Varför sälja sig själv?
”Det man inte ser, finns inte” är ju en klassisk devis, som också är ganska sann. För att nå ut behövs kontakter, helt enkelt. Är du musiker och vill bli erkänd som musiker? Ja, ut och umgås med andra musiker! Att låta omgivningen – och särskilt de som skulle kunna anlita dig som musiker – få veta vad du kan och vilken härlig person du är, är ett steg i rätt riktning. Om du i mötet med andra människor hela tiden håller dem uppdaterade på vad du kan, vad du gör och vad du vill göra, så ökar chanserna att någon hör av sig till dig och ber om dina tjänster. Det kan ta dagar, veckor, eller år, men har du en gång etablerat bilden av dig själv och tillfället är rätt, så kan du vara säker på att det dyker upp något.

Hur gör man då?
Jag menar inte att du ska måla plakat och gå på stan, utan kommunicera med folk omkring dig som du tror du kan skapa ett utbyte med. Var noga att beskriva vad du gör och kan på t.ex Facebook, i dina Twitter-inlägg, och på andra sociala nätverk du är del i (vilket jag tippar är några stycken). Det gäller att nyttja dessa på ett bra sätt utan att pracka på folk. Var heller inte rädd för att ta kontakt med de du tror kan vara till nytta för dig, nu eller i framtiden. Glöm inte de ”verkliga” människorna som du kanske umgås med dagligen; arbetskamraterna, dagisföräldrarna eller eleverna i parallellklassen. Vem vet om där finns någon som behöver just din talang.

Think outside the box
Tänk också på att inte begränsa dig till enbart folk inom din genre eller intresseområde. Mycket intressanta samarbeten kan dyka upp om man vågar gå utanför gränserna. Som exempel vill jag nämna operastjärnan Rickard Söderberg som jag arbetat med under några år. Först hjälpte jag honom med grafiken till hans första skiva, sedan fick jag göra en remix på en av hans inspelningar från den (Till havs).  När andra skivan skulle ges ut var jag den självklara omslagsmakaren för honom, vilket innebar att jag fick göra allt från grunden. Nu har vårt samarbete utökats ytterligare med några egna låtar och planer på en ny skiva med operaklassiker i nya tappningar där bl.a jag spelar och Rickard sjunger. Dessutom… i dagarna har vi släppt en helt ny hemsida – rickardsoderberg.se.

Resultatet av ett kort litet mail
När jag flyttade till Sundsvall i januari 2010 kände jag att jag behövde utöka mitt nätverk på plats. Jag skrev helt enkelt mail till några studios i stan och presenterade mig som musiker/basist. I förra veckan dök det upp ett svar: ”Basistbehov!!!!”. Det var en studio som behövde hjälp med bas- och tamburinpålägg till 4 låtar. I går var jag där halva dagen, spelade in mina basar och lade tamburinerna. I mitt tycke ett väldigt bra sätt att skapa kontakt och få vidga sina vyer genom att spela med andra. Det är däri vinsten ligger och som bonus så sprider man ordet om… ja, rätt gissat: sig själv.

Våga, vinn – och ha roligt under tiden!

Skulle dina fans:
a. fly till din konkurrent och stjäla uppmärksamhet från dig eller
b. bli tacksamma för att få tips om annan bra musik och uppskatta din generositet?

När du skickar ut nyhetsbrev, skriver en statusrad på Myspace eller på Facebook eller bloggar så når du dina vänner. Hade det inte varit kul att nå dina vänners vänner? Kanske når du 100 gånger så många människor.

Ja, men jag kanske inte har tid för att göra reklam för andra band, jag har fullt upp med att marknadsföra mitt eget?

Frågan är då om du skulle uppskatta att andra band gjorde detta för dig?
Fan, sätt igång, gör det nu. Gör det till en rörelse. Dominoeffekt. Ge lite tid i veckan och skicka in en länk i Facebook om ett band du gillar eller stoppa in det i ditt nyhetsbrev till dina fans. Och berätta om det för det andra bandet. Efteråt, känn efter hur det känns, när du har fått svar från det andra bandet.
Men tänk om alla gick omkring och pratade väl om alla andras musik, hur skulle det gå? Ja, intressant, hur skulle världen se ut då…

Läs också om Samarbetets år…

”Ja, jag antar att man måste blogga också”

”Jag orkar bara inte Facebook, förstår inte vad det ska vara bra till”

”Nej, inte ännu en sajt man måste lägga upp sig på”

Om det är så det känns? Låt bli! Helt seriöst.
Gör istället det som du tycker är kul, som känns utvecklande, det som du trivs med.

