compactdiscMen hallå! CD-skivan är väl rätt död? Ingen köper väl CD längre? Nu är det väl bara att släppa sin musik på nätet som gäller?

I det lätt upptrappade tonläget i kölvattnet av bland annat Pirate Bay-rättegången skulle man faktiskt kunna tro att det är så det är.
Men stämmer det verkligen?
Jag är inte riktigt säker på det. Jag tror nog mer på att det faktiskt finns ett behov och en plats för CD-skivan (och dess framtida motsvarighet).
Och anledningen till det är precis det som oftast framhålls som dess stora nackdel. Att den är fysisk. Att den går att hålla i, ge bort som paket, stoppa i bokhyllan, skicka på posten, samla på, använda som drinkunderlägg eller hänga upp i körsbärsträdet som fågelskrämma (jo, jag har en granne som har gjort det med skivor han inte gillar. Däremot vet jag inte om det fungerar). Allt som är svårt med en mp3- eller wav-fil.

Så därför några exempel (det finns säkert fler) till varför man SKA göra en CD-skiva :

- För att sälja på spelningen. Där fungerar den bättre än någon annanstans. Det är svårt att sälja en nedladdning efter spelningen när publiken passerar kassan.

- Ge bort. Till vänner och bekanta. Till folk i branschen som promotion. En CD kanske inte uppskattas lika mycket som för 10 år sedan men är fortfarande mycket bättre än antt skicka ett mail med en länk i.

- Som marknadsföringsnyhet. Att släppa ett album på skiva är fortfarande en större nyhet än att bara släppa det digitalt. Det är lättare att få uppmärksamhet i media för releasefester, pressreleaser m.m.

- Lyssnare som vill ha CD. Det finns fortfarande många (fler än vad vi tror, tror jag) som vill ha sin musik på CD. Som tycker om känslan att hålla skivan  i handen, titta på omslaget, bläddra och läsa texterna, ställa in den i bokhyllan. Det är en extra dimension till musiken  som digitala media har svårt att uppfylla.

Sen finns det en artistisk symvinkel också. Om att göra ett helt album, där låtar och texter hänger ihop. Där låtordningen är som att hänga en utställning. Vilka låtar passar ihop? Vad händer om låten som handlar om uppbrott kommer efter den smäktande  kärleksballaden? Eller tvärtom?

Helt enkelt, länge leve CD-skivan!

  • Share on Tumblr


21 Comments

  1. #
    ulfljusberg
    maj 29th, 2009 at 12:02

    Resonemanget bygger ju på det gamla, traditionella synsättet och det är där det faller.
    Efter spelningen laddar du ju ned de låtar du gillar till din mobil så du kan lyssna på vägen hem, om du inte bär på en disc-man såklart.
    Som marknadsföringsnyhet är det fortfarande de traditionella mediakanalerna som släntrar efter i vanlig ordning, när skickade du en cd-skiva till en blogg i Hamburg senast?
    Rob Gordon vill säkert ha en massiv skivsamling i sin bokhylla, men representerar han musikkonsumenter i stort och rådande inredningstrender mot ”rassel”.
    Beteendet förändras, musikens roll och allra minst dess funktion förändras, det borde ni forska och skriva mer om.
    Kill your darlings!
    Me kärlek!

  2. #
    Lasse Thomasson
    maj 29th, 2009 at 12:17

    Fast varför kan inte båda synsätten finnas samtidigt? Och utnyttja dom där det passar bäst.

    CD-skivor och nedladdningar täcker helt enkelt olika behov av hur vi distribuerar och konsumerar musik tror jag.
    Använd rätt verktyg och media vid rätt tillfälle.
    Både digitala filer och CD-skivor har positiva och negativa egenskaper som gör dom mer eller mindre lämpade i olika situationer.

  3. #
    Lasse Thomasson
    maj 29th, 2009 at 12:28

    Och sedan behöver man faktiskt inte falla i fällan att skivor måste vara en massprodukt.
    Om du har några gigs så gör några hundra exklusiva skivor för just de spelningarna, signera dom och sälj dom för 100 kr styck i dörren (eller inte för vad folk är beredda att betala).
    Mycket starkare som marknadsföring och mer relataionsbyggande än att på konserten hänvisa till länkar och nedladdning.
    Men skicka den inte till den där bloggen i Hamburg! Där håller jag helt och hållet med.

