har hört om sajter som ställer det som krav.
Samtidigt, i takt med att allt mer av medievärlden blir digitaliserad, att radio och TV stationer får moderna program som kan hantera ISRC, så kommer behovet att kunna identifiera inspelningar att växa. Risken är helt enkelt större att du missar ersättningar du borde ha haft om du inte har koder på din CD.
Läs mer
IFPI Sverige – Har en sida om ISRC med ansökningblankett i pdf format.
IFPI Internationellt – Har en sida på engelska med länkar till en handbook om ISRC och till andra relaterade och mer tekniska dokument.
/Lasse
Bli vän med dina mp3-taggar!
Marknadsföring, Musikproduktion, Tips 19 februari, 2009
Klar att skicka promo för den nya låten? Mp3 filen är upplagd på någon server och länkarna är inklistrade i mailet. Världen ska inte behöva vänta längre.
En liten fråga bara? Du har väl inte glömt taggarna i mp3 filen?
Klart att du inte har (och du kan sluta läsa här). Annars häng kvar lite till för det är inte helt oviktigt.
Mp3 taggar är den där extra informationen som man kan lägga till i en mp3 fil. Som kommer upp på skärmen i spelaren, eller i utforskaren på datorn. Vem som är artisten, vad låtern heter, vilken album den kommer från osv. Finns inte den informationen med i filen visas oftast bara filnamnet.
Vilket skulle vara ganska tråkigt om någon tycker om din låt, vill veta vem som spelar, tittar på sin skärm och i bästa fall ser ett halvt begripligt filnamn.
Så se till att du har fått med bra taggar i din låt. Artist, låtnamn, album (om det är relevant) och genre tycker jag är grundläggande.
Sen finns det massor med fler möjligheter. Du kan lägga till låtskrivare, texter, webblänkar, tempo, ISRC koder för radiospelningar, ja till med grafik (t.ex skivomslag) som kan visas i vissa spelare.
Vad du behöver är ett program som kan lägga till koder när du skapar filen och/eller redigera dom i efterhand. Jag har för liten erfarenhet av olika program för att på riktigt rekommendera något, men jag använder själv Cubase och iTunes när jag skapar taggar. Men det finns många andra, bland annat speciella editors som är skrivna enbart för uppgiften.
Inte krångligt och viktigt.
/Lasse
PS. Egentligen heter det inte mp3 taggar, utan är en informell standard som kallas ID3v2. För en riktigt nördig genomgång av formatet (du är härmed varnad) kan du läsa mera här. DS
Facebook
Skype
Twitter
E-post