Förlaget Warner/Chappell – Talent & Brands har option på att förlägga samtliga deltagare i Metro On Stage. Optionstiden går ut tre månader efter finalen. Efter optionstiden har artisten/bandet möjligheten att gå till vilket förlag de vill.

Min tolkning av detta var att Warner/Chappell då ska kunna tvinga på vem de vill som har deltagit ett förlagskontrakt, och att du dessutom under nästan fem månader inte har rätt att skriva på för ett annat förlag. Jag mejlade Metro Onstage och frågade om så var fallet:
”Jag tolkar detta som att Warner/Chappell har en exklusiv rätt att teckna förlagsavtal med de deltagande artisterna från och med imorgon fram till tre månader efter finalen, och att artisterna då är tvingade att ingå avtal om Warner/Chappell vill utnyttja denna rätt. Stämmer detta?”

vilket de bekräftade med sitt svar:

Ja, Metro har bjudit in förlaget Warner/Chappell – Talent & Brands att samarbeta med oss i tävlingen Metro on Stage. Som partner i Metro On Stage 2012 har förlaget Warner/Chappell – Talent & Brands option på att förlägga deltagande kompositörer inom tre månader efter att finalen avslutats. Att samarbeta med ett musikförlag är något som de allra flesta kompositörer ser som mycket positivt.

Musikförlag har som främsta uppgifter att ge stöd och råd till kompositörer samt hjälpa dessa att få in de pengar man har rätt till i alla territorier. Ett samarbete mellan artist/band och förlag kräver en hel del engagemang från bägges sida, vilket tyvärr kommer att innebära att endast ett fåtal kompositörer kommer att presenteras förlagsavtal.

Då detta är en musiktävling för skivbolagsfria artister/band har Metro On Stage valt att samarbeta med ett musikförlag istället för ett skivbolag. Detta gör att samtliga deltagare förblir fria att själva välja att ge ut sin musik via stora/små skivbolag eller via egna bolag.

Vänligen,

Metro On Stage

Jag tycker detta är anmärkningsvärt på flera sätt och ett utnyttjande av den längtan att nå ut med sin musik som många artister har samt den illusion som finns av att ett bolagskontrakt är vägen till framgång, hur kontraktet än ser ut.

För det första så är det ensidigt skrivet där det inte sägs något om några krav på vad förlaget ska åstadkomma inom ramarna för ett avtal. Som de skriver ovan så kan självklart ett bra förlag vara till stor hjälp för kompositörer, men ett avtal kan också vara helt förlamande för dina möjligheter att marknadsföra dig på det sättet du vill.

För det andra så innebär villkoret en låsning till dina möjligheter att arbeta med ett annat förlag under nästan fem månader. De skriver i sitt svar att Warner/Chappell inte har möjlighet att sajna upp så många, med en antydan att villkoret ändå inte påverkar mer än några stycken. Detta stämmer inte, då detta villkor om att inte få jobba med något annat förlag gäller alla deltagare. Varför man överhuvudtaget har 3 månaders ytterligare optionsrätt efter tävlingens slut ställer jag mig också frågande till. Det enda svaret jag kommer fram till är att de då har en möjlighet att haka på eventuellt framgångsrika band och då få en gräddfil till att ta del av framgångarna.

I nästan vilket annat sammanhang som helst utanför musikbranschen skulle det vara otänkbart att komma med liknande villkor. Tänk dig att du ställer upp i en slogantävling för en syltburk och ett sidovillkor löd: ”Reklambyrån X har rätt att anställa dig som copyrighter inom tre månader efter tävlingens slut (på oklara villkor). Under denna tid har du ingen rätt att ta anställning hos en annan reklambyrå”.

Det du ska fråga dig är följande: Vad gör ett förlag? Behöver jag ett förlag? Stämmer Warner/Chappells sätt att arbeta med hur jag vill kunna marknadsföra min musik på? Hur ser själva förlagskontraktet ut och vilka krav kommer att ställas på mig och på förlaget? Om du inte kan svara på de frågorna och är på något sätt seriös med din musik så är mitt råd att inte delta i tävlingen. Om du redan är anmäld så kan du avanmäla dig genom att skicka ett mejl till dem.

Innan själva galakvällen anordnas Manifestdagen, en tillställning med paneldiskussioner, mingel och lite musik. Kl 13 börjar en paneldiskussion där Blindmen finns med, närmare bestämt i form av Lasse Thomasson. Diskussionen har rubriken ”Marknadsföring på låg budget” och beskrivningen:

Hur man på bästa sätt och med lite pengar på fickan gör sig hörd och uppmärksammad i bruset och gärna då på en global arena eftersom internet är gränslöst.

Det fortsätter sedan med ytterligare ett par paneldebatter med intressanta gäster och ämnen, som ni kan läsa om här. Det är helt fri entré och äger rum på Stacken i Stockholm, David Bagares gata 17, och dörrarna öppnar kl 12.