Och ha inget dåligt samvete för det. Det finns inga måsten. Det går alldeles utmärkt att bygga en artistkarriär utan att skriva en rad på Facebook och utan att ha någon Myspace sida.
Att bygga sin karriär tar tid, inte veckor eller månader utan år. Att göra det med en strategi och verktyg som du inte är bekväm med är en dålig idé.

Själv brukar jag lita på min mage. Den vet när det inte är rätt, då känns den på ett speciellt sätt. En lite fladdrig känsla, lite som när man är nykär fast på ett obehagligt sätt istället.
Och då är det bara att lyssna, och lita på det. Och göra något annat, hitta en annan väg, som är roligare och mer inspirerande.

En sådan studie har gjorts av en grupp på Berkley College of Music. De har helt enkelt studerat ett antal artister, de flesta mycket välkända, och sammanställt det i ett antal sidor, där varje artist beskrivs var för sig på ett koncentrerat och bra sätt.

Det slår mig hur olika artisterna agerar på nätet, att de har så olika strategier, samtidigt som de självklart kan tyckas ha kommit olika långt i vad nätet kan hjälpa dem med. Trots dessa skillnader så har de alla gemensamt att deras huvudfokus är att samla på sig trogna lyssnarskaror.

Läs artikeln

En bärande tanke i boken är att de tillgängliga sätt att marknadsföra sig på, också skapar den flora av produkter som finns tillgängliga för oss. Dvs att man skapar och tillverkar det man kan kan sälja. TV-, radio- och massmediaåldern innebar därför att produkter skapades som var avpassade att kunna slå an hos en majoritet av den massmediekonsumerande publiken. Man skapade ”average products for average people”.

Men vad händer då när människor inte längre hörsammar massmedias reklam, vad händer när butikshyllornas begränsningar ersätts av näst intill oändliga valmöjligheter, vad händer när dialog och relationer tar över från enkelriktade megafoner?

Ja, en sak är klar, det finns ingen anledning att acceptera kompromisser längre. Seth Godin uttrycker det så här:

In a world of choice, no one picks something that is good enough. In a world of networks, few pick the isolated. In a transparent world, people avoid the deceitful.

Vad har detta med musik att göra?

Ja, det har allt med musik att göra. Vi har levt i ett tidevarv där industrier har anpassat musik för att kunna marknadsföras till en så bred publik som möjligt, via massmedierna.

Mainstream kallar vi det ibland, radiomusik ibland. Och att detta inte säljer lika bra längre har vi ju hört nästan till leda nu och slutsatsen blir många gånger: ”inte ens den musiken säljer”, istället för att inse att det är just DEN musiken som inte säljer längre i de enorma volymer den gjorde förr. Vi behöver inte längre acceptera ”average music for average people”. För vi har näst intill oändliga valmöjligheter att hitta det som vi gillar mest, istället för att nöja oss med en kompromiss.

Gör du ”average music for average people”? Inte? Grattis, då är det din tid som har kommit nu.

Häromdagen beskrev jag vad jag tycker att marknadsföring handlar om: Marknadsföring handlar om att skapa och bibehålla relationer med andra människor till det du gör och det du står för.

Din framgång kommer alltså att bero på hur väl du lyckas skapa och bibehålla relationer med andra människor. Och för att klara av detta måste det finnas flera bitar på plats för att relationen inte ska brytas. Många artister och skivbolag är tex duktiga på att få ut sin musik och få den spelad på många håll. Men vad händer om de som lyssnar och gillar musiken inte har någonstans att vända sig, inte får svar på sina frågor och synpunkter eller ens kan hitta dig efteråt? Ja, relationen bryts med tiden och de går någon annanstans.

Jag skulle vilja se en genomtänkt marknadsföring som en obruten kedja från det att du träffar på en lyssnare första gången till det att lyssnaren har en etablerad och återkommande kontakt med dig och din musik. Jag har benat upp detta i tre punkter här, som kanske kan tjäna som en checklista.

1. Skapa
   Det är här du exponerar din musik för omvärlden. I radio, bloggar, tidningar, konserter, webbsajter och annat. Det är här du pratar med andra människor om vad du gör och det här dina fans och kontakter pratar om dig med andra människor.
2. Etablera
   Det är här du ser till att vara tillgänglig för omvärlden. Genom att synas på nätet, genom att vara lätt att kontakta, genom att ha en hemsida där man lätt kan komma i kontakt med dig, läsa om dig, lyssna mer på dig, komunicera med dig. Det är här du aktivt knyter an till människor på gigget som gillade din musik, samlar in e-postadresser till ditt nyhetsbrev och pratar med människor. Det är här som du svarar på e-post, ger feedback till bloggare, journalister, podcastare.
3. Bibehålla
   Det är här som du skapar ny musik och presenterar. Du bloggar, skriver nyhetsbrev, spelar live, gör videos för dina fans. Du engagerar dina fans i det du gör, pratar och lyssnar, hjälper andra och samarbetar. Det är här du skapar värden för andra människor och erbjuder musik och annat till försäljning som en tjänst till dina trogna lyssnare.