  4. #
    ulfljusberg
    maj 29th, 2009 at 12:59

    Ha ha, förvisso eller absolut! Men håll med om att kontentan blir så mycket tråkigare om vi skall enas halvvägs ;)
    Till trots postar folk fortfarande brev, mest julkort, 50 miljoner per år i Sverige, även om e-post relativt har tagit över den mesta posthanteringen sen tidernas begynnelse, varav ja fogar mig för din tes om att situationen styr, helt rätt.
    Min enda poäng (förutom att retas) är just att de olika situationsspecifika behoven av HUR vi distribuerar och konsumerar musik IDAG är boven. Vi befinner oss i ett mellanläge där den standard vi är vana vid är upplöst och ersatt av en påse hackat och en påse malet(wtf ?)
    Där ser jag bara att med tiden, när behoven fasats in, kommer CD:n att förpassas till de sälla jaktmarkerna, men IDAG, visst kan det finnas det en poäng att producera CD-skivor.
    Ser jag till mig själv kan jag sakna känslan av att lyssna på ett album, front-back, bläddra i konvolutet, läsa texterna, lukta på trycksvärtan… men samtidigt konsumerar jag inte på musik på det sättet idag.

  5. #
    Erik Thorell
    maj 29th, 2009 at 14:20

    Tack Lasse och Pär för en snygg och mycket läsvärd blogg. Den är uppskattad, ska ni veta!!

  6. #
    Lasse Thomasson
    maj 29th, 2009 at 14:21

    @Erik Tackar, väldigt kul att höra.

  7. #
    Pär Berglund
    maj 29th, 2009 at 18:24

    Tack Erik, känns mycket roligt att höra.

    Och diskussionen är jätteintressant tycker jag. Vi är fysiska varelser och det finns en utmaning att hitta sätt att bekräfta musiken genom fysiska objekt till en publik. Hur vi konsumerar musik har inte så mycket med saken att göra tycker jag. Finns hur mycket som helst att göra där. Jag får skickat till mig många fantastiskt fina Digi-packs, som inte säljer i en nätbutik eftersom det inte går att hålla i dem och känna på dem. (och för att banden inte marknadsför sig på ett bra sätt) Men band som har skapat en stor fanbase är mycket framgångsrika i detta. Sen om det är en CD-skiva, vinyl eller nåt annat spelar ingen roll egentligen. Frågan är: Vad vill fansen ha? Och fans ser olika ut för olika artister.

  8. #
    Pär Berglund
    maj 29th, 2009 at 18:28

    Bara ett tillägg. Jo, skicka till den där bloggen i Hamburg, hellre det än en trött tidning. Kan garantera dig ett positivare bemötande och en betydligt större sannolikhet till publicering.

  9. #
    Fredrik Muskos
    maj 29th, 2009 at 20:17

    @ulfljusberg – du har en stor poäng i att HUR vi konsumerar musik idag är en bricka i spelet. Jag skulle inte sträcka mig till att kalla det ”boven” direkt, då detta är hur folk idag VÄLJER att konsumera sin musik. Jag har sagt det i 15 år – ”folk vill inte ha album, de vill ha lösgodis att plocka ihop i en påse”. Nu är vi nästan där, men branschen har inte hängt med. Det är därför ett gyllene läge för mindre artister och skivbolag att driva på utvecklingen och visa hur de vill ha det. Jag tror fortfarande det finns en marknad för tryckta CD-skivor. Se bara på digitalklockornas revolution. Det bidrog bara till att intresset för de mekaniska uren sköt i höjden, för att de representerade något, genuint, beprövat och tillförlitligt…

  10. #
    Conny
    maj 29th, 2009 at 21:06

    Ja, jag har svårt att se att fysiska medium kommer att dö när jag ser hur alla mina musikintresserade vänner fortsätter att köpa fysiska skivor till samlingen och hur bonusgrabben på 11 hellre botaniserar bland de fysiska skivorna än bland miljoners låtar på iTunes. Det är något visst att få ta del av artistens HELA tanke med musiken, bilderna, layouten, texterna… paketerat liksom. Ok, en hemsida kan ge en liknande känsla, men eftersom hemsidan inte går att ta på blir det liksom inte riktigt samma sak ändå. Så cd:n, vinylen etc kommer nog alltid att ha en marknad. Och vem vet, det kanske till och med blir revival och försäljningen ökar (under någon kort cd-trend-period). Fast det kommer såklart aldrig nå de höjder som försäljningen hade på 80 och 90-talet. De digitala kanalerna och den digitala livsstilen har helt enkelt för många fördelar.

