Du kan som människa inte vara vänner och omtyckt av alla?
Jag gissar att de flesta håller med om det. Du skulle knappast våga tycka, tänka eller ha åsikter om någonting för risken att någon inte skulle hålla med och tycka något annat.
Problemet är också att människor som försöker att vara omtyckta av alla är rätt tråkiga och jobbiga att umgås med. Vi gillar normalt när de runt omkring oss är tydliga så vi vet hur vi ska förhålla oss. Då vet vi om vi vill älska eller hata dem (eller lägga oss någonstans mitt i mellan, där de flesta vi möter i livet hamnar).

Är det annorlunda när vi möter ny musik?
Blir vi intresserade av artister och band som beskriver sig själva i luddiga former?
Som nästan verkar vilja dölja vad de står för?
Som inte vågar berätta vilken genre dom tillhör eller inspireras av?
Som har texter som inte handlar om någonting?
Jag tror inte det. Precis som med människor gillar vi det tydliga, det som är lätt att förhålla sig till, som det går att tycka om. Eller inte tycka om.

Därför tror jag att du ska vara stolt över dina ”ovänner”, d.v.s. de människor som utrycker att de inte gillar din musik, ditt uttryck. De är bara ett tecken på att du lyckats vara tydlig, de vet vad du står för, med vad du vill förmedla.
Ut och hitta fler sådana!
Det är faktiskt inte lika lätt som man tror. Men det fina är att om du lyckas, kommer du samtidigt också hitta många som älskar det du gör. Och de kommer att älska det av precis samma skäl.

PS. Och om du orkar lyssna på din ”ovänner” och försöker förstå varför de tycker som de gör, tror jag många gånger att deras historia och bild av dig är mycket mer intressant och utvecklande än den som dina trogna fan kan berätta. DS.

•  
• Share on Tumblr