Innehållet under varje punkt ska du se som ett exempel på vad det kan innebära. Naturligtvis kan man göra saker och ting här på hur många sätt som helst, och var och en måste hitta sitt eget sätt och vara kreativ.

Men det viktiga här är att fundera igenom varje del, så att det fungerar tillsammans. Om du blir spelad på radio i Spanien, hur får du då kontakt med de som gillade vad de hörde? Om du har spelat live inför 200 entusiastiska människor, hur kan du knyta an till dessa lyssnare och skapa en relation med dem?

Vad i denna ”kedja” har du på plats? Vad saknas?

Fredrik Muskos är vår förste gästskribent här på Blindmen-bloggen. Han har ett mångårigt förflutet inom musikbranschen: som musiker, som producent, som skivbolags-entrepenör mm. Bland annat hittar du honom som en del av produktions-teamet Cut & Paste Productions, som medgrundare och medarbetare på Dead Frog Records och Musichelp.se.
Kontakt: fredrik@deadfrogrecords.com

Hur viktigt är det att få skivkontrakt?

Innan Internet slagit igenom fanns det i princip bara ett sätt att
visa upp sig utanför sin hemort, och det var genom att skicka sin demo
till ett skivbolag i hopp om att bli uppmärksammad, upptäckt och
signad. Alternativt kunde man skaffa sina fans på hemmaplan och hoppas
på spelningar på de lokala ställena. Men för att verkligen nå
nånstans, ut i världen krävdes ett skivkontrakt. Alla ville ha det,
inte många fick det.

Sen kom Internet, sakta men säkert. Alla som läser detta har ju tagit
del av dess effekter och vet vad det handlar om, men…. hur många
använder det så som det skulle kunna användas? Om vi pratar om
artister med ambitioner att nå ut i världen, så tror jag att det
skulle kunna vara många fler. För artister tenderar att tänka och tro
att det fungerar som det gjorde förr.

”Måste få skivkontrakt, då kommer musiken att slå” – det tycks vara
mentaliteten hos många band och artister. Så var det kanske förr, men
inte nu längre. Faktum är att många band fortfarande lever kvar i ”det
gamla” tänket, att ett skivbolag ska kunna göra underverk för dem, men
glöm då inte att skivbolagen idag inte fungerar som de gjorde då. Idag
finns knappast ett skivbolag som plockar upp en helt ny och oprövad
artist och satsar en massiv marknadsföringsbudget på något de vet att
de inte kommer att få igen.

Så, bollen ligger hos artisterna själva. Idag krävs det lite eget
arbete för att nå ut med sin musik. Om man vill och om man ser nyttan
med det.

Jag brukar dela in artister i två grupper: de som tänker ”old school”
och de som tänker ”the new”. ”Old school” är de artister som tror att
ett skivkontrakt är lösningen och den enda vägen ut för deras musik.
”The new” är de som har fattat att Internet kan göra så mycket mer för
dem än bara ett skivkontrakt som kanske inte leder nån vart.

Jag har jobbat på skivbolag i många år och har sett alla typer av
artister, med olika ambitioner och självuppfattningar och har lärt mig
detta: de artister som själva är aktiva och använder Internet som en
given kanal för sin musik lyckas bättre än andra. För de som förstår
mediets möjligheter och kan använda dessa på ett bra sätt, de når
också ut. De andra, som väntar på genombrottet, skivkontraktet, de får
fortsätta vänta.

Idag gäller det att ta saken i egna händer, våga tänka lite
annorlunda, våga bjuda på nån låt (helt gratis), spela in en video med
mobilen (och lägga ut på YouTube), utlysa tävlingar på hemsidan, locka
fans till spelningarna och helt enkelt bjuda på sig själv som artist,
för att visa att man duger. Det är det enda vapen du har om du nu inte
råkar bli signad av ett majorbolag. Man måste våga framhäva sig själv
lite och bjuda på sig själv. De möjligheterna har aldrig varit
starkare än idag och jag är förvånad över att inte fler artister ser
den chansen.

Idag finns ju även möjligheten för nya artister att ge ut sig själva,
helt utan ett skivbolag i ryggen. Det är många som gör så idag. Det är
enkelt, om man har rätt kontakter, man slipper krångliga avtal, och
ändå kan man nå ut på en världsmarknad och synas i rätt samanhang på
nätet, för det är där de flesta musikupplevelser sker idag. Men varför
gör inte fler det då? Ja, bra fråga, men jag tror helt enkelt att det
saknas kunskaper. Många artister vet inte om att de själva kan ge ut
en skiva, få den distribuerad och marknadsförd i eget namn.