    Själv tryckte jag upp en jävla massa singlar i en tid då ingen köper singlar. Dessutom med en gammal låt. haha MEN de har verkligen fungerat superbra i reklamsammanhang. Min mejl-lista har tex ökat från ca 200 till nu närmare 700 adresser. Mycket tack vare singeln tror jag.

    /Conny

  11. #
    Fredrik Muskos
    maj 29th, 2009 at 21:08

    @Conny – det där var ett mitt-i-prickexempel får jag säga! Kul att du delade med dig!

  12. #
    Pär Berglund
    maj 29th, 2009 at 23:05

    Ja, fan, tack Ulf, Conny och alla. Skönt när det ”hettar till lite” här :-)

  13. #
    Fredrik Muskos
    maj 29th, 2009 at 23:12

    Yey, ett ämne som berör!!

  14. #
    Conny
    maj 29th, 2009 at 23:19

    Ja, och det vore kul om ännu fler hittade hit. Här ges ju så jäkla mycket bra tips till alla musiker som försöker få ut sin musik. Bara alla tips på bra sajter är ju oväderligt om man ska få någon ordning på allt.

  15. #
    Fredrik Muskos
    maj 29th, 2009 at 23:26

    @Conny – your free to share… and the info is ”out there”. Alltså kontentan är, den som söker, skall finna. för är man tillräckligt intresserad av detta ämne så tror jag man hittar hit också. Men självklart är vi intresserade av att eldsjälar som du själv hjälper till att sprida ”oss” via kontakter, mail,personliga rekommendationer, twitter, facebook och alla andra kommunikationsvägar som nu finns!
    Tack för jättebra support!

  16. #
    Erik Hansson
    september 26th, 2011 at 00:46

    Varför talas det inte mer om ljudkvaliteten? Är skillnaden i kvalitet hos en mp3-fil jämfört med ett cd-spår helt utan betydelse?

  17. #
    Lasse Thomasson
    september 26th, 2011 at 01:49

    Ja, tyvärr är det nog så för det flesta. Vi lyssnar ofta i miljöer och med en återgivning där skillnaden ändå knappast hörs. I bilen, tunnelbanan, på ipadar, i mobiler etc…
    Tillgängligheten är viktigare än återgivningen.

  18. #
    Erik Hansson
    september 26th, 2011 at 02:13

    Så sant så..

  19. #
    Conny Welen
    september 26th, 2011 at 07:55

    Ja, eftersom det finns olika kvalitéer på komprimeringen kan du ju anv en som inte försämrar ljudkvalitéen så mycket hittar de flesta något som är godtagbart. Hade det bara funnits 128kbit mp3 DÅ hade detta varit en livlig diskussion. Men med i princip obegränsat med lagringsutrymme och dåliga ljudanläggningar samt otränade öron så uteblir liksom diskussionen. :-)

  20. #
    Erik Hansson
    september 26th, 2011 at 14:03

    Javisst! Det beror ju också mycket på vilken musikstil man lyssnar på. Är det t.ex. en symfoniorkesters dynamik och rika frekvensområde, eller är det dansmusik gjord för hög volym?
    Vad är din gräns när det gäller komprimering? När tycker du att det börjar höras skillnad?

  21. #
    Conny Welen
    september 26th, 2011 at 16:56

    Jag lyssnar mest på hårdock och tycker inte att jag hör något på 192kbit vanlig mp3, så det kör jag på. Även när jag levererar mixar till andra använder jag den upplösningen. Fast sen finns det ju Apple Losless etc som funkar bra även vid lägre bitrate. Det jag menade med 128 kbit är att då hör även ett otränat öra att det ”bubblar” i diskanten. Om det bara hade varit så dålig ljudkvaliteet så hade det varit livat värre kring mp3 och många (mig själv inkluderat) hade inte kunnat lyssna alls.

Leave a Comment

blank