De sätter fingret på vikten av att sätta fansen i första rummet och att bjuda på intressant innehåll men också om att gå sin egen väg och att våga.

via Hypebot

Det har jag knappt sett. Så därför började jag fundera lite kring drivkraften bakom att göra och att vilja visa upp sin musik och motivera varför.

Tänk dig en artist som rent uttalat skulle säga ”jag gör musik för att jag har ett budskap jag tycker är viktigt och jag tycker att…”. Ja, det finns såna artister såklart, och visst blir man lite mer benägen att lyssna på vad deras budskap är?

Sen finns ”anti-artister” som säger ”vi skiter i allt och din morsa kan dra åt helvete”. De lyssnar man också på. Varför?
Jo, jag tror att det är spänningen i att få lyssna till nån annans åsikt, vare sig den är välment, ärlig eller trolig. Man vill veta var de står. Kanske det är så enkelt.

Så slutsatsen av dagens lilla övning är att om fler artister vore lite mer öppna med vad de vill så skulle fler lyssna. Tror ni det stämmer?
Jag tycker det stämmer väldigt väl, se bara på den exponering Sex Pistols fick för att de vågade (tvingades) vara fula i mun.

Men, kärnfrågan kvarstår… ”Vem gör jag musik för, och varför?”. Det är upp till varje artist att besvara, men jag tror att publiken faktiskt vill veta det, och lyssnar till det också.
Ta som exempel Bruce Springsteen. An all working class boy. Klart att han spinner på det!

Jag pratar inte politik här, utan endast ett sätt att vässa argumenten gentemot publiken. För att bättre visa var du som artist står och för att hitta ett sätt att göra dig intressant.

Förvånansvärt många artister ”måste” vara mainstream för att de är rädda att falla utanför. Jag tror att ju fler som vågar ringa in sitt syfte och mål, desto större träffsäkerhet har deras musik och desto tydligare blir deras budskap till publiken.

Vad tror ni? Bryr vi oss om detta alls eller är det endast ett fåtal som verkligen tar ställning till det underliggande budskapet?

Why are you guys so damned clueless? Your business is disintegrating before your eyes, and all you do is go for short term cash gains (lawsuits, mafia-style collection rackets from venture backed music startups, etc.).

Svaret han fick var förvånansvärt öppet. Skivbolagschefen svarade att de mycket väl var medvetna om att de nuvarande affärsmodellerna inte håller, och att de räknade med att all musik kommer att vara fri i framtiden. De har sin Masterplan.

Men deras framtid börjar först 2013 (möjligen 2011). Först då ska de på bred front sjösätta sina nya affärsmodeller. Affärsmodeller som i alla fall nu går ut på att binda upp artister i sk 360-kontrakt, dvs att de tar en del av alla intäktsströmmar som en artist har. Då ska också nättjänster för musik hanteras ungefär som radio, dvs att man vänder på det hela och betalar TILL tjänsterna för att marknadsföra deras artister, istället för tvärtom som idag.

Varför börjar man inte redan nu? Jo, för att deras kalkylblad säger att det är det är det logiskt ekonomiskt sunda att göra. För dem är det logiskt att stämma kunder för nedladdning, klämma ut så mycket det går ur partners och musiktjänster och stämma dem också när det behövs. För att vinna tid och så mycket pengar det går att klämma ut ur det gamla systemet.

Ja, vad säger man?

Det är bla såna företag som nu har fått IPRED-verktyget i sina händer. Det är såna som påstår sig värna sina artisters rättigheter i första hand.

Om jag tror att det kommer att fungera?

Nej

Därför att de inte har begripit vad marknadsföring idag handlar om.
Därför att människor inte fungerar enligt logiska principer, vi tar beslut efter vad vi känner.
Därför att jag inte vill tro att girig hänsynslöshet lönar sig på sikt.
Därför att ni som läser detta kommer att ta detta tillfälle i akt, skaffa fans över hela världen och skapa en ny musikvärld.

Vad säger du, vill du ha en major-bolagsstämpel på ditt skivkonvolut?

Läs hela artikeln på Techcrunch

Men lyft blicken för en sekund och fundera på vad som egentligen driver de stora bolagen att göra så här och framför allt vad vilka konsekvenser det för för dem själva.

Hittade den här artikeln av Christian Sandström på Computer Swedens sajt som förespår de stora skivbolagens död. Han skriver bland annat:

…I stället för att ta till sig digital musik har skivbolagen stannat kvar i den gamla tekniken. Under de senaste åren har branschen intensifierat jakten på fildelare och försökt ändra lagstiftningen till sin egen fördel.
Man har gjort sitt bästa för att kriminalisera potentiella kunder….

… Det är förbluffande i vilken utsträckning musikindustrins förnyelse drivs av andra än de etablerade skivbolagen.

Kan inte annat än hålla med.
Vare sig dom stora bolagen har rätt eller fel ur en juridisk synvinkel så känns hela spektaklet rätt desperat men en illa dold panik innanför dom pressade kostymerna.

/Lasse