Ta Youtube och MySpace som ett par praktexempel, de öppnar ju upp en
värld för alla artister att sprida sin musik, helt gratis, och därmed
chansen att fånga nya fans (med rätt metoder). Därför öppnas ju också
möjligheten till kommunikation och försäljning för att få lyssnarna
att fastna för/köpa just din musik. Tänk ett steg till, det lönar sig.
Våga bjud på dig själv.

Ingenting är sig likt, en demo är inte längre frågan om ett ”ja” eller
”nej” från ett skivbolag, den är allt du har för att övertyga resten
av världen att du kan och att du vill.

Fredrik Muskos

Jag tror inte på tur och otur!

Däremot så tror jag att slumpen finns.
Så har man bara lite tur så slår slumpen in och så får man en hit, eller ett skivkontrakt, eller blir upptäckt på Myspace, och så sitter man där en morgon i morgonsoffan på TV4 och småpratar. Och undrar vad som hände. Om man bara har lite tur.

Nej, skämt åsido. Jag tror tror faktiskt inte på tur.
”Men” invänder säkert en del av er, ”klart att turen spelar in, befinner man sig bara på rätt plats vid rätt tillfälle så….”

Visst kan man vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Så att slumpen kan göra sitt. Frågan är bara hur det kom sig att man var där just då, samtidigt som slumpen.
Genom att jobba hårt, och vara på många platser vid många tillfällen ökar man chansen.
Genom att hitta många lyssnare så att dom kan vara på många platser vid många tillfällen för dig.
Genom att skapa bra relationer med andra inom musikbranschen och inom media så att dom också kan vara på många platser vid många tillfällen för dig.
Mycket hårt arbete alltså…

… och vill du kalla det för tur, så gärna för mig.

Christian Rudolf där har utnämnt 2009 till Samarbetets år. Just det, Samarbetets år och inte lågkonjunkturens år. En lågkonjunktur beror ytterst, på alla plan, på vår egen inställning, våra förväntningar, våra intentioner. Och det är likadant i en högkonjunktur.

Även om vi är medvetna om detta, så är det svårt för en enskild person att se en väg ut ur detta när stora fabriker slår igen sina stora dörrar, när bankmän med bistra miner ger oss negativa besked och när hela stater står på randen till konkurs. Vad Christian gör här är att ge oss alla ett verktyg, en positiv inriktning, något att hämta styrka ur, ett sätt att gå vår egen väg och skapa något nytt, tillgängligt för alla, NU.

Du har den stora lyckan att syssla med musik. Det är inte bara det att musik är  viktigt för mer eller mindre alla människor i världen, det är också så att musikskapande och även musiklyssnande bygger på samarbete. Det är ju inte ovanligt med produktionssamarbeten, gig-samarbeten och annat, men ändå så står vi där i slutändan oftast helt själva med vårt album, med vår spelhunger, våra drömmar.

Vad skulle hända om vi öppnade dörrarna på vid gavel för samarbeten av alla de slag? Engagerade samarbeten. Samarbeten mellan band, samarbeten mellan band och deras fans, samarbeten mellan musikmänniskor och människor från helt andra branscher. Vad skulle hända om vi gjorde detta till ett självklart sätt att se på omvärlden? Om vi faktiskt, med andra, vågade lufta de ideer som plötsligt dyker upp? Att våga strunta i de gränser och invanda beteenden som traditionellt har funnits i musikvärlden.

Vad väntar vi på?

Så hur lyckas man med den ambitionen? Gäller det att ha tur att träffa rätt betydelsefull person vid rätt tillfälle, kanske att finna lyckan i ett skivkontrakt? Handlar det om satsa på att få ut en hit på något sätt, och hamna högt uppe på listor? Eller kanske vinna en tävling?

Nej, inget av detta avgör om du ska lyckas. Vad som däremot är avgörande är arbetet med att skapa en trogen lyssnarskara. Det är nyckeln.

Bygg upp denna lyssnarskara steg för steg, lyssnare för lyssnare, på gigs, på nätet, i det övriga livet. Vårda din lyssnarkrets, prata med dem, bjud på dig själv och saker kommer att börja hända. Har du 100 eller 1000 såna fans idag, så kan du självklart hitta 100 eller 1000 till imorgon, världen är stor.

Det är dessa trogna lyssnare som kommer att ge dig spelningar, det är de som kommer att ge dig lyssningar på Spotify, det är de som kommer att sprida din musik till sina vänner och det är de som kommer att avgöra om du kommer att få en inkomst från din egen musik så att du kan göra det du brinner för, så mycket du vill.

Om det sedan är din ambition att hamna på listor och vinna tävlingar, så kommer du att hamna där till slut på grund av dina lyssnare och inte för att lotten föll väl